Hej vänner!

I denna lite knepiga helg är det dax att vara glad igen. Det är bara att hissa upp flaggan högst upp i flaggstången ty Jesus överlistade minsann döden och återuppstod. Det var ju en överraskning redan när det hände och har sedan dess förvånat de troende. Visst är det fint att födas av en jungfru och gå på vattnet. Men jämför med att återuppstå efter döden är ju ingenting. Men att dö och begravas för att sedan återuppstå och säga ”I’m back” och sträcka upp ett långfinger i ansiktet på döden är ju riktigt tufft. Det skulle man minsann gärna ta efter om man fick en chans. Döden kommer knallande som skådespelaren Bengt Ekerot i Det sjunde inseglet, svartklädd och vitsminkad och säger: ”Kom med här”. Men då svarar man bara: ”Det kan du fetglömma för jag planerar att återuppstå, så det så”.

Livet är alltså en kort resa mellan två stationer. Man kliver på lite tilltuffsad och skrynklig och kliver av lite tilltuffsad  och skrynklig. Men däremellan kan man ju passa på att ha lite kul och försöka göra lite nytta. Man bör väl iallafall försöka låta bli att ställa till skada och göra sina reskamrater ledsna och sjuka. Det otäcka är att så många använder sitt korta liv till att göra just detta.

Idag fyller min äldsta dotter Emelie  37 år. Tänk vad tiden går. Nyss var hon liten och jag kallade henne för "lilla myra". "Hej lilla myra" brukade jag säga. Nu är hon mamma till två små killar och jag är alltså morfar till dessa. Det är både kul och konstigt. Om jag mot förmodan dör och kommer till himlens port och Sankte Per frågar vad jag gjorde när jag levde kommer jag säga: "två döttrar och minst två barn barn (det kan ju bli fler). Då kommer Sankte Per nog fråga: "Gjorde du inget annat". Men då kommer jag svara: "Jo, men det var inte så viktigt". 

Peter