Hej vänner!

Storbritannien vill som ni vet inte vara med i EU längre. Möjligtvis vill lite grann men inte så mycket. Mest är det England som inte vill vara med om jag förstått det hela rätt. Skottland vill vara med, men får inte. Nu har de stackars engelsmännen hamnat i en besvärlig situation på grund av detta. Det är tråkigt för dem. För jag förstår på ett sätt att de inte vill vara med i en förening där medlemmarna till stor del består av korrupta länder med korrupta ledare som mer eller mindre odemokratiska nationalister. Vad är det för kul att ha sådana kompisar? Jag vet faktiskt inte heller om jag vill vara med.

Jag gillar på något sätt England. För inte länge sedan var det ju ett imperium som styrde nästan halva världen. Nu har de bara sin ö kvar men samtidigt verkar de inte riktigt fattat det än. Engelsmän är sällan fånigt nationalistiska. För de vet redan från början att de är bäst och att deras ö är finast. Så det är liksom inget som behöver diskuteras. England är ju också ett riktigt klassamhälle där det fortfarande är stor skillnad mellan rik och fattig. Där de rika går på hästkapplöpning och de fattiga på fotboll.

Jag har ju på sista tiden sett en hel del inslag på TV från det engelska parlamentet. Det är kul. Det buas och skriks som i den värsta högstadieklass som fått kvarsittning och blivit fråntagna sina mobiler. Talmannen skriker ”order” högre än alla andra för att få tyst på oväsendet. Men det brukar bara hjälpa en liten stund. Men när han tillrättavisar någon så är han, trots att han är högröd i ansiktet, mycket artig och kallar den han talar med ”gentleman” och sådant. Numera har de ju en riktigt tuff kvinna som premiärminister som försöker få igenom ett avtal med EU, som nästan ingen gillar. Men istället för att avgå så står hon på sig som lord Nelson vid Trafalgar, fast hundra gubbar buar så fort hon visar sig. Sådant kan man inte låta bli att beundra.

Engelsmän har ju ofta en positiv inställning till lite egocentriska människor. Det är ju något som uppskattas och ibland beundras. Men det mest försonande med engelsmännen är att de har en humor som jag förstår och delar. När man ser en engelsk humorserie på TV vet man att den antagligen kommer vara kul. Det borde ju finnas roliga TV-program från Italien, Frankrike, Tyskland eller Spanien. Men jag har aldrig sett någon sådant. Kanske finns det humor även i dessa länder, som man aldrig får se. Eller så är det inte tillräckligt rolig för att visas på TV. Vad gäller rolighet ”Rule Brittania” över nästan alla.

Det är ju tack vare England som hela Europa slipper snacka tyska och det är man ju tacksam för. För på det språket sägs det ju inte ofta så mycket roligheter, som på engelska. Men det gör det ju inte heller i vår riksdag. Vi har väl egentligen också en bra talman. Men det är sällan han får skrika ”order” på det stället.

Peter