måndag 30 november 2015


Hej vänner!

 

Stormen Gorm har dragit förbi och det har i stort sätt lugnat ner sig. Själv är jag trött fast jag tycker jag sovit gott i natt. Men jag är ofta trött på eftermiddagarna nu för tiden. Väldigt trött så jag misstänker att det trots allt är något fel på min nattsömn. Dessutom tycker jag att jag börjar bli mer disträ än jag varit tidigare och det vill ju, som ni vet, inte säga lite.

Men det är ju dessutom mörkt och skymning nästan dygnet runt.  Så jag vandrar runt i denna skymning trött och utan ordning i skallen. Jag tycker det är rätt pinsamt att ha en hjärna som är fylld med saker men utan ordning. Som ett bibliotek som drabbats av en jordbävning med efterföljande tornado. Det ligger boksidor överallt, men det är ingen ordning på dem. Och mitt i alltihop ligger en klocka med bara sekundvisaren kvar, som tickar på till ingen glädje.

Då jag är omgiven av människor med klart mer organiserade skallar så känns det ibland lite ledsamt och pinsamt att erkänna att man själv har klara brister på detta område. Det har jag i och för sig alltid haft, men idag känns det värre en vanligt. Som Nalle Puh säger: Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en.”


Det tycker jag också skulle vara underbart och göra livet lättare. Men precis som Nalle P får jag gå runt med denna variant av tänkemaskin, som visserligen är full med innehåll men utan hyllor att ställa eländet på. Och det känns det rätt jobbigt och tröttsamt.  

 

Peter

 

 

söndag 29 november 2015

God morgon vänner!

Så är det då första advent igen. Många av er har säkert tagit fram adventsstjärnor och adventsljustakar och sådant. Men jag är inte så mycket för att pynta och piffa så hos mig ser det ut som det brukar göra. Men jag har men liten julgran i plast med små ljus i som är rätt fin. Men nu kan jag inte hitta den och orkar inte heller leta. 

Advent betyder ju ankomst på latin och firas för att Jesus mamma Maria var höggravid efter att ha blivit befruktad av den helige ande. I alla fall sa hon det när Jesus pappa Josef frågade hur fan det gått till. Men som ni vet tror jag inte på jungfrufödsel, så jag är nog mer misstänksam än Josef, som vad jag förstår trodde på Marias förklaring. Fast den förefaller väldigt osannolik.

Jag funderade ett tag på att gå till kyrkan för jag gillar julpsalmerna. Som ”Hosianna Davids son” eller ”Bereden väg för Herran”. Men tyvärr får man ju aldrig sjunga ifred utan det är ju alltid någon jobbig präst som skall förstöra allsången med sitt babbel. Man får lust att resa sig i kyrkbänken och ropa: ”tyst med dig, så vi får sjunga. Det där kan du ta till kyrkkaffet efteråt för de som är intresserade.” Fast jag skulle naturligtvis aldrig uppträda så respektlöst i kyrkan, hur tråkig predikan än är.

Undra förresten varför det var så viktigt för kristenheten att Maria var jungfru och oparad. Vad har det för betydelse? Dessutom är det ju bara dumt och fånigt. Hade Jesus varit mindre helig om Maria varit 35 år och fött fem barn före honom? Hade folk då sagt: 
”Det är en kille här som går runt och botar sjuka och kan gå på vattnet”!
” Jaha, men han har ju äldre bröder och systrar, så vem bryr sig. Men hade hans morsa hållit på sig, hade det varit en annan sak. Då hade väl under och promenader på vatten varit något att komma med. Nu är det bara blaha,blaha.”

Det är en storm på väg som tydligen har fått namnet Gorm. Gorm är ju ett ovanligt namn. Jag känner faktiskt bara till en annan Gorm. Nämligen den danske kungen Gorm den gamle. Han var farsa till Harald Blåtand. Till skillnad från sin son som var den som kristnade Danmark tyckte Gorm illa om kristendomen och fördrev alla präster så fort han fick syn på dem. Han var gift med Tyra Danebot. Vad hon tyckte om präster vet jag inte. Men antagligen tyckte hon också att de var konstiga och jobbiga. 

Förresten kom jag och tänka på de där orden man behöver när man inte vet vad något heter. Som grej, pryl och sak. Det är ju praktiska ord som man behöver rätt ofta. När man vill att någon skall ge en något kan man säga: ”Kan du ge mig den där grejen som ligger bredvid den där prylen under den där saken”. Men konstigt nog kan man greja en grej med en grej. Men man kan inte pryla en pryl med en pryl. Och sakar man en sak med en sak, så betyder det något annat. Nu undrar ni kanske vad det är för sorts hjärna som funderar på sådant. Det gör jag med.


Peter




lördag 28 november 2015

God morgon vänner!

Sir Winston Churchill sa: ”Djur är märkliga. Hunden ser upp till dig. Katten ser ner på dig. Bara grisen ser på dig som en jämlike.” Det var bra sagt. Sir Winston sa överhuvudtaget många bra saker. Som ni vet är jag förtjust i citat och aforismer. Både för att de ofta sammanfattar viktiga kunskaper på ett bra sätt och för att jag har fått svårt att läsa längre texter. Det är tråkigt och jag vet inte vad jag skall göra åt det. Speciellt har jag fått svårt att läsa skönlitteratur. Jag var ju en läsande människa till för några år sedan. Men så tog det plötsligt stopp på något konstigt sätt. Jag har blivit föreslagen att i stället börja lyssna på ljudböcker och skaffa mig en sådan tjänst till min telefon. Men jag är rädd att en sådan prenumeration bara kommer kosta pengar och att jag inte kommer orka lyssna. 

Men som sagt citat är korta, lättlästa och ofta tänkvärda. Winston C sa också: 
”Den nyttigaste läxa livet lärt mig är att idioterna många gånger har rätt.” Fast det vet jag inte om jag håller med om. För min erfarenhet är snarare att det händer att de inte har helt fel. Men det är ytterst sällan som de har rätt. 

Själv är jag ju pessimist för det mesta. Det är lite skämmigt för det är ju finare att vara optimist. Att vara realist är ganska fint. Men inte lika fint som att vara optimist. Winston Churchill led ju av bipolär sjukdom och växlade mellan att vara helt under isen och att ha överdrivet höga tankar om sig själv. Han kallade sina depressioner för ”the black dog”. Men när han var manisk kände han sig oövervinnelig och som tur var han ofta i det tillståndet under andra världskriget. Annars hade man väl fått snacka tyska och marschera idag och det hade ju inte varit roligt. 

Ute blåser det och varken jag eller katten vill gå ut. Vi sitter och tittar på talgoxarna som hämtar jordnötter från vårt fågelbord. Förr hände det ibland att kamrat katten glömde av sig och kastade sig mot fönstret när det kom en liten fågel farande. Men nu har han blivit äldre och klokare så nu lägger han sig bara bakom saintpaulierna i köksfönstret och kollar på de små godbitarna. 

Winston C sa förresten: 
”Politisk skicklighet är förmågan att förutsäga vad som kommer att hända i morgon, nästa vecka, nästa månad, nästa år. Och att ha förmågan att efteråt förklara varför det inte blev så.” Tål att tänka på.


Peter


fredag 27 november 2015


Hej vänner!


Igår pratade vi om hygien och smutsens intressanta historia i fikarummet på mitt jobb. Någon berättade att hans majestät konungen hade föreslagit att man borde förbjuda badkar, då det går åt mycket mer energi vid bad än vid duschning. Med tanke på miljön bör man alltså inte bada i badkar, enligt kungen.

 Detta visste redan Frankrikes kung Ludwig XIV. Han som kallades solkungen. Han badade visst bara två gånger i sitt liv och blev allvarligt sjuk efter detta bägge gångerna. Så även om han var solkung så luktade han väl inte direkt hallontårta. Men det gjorde inte så många andra heller på 1600-talet. Ludwig blev trots sitt badande 77 år. Men så slösade han inte massa energi genom att bada heller.

 När Ludwig var 19 år tappade han plötsligt allt sitt hår och började använda peruk. På grund av detta blev det mode att använda sådant reservhår i hela Europa. Dessutom var det praktiskt då man på det sättet kunde lägga undan lössen när man gick och lade sig. Lopporna fick man dock fortfarande ha kvar i sängen. Men det är faktiskt Ludwigs brist på hår som gör att domarna i England har så fåniga peruker på skallen när de sitter och dömer.

 Själv badar jag ju inte så ofta. Duschar gör jag faktiskt varje dag. Kanske är det lite överdrivet men det känns bra på något sätt.

 Idag är det förresten Black Friday har jag sett. Jag visste faktiskt inte vad det var förrän för några dagar sedan. Men nu har jag förstått att det är någon sorts rea-dag i USA som tydligen en del företag vill exportera hit. Att det heter Black Friday beror tydligen på att folk köper så mycket grejor att eventuellt röda minussiffror i bokföringen kan bytas ut mot svarta vinstsiffror på grund av denna dag. Hela grejen verkar ju heldum och amerikansk och då skall den naturligtvis importeras. Precis som Halloween och dumma kepsar som sitter bakochfram.

 Själv har jag faktiskt allt jag behöver för närvarande vad gäller kläder och prylar. Dessutom tycker jag inte speciellt mycket om att handla. Jag tycker faktiskt att det är rätt tråkigt och svårt. För mig är en Black Friday när man måste gå ut och köpa en kostym för man är bjuden på någon tillställning och den utmärkta kostym man köpte för några år sedan har krympt i garderoben och inte längre går att knäppa.

 Men nu är det alltså fredag och jag och katten skall fira den alldeles själva. Vi har kommit överens om att vi skall ta det lugnt. I kväll tar vi väl ett glas rött till en pizza eller så. Men annars har vi inga planer. Kommer vi på något så kommer jag berätta det för er på denna blogg. Som förresten har alldeles för få läsare.

 Trevlig helg

Peter

tisdag 24 november 2015

Hej vänner!

Det har gått en programserie på TV om hur människan for ut i rymden. Jag har tyvärr missat de flesta av avsnitten på denna serie men såg ett program som handlade om månlandningen den 20 juli 1969. Jag var alltså 14 år och 11 månader när detta inträffade och såg på när den första människan hoppade ner på månen. Det var konstigt på något sätt att veta att så länge det funnits människor funnits på jorden, hade de stått och kollat in månen. Nu stod det några där istället och kollade in jorden. Sommaren därpå var det en utställning på Riksmuseet där man kunde titta på en sten som hade hämtats hem från månen. Det såg ut som en helt vanlig sten och var ju egentligen inte så mycket att titta på, om den inte hade kommit från denna himlakropp. 

Månen är ju annars en bra måne. Speciellt när den är full. Att åka skidor en vinternatt i månsken är spännande och mycket ljusare än man tror. Nu har jag bara gjort det vid några tillfällen för länge sedan. Men jag skulle gärna vilja göra det igen. 

Vargarna brukar ju yla mot månen sägs det. Och förr sa man att en del människor blev tokiga i fullmånens sken. Men jag har läst att det är en myt. Iallafall kommer inte fler till psykakuten  när det är fullmåne tydligen. Man kan alltså bli tokig även i nymånens sken och det finns ingen anledning att vänta till månen är full. Så om man är tokig beror det nog oftast på att man själv är full och inte på att månen är dito. Att påstå att orsaken till att man dansade på bordet och slickade en främmande dam på örat beror på att månen är full är alltså helt fel. Det är ingen som tror på det i alla fall. Månen är helt oskyldig till den typen av beteende, hur full den än är. 

Annars är ju månen rätt romantisk och att vandra med någon man älskar i månsken, är ju hur romantiskt som helst. Dessutom är det liksom lite lagom mörkt och mysigt. Då kan man säga:

”Du är vacker och 
du är len
i den fulla månens
sken

Själv så är jag ganska ful
fastän månen är rund och
gul

Rund som ett mariekex
vad sägs om lite 
häftigt sex?"

Eller det kanske man inte skall säga trots allt. Även om det är månsken.


Peter



måndag 23 november 2015

Hej vänner!

I kväll tänker jag på det Heliga landet. Som ni vet gick jag i skolan i början på 60-talet då kristendomsämnet var viktigt i i skolan. Dessutom bodde jag när jag gick i 2:an till 4:an på Skånes landsbygd och hade lärare som utbildats strax efter mordet på Gustav III. Och de hade liksom fått lära sig att den bibliska historien var ungefär lika viktig som läsinlärningen och betydligt viktigare är matematik. Vi bad och sjöng psalmer morgon, middag och innan vi släpptes ut för dagen. Men som ni vet hjälpte det inte på mig.  Likt Hjalmar Söderberg tror jag mer på ”köttets lust och själens obotliga ensamhet” än på gud. Fast jag vet inte riktigt vad det innebär att tro på köttets lust. Låter lite otäckt på något sätt. Men kanske betyder det att man gillar pannbiff och älskog och det tycker jag är helt okey. 

Men jag är faktiskt glad att jag fick lära mig så mycket kristendom. Lite konstig var det på ett sätt för jag var som 9-åring mer insatt i det Heliga landets geografi  än Sveriges. Och jag visste vad som hänt på de olika platserna. Att Johannes hade döpt Jesus i Jordanflodens vatten. Att Jesus lärjungar varit fiskare i Genesarets sjö och att Lots hustru blivit en saltstod vid  Döda havet. Och jag hade koll på både Bethlehem och Nasaret. Men hade någon frågat var Skara eller Bollnäs låg hade jag inte haft den blekaste. 

Men nu tror jag inte längre att ungar får lära sig så mycket om vare sig det Heliga landet eller annat  ur den bibliska historien. Det tycker jag är lite trist, för det är svårt läsa och förstå det som står i äldre litteratur om man inte har ett litet hum om detta. Om man exempelvis läser en bok där det står om ökenvandring eller om Sodom  och Gomorra kan det ju vara bra att veta lite vad det handlar om. Eller om att vända andra kinden till eller driva månglarna ur templet. Om man läser om sådant i en annan bok än bibeln, kan det ju vara bra att veta vad det handlar om. Å andra sidan kanske ungar nu vet var Bollnäs ligger och det är ju inte det sämsta.

Men snart är det jul och då kommer ungarna bergis tro att Jultomten föddes i ett stall en bit från Disney world. Men då får vi tala om för dem hur det förhåller sig med detta, så att de inte blir helt dumma i huvudet. Sedan får vi hoppas att de trots detta växer upp till goda och förnuftiga ateister i alla fall. 

I morgon är det måndag och det får väl gå även om det känns rätt onödigt. Jag känner mig orolig över allt som händer i världen och är på dåligt humör på grund av detta. Som det står i bibeln: 

”Min själ är tyngd av sorg,
därför går min tanke till dig
från Jordans och Hermons land,
från Misars berg.”



Peter

fredag 20 november 2015


Hej vänner!

Som ni märker har jag fått svårt att skriva. Det beror på att jag på denna blogg brukar försöka hålla en lite lättsam ton för det mesta. Men detta känns opassande på något sätt i denna otäcka tid fylld av fanatism, extremism, mördande och allmän galenskap.

Efter andra världskriget ställdes de ansvariga, som inte haft förstånd att själva ta livet av sig inför rätta för brott mot mänskligheten. Det var bra och jag hoppas att de jävla mördartomtar som härjar nu en dag ställs inför rätta. Vad jag förstått går en del av de som varit och mördat lösa och lediga, vilket jag tycker är konstigt. Man borde åtminstone kunna döma dem för medhjälp till mord och låsa in dem om man nu vet att de varit på plats och deltagit.

 Det är fredag och jag tänker smita tidigt från jobbet. Egentligen hade jag planerat att skriva ett utlåtande, men jag har ingen lust. Så det får bli nästa vecka. Jag tycker att jag får allt svårare att hålla världens otäckheter ifrån mig ju äldre jag blir. Fast jag har alltid varit en rätt känslig typ som haft nära till tårarna. Det var lite jobbigt på 60-talet för då skulle små pojkar helst inte vara sådana som grät för småsaker. Så jag skämdes över att jag hade så lätt att gråta. För jag gillade Fantomen och han grät aldrig. En gråtande Fantomen hade ju varit hur löjlig som helst.

Så det bästa var om man kunde låta bli att vara en lipsill. I varje fall om man ville bli tuff och stark som Fantis och det ville jag. Men nu är jag 61 år och fortfarande en lipsill. Jag tycker faktiskt fortfarande att de är lite skämmigt. Fantomen hade en varg som hund som hette Devil och det var ju ganska tufft. Men jag har en katt och det är ju faktiskt ännu tuffare.

Trevig helg

Peter

tisdag 17 november 2015

Hej vänner!

Jag kom att tänka på onödiga grejer. Som tops. Ni vet de där små plastpinnarna med en bomullstuss i vardera änden som man inte får peta sig i öronen med. I varje fall brukar de läkare som är experter på öron påpeka det olämpliga i detta. Det bara irriterar örongången och gör så man petar in saker i örat som kommer ut av sig själv, om man ger fan i att peta sig i örat med sådana pinnar. Men samtidigt har jag svårt att se vad dessa pinnar är bra för om man inte får peta sig i öronen med dem. Jag har förstått att kvinnor i samband med sin sminkning använder topspinnar på något sätt. Oklart hur. Men för män är dessa pinnar helt onödiga. Jag hörde en gång en läkare som sa att att man inte bör peta sig i örat med något som är mindre än en armbåge. Så egentligen borde topspinnarna ha bomullstussar stora som tennisbollar i ändarna för att inte ställa till någon skada. 

En annan onödig sak är koriander. Men det har jag ju tjatat om tidigare. Men varför man skall tillföra maten något som smakar en blandning mellan blött ylle och tvättmedel, förstår jag inte. Men det är ju i varje fall onödigt, även om det inte är farligt.

Men det onödigaste av onödiga grejer är cigaretter. Ni vet papperscylindrar fyllda med giftiga blad med en tampong i ena änden. När man tänder eld på dem frigörs en vanebildande gas samt en massa giftiga cancerframkallande ämnen. Trots att det helt uppenbart att det är farligt och jättedumt finns det människor som drar ner detta i sina lungor. Dessutom betalar de dyra pengar för att få göra så. Så denna produkt är inte bara onödig, utan dessutom jättefarlig. Jag förstår inte att det kan vara tillåtet att sälja sådana farliga saker. 

Numera är det inte så många som röker vad jag förstår. Men ibland ser jag ungdomar röka och då blir jag alltid illa berörd. Då har jag lust att gå fram och säga åt dem på skarpen att de är dumma i hela jävla huvudet, som håller på med sådant. Att de kommer dö i cancer och kvävas av sitt eget slem när de blir äldre, om de inte aktar sig. Men då skulle de säkert bara tycka att jag är en dum gubbjävel, som inte skall lägga mig i. Sedan skulle de väl röka vidare i ren protest.

Jag har en kollega som röker. Det tycker jag inte om alls för jag vill inte att hon skall bli sjuk. Inte för jag vill att någon skall bli sjuk. Men speciellt inte hon. 


Peter


lördag 14 november 2015

Vänner!

Så är allt bara ett jävla mörker. När skall det ta slut. Allt känns liksom tomt. Fast att man vet att det finns onda människor så är man liksom aldrig riktig beredd deras ondska. Religion, extremism och fanatism tycks föda det onda i människan. Det verkar liksom ta bort medkänsla och moral. Jag vet inte hur det fungerar riktigt. De flesta håller väl med om att extremism och fanatism är onda företeelser. Men jag tycker det verkar som religion och vidskepelse göder galenskapen. I varje fall verkar det finnas något sorts samband.

Bara i denna tid mördas det i guds namn i Paris och mellanöstern. I Burma förföljs och mördas folkgruppen rohingyas för att de är muslimer och inte buddister. De som hetsar mest är visst buddhistmunkar. I Indien är det Hinduer som jävlas med muslimer. I Brasilien har katoliker lyckas förhindra en ny abortlag fast 200 000 kvinnor där får söka sjukhusvård efter det att de genomfört olagliga aborter. Och hela katolska kyrkan förefaller nedlusad av pedofiler. I USA finns det idioter som går i kyrkan varje vecka, som tycker att alla i guds namn skall få beväpna sig. Även de som använder sina vapen till att skjuta sina klasskamrater. 

Nu vet jag att de flesta muslimer, kristna och buddister är vanliga snälla människor. Så det är tråkigt att de envisas tro på de dumheter som ställer till så mycket elände. Visst finns det politiska ideologier som ställt till och ställer till mycket jävelskap. Men även dessa brukar liksom likna religioner i sin tro att sitta inne med sanningen och säga att alla som tycker eller tror annorlunda har fel eller är fel och bör tystas på lämpligt sätt.  

Men även om det för närvarande inte är européer som är värst på mördande, så tycker jag man inte får glömma att det var vita nordeuropéer som byggde Auschwitz och Treblinka. Det här är liksom ingen tid för fördomar om andra människor. Men en tid att stå upp för demokrati förnuft och frihet och ge allt stöd till de som får offra sig i den kampen.


Peter  





fredag 13 november 2015

Hej vänner!

Det är en molnig och sorglig dag i Visby. Jag sitter och tänker på hur det var att vara tretton år när jag var det. Som jag minns det var det jobbigt för man var varken barn eller tonåring. Själv var jag rätt liten och lite smårund så där som killar kan vara strax innan puberteten. Jag var definitivt mera barn än tonåring fortfarande och hade inte visat minsta lilla tecken på pubertet. Fortfarande tyckte jag egentligen att det var roligare att åka pulka än att prata med tjejer. De hade förresten  blivit så konstiga att man var lite rädd för dem. Nästan alla tjejer var längre än mig och tyckte att jag var liten och fånig. Riktiga killar hade Zündapp-mopeder och rökte. De åkte definitivt inte pulka. 

Men året därpå hade jag växt minst 10 cm, hade finnar och lång lugg. Dessutom luktade man väl antagligen svett, för jag brukade ofta bli röd och svettig. Speciellt när någon ung dam tittade på mig. Fast de tyckte antagligen fortfarande att jag var rätt fånig. För jag har inget minne av att någon flicka visade något intresse för mig och mitt finniga utseende. Det tyckte jag var tråkigt och rätt ledsamt. Jag förstod att mitt liv skulle vara en trist kärlekslös historia och att någon intimitet med kvinnor skulle jag få klara mig utan i min ensamhet. För det första var jag för ful för att någon skulle vara intresserad och för det andra var jag för illröd och svettig för att våga närma mig någon ung dam. För unga damer gillade snygga killar som spelade gitarr och hade långt hår. 

Vi måste vara rädda om barn på tretton fjorton år för de är så små och oförståndiga att man måste passa dem noga. För de tror att de begripit något fast de inte har det. De kan lura oss genom att låta kloka och insiktsfulla. Men det skall vi inte gå på. För vi har varit där och behövde också skyddas noga, för att inte göra dumma saker. De är liksom små blommor med mer hormoner än hjärna.


Peter

onsdag 11 november 2015

God kväll vänner!

I morse när jag cyklade till jobbet var det fint väder. Och stora flockar av sidensvansar flög mellan träden och lät som små pinglor. Jag tycker det verkar som sidensvansarna kommer tidigare för varje år och att de kommer fast det inte är kallt i Lappland. De har väl tröttnat på snö och kyla och drar söderut tidigare nu för tiden för att slippa eländet.

Själv har jag tydligen för högt blodtryck och det är visst inte nyttigt. Jag tycker att jag sköter mig hyggligt och cyklar och har mig. Men det tycks inte räcka. Så nu kommer man väl bli intervjuad om sina levnadsvanor och bli tillsagd att skärpa sig. Det är distriktssköterskor som tar blodtrycket på mig och de är inte att leka med. De frågar snällt lite vardagliga saker först för att lura mig att slappna av. Sedan tittar de på mig och frågar om matvanor och alkohol med sträng blick. Då är det bara att säga som det är. För annars tittar de bara ännu strängare på en. Som tur är tar de blodtrycket innan de tittar strängt på mig. För jag tror att det är bra mycket högre efter att man blivit påtittad strängt och befunnits för rund om magen. 

Nu var mitt blodtryck bara lite för högt och det räcker nog om jag bara ändrar mina levnadsvanor för att det skall bli godkänt. I alla fall enligt den senaste distriktssköterskan. Fast jag tror det kan behövas lite mer rejäla förändringar. För det första några års betald semester, så jag får vila utan att oroa mig. Sedan en kort promenad varje förmiddag. Därefter en god lunch före middagsvilan. Sedan sätta sig i fåtöljen med en liten konjak några timmar. Middagen kan ju vara lite lätt om lunchen var ordentlig. Till exempel plommonspäckad fläskarré med gräddsås, potatis och äppelmos är ju gott. Sedan få man väl ta en liten promenad innan man går och lägger sig. Jag är övertygad att mitt blodtryck kommer att vara hur lågt och fint som helst redan efter tre veckors behandling. Efter något år kommer det vara fjäderlätt och distrikssköterskorna på Visby norr vårdcentral kommer att samlas runt mig och beundra mitt låga blodtryck. ”Tänk vad han kan” kommer de att säga och blinka år mig med sina vackra ögon. Men då får man väl högt tryck igen.


Peter

söndag 8 november 2015

Hej i stormen!

Ute blåser stormen Freja och det regnar. Men efter som många av er som läser detta bor på Gotland så tänker ni kanske ”Jaha, det var ju en nyhet.” Men jag har faktiskt läsare på andra håll också och för dem är det kanske kul att veta att det blåser som fan och regnar.

Denna storm heter alltså Freja. Freja var ju i den fornnordiska mytologin en fruktbarhetsgudinna. Som Afrodite i den grekiska mytologin. Freja var en häftig tjej som hade en vagn som drogs av två katter som hette Hogne och Tovnir. Som ni vet gillar jag katter så jag och Freja skulle säkert kommit bra överens. Vad jag förstår var Freja innan vikingatiden en viktig gudinna som många tillbad och dyrkade. Men sedan tappade hon i betydelse och Oden och Tor blev viktigare. Kanske tyckte vikingarna bättre om gudar som slog jättar i huvudet med hammare, än gudinnor som hade med sex och fruktbarhet att göra. En jävla felprioritering, enligt mig.

Jag läste precis en artikel förresten om barn som växer upp i religiösa respektive icke-religiösa hem. Det var en forskningsrapport som visade att barn som kommer från icke-religiösa hem är mer generösa och snällare än barn som växer upp i religiösa hem. I alla fall på gruppnivå. Fast om man växte upp före vikingatiden hos föräldrar som trodde på Freja var man nog rätt snäll och generös, gissar jag. Men annars bör man tydligen undvika religion om man vill ha snälla och generösa barn.

Om ni vill läsa ovanstående artikel finns den här:

http://www.cell.com/current-biology/pdf/S0960-9822(15)01167-7.pdf



Peter

lördag 7 november 2015






 Hej vänner!

I morgon är det fars dag. Jag förstår att ni alla är lite stressade inför denna viktiga högtid. Ni går där och grubblar hur ni skall fira far i år. Men kära ni ta det lugnt. Det behövs inte mycket för att glädja den far ni har i er närhet. Men hoppa över slipsar och andra mjuka paket. Ta istället en lite tur till Systemet och kolla in om där inte finns någon singel malt whisky att glädja far med. Till exempel Laphroaig med smak av trätjära och asfalt. God att dricka, men också bra mot eksem och insektbett.

Annars är hösten fuktig och grå. Som en kvarglömd filt i en sommarstuga i november. Katten vill inte gå ut. Han tittade ut genom fönstret sedan gick han och la sig igen. Katten har faktiskt blivit rätt slö de sista veckorna. I somras for han ju runt som en slåttermaskin och dödade möss och smådjur i Visbys ruiner. Men nu sover han nästan hela dagarna. Han går ut någon halvtimme på morgonen och någon halvtimme på kvällen. Men i idag gav han fan i att gå ut på morgonen. Det såg väl för jävla grått och trist ut. 

I bibeln står det nästan ingenting om hösten. Antagligen för att den är skriven i områden där hösten inte är så lång och tydlig. Så även om det står mycket klokt i den boken, så kan man inte där lära sig något om hösten. Det står nästan ingenting om vintern heller i bibeln. Antagligen av samma orsak. Ej heller om is och snö står det mycket i bibeln. Jag har kollat och om dessa företeelser finns det mindre än fem citat  vardera i hela bibeln.

Men om vin står det massor i ovanstående bok. Där fick jag 181 träffar. Bibeln är alltså klart bättre på vin än höst, snö och is. Vilket ju egentligen inte är så konstigt. Det förresten likadant med mig. I Höga visan står det:

”Jag kommer till min trädgård,
min syster och brud.
Jag plockar min myrra och mina kryddor,
jag smakar mina bikakor och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.
Ät, ni älskande, och drick!
Berusa er av kärlek!”

Låter bra alltihop. Men hoppa över mjölken om ni är vuxna och vinet om ni är barn eller ungdomar.

Peter



fredag 6 november 2015



Hej vänner!

Så har det då blivit fredag igen. Jag kom hem för en stund sedan och öppnade då denna öl. Den är, som kanske några av er vet, tillverkad av munkar som tillhör Trappistorden. Nu kanske ni tror att det är en ovanligt lättsinnig munkorden där man dricker öl och har kul innanför klostermurarna. Men det är helt fel. Trappistorden är tvärtom väldigt sträng. Munkarna får exempelvis bara öppna munnen vid gudstjänsterna. Annars får de inte säga någonting utan skall vara tysta. Trots detta lyckas de göra detta utmärkta öl. Kanske just därför. De snackar inte massa strunt utan arbetar under tystnad på att fullända sitt öl.

Man kanske skull blivit munk egentligen. Då hade man ägnat sig åt bön, arbete och sång istället för allt dumt man håller på med. Själv är jag en rastlös typ som har svårt att stå ut med att inte ha något att göra. Som idag hade jag gjort klart allt jag planerat redan klockan 13:00. Så jag gick hem,  vilket gör att jag kommer att få minusflex den här veckan igen. Men jag är för rastlös för att bara sitta och se klockan gå. Men om jag var trappistmunk kunde jag ju gått ner i källaren och kollat om ölet jäste som det skulle. Sedan var det väl snart dax för bön och sång. 

Men om man är munk får man hålla sig ifrån kvinnor. Det har väl funnits stunder det har känts som det enda rätta. Men oftast har det inte alls känts på det sättet. Dessutom tycker jag att celibat är perverst på något sätt. Fast man kan tydligen göra jävligt gott öl om man håller på sig. Så man får väl vara glad att några i valet mellan öl och kvinnor, trots allt väljer öl. 

Trevlig helg 



Peter

torsdag 5 november 2015

God kväll vänner!

Det är alltså torsdag kväll. Torsdag har ju fått sitt namn efter åskguden Tor. Förr brukade man ju äta ärtsoppa på torsdagar. Varför det jag inte. Själv är jag inte så förtjust i ärtsoppa. Så jag äter inte det på torsdagar. Inte på någon annan dag heller förresten. Ärtsoppa på gröna ärter kan vara rätt gott. Men på gula ärter tycker jag det är så där. Dessutom blir jag uppblåst och konstig i magen av vanlig ärtsoppa. 

Stackars kung Erik XIV blev ju förgiftad med ärtsoppa 1577. Det var antagligen hans bror Johan III som låg bakom detta. Alla Gustav Vasas söner var ju mer eller mindre galna allihop och turades om att försöka ta livet av sina brorsor. Fast Erik XIV var väl kanske mest galen av dem alla i det gänget. Fast  det fanns en bror till som hette Magnus som var så galen att man fick hålla honom inlåst för det mesta. Men av de som inte var på låst avdelning var nog Erik värst. Fast hans bröder Johan och Karl var väl inte helt tillräkneliga de heller, vad jag förstår.

Erik XIV dog ju på Örbyhus slott i Norra Uppland. Detta slott ligger ju i Tierps kommun. År 2002 hände en förfärlig sak i denna kommun. Då serverades ärtsoppa på ett ålderdomshem där som hade fått stå framme så länge innan den serverades att den hade blivit riktigt dålig. Flera svaga åldringar som åt av denna soppa blev så sjuka att de dog. Det var ju tragiskt och en varning till oss alla att aldrig äta ärtsoppa i Tierps kommun. Speciellt inte om du är gammal eller kung. 

Tierp i norra Uppland har också blivit utsedd till Sveriges tråkigaste ort för några år sedan. Jag besökte ju Tierp för några veckor sedan och då ortens Systembolag. Jag kunde då konstatera att Tierp fortfarande säkert ligger bra till för att nå denna utmärkelse. Om jag bodde där så vet i fan om jag inte skulle pröva ärtsoppan lik förbannat, i ren förtvivlan. 

Det var förresten Gustav Vasa som införde det dumma styrelsesätt som innebär att man får kungatiteln genom arv och inte genom kompetens. Antagligen för att han misstänkte att ingen skulle komma på tanken att rösta på hans galna söner. Sedan dess har vi ju fått dras med detta statsskick. Om Sverige blir valrike igen och man får rösta på vem som skall bli kung, ställer jag upp. Kung Peter I låter ju rätt fint, inte sant? 

Peter


söndag 1 november 2015

Hej vänner!

Idag den första november för ungefär 13.798 miljarder år sedan inträffade vad jag förstå den jättestora smäll som var en början på alltihop. Varför denna jättestora smäll inträffade just då är oklart. Kanske det bara var dax för det. Som att en valnöt på grannens träd plötsligt får för sig att lämna detta träd och falla till marken. Varför nöten faller just då går inte riktigt att förklara. Ej heller varför nöten vid sidan om, väljer att hänga kvar några timmar till. På det sättet liknar valnötter och universum varandra. Saker bara händer när det är dax för dem att hända. 

Lite som kärlek vid första ögonkastet. Man ser en väldig massa ögon passera och så plötligt ser man några som gör att man genast tänker: ”jaha nu är man kär”. Eller som gikt i en stortå. Man går och lägger sig glad och frisk utan en aning vad som väntar. Så vaknar man med en röd, varm, ond och otäck tå. Som man sedan får hoppa runt med i flera timmar. Det gör ont och det kan ju kärlek också göra.

Läste ni förresten om hur farligt det är att äta behandlat kött som korv och bacon. Det stod i tidningen att det är lika farligt som rökning, alkohol och arsenik. Och det är ju farliga saker alltihop. Fast jag röker ju inte eller är någon större brukare av arsenik. Men om man nu skall välja mellan bacon och arsenik, så skulle jag definitivt välja bacon.

Så nu bör man alltså inte längre äta behandlat kött. Det är lite synd för jag gillar stekt fläsk med raggmunk. Men det är rätt jobbigt med alla hälsoråd. Ett år skall man undvika att äta fett. Sedan skall man undvika kolhydrater. Sedan skall man hälla i sig litervis med vatten. Sedan skall man ge fan i det. Ett tag är ett glas rödvin om dagen hur nyttigt som helst. Men veckan därpå är det inte alls nyttigt. Ett tag skall ungar som visar minsta tecken på allergi undvika att träffa alla djur med päls, från myskoxe till humla. Men nu skall de minsann utsättas för pälsdjur från bebisåldern och framåt för att slippa bli allergiska.

Men en konstig grej som slagit mig är att ju fler människor som bantar ju fler får besvär med övervikt. När jag var barn var det nästa inga som bantade och de flesta människor var rätt normalviktiga. Iallafall som barn. Gubbar i min ålder kunde vara rätt runda om magen ibland. Men inte bantade de för det. Ej heller minns jag att runda damer bantade så mycket. På något sätt ansågs det att det ingick i den mänskliga artens normalutseende att en del blev lite runda efter 40 års ålder. Som en äldre gorillahanne (en så kallad silverrygg) är rund som en Buddhastaty om magen. De ser liksom ut på det sättet och skulle aldrig komma på tanken att banta. 

Så jag har kommit på en diet som nog skulle hjälpa människor att må bättre och som bygger på åratal av erfarenhet. Alltså bör man regelbundet äta följande för att må bra:

Stekt strömming med potatismos.
Dillkött på kalv
Kokt torsk med äggsås
Porterstek med gräddsås
Wallenbergare med lingonsylt, ärtor och potatismos.
Köttbullar med gräddsås och inlagd gurka
Rimmad oxbringa med rotmos
Stekt salt sill

Håller man sig till den dieten och hoppar över annat dumt mår man rätt bra. Fast man kanske inte blir så smal.


Peter