Hej vänner!

Det har ju varit sommar ett par dagar och på en del håll slagits värmerekord för april. Men det har också varit skogsbränder på sina håll. Nu tycker jag väl snart att alla borde inse att det är något som händer med klimatet som är oroande. Oavsett orsak så borde vi oroa oss. Den överväldigande mängden av kunniga forskare menar ju att klimatförändringen beror på att vi människor med våra utsläpp påverkar klimatet. Några få menar att det har andra orsaker än mänsklig påverkan. Sedan finns det en massa människor som inte har någon speciell kunskap om hur klimatet fungerar som väljer att tro på det som känns bäst. Men det verkar ju vara en rätt dum strategi. För om de som menar att de förändringar vi ser beror på våra utsläpp har rätt så, kan vi påverka situationen och undvika en katastrof. Om de som menar att detta är fel och att inget allvarligt kommer hända har rätt så gör det ju ingenting. Men av försiktighet bör vi nog överväga om det inte är bättre att lyssna på de kunniga som säger att vi bör agera. Har de fel så gör det ju klart mindre än om de som tycker vi skall ignorera hotet har fel. Det är ju trots allt bättre att ta på sig säkerhetsbälte, även om risken att krocka är liten.

Jag har tidigare skrivit om att jag är sur på de stolpskott som skriver elaka saker om Greta Thunberg. Hon tror ju på att våra utsläpp orsakar en klimatförändring som kommer sluta med en katastrof och att något måste göras åt saken. Det är hennes övertygelse, som hon framför på ett för åldern imponerande sätt. Dessutom på bättre engelska än jag talar. Men vad jag förstår antyder en del att hon för att hon är ung och har en diagnos, inte själv kan fatta beslut utan låter sig manipuleras och styras av andra. Det är faktisk oförskämt att sprida sådana dumheter. För Greta är ju uppenbarligen en begåvad ung dam. Dessutom har hon en diagnos som medför en del besvärligheter i livet, men också oftast är förenad med ärlighet och rättframhet. Vilket inte är några utmärkande personlighetsdrag hos de som ägnar sig åt att skriva taskiga saker på internet.

När jag ändå är inne på saker som retar mig så kan jag passa på att skriva om de där otäcka ”djurrättsaktevisterna” som ägnar sig åt att jävlas med lantbrukare. Nu skulle de tydligen komma hem till deras gårdar när korna skulle släppas ut på sommarbete och protestera. Men de brukar visst också hota lantbrukare och deras familjer. Det är ju obehagligt att det finns sådana typer. Men de verkar ju dessutom väldigt dumt. Om jag vill påverka andra människors uppfattning, är det ju korkat, att agera så de man vill påverka tycker att man är ett empatilöst svin. Dessutom är det ju ingen som tror på att den som gillar att plåga medmänniskor, bryr sig speciellt mycket om hur djur har det.

Själv har jag ju haft mycket synpunkter på djurfabriker och djurhållning, även på denna blogg. Jag äter ju till exempel ogärna griskött om jag inte sett stället grisen kommer ifrån eller om den är ett vildsvin. Danskt fläsk går bort. Jag äter ju helst lamm. Det är gott. Till exempel dillkött gjort på lamm. Eller en lammgryta med cous-cous. Eller lammfärsbiffar med vitlök, salvia, citron och fetaost. Jag har ibland funderat på att bli vegetarian just för att jag inte gillar djurfabriker. Men man kanske kunde äta grönsaker, fisk och lamm. Då är man ju nästan vegetarian och får ändå en omväxlande kost.

Idag är det mulet här i Visby. Det är på ett sätt lite skönt. För när solen skiner har jag svårt att stanna inne och ta det lugnt. Då skall jag ut så fort som möjligt. Men idag skall jag försöka läsa en bok och lösa ett korsord. Katten vill inte heller gå ut. Han verkar nöjd med att vara inne och mysa. Faktum är att han har varit lite trött sista tiden. Jag tror han börjar bli gammal och att det börjar märkas. Det gör mig lite orolig.
Peter

Hej vänner!

I denna lite knepiga helg är det dax att vara glad igen. Det är bara att hissa upp flaggan högst upp i flaggstången ty Jesus överlistade minsann döden och återuppstod. Det var ju en överraskning redan när det hände och har sedan dess förvånat de troende. Visst är det fint att födas av en jungfru och gå på vattnet. Men jämför med att återuppstå efter döden är ju ingenting. Men att dö och begravas för att sedan återuppstå och säga ”I’m back” och sträcka upp ett långfinger i ansiktet på döden är ju riktigt tufft. Det skulle man minsann gärna ta efter om man fick en chans. Döden kommer knallande som skådespelaren Bengt Ekerot i Det sjunde inseglet, svartklädd och vitsminkad och säger: ”Kom med här”. Men då svarar man bara: ”Det kan du fetglömma för jag planerar att återuppstå, så det så”.

Livet är alltså en kort resa mellan två stationer. Man kliver på lite tilltuffsad och skrynklig och kliver av lite tilltuffsad  och skrynklig. Men däremellan kan man ju passa på att ha lite kul och försöka göra lite nytta. Man bör väl iallafall försöka låta bli att ställa till skada och göra sina reskamrater ledsna och sjuka. Det otäcka är att så många använder sitt korta liv till att göra just detta.

Idag fyller min äldsta dotter Emelie  37 år. Tänk vad tiden går. Nyss var hon liten och jag kallade henne för "lilla myra". "Hej lilla myra" brukade jag säga. Nu är hon mamma till två små killar och jag är alltså morfar till dessa. Det är både kul och konstigt. Om jag mot förmodan dör och kommer till himlens port och Sankte Per frågar vad jag gjorde när jag levde kommer jag säga: "två döttrar och minst två barn barn (det kan ju bli fler). Då kommer Sankte Per nog fråga: "Gjorde du inget annat". Men då kommer jag svara: "Jo, men det var inte så viktigt". 

Peter

Hej vänner!

Idag är det alltså påskafton. Iallafall hos oss. I Grekland får man vänta den till nästa lördag innan det blir påskafton. För i den ortodoxa kyrkan följen man ju fortfarande den julianska kalendern och inte gregorianska. Vi hade faktisk kvar den julianska kalendern till 1753 till då vi bytte till den gregorianska. Vad det är för fördel med detta vet jag inte. Men det var säkert bra på något sätt. Men grekerna får vänta en vecka med påskäggen. Själv skulle jag gärna vara i Grekland nästa vecka. För där är ju påsken den stora högtiden på året som firas ordentligt. Då går man runt och hälsar på dem man möter med orden ”kristos anesti” som betyder ”Kristus är uppstånden” och då svarar den man hälsar på ”alithos anestis” som betyder ”sannerligen uppstånden”. Påskafton knallar man runt i processioner med kors och ikoner i spetsen. På påskdagen käkar man grillat lamm. Men som sagt det blir inte förrän nästa helg. Så har ni möjlighet så stick till Grekland, vet jag. För då får ni en påsk till.

Själv skall jag idag bjuda på inkokt lax med sparris har jag tänkt. Till det ett glas vitt. Vad det blir för dessert har jag inte bestämt. Kanske cheesecake.

Peter

Långfredag 2019.

Så är det då fullbordat
och allt hopp
övergivet.

Och över världen
en stor tystnad och
oändligt mörker.

Tala till mig,
för ikväll är jag
oändligt ensam.

Den sanning som
skulle göra oss fria
skrämmer mig.

Visst ville också
jag tro på lögnernas
försoning.

Visst ville också jag
skapa en värld
av mina drömmar.

Men i kväll
ser jag allt
genom iskall
sanning.

Jag hör världen
gråta och går i
skam över min maktlöshet.

Så är det då fullbordat
och allt hopp
övergivet.

Hej vänner!

Idag är det alltså långfredag. Som numera är en dag som andra. Man är visserligen ledig och det är ju trevligt. Men jag som numera är ledig för det mesta, märker väl inte så mycket av det det heller. Ni som är lika gamla som mig minns kanske att långfredagarna när man var barn var rätt långa och allvarliga. Alla affärer var stängda och på bio gick det bara filmer om Jesus om det gick några alls. Det skulle vara en dag då man mindes hur Jesus för våra synder dog på korset. Detta på ett ovanligt vidrigt sätt efter långvarig tortyr. Detta skulle man redan som barn påminnas om och vara ledsen över. Dessutom var man väl själv lite medskyldig redan som barn, då det även var för mina synder han avrättades på detta hemska sätt.

Men långfredagen var väl också en dag för eftertanke och det tycker jag gott den kan få bli igen. För jag känner som det är för lite av den varan överallt just nu. Allt skall gå fort och vara effektivt både på arbete och fritid. Fast jag tror inte det är så effektivt som man tror. Ofta tycker jag att det mest leder till stress över det man inte gjort och att ett antal medmänniskor går in i väggen. För det är väl oftast inte det man gjort som stressar en. Utan mer det man inte hunnit med. Vi skulle alltså behöva dagar för begrundan och eftertanke. Så jag tycker gott man kan återinföra långfredagens tråkighet. De som vill begrunda och tänka på hur Jesus offrade sitt liv för våra synders skull kan få göra det. De som bara vill begrunda något annat får göra det. Men affärerna skall vara stängda, internet skall vara avstängt och på mobilerna skall det bara gå att ringa akutsamtal till 112. Det skall inte vara några program på TV och på radio spelar man bara Bach Johannespassion. Så skulle jag bestämma. Ungarna skulle naturligtvis gnälla över hur tråkig denna dag är. Men det har de minsann inget för. Ty detta är en dag för allvar, eftertanke och begrundan över livet och döden. Och då skall det ta mig fan inte spelas dataspel eller hoppas studsmatta, så det så.

Men det går ju över till påskafton och påskdagen. Då blir det kul igen. För till skillnad från oss andra överlevde ju Jesus döden och återuppstod. Det var ju naturligtvis trevligt för honom. Men det var nog tråkigt nog en engångshändelse som nog inte kommer upprepas. Vi andra dödliga får nog bara säga ”hej och tack för mig” samt ställa in cykeln. Vad som sägs för snällt om en på begravningen, lär man aldrig få reda på. Men man får väl hoppats att man gjort så mycket tokigt att det finns något att skratta åt vid kyrkkaffet.

Glad Påsk

Peter

Hej vänner!

Jag känner mig som hundra år. När jag vaknade hade jag ont i halsen och ont i ett knä. Sedan läste jag nyheterna och blev som vanligt ledsen över allt elände som händer i landet och utlandet. Jag tänkte ett tag ge fan i att ta del av allt elände. Men det är svårt för det finns ju saker man är nyfiken på och då får man eländet på köpet. Då blir man ledsen och känner sig maktlös. Dessutom blir jag orolig över hur framtiden ser ut om det fortsätter på det här viset. I Hamlet säger ju Marcellus: ”Det är någonting ruttet i den danska staten.”Nu hade han kunnat tillägga ”för att inte tala om i grannlandet”.

Idag skall jag byta sulor på bilen. Det är en dag försent. För egentligen var igår sista dagen att köra med vinterdäck. Numera är det en rätt enkel sak att byta däck. För jag gör det inte själv längre. Förr stod jag själv med domkraft och fälgkors och jobbade mig svettig. Men det slipper jag nu för tiden. Dessutom slipper jag bära ner däcken i källaren, för de får bo på hotell och ha det bra till nästa vinter. Nästan som modeskaparen Coco Chanel som bodde på Hotell The Ritz i Paris i 37 år. Nu kan man själv få bo i hennes svit på detta hotell till det facila priset 245 000 kronor per natt. Men då får man nog en chokladbit på kudden också.

Jag drömde en otäck dröm i natt. Men faktiskt riktigt spännande i sin obegriplighet. Det var liksom en deckare på något sätt. Nu har jag redan glömt bort det mesta, vilket är lite synd. För hade jag skrivit ner det precis när jag vaknade hade det kunna blivit en bok. Så himla spännande var denna dröm. Men man får väl vara lite försiktig vad man berättar om sina drömmar. För dessa är ju kungsvägen till det undermedvetna enligt Freud och jag tror det ligger något i det. Man bör exempelvis ligga lite lågt med att berätta att man drömmer om att man flyger eller om ormar när man träffar freudianer. Egentligen bör man nog inte berätta något om sina drömmar för freudianer. För då berättar man väl något snuskigt om sig själv som man kanske inte själv visste om ens. Tänk om man säger att man drömt om att man är i New York och går in i Frihetsgudinnan. Då kan man ge sig fan på att någon djupsinnig psykoanalytiker tolkar något om att man vill in i damer. Pinsam historia minsann.

Sålunda är jag inte i toppform. Jag kommer aldrig bo på hotell Ritz i Paris och där, för 245000 spänn, bo i Coco Chanels svit. Ej heller kommer jag i denna svit drömma om Marilyn Monroe iklädd endast parfymen Chanel nr 5. Men skulle jag drömma en sådan dröm på annan plats tänker jag minsann inte berätta det för er.

Peter

Hej vänner!

Notre-Dame brann ju igår och det kändes obehagligt och tråkigt. Det kändes på något sätt som ett omen. Som något hände som är ett tecken på att något kommer gå på tok. Som en tid är på väg att ta slut. Jag tänkte på Titanic och hur den katastrofen på något sätt var slutet på 1800-talet fast det hände 1912. Sedan började  den ena europeiska katastrofen efter den andra. Först ett meningslöst världskrig och sedan ett till. På något konstig sätt kändes det som också branden i Notre-Dame förebådar något otäckt. Men det är väl bara min fantasi som går igång som vanligt.

Nu skall tydligen Notre-Dame byggas upp igen och det har startats och det har tydligen startats en insamling i detta syfte. Det är väl i sig bra. Men samtidigt kunde väl den jätterika katolska kyrkan själv betala för att bygga upp sin kyrka. Under franska revolutionen gjordes Notre-Dame om till ett tempel där man skulle dyrka ”Förnuftet”. Vilket var rätt oförnuftigt gjort. Förnuft är ju inget man dyrkar, utan något man har eller inte har. Kyrkor har ju tydligen delvis som syfte att dyrka oförnuftet precis som moskéer och synagogor. Hur som helst är har det i religionens namn gjorts mycket vackert och fint. Som vackra kyrkor och vacker musik. Fast det har gjorts minst lika mycket grymt, elakt och dumt i guds namn.

Jag gillar ju gamla kyrkor och här på Gotland finns det ju massor av sådana byggnader, som absolut måste bevaras. Det bör man även göra med Notre-Dame. Katolska kyrkan kunde man däremot lägga ner. Så mycket elände som den ställer till med i världen. Fast vad gäller religiös galenskap är den väl för närvarande inte värst.

Jag har fått ont i ett knä av någon anledning som jag inte begriper. Det är trist för jag var jättesugen på att ge mig ut på en långcykling. Men nu får det bli en kortare variant. Man bör visst hålla igång lite när man har ont i ett knä och inte sluta röra på sig, vad jag förstår. Men jag tänker nu göra choklad och mackor och ge mig ut i naturen. Kanske nöjer jag mig med att gå till denna stads botaniska trädgård och sätter mig med en bok. Men fika tar jag minsann med mig.

Peter

Hej vänner!

Som ni säkert lagt märke till skulle jag vilja ha fler läsare av denna blogg. Inte jättemånga men iallafall tvåsiffrigt vore kul. När jag läser om hur unga damer som skriver om kläder och smink har tusentals läsare och tjänar ohemult mycket pengar på sina bloggar, blir jag faktiskt lite avis. Tyvärr är mitt intresse för kläder och smink mycket begränsat. Så jag började fundera vad man skulle skriva om för att få fler läsare. Vad är det egentligen som väcker folks intresse och skulle locka dem till min blogg. Då kom jag på att ett säkert kort är sex. Jag borde alltså skriva om erotik och sådant spännande. Då skulle jag minsann få massor av läsare varje dag. För jag läste i tidningen att vad gäller ljudböcker har erotisk litteratur tydligen blivit väldigt inne. Folk sitter tydligen med hörlurar på bussar och tunnelbanor och lyssnar på sådant hela dagarna. Det var mest damer som ägnade sig åt detta om jag förstod artikeln rätt.

Men tyvärr är jag ju, som ni vet, en blyg och hämmad person. Jag skulle aldrig kunna skriva om sex. Inte ens om någon betalade mig pengar för det. Det är lite synd att jag är på det viset. För sex är ju rätt kul att skoja om. Det är ju liksom så knasigt och primitivt att man blir generad när man tänker på det. Och det händer ju att man gör.

Jag tillhör ju den sista generation som levde i en tid när sex var något väldigt snuskigt och fult. Det gick liksom rykten om att det förekom i skumma kvarter och bland primitiva folk i tropikerna. Men det var definitivt inget som våra föräldrar ägnade sig åt. Bara tanken att sådant förekom i civiliserade familjer var obehaglig och lite skrämmande. Att man själv var resultatet av något sådant, ville man inte tänka på.

Men sedan blev man ju tonåring och tänkte desto mer på sex och samlevnad. Fast det var fortfarande ett väldigt laddat ämne. Fast under 70-talet blev det väldigt annorlunda och det blev rätt ohämmat. RFSU öppnade en affär som hette Blommor och Bin på Hötorget där man sålde sina egna gummiprodukter. Dessa hade ju tidigare mest sålts i automater, om jag minns rätt. Men nu skulle man minsann kunna slinka in och köpa ett gäng gummin utan att skämmas var tanken. Numera kan man ju bara slänga med några paket när man handlar på ICA, utan att folk skulle bry sig så mycket. Men så var det minsann inte då. När jag var ung. Nu skulle jag kunna berätta en del kul om egna erfarenheter av ung kärlek och lust. Men det är jag för blyg för.

Sex kan alltså vara både trevligt och kul. Både att delta i (har jag hört) och skoja om. Men som sagt är jag för pryd för att skriva om detta intressanta ämne. Det är förresten en av de få saker som vi människor inte kan tävla i. För vad gäller denna aktivitet behöver det minsann inte vara en tillgång att komma först.

Peter

Hej vänner!

Klockan är 03:50 och jag är vaken. Det beror på att jag somnade så tidigt igår, gissar jag. Det är väldigt skönt att jag sedan några veckor inte behöver bli speciellt orolig av att inte kunna sova på natten. För nu kan jag ju oftast lägga upp mitt dygn som jag vill. Vill jag kliva upp och sätta mig och skriva fast det är natt, gör det inte ett dugg för det mesta. För jag kan sova middag om jag vill. Det känns skönt för jag har ofta plågats av sömnlöshet och oroat mig för hur jag skall orka morgondagen, när jag sovit dåligt. Men det får det vara slut med nu.

Ända sedan jag var barn har jag oroat mig för naturen på olika sätt. För miljögifter och hur all mänsklig påverkan förstört älvar och skogar. I början var det väl mest kvicksilver, DDT och kalhuggning som oroade mig. För på den tiden drabbades massa fåglar av att man betade utsäde med kvicksilver och dog. Både de som direkt åt det betade utsädet som finkar. Men också de som åt de förgiftade fåglarna som rovfåglar. Deras ägg fick så tunna skal att de krossades när de skulle ruvas på grund av förgiftning. Örnarna höll på att helt försvinna till exempel. Men tack vare att några duktiga människor bestämde sig för att försöka rädda örnarna genom att lägga ut ogiftigt kött och föda upp andra i hägn, har dessa överlevt och kommit tillbaka. Sådant gör mig glad.

Men jag tänkte redan som barn och ung ofta på att det föreföll som naturen verkade klara sig bäst utan oss människor. Som om vi var ett störande inslag som bara ställde till det. Jag funderade på vad som skulle hända om vi inte längre fanns och kom fram till att ur naturens synpunkt vore det inte så dumt. Först skulle det väl bli någon sorts obalans och antalet rovdjur skulle öka och deras bytesdjur minska. Sedan skulle det på grund av minskningen av bytesdjur bli mindre rovdjur igen. För de skulle ha för lite att äta. Naturen är hård på det sättet. Men därefter skulle det bli en balans mellan rovdjur och bytesdjur. Det är den typen av samband som hela naturen består av och som uppstår om vi lämnar den ifred. Jag har alltid tyckt att denna ekologiska väv är vacker på något sätt och kan nästan bli religiös när jag tänker på den. Livet är som ett nät av skönhet och logik.

Men det som trasslar till denna väv och gör stora hål i den är människan och det blir bara värre och värre. Varje gång vi försöker påverka den för vårs skull, ställer vi till en skada som förstör helheten. Utrotar vi rovdjuren så får vi problem med att bytesdjuren blir för många, så vi måste döda dem för att de inte skall ställa till för stor skada. Lämnar vi naturen ifred så kommer balans uppstå. Det kanske inte gynnar oss direkt, även om det gynnar helheten. I varje fall bör vi lägga oss i så lite i som möjligt om det inte är nödvändigt, som med örnarna.

Så har jag tänkt ända sedan jag var barn och så tänker jag nu. Det är ju en komplex tanke på ett sätt och faktiskt rätt besvärlig. Vi lever ju i en tid av förenklingar och det verkar som komplexitet är något som inte är uppskattat av många människor. Många verka önska enkla lösningar på svåra problem. Vare sig det handlar om naturen, sociala problem eller politik. Det är tycker jag är jobbigt. För att förklara komplexa samband för den som inte gillar sådana kognitiva utmaningar, är jävligt hopplöst. Man bemöts ofta bara med ett: ”det är väl bara att etc etc”. Jag blir liksom bara trött och lägger ner försöket att försöka påverka och förklara. Det är liksom ingen idé. För att för säkert hundrade gången söka stöd och uppmuntran citerar jag på nytt Bertrand Russels kloka men deprimerande ord: ”The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, and wiser people so full of doubts.” Fast det är ju samma sak med att söka förklara det komplexa för den som är säker på att han har rätt. Sådana som bara irriterar sig att sådana som jag krånglar till det. Som säger som Groucho Marx: ”kom inte dragande med fakta. Det komplicerar bara saken.” Fast han skojade förstås. För han hade humor.

Nu är klockan 05:01 och det börjar ljusna lite försiktigt Det lyser en ensam stjärna i söder. Jag tror att det kan vara planeten Venus och egentligen ingen stjärna. Nu går jag och lägger mig och vilar en stund.

Trevlig helg

Peter

God morgon vänner!

Jag läste någonstans att skelett efter neandertalare som visade att ägaren till detta skelett hade brutit benet. Det hade dock läkt igen och personen ifråga hade uppenbart överlevt sin skada. Men någon måste ha vårdat honom under flera månader för att skulle överleva. Så vi har väl visat omsorg om andra och tagit hand om dem ända sedan urminnes tider. Men jag undrar hur man gjorde då för länge sedan. Om det kom någon gubbe och sa att han var konsult och berättade för de övriga hur deras vård av gamla farfar kunde effektiviseras. Som sa att han visste att man inte alls behövde vara två för att sköta denna syssla. Utan att det räckte med att någon ägnade gubben någon halvtimme på morgonen och då stack till honom en ett fruset mammutben från gårdagens måltid. Då hade väl de övriga i byn blivit sura och fått lust att ge honom som kallade sig konsult spö. Så denne hade fått anställa några kompisar på heltid för att slippa detta öde. Men då de och konsulten inte längre kunde jaga, fick de i sin tur gå runt och hota men att ställa till ett helvete för de övriga jägarna om de inte fick ta del av deras jaktbyten. En del jägare såg att det var ett enkelt sätt att få käka sig mätt, så de slutade också jaga. Så det hela slutade med att gubben som behövde vård knappt fick någon sådan och att nästan alla gubbar som skulle jaga vaktade på konsulten, så han inte fick stryk. För att hålla igång detta höll de stackare som fortfarande jagade på att arbeta ihjäl sig. Så dessa olyckliga blev väldigt magra (mager = lean på engelska). Så kan det gå.

Ute skiner solen och det ser hur skönt ut som helst. Men det är kallt. Nyss när jag tittade efter var det faktiskt en minusgrad. Men jag skall ändå ge mig ut en sväng och cykla. Kanske lånar jag Marias el-cykel, fast det är lite fusk. Men det är faktiskt väldigt bekvämt att cykla med en sådan cykel. Man måste ju iallafall trampa. Så lite nytta ur träningssynpunkt gör det nog. Men när man cyklar snabbare än 25 km/h slutar elmotorn hjälpa till, vilket jag tycker är lite tidigt. Den kunde väl åtminstone hjälpa en till 30 km/t. Undra om det går att fixa? Fast det får man inte göra för då bryter man mot lagen och riskerar bli tagen av polisen. Men faktum är att jag när jag cyklar med racercykeln ofta håller högre fart än så. Så med muskler är det okej att cykla 30 km/h. Men med hjälpmotor är det förbjudet. Bara så ni vet.

Peter

Hej vänner!

Våren kom liksom av sig och det blev grått och kallt. Det var lite tråkigt. Men är väl inte så ovanligt i april. Det är ju en lurig månad som man inte alltid riktigt vet var man har. Som lurar ut en i för lite kläder ena dagen så man fryser och med för mycket kläder nästa dag så man svettas. Att denna månad heter som den gör, kommer antagligen av aprilis som på latin betyder ”öppna” eller något sådant. April är som en tjej som ena stunden ber en ta av sig sin tjocka tröja och väcker hopp genom detta. Men sedan tittar strängt på en och säger: ”Nu får du väl för fan skärpa dig. På med tröjan igen. Så varmt skall vi minsann inte ha det!” Så står man där och känner sig lite dum.

Såg ni förresten bilden på det svarta hål man lyckats fotografera? Detta svarta hål befinner sig tydligen i galaxen Messier 87 som ligger ungefär 53 miljoner ljusår från jorden. Det är ju inte nästgårds precis. De radiovågor med vars hjälp man lyckats skapa en bild lämnade alltså denna galax för 53 miljoner år sedan. Alltså minst 51 miljoner år före de första förmänniskorna. I den sista millisekunden av denna tid lyckades man ta en bild av detta svarta hål. Eller rättare sagt dess händelsehorisont. För det svarta hålet är ju så kompakt och har ju så stark gravitation att inte ens ljuset kan lämna det. Det är ju den typ av fysik som är helt obegriplig för mig, men intressant. Det svarta hålet är så kompakt att det blir ett hål i rumtiden och i ett svart hål upphör tiden att existera. Man behöver alltså inga klockor i ett svart hål. Jag tycker att det finns så många spännande och vackra ord förbundna med svarta hål. Som ”händelsehorisont, rumtiden, gravitationsvågor och singularitet.”

Nu skall jag gå och göra en kopp morgonkaffe och fundera vidare på vad som dagens vandring i rumtiden kan leda till för skojigt.

Peter

Hej vänner!

Det kalla gråvädret fortsätter. Idag skall jag hälsa på min föräldrar och storasyster Margareta som alla ligger begravda i Täby kyrkby. Det går väl inte att plantera några blommor än för det skall ju bli minusgrader på nätterna. Så jag får väl tända några ljuslyktor eller något sådant.

Döden är en sorglig historia som jag inte tycker om att tänka på. Jag hoppas att jag innan jag dör, hinner lära mig försonas med denna tråkighet. När man var ung var det ju väldigt långt till döden och jag tänkte inte så mycket på den. Men de sista åren har jag ägnat en hel del tänkande åt denna trista historia. Vilket egentligen är onödigt. För inför döden är man ju helt maktlös. Man kan ju i viss mån påverka när den inträffar, genom att sköta sig. Men inträffar gör den ändå likt förbannat. Hur mycket man än avstår från bearnaisesås och rödvin så kommer man att dö. Har man bråttom till denna punkt i livet kan man ju röka cigaretter. Men så jävla bråttom har inte jag.

Jag fick förresten ett erbjudande att gratis läsa Svenska Dagbladet i två månader vilket jag nappade på. Men bara några dagar därefter kom ett erbjudande att få Dagens Nyheter gratis i två månader. Så nu har jag två tidningar gratis. Visserligen bara datorversionerna och ingen papperstidning. Det är lite tråkigt. Men vi som bor på Gotland får ändå inte dessa tidningar utdelade på morgonen. Jag har ju tidigare prenumererat på SvD för jag gillar korsorden i den tidningen. Men när jag sa upp den prenumerationen så fick jag alltså ett gratiserbjudande. Det enda jag måste komma ihåg är att säga upp mina prenumerationer i tid. Men där har jag minsann matat in påminnelser till detta i mobilen.

Men egentligen är det ju lite dumt att läsa nyheter. För man blir ju antingen ledsen eller förbannad. Det mesta handlar ju om krig, våld och annan galenskap. Men ibland blir man förvånad. Till exempel läste jag i en av tidningarna att litteraturprofessorn Ebba Witt- Brattström inte älskar sin före detta man med det lite ovanliga namnet Horace. Hon tycker att han är jättedum. I den artikeln säger hon riktigt taskiga saker om honom. Men hennes brist på likgiltighet och hennes bitterhet gör att jag nog tror att hon trots allt är lite förtjust i Horace. Kanske till och med älskar honom lite och gråter om kvällarna. Likaså vill jag tro att Horace blir lite våt om ögonen när han tänker på sin exfru. Det sägs ju att ”skiljas är att dö en smula” och det tycker jag det bör vara.

Sedan läste jag om att chefen för Dramaten fått avgå på grund av han inte agerat när folk uppfört sig illa mot varandra. Tydligen är det så att en del manliga skådespelare trott sig vara genier och i egenskap av detta uppfört sig för jävligt. Vilket därmed bevisade att deras höga uppfattning om sig själva inte stämde alls. Nu skall man tydligen försöka förbättra arbetsmiljön och ta itu med de värsta knäppgökarna. Det är ju bra.

Det stod också att statsminister Stefan Löfven idag skall träffa Vladimir Putin idag. Undra vad han skall prata med den lilla krigshetsaren om. Han kan ju iallafall skälla ut honom ordentligt och säga åt honom på skarpen att ge fan i sina grannländer och lämna tillbaka Krimhalvön och se till att det blir fred i Ukraina. Vidare kan han säga att det är utomordentlig olämpligt att skicka agenter med nervgift för att döda folk. Men det lär väl knappast Putin bry sig om. Så Stefan Löfven kan ju sätta sig i knäet på honom och sitta kvar till han lovar att skärpa sig. Om han mot förmodan efter det kan säga något alls.

Det finns alltså massa mer eller mindre intressanta nyheter att läsa. Men samtidigt borde ju tidningarna vara fulla med nyheter om vad som håller på att hända med livet på vår planet. Vet ni att vi lever i en tid av massutrotande av djur och att det beror på mänsklig aktivitet. Mellan 1970 till 2012 försvann 58 % av alla ryggradsdjur och till 2020 kommer två tredjedelar vara borta om inget görs (WWF:s Living planet report 2016). Men det står det inte mycket om i tidningarna. Då står det mer om att Ebba inte gillar sin före detta man.

Peter

Hej vänner!

Idag är det en grå dag i Stockholm. När jag tittar ut far det faktiskt förbi en och annan snöflinga till och med. Denna luriga månad april har på nytt visat sitt rätta jag. Några dagar lockar den ut en i sol och hyfsad värme för att sedan ropa ”tji fick du människa” och återkomma med kyla och besvikelse.

Vad är förresten en människa? Det tänker jag ibland på. Vi är ju biologiska varelser som i grunden som andra djur styrs av önskan att överleva och fortplanta oss. På det sättet är vi ju lika allt levande på jorden. Vi har utvecklat en massa strategier för att få tillfredsställa dessa intressen och drifter. Men i grunden är vi på dessa områden lika alla varelser som består av två kön.

Men vi är ju lite mer än knullande och ätande trots allt. Även om det oftast är det trevligaste vi ägnar oss åt. Till exempel måste vi ju anpassa oss till förändringar i miljön. Naturen har valt två lösningar på detta problem. Antingen kan det som lever vara väldigt många individer, så att åtminstone några få överlever och kan fortsätta käka och para sig. Som myggor som blir resistenta mot DDT. Eller så kan det vara färre individer som anpassar sig till förändringar, genom att lära sig nya beteenden. I bägge fallen leder överlevnad under årmiljonerna till långsamma förändringar till utveckling av nya arter genom evolution.

Vi människor har väl varit bäst på inlärning av allt levande på den senare lösningen och varit så lyckosamma att vi blivit väldigt många som kan bo nästan överallt på planeten. Det är väl egentligen bara vid polerna det är svårt att bo. Annars verkar vi uppfylla världen som kaniner.

En annan sak som är typiskt för oss människor är ju att vi är flockdjur. Det väl därför vi kan samarbeta så bra med djur som har samma egenskap som hundar och hästar. Vi förstår varandra och är lika rädda och handfallna inför att bli uteslutna från gruppen och ensamma. Det är väl det som gör att vi är utrustade med skuld och skam. Det är ju känslor som vi gör i stort sätt allt för att undvika, av rädsla för att bli uteslutna och lämnade på savannen. Katter gillar att vara med oss, men verkar helt befriade från skuld och skam. Tro mig, jag känner en. Han har ta mig fan ingen skam i kroppen. Men är ändå bäst.

För att överleva och fortplanta oss är vi utrustade med en massa känslor. Rädsla för att undvika fara, aggressivitet för att försvara oss, kärlek för att fortplanta oss, äckel för att undvika att äta olämpliga saker och en massa andra. Men ibland funkar inte det som det skall och då mår vi skit och pannkaka. Som ångest som är rädsla för något man varken kan fly ifrån eller försvara sig emot och därför en jobbig känsla, som man absolut inte vill ha och vill undvika till varje pris. Något som ställer till det för många människor där det blivit lite fel genom att man försöker hänga upp sin rädsla på sådant som ofarligt eller osannolikt, för att få någon jävla förklaring till sitt lidande.

Någonstans blev vår hjärna så stor och komplicerad att den kunde förstå världen och livet på ett nytt sätt. Men det medförde en del svårigheter som gjorde livet extra jobbigt också. Det som hände först var kanske att vi började förstå att livet var begränsat och att vi alla skulle dö. Då det inte stämmer med uppgifterna att överleva och föröka oss, försökte vi hitta en väg från detta dilemma. Så vi började hitta på ologiska lösningar som att vi nog inte skulle bara dö, utan leva vidare som andar i en annan bättre värld. I himlen eller i de sälla jaktmarkerna. Vi skulle liksom dö fast ändå inte. Det var väl någonstans där vår hjärna gick i baklås och religionerna uppstod. Tråkig historia.

En människa består ju till 60 % av vatten. När vi föds består vi av ännu mer vatten. Vad jag förstår består en nyfödd av 80 % vatten. Det är ju väldigt mycket vatten. Jag läste någonstans en beskrivning av människan som att vi är som ”gurkor med ångest”. Det är ju rätt kul sagt.

Peter

Hej vänner!

Storbritannien vill som ni vet inte vara med i EU längre. Möjligtvis vill lite grann men inte så mycket. Mest är det England som inte vill vara med om jag förstått det hela rätt. Skottland vill vara med, men får inte. Nu har de stackars engelsmännen hamnat i en besvärlig situation på grund av detta. Det är tråkigt för dem. För jag förstår på ett sätt att de inte vill vara med i en förening där medlemmarna till stor del består av korrupta länder med korrupta ledare som mer eller mindre odemokratiska nationalister. Vad är det för kul att ha sådana kompisar? Jag vet faktiskt inte heller om jag vill vara med.

Jag gillar på något sätt England. För inte länge sedan var det ju ett imperium som styrde nästan halva världen. Nu har de bara sin ö kvar men samtidigt verkar de inte riktigt fattat det än. Engelsmän är sällan fånigt nationalistiska. För de vet redan från början att de är bäst och att deras ö är finast. Så det är liksom inget som behöver diskuteras. England är ju också ett riktigt klassamhälle där det fortfarande är stor skillnad mellan rik och fattig. Där de rika går på hästkapplöpning och de fattiga på fotboll.

Jag har ju på sista tiden sett en hel del inslag på TV från det engelska parlamentet. Det är kul. Det buas och skriks som i den värsta högstadieklass som fått kvarsittning och blivit fråntagna sina mobiler. Talmannen skriker ”order” högre än alla andra för att få tyst på oväsendet. Men det brukar bara hjälpa en liten stund. Men när han tillrättavisar någon så är han, trots att han är högröd i ansiktet, mycket artig och kallar den han talar med ”gentleman” och sådant. Numera har de ju en riktigt tuff kvinna som premiärminister som försöker få igenom ett avtal med EU, som nästan ingen gillar. Men istället för att avgå så står hon på sig som lord Nelson vid Trafalgar, fast hundra gubbar buar så fort hon visar sig. Sådant kan man inte låta bli att beundra.

Engelsmän har ju ofta en positiv inställning till lite egocentriska människor. Det är ju något som uppskattas och ibland beundras. Men det mest försonande med engelsmännen är att de har en humor som jag förstår och delar. När man ser en engelsk humorserie på TV vet man att den antagligen kommer vara kul. Det borde ju finnas roliga TV-program från Italien, Frankrike, Tyskland eller Spanien. Men jag har aldrig sett någon sådant. Kanske finns det humor även i dessa länder, som man aldrig får se. Eller så är det inte tillräckligt rolig för att visas på TV. Vad gäller rolighet ”Rule Brittania” över nästan alla.

Det är ju tack vare England som hela Europa slipper snacka tyska och det är man ju tacksam för. För på det språket sägs det ju inte ofta så mycket roligheter, som på engelska. Men det gör det ju inte heller i vår riksdag. Vi har väl egentligen också en bra talman. Men det är sällan han får skrika ”order” på det stället.

Peter

Hej vänner!

Ni som läser denna blogg regelbundet kommer kanske ihåg att jag har en kompis som heter Erasmus av Rotterdam som föddes år 1466 i Rotterdam och dog 1536 i Basel. Han var ju humanist och försökte förena de antika tänkandet med kristendomen och lyckades därför bli osams med både påven och Luther. Men det har jag ju berättat om tidigare. Men Erasmus hade inte bara mig som kompis, utan också utan också den engelska författaren och politikern Thomas More som föddes 1478 och avrättades 1535 av den tokige kungen Henrik VIII. Denne hade ju efter en tornering skadat huvudknoppen och därefter blivit knäpp i samma huvudknopp. Han hade börjat avliva fruar och andra i en omfattning, som till och med förvånade samtiden. Nu hade ju Thomas More invändningar kring hans senaste skilsmässa och det borde han nog låtit bli, om han velat undvika bli halshuggen.

Men Thomas More skrev år 1516 en bok som han kallade ”Utopia”. I den beskrev han hur han tyckte samhället borde utformas. I detta land rådde trosfrihet och fri tillgång till skolor och läkare. Man hade i detta land avskaffat pengar och det guld som fanns, användes till pottor och kom så till nytta. Thomas More var också mycket för att kvinnor och män skulle behandlas på samma sätt och ha samma möjlighet till utbildning. Vilket på 1500-talet var en mycket radikal åsikt. Men bra redan då. Vi lever väl inte i Thomas Mores utopiska samhälle. Men bra nära. Vi har ju också till stor del avskaffat pengar och ersatt dem med plastkort. Det var däremot dumt. En annan dum sak är att en del har så mycket pengar och andra så lite. På Guggenheimmuseet i New York finns förresten en toalettstol tillverkad av 18 karats guld. Det är faktiskt sant.

Erasmus skrev förresten i en bok om sin nutid som hette ”Dårskapens lov” där han driver med de som i hans samhälle satt inne med makten. Han driver med påvarnas och deras girighet och kungarna med deras själviska brist på medkänsla. En sådan bok kunde man ju förresten skriva nu också. För dårskapen i världen har ju knappast minskat utan håller sig på en jämn och hög nivå.

Erasmus betonade ju i det han skrev vikten av att ha ett välformulerat och tydligt språk i det man skrev. Jag tror han tänkte att det är viktigt för, om man slarvar i det man skriver, så slarvar man också i det man tänker. Erasmus var ju en del av den revolution som uppfinnandet av boktryckarkonsten just inneburit. Han förstod nog att detta skulle göra att böcker och andra trycksaker, skulle bli viktiga för att påverka människor och deras tänkande. Så han började översätta de antika filosofernas texter fast dessa inte hade varit kristna. Vilket gjorde kyrkan misstänksam. Han fick också ett brev från en aggressiv och jobbig munk som hette Martin Luther som sa att han beundrade Erasmus och sa att han inspirerats av honom. Nu ville Erasmus egentligen inte ha med Luther att göra. Han gillade inte bråk och religiöst stök. Han svarade att man i det man skriver bör uttrycka sig utan att ta till överord och vara respektlös. Det blev Luther förbannad för att han skrev och gjorde precis det som Erasmus föreslagit att han borde låta bli. Erasmus tyckte det var jobbigt att bli förknippad med Luther för det kunde både vara riskabelt och hindra honom i sitt arbete. Så han sa upp kontakten med bråkstaken.

Thomas More och Erasmus var ju humanister säger man. De ville på något sätt förändra världen till något bättre med hjälp av orden. Erasmus använde antikens tänkare och filosofer och lät dem säga det som hade varit farligt att säga. Han levde ju också i en tid där orden plötsligt kunde massframställas i tryckpressen och anade nog att världen efter detta aldrig mer skulle bli sig lik. Att tankar och idéer skulle spridas och bli kvar på ett annat sätt än tidigare. Så blev det ju också på gott och ont. Men det var på något sätt här det började. Det som till slut skulle bli vetenskapliga framsteg och och politiska ideologier. Hade Erasmus anat att boktryckarkonsten skulle leda till nazism och kommunism hade han säkert tyckt att det var lika bra att återgå till att kopiera för hand. Han visste att det tog tid, för hans pappa hade visst varit en av dem som kopierat böcker. En bibel tog ungefär två år att färdigställa på det sättet och kostade därefter. Mycket elände hade nog aldrig blivit skrivet för det hade inte varit värt besväret. Ingen jävel hade väl orkat kopiera något så dumt som Mein Kampf. Det hade väl funnits ett exemplar i världen, som ingen utom författaren lagt ner tid på att läsa.

Vi lever ju också i en ny tid sedan några årtionden. Numera sprids ord via internet på ett sätt som aldrig tidigare hänt i världshistorien. Rätt mycket är så förbannat dumt att man tappar tron på mänskligheten. Hat, elakhet och allmän taskighet utan eftertanke sprids som dynga efter en gödselspridare. Men om man har tur kan man hitta en del trevligheter också. Som denna blogg till exempel. Men tyvärr är det ytterst få som hittat den och läser den.

Jag är i Stockholm och känner mig lite ensam. Med människor kan man ju numera snacka i bildtelefon om man vill. Så med Maria kan jag ju snacka och upprätthålla kontakten. Men katter bör man kommunicera med genom att klappa på dem och klia dem. Nu kan man väl egentligen göra samma sak med människor, men där finns som sagt alternativ. Visserligen sämre, men helt okej för stunden. Med katter är man antingen närvarande eller inte alls. Kort sagt går jag här och saknar katten. Jag glömmer ibland att han inte är här. Till exempel öppnar jag omedvetet toadörren lite på glänt så han skall kunna gå på sin toa. Vilket faktiskt är rätt onödigt när han befinner sig i Visby.

Peter

Hej vänner!

Jag är i den stora staden Stockholm. Jämfört med andra stora städer är ju Stockholm en rätt liten stad. Men jämfört med Visby är det en jättestor stad. Jag har ju bott en stor del av mitt liv i Stockholm med med förorter. Här var jag en gång hemma. Men nu är jag hemma i Visby. Fast ibland känner jag mig inte hemma någonstans. Kanske har det med att göra att vi flyttade så mycket när jag var barn. Ibland kan jag känna avund med folk som liksom är förankrade i någon sorts hembygd och är medlemmar i hembygdsföreningen och läser lokaltidningen. Ibland får jag för mig att det finns en plats på denna planet där jag egentligen hör hemma. Men som jag ännu inte riktigt har hittat. Jag misstänker att den ligger på Shetlandsöarna eller på Nya Zeeland. Möjligtvis kan denna plats ligga någon mil från Sunne i Värmland. Jag är inte säker. Den verkar dock aldrig ligga där jag befinner mig.

Jag har alltså idag åkt båt från Visby till Nynäshamn. Jag åkte i den nya båt som börjar trafikera denna sträcka. Det var väl egentligen inget fel på denna båt. Men jag tyckte den kändes opersonlig på något sätt. Man hade liksom inte riktigt känslan av att vara på en båt. Men det är nog bara en vanesak. Från Nynäshamn åkte jag buss in till Stockholm. Hela vägen blommade massor av tussilago i vägrenen och det var gult och fint. Men jag kände någon sorts vemod. När var barn plockade man ju tussilago och bar hem till mamma som satte dessa blommor i en äggkopp på bordet. Det var fint. Små solar i en äggkopp på bordet var fint.

Det är alltså vår. Återfödelsens och kärlekens tid. När man är i min ålder tycker jag varje år är en gåva. Jag överlevde den förbannade vintern och kan sitta i en buss och åka förbi ett överflöd av tussilago. I år känns det lite speciellt då jag ju har börjat pensionera mig. Men då har jag upptäckt att det finns de som efterfrågar mina tjänster. Så jag kommer väl jobba på i begränsad omfattning. Det känns rätt bra. Men samtidigt har jag börjat bli alltmer fundersam kring mitt arbete.

Jag har börjat fundera på barndomen. Inte bara min egen utan alla barns barndom. I mitt jobb träffar jag ju många barn som har en jobbig barndom. Som inte klarar de krav som ställs på dem. Nu vill man tydligen införa betyg i ordning och uppförande igen. Som det skulle vara till någon nytta. Jag har träffat säkert hundra barn som haft svårt med både ordning och uppförande, fast de inget hellre velat att just detta skulle fungera. Men när jag börjat utreda bakgrunden till deras oförmåga har jag alltid hittat en förklaring. Svag begåvning, dyslexi, sociala färdighetsbrister, trauma, familjevåld, missbruk hos föräldrar och en del annat. Hur fan betyg i ordning och uppförande skall fixa detta begriper jag inte. När jag var barn fanns det betyg i ordning och uppförande. De barn som då fick underkänt i detta hade nog samma besvärligheter, som de som nu kommer bli underkända om sådana betyg införs. Men vad skall man sedan göra? Vilka åtgärder skall man vidta för att åtgärda problemet? Min erfarenhet är att barn som utsätts för krav de inte klarar av, länge kämpat med att göra så gott de kan. Mer kan ingen göra. 

Peter 

Hej vänner!

Jag läste idag en otäck men spännande bok som hette ”Horet i Hälsta”. Den handlar om rättegången mot Anna Persdotter 1685 vid Snevringe häradsrätt. Det är alltså inte en roman utan en beskrivning av en riktig händelse i Västmanland. Författarna heter Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström.

Anna Petterson blev anklagad av sin piga Brita Johansdotter för att ha försökt förgifta sin man. Hon   hade sett Anna lägga något i mannens ölstop och det visade sig att det var arsenik. Varför hon gjort detta var lite oklart. Det verkar dock som det var något som inte fungerade i äktenskapet och mannen ifråga hade övergett den gemensamma sängen. Något som på 1600-talet var något som definitivt inte var okej. Mannen sa inte mycket under rättegången. Men han beskrivs som en ”enfaldig man av dumt förstånd”.

Nåväl, Anna hade varit otrogen med minst fyra killar. Bland dem två som varit drängar på gården. Den sista hade tydligen hjälpt henne att skaffa giftet och nog planerat att efter mannens död överta både Anna och gården. Varför Anna sökte sig till andra män och fortsatte med detta framgår inte. Kanske för att hon ville bli med barn eller för att hon inte blev tillfredsställd av de män hon hade ihop det med. Hon säger vid ett tillfälle något som antyder det senare.

På den här tiden var ju sex utanför äktenskapet belagt med dödsstraff. De av hennes älskare som var gifta dömdes till döden. Likaså den senaste älskaren som hjälpt till med förgiftningsplanerna. Men alla dessa benådades och det var bara Anna som avrättades. Men det framgår av dokumenten att det var hennes ”hor” som var det allvarligaste brottet och inte förgiftningsförsöket.

En hemsk historia med andra ord. Idag hade väl Anna förhoppningsvis skiljt sig från sin trista dumma gubbe. Men det fick man ju inte på 1600-talet så hon såg väl ingen annan råd än att avsluta sitt äktenskap än att ta till lite okonventionella medel.

Men ändå när man läser så är det ändå på något sätt intressant att läsa om människor för över trehundra år sedan. Hur de är rätt lika oss i sin svaghet och lust. Men samtidigt så låsta av normer och religion att de verkar bli mer än lovligt tokiga. Överallt står den straffande guden beredd att skicka en till den eviga elden och makten beredd att döma enligt Mose lag. Iallafall om du är kvinna.

I Sverige har ju den religiösa vidskepelsen i stort förlorat sin makt över de flesta människor. Men i stora delar av världen är den fortfarande en maktfaktor. Det dör visst mellan 70 000 till 80 000 kvinnor varje år i olagliga aborter och ännu fler får men för livet. Det är för hemskt. Man får väl hoppas att människan börjar uppträda med förnuft och värdighet och slutar tro på sådant som strider mot detta. Men det verkar hopplöst. Den senaste galenskapen står det lilla sultanatet Brunei för. Där skall man nu visst införa dödsstraff genom stening för otrohet och homosexualitet.För det står tydligen i koranen att det är det enda riktiga. Men katolska kyrkan dödar, som sagt, många förtvivlade unga kvinnor med sitt abortförbud varje år och det är väl egentligen inte så mycket bättre.

Peter