Hej vänner!

Klockan är 03:50 och jag är vaken. Det beror på att jag somnade så tidigt igår, gissar jag. Det är väldigt skönt att jag sedan några veckor inte behöver bli speciellt orolig av att inte kunna sova på natten. För nu kan jag ju oftast lägga upp mitt dygn som jag vill. Vill jag kliva upp och sätta mig och skriva fast det är natt, gör det inte ett dugg för det mesta. För jag kan sova middag om jag vill. Det känns skönt för jag har ofta plågats av sömnlöshet och oroat mig för hur jag skall orka morgondagen, när jag sovit dåligt. Men det får det vara slut med nu.

Ända sedan jag var barn har jag oroat mig för naturen på olika sätt. För miljögifter och hur all mänsklig påverkan förstört älvar och skogar. I början var det väl mest kvicksilver, DDT och kalhuggning som oroade mig. För på den tiden drabbades massa fåglar av att man betade utsäde med kvicksilver och dog. Både de som direkt åt det betade utsädet som finkar. Men också de som åt de förgiftade fåglarna som rovfåglar. Deras ägg fick så tunna skal att de krossades när de skulle ruvas på grund av förgiftning. Örnarna höll på att helt försvinna till exempel. Men tack vare att några duktiga människor bestämde sig för att försöka rädda örnarna genom att lägga ut ogiftigt kött och föda upp andra i hägn, har dessa överlevt och kommit tillbaka. Sådant gör mig glad.

Men jag tänkte redan som barn och ung ofta på att det föreföll som naturen verkade klara sig bäst utan oss människor. Som om vi var ett störande inslag som bara ställde till det. Jag funderade på vad som skulle hända om vi inte längre fanns och kom fram till att ur naturens synpunkt vore det inte så dumt. Först skulle det väl bli någon sorts obalans och antalet rovdjur skulle öka och deras bytesdjur minska. Sedan skulle det på grund av minskningen av bytesdjur bli mindre rovdjur igen. För de skulle ha för lite att äta. Naturen är hård på det sättet. Men därefter skulle det bli en balans mellan rovdjur och bytesdjur. Det är den typen av samband som hela naturen består av och som uppstår om vi lämnar den ifred. Jag har alltid tyckt att denna ekologiska väv är vacker på något sätt och kan nästan bli religiös när jag tänker på den. Livet är som ett nät av skönhet och logik.

Men det som trasslar till denna väv och gör stora hål i den är människan och det blir bara värre och värre. Varje gång vi försöker påverka den för vårs skull, ställer vi till en skada som förstör helheten. Utrotar vi rovdjuren så får vi problem med att bytesdjuren blir för många, så vi måste döda dem för att de inte skall ställa till för stor skada. Lämnar vi naturen ifred så kommer balans uppstå. Det kanske inte gynnar oss direkt, även om det gynnar helheten. I varje fall bör vi lägga oss i så lite i som möjligt om det inte är nödvändigt, som med örnarna.

Så har jag tänkt ända sedan jag var barn och så tänker jag nu. Det är ju en komplex tanke på ett sätt och faktiskt rätt besvärlig. Vi lever ju i en tid av förenklingar och det verkar som komplexitet är något som inte är uppskattat av många människor. Många verka önska enkla lösningar på svåra problem. Vare sig det handlar om naturen, sociala problem eller politik. Det är tycker jag är jobbigt. För att förklara komplexa samband för den som inte gillar sådana kognitiva utmaningar, är jävligt hopplöst. Man bemöts ofta bara med ett: ”det är väl bara att etc etc”. Jag blir liksom bara trött och lägger ner försöket att försöka påverka och förklara. Det är liksom ingen idé. För att för säkert hundrade gången söka stöd och uppmuntran citerar jag på nytt Bertrand Russels kloka men deprimerande ord: ”The whole problem with the world is that fools and fanatics are always so certain of themselves, and wiser people so full of doubts.” Fast det är ju samma sak med att söka förklara det komplexa för den som är säker på att han har rätt. Sådana som bara irriterar sig att sådana som jag krånglar till det. Som säger som Groucho Marx: ”kom inte dragande med fakta. Det komplicerar bara saken.” Fast han skojade förstås. För han hade humor.

Nu är klockan 05:01 och det börjar ljusna lite försiktigt Det lyser en ensam stjärna i söder. Jag tror att det kan vara planeten Venus och egentligen ingen stjärna. Nu går jag och lägger mig och vilar en stund.

Trevlig helg

Peter