Hej vänner!

Notre-Dame brann ju igår och det kändes obehagligt och tråkigt. Det kändes på något sätt som ett omen. Som något hände som är ett tecken på att något kommer gå på tok. Som en tid är på väg att ta slut. Jag tänkte på Titanic och hur den katastrofen på något sätt var slutet på 1800-talet fast det hände 1912. Sedan började  den ena europeiska katastrofen efter den andra. Först ett meningslöst världskrig och sedan ett till. På något konstig sätt kändes det som också branden i Notre-Dame förebådar något otäckt. Men det är väl bara min fantasi som går igång som vanligt.

Nu skall tydligen Notre-Dame byggas upp igen och det har startats och det har tydligen startats en insamling i detta syfte. Det är väl i sig bra. Men samtidigt kunde väl den jätterika katolska kyrkan själv betala för att bygga upp sin kyrka. Under franska revolutionen gjordes Notre-Dame om till ett tempel där man skulle dyrka ”Förnuftet”. Vilket var rätt oförnuftigt gjort. Förnuft är ju inget man dyrkar, utan något man har eller inte har. Kyrkor har ju tydligen delvis som syfte att dyrka oförnuftet precis som moskéer och synagogor. Hur som helst är har det i religionens namn gjorts mycket vackert och fint. Som vackra kyrkor och vacker musik. Fast det har gjorts minst lika mycket grymt, elakt och dumt i guds namn.

Jag gillar ju gamla kyrkor och här på Gotland finns det ju massor av sådana byggnader, som absolut måste bevaras. Det bör man även göra med Notre-Dame. Katolska kyrkan kunde man däremot lägga ner. Så mycket elände som den ställer till med i världen. Fast vad gäller religiös galenskap är den väl för närvarande inte värst.

Jag har fått ont i ett knä av någon anledning som jag inte begriper. Det är trist för jag var jättesugen på att ge mig ut på en långcykling. Men nu får det bli en kortare variant. Man bör visst hålla igång lite när man har ont i ett knä och inte sluta röra på sig, vad jag förstår. Men jag tänker nu göra choklad och mackor och ge mig ut i naturen. Kanske nöjer jag mig med att gå till denna stads botaniska trädgård och sätter mig med en bok. Men fika tar jag minsann med mig.

Peter