onsdag 11 november 2015

God kväll vänner!

I morse när jag cyklade till jobbet var det fint väder. Och stora flockar av sidensvansar flög mellan träden och lät som små pinglor. Jag tycker det verkar som sidensvansarna kommer tidigare för varje år och att de kommer fast det inte är kallt i Lappland. De har väl tröttnat på snö och kyla och drar söderut tidigare nu för tiden för att slippa eländet.

Själv har jag tydligen för högt blodtryck och det är visst inte nyttigt. Jag tycker att jag sköter mig hyggligt och cyklar och har mig. Men det tycks inte räcka. Så nu kommer man väl bli intervjuad om sina levnadsvanor och bli tillsagd att skärpa sig. Det är distriktssköterskor som tar blodtrycket på mig och de är inte att leka med. De frågar snällt lite vardagliga saker först för att lura mig att slappna av. Sedan tittar de på mig och frågar om matvanor och alkohol med sträng blick. Då är det bara att säga som det är. För annars tittar de bara ännu strängare på en. Som tur är tar de blodtrycket innan de tittar strängt på mig. För jag tror att det är bra mycket högre efter att man blivit påtittad strängt och befunnits för rund om magen. 

Nu var mitt blodtryck bara lite för högt och det räcker nog om jag bara ändrar mina levnadsvanor för att det skall bli godkänt. I alla fall enligt den senaste distriktssköterskan. Fast jag tror det kan behövas lite mer rejäla förändringar. För det första några års betald semester, så jag får vila utan att oroa mig. Sedan en kort promenad varje förmiddag. Därefter en god lunch före middagsvilan. Sedan sätta sig i fåtöljen med en liten konjak några timmar. Middagen kan ju vara lite lätt om lunchen var ordentlig. Till exempel plommonspäckad fläskarré med gräddsås, potatis och äppelmos är ju gott. Sedan få man väl ta en liten promenad innan man går och lägger sig. Jag är övertygad att mitt blodtryck kommer att vara hur lågt och fint som helst redan efter tre veckors behandling. Efter något år kommer det vara fjäderlätt och distrikssköterskorna på Visby norr vårdcentral kommer att samlas runt mig och beundra mitt låga blodtryck. ”Tänk vad han kan” kommer de att säga och blinka år mig med sina vackra ögon. Men då får man väl högt tryck igen.


Peter

Inga kommentarer: