Hej kamrater!

Jag såg att Göran Hägglund bestämt sig för att avgå som partiledare för Kristdemokratiska partiet. Vad jag förstått är Göran Hägglund en rätt kul typ. I alla fall står det så i alla tidningar. Men när man ger exempel på hans humoristiska uttalanden tycker jag inte att de var så jätteroliga. Men privat var han säkert kul och drog fräckisar som fick hela partistyrelsen att rodna. Han var också mycket mer populär än sitt parti stod det i tidningen. Och det kan ju inte varit så svårt. Säga vad man vill om homofober, abortmotståndare och hycklare, roliga är de inte. Pingstvänner brukar ju inte heller vara några lustigkurrar. Utom Göran Hägglund tydligen. Fast jag vet inte om han är pingstvän eller bara ser ut så. 

Det verkar ha blivit rätt populärt att avgå från sin post. Jag börjar bli rätt sugen själv. Men man är väl tvungen att kämpa på några år till. Fast ibland skulle jag vilja flytta till den norrländska storskogen och bli författare och fotograf. Tror det skulle passa mig fint. Fast under den värsta jävla mygg och knott-tiden skall jag kanske vara på annat håll. Då skall jag bo på en ö i havet. Sedan skall jag skriva en roman om en 60-årig gubbe som ibland bor i skogen och ibland i havet. Den kommer och bli jättetjock och sälja som smör. Jag slänger väl in lite sex och snusk. För sådant brukar gå hem i stugorna. Min roman skall heta ”50 nyanser av skäggstubb”. 

Förresten hörde jag just på nyheterna att den ornitologiska föreningen utlyst en tävling om vilken fågel som skall bli Sveriges nationalfågel. Själv vet jag inte vilken fågel jag skall rösta på. Jag funderar på blåmesen. Det är en liten tuff fågel som dessutom är lite blå och gul. Fast jag gillar knipor också. De är så små och runda och fina. Fjällripan är också en kandidat. Den är vit och rund och låter skojigt. Den är dessutom god med gräddsås. 

Peter

Hej små solstrålar!

Det har varit några tråkiga och deppiga dagar. Jag har tänkt på koncentrationsläger, krig och dödande. Men det är också något i tiden som känns obehagligt. Som när man ser åskmoln torna upp sig och man väntar på den första åskknallen. Som ni vet går allt mot entropi och upplösning och det känns som det närmar sig. Men så har folk känt många gånger förut i världshistorien. Inför millennieskiftet år 1000 var hela Europas kristna övertygade om att världen gick mot sitt slut och att domedagen låg runt hörnet. På 1300-talet var man övertygad att gud hade beslutat sig för att förgöra den syndiga mänskligheten och börjat med att skicka digerdöden som ett smakprov. När jag var barn var jag övertygad om att det skulle bli atomkrig. Nu vet jag inte vad som kommer att hända. Men vem vet. Kanske vinner jag plötsligt 100 miljoner på Postkodlotteriet. Men va fan skall jag med det till egentligen. Jag har redan råd att köpa dyra ostar och dyrt rödvin varje helg. Och den här helgen skall jag dessutom göra en mustig gryta har jag tänkt. Dessutom har jag en svanslös katt som gillar mig i alla lägen. Jag är, som ni vet, väldigt förtjust i honom också. Det är konstigt att man kan ha en sådan relation till katt, som jag har till honom. Jag skulle nästan kalla det kärlek. 

Som ni vet har jag varit rätt risig i några veckor. Jag har ju till och med varit hemma några dagar. För att få tiden och gå försökte jag titta på TV mer än vanligt. En sak som slog mig var all jävla reklam för olika lotterier, spel och poker som var på alla kanaler. Jag gissar att det finns en marknad för allt detta slöseri. Det måste alltså finnas massa människor som tycker sig ha råd att spela bort sina slantar. När jag var ung var det förbjudet att spela om ”pengar och pengars värde” som det hette. Det var ett bra förbud som genast borde återinföras. Folk skall ta mig fan inte luras spela bort sina pengar. Om de absolut vill bli av med dem så är det bara att sätta in dem på mitt pluskonto, så skall jag förvalta dem på bästa sätt. 

Peter

God morgon!

Jag sitter här och funderar på den där styrelseordföranden i SCA som valsat runt i pressen. Trots att han tjänade en jävla massa miljoner, så tog han och andra höga tjuvgubbar företagets privatplan så fort de skulle någonstans. Så fort de ville åka och jaga eller åka och titta på OS eller något annat så tog de planet på samma lättsinniga sätt som jag tar cykeln. Det stod att de en gång skickade planet för att hämta en plånbok som någon glömt i jaktstugan. Den hade man förresten rustat upp för 100 miljoner stod det i tidningen. Nu skulle fanskapet avgå från sina styrelseposter. Inte för han skämdes tydligen, utan för att han kände sig orättvist behandlad och trakasserad. Vad fan är det för fel på sådana där människor. Tror de att de på något sätt att de genom sitt arbete förtjänar att leva i en oändlig lyx. Medan andra skall ha svårt att få ihop till hyran. När man intervjuar sådana där gubbar brukar de alltid berätta att de jobbar 80 timmar i veckan och har ett jättestort ansvar. Underförstått att de därför förtjänar att få miljonlöner. Till skillnad från undersköterskor, läkare, lärare och poliser. De skall bara tjäna en hundradel av deras löner och arvoden. Själv tror jag att det snarare handlar om att mycket av näringslivets toppar är obehagliga typer med psykopatiska personlighetsdrag. Nu har en sådan där typ avslöjats och står med brallorna nere och det är ju bra. Men som straff skulle han ta mig fan tvingas byta blöjor på senila åldringar under några år, så han ser att andra också jobbar. Och hans miljoner tycker jag man bör skänka till Rädda Barnen. Jag läste någon gång att när Tage Erlander dog gick hans fru Aina till Rosenbad och lämnade tillbaks de pennor som var kvar efter Tage. Det stod ju ”tillhör statsverket” på dem. Det är skillnad på folk och folk.

Peter

God morgon små vågor i det stora havet!

Som jag skrev tidigare så är jag hemma och är jätteförkyld. Riktigt jävla dålig faktiskt. Det alltså väldigt synd om mig. Dessutom smakar allt jag käkar wellpapp i den mån det smakar något. Så det är inte ens roligt att äta. Det är lika meningslöst att dricka ett glas vin. Så den här fredagen är helt bortkastad. Möjligtvis kunde man blanda ett glas vitt med Samarin och låtsas att det är champagne. Jag skulle i alla fall inte känna någon skillnad. Faktiskt kunde man passa på att äta sådant som jag inte gillar något vidare i vanliga fall. Men jag gillar faktiskt nästan all mat. Det är faktiskt svårt att komma på någon maträtt jag inte gillar alls. Jag har också svårt att komma på någon favoriträtt. Men jag tycker väldigt mycket om dillkött. Wallenbergare är också gott. Kokt torsk med äggsås är också väldigt gott. I alla fall när jag gör det, som vet hur man skall göra. Om man inte vet det kan det bli hur trist som helst. Fan vad sjuk jag är.

Nu är det snart vår hoppas jag. Egentligen borde jag köpa en träbåt igen. På våren var det mysigt att stå i båtklubben och stryka på den utmärkta blandningen av rå linolja, terpentin och trätjära. Jag strök och jag strök för trät skulle liksom bli mättat av denna blandning. Ofta passade man på att göra det en solig dag då det var extra skönt att stå och känna tjärdoften. Jag hade ju en liten båt så det var inget större jobb egentligen. Men det fick man inte låtsas om när andra träbåtsägare kom förbi. Då skulle man titta på varandra som om man utförde ett mycket ansträngande och manligt jobb. ”Det är ett jävla slit varje år”, skulle man gärna säga. Och den andra träbåtsägaren skulle då nicka och se lite trött ut. Fast det var ju egentligen inte ett dugg sant. Sedan kunde man stå och diskutera planer inför sommaren. Som att ta en sväng över till Åland i år igen. Det har man visserligen bara gjort en gång 1967. Sedan dess har man mest suttit i ruffen vid båtklubbens brygga och druckit öl. Därefter kan man säga: ”fast man drar sig lite det var tufft senast. Blåsigt och sjöit och jävligt”. Fast egentligen var kav lugnt utom en kvart på Ålans hav då det blåste två sekundmeter. Då blev man sjösjuk och frugan fick ta över rodret. Men vi träbåtsägare är ett tufft släkte när vi pratar med varandra. Fast vi i vanliga fall är försäkringstjänstemän, högstadielärare eller psykologer så förvandlas vi till till maskulina sjöbusar när vi får andas in terpentin och tjära. Om ens fru kommer ner för att stryka på båten hon med, så kan man le lite överlägset och säga: ”jaha, här kommer gumman med kaffet. Det var på tiden.” Sedan smyger man bort och tar fram den termos man gjorde i ordning på morgonen och frågar om ens fru vill ha en kopp och en ostmacka innan hon börjar. 

Nu vill kamrat katten ha käk.

Peter

Käraste bröder, systrar och vänner!

Jag är sjuk. Inte riktigt sjuk utan bara lite sådär löjligt sjuk. Lite trött och febrig. Man står hela tiden i valet och kvalet om man skall gå till jobbet eller inte. Skulle man ta tempen skulle man väl ha så där 37,4. Men jag har ingen febertermometer så jag kan sitta här och inbilla mig att jag har mer än så. Den enda termometer jag har är en stektermometer. En väldigt fin stektermometer. Men så hög feber lär jag inte ha så att den skulle vara till någon nytta. Numera finns det ju febertermometrar som man kan ta tempen i örat med. Men det skulle jag aldrig försöka göra med min termometer, även om den är väldigt fin. Jag skulle inte ta tempen någon annanstans heller med den. Men i kväll känner jag mig inte i form alls. Det är något litet men elakt virus som slagit till. Och nu sitter han och hans kompisar och spelar på sina bongotrummor i skallen på mig. När jag gick i skolan fick jag lära mig att virus var någon primitiv sorts kryptogamer. Men det tror jag inte stämmer. Men jag lärde mig en ramsa för att minnas alla kryptogamer den var så här:

Bakterier

Lavar

Ormbunkar

Mossor

Virus

Alger 

Svampar

Som de begåvade vänner som ni är ser ni att begynnelsebokstäverna bildar ett ord som är lätt att komma ihåg. Faktiskt är det nog en av de saker som jag kommer ihåg från biologin på högstadiet med säkerhet. Och nu tror jag att det är osäkert om bakterier och virus är kryptogamer. Så nu vet jag lärde mig någon biologi alls på högstadiet. Egentligen är det konstigt att man kan använda så många timmar till att lära sig så lite som jag gjorde från sjunde till nionde klass. 

Förresten tänker jag på skapelseberättelsen. För er som glömt kommer här en kort resumé. Först är det tyst och mörkt och en duva svävar runt över havet som gud inte skapat än. Men så gör gud det och passar på att skapa jord, stjärnor och himmel. Sedan fixar han djur överallt. Men så kommer han på att det vore fint med en människa att snacka med. Så han gör en sådan av geggamoja och kallar honom Adam. Men när han tittar på Adam tycker han inte att det blev så bra. Så gud tänker, ”jag gör en ny och bättre version.” En människa 2.0. Så han snor ett revben från Adam för att ha något och börja med. Men när han är klar med version 2.0 tycker han den ser lika tråkig ut som version 1.0. Stel och pinnig på något sätt. Så gud tänker: ”om man skulle sätta dit lite mjuka och runda delar på den här nya.” Och det blir hur fint som helst. ”Mycket bättre”, säger gud. Och så petar han på Adam och säger: ”upp och hoppa ditt  måndagsexemplar, så skall du få något fint att leka med”. Och Adam blir ju glad som en lax när han får se den förbättrade versionen och säger: ”e va som fan”. Han hade lite svårt att säga d nämligen. Men den nya människa fick heta Eva. Men gud blev bekymrad för människorna fattade så långsamt. Gud hade nämligen gjort så att människorna skulle kunna sättas ihop på ett praktiskt sätt. Som nyckeln i ett lås. Eller som en skruv och en mutter. Men Adam och Eva fattade ingenting trots att det borde varit hur enkelt som helst. Gud försökte förklara men det hjälpte inte. Så gud gick till ormen och sa: ”du mina människor är lite tomma i kartongen, kan du hjälpa mig förklara.” Och ormen gick till Eva och sa: Klappa mig på huvudet skall du få se något kul.” Och när Eva gjorde det så reste ormen på huvudet ungefär som en kobra.   Sedan sa han till Eva att gå och göra det samma på Adam. Och Eva frågade: ”skall jag klappa Adam på huvudet?” Nja, sa ormen och förklarade lite till. Och Adam blev jätteförvånad när Eva kom och klappade. ”Inte fan visste jag att den var så jävla lurigt konstruerad”, sa han. ”Den där gud han kan ju hitta på han. Fan vet om den inte är en nyckel”. Och Eva berättade vad ormen sagt om användningsområdet. ”Vilken grej”, sa Adam. Sedan blev gud förbannad på något och körde ut Adam och Eva ur lustgården. Varför är något oklart. Men Adam och Eva fick barn som hette Kanin och Babar. De träffade också några tjejer. Var de nu kom från? Och Kanin och Babar började uppfylla världen. Speciellt Kanin. Nu har ni fått en kort repetition av skapelseberättelsen.

Peter

God kväll i stugan!

Idag satt en talgoxe och sjöng utanför mitt fönster. Det kändes lite vårlikt. Men nu skall det visst bli kallt och otäckt. Men som sagt talgoxen sjöng så där som de brukar göra ”titt ti ti, titt ti ti, titt ti ti”. Eller något sådant. Jag har läst någonstans att Mozart inspirerades till ”Säg farväl lilla fjäril till nöjen” när han satt och lyssnade till en talgoxe. Han satt där och plitade på ”Figaros bröllop” och kunde inte komma på något. Men så hörde han talgoxen och kom vidare. Men i storstäder har tydligen vissa talgoxar sluta med sin trestaviga strof. De nöjer sig med titt-ti. Det mittersta ti-et hörs ändå inte i trafikbullret. Så de ger fan i det. Men den talgoxen som sjöng för mig, sjöng som vanligt.  Kamrat katten tittade också ut och slickade sig om munnen. Han har förresten varit jobbig idag. Han ställer sig vid dörren och jamar som han vill gå ut. Men när man öppnar vänder han och går in. Ibland går han till och med ner till porten så man får gå ner för att öppna. Men när man öppnat vänder han på klacken och springer upp för trapporna igen. Han vet inte vad han vill. Han glömmer liksom bort att det är kallt och vill gå ut. Men när han märker att det är lika kallt som för tio minuter sedan ångrar han sig. Så där håller han på. Sedan går han och lägger sig. Jag tror han längtar efter att det skall bli varmt så han kan gå ut och döda små djur igen. Han tycker sådant är skoj, den otäckingen. Jag vet inte hur många sorkar och möss han dödade förra sommaren. Säkert  minst 100. Han la dem på gräsmattan utanför huset. Så när man gick ut på morgonen klampande man runt i slaktrester från nattens jakt. Mössen hade han käkat upp allt utom huvud och inälvor på. Men sorkarna hade han bara dödat och lagt upp som jakttroféer.  Men apropå ”Säg farväl lilla fjäril” så finns det en nubbevisa som låter så här:

”Säg farväl lilla snapsen till världen, 

nedför strupen du börjar nu färden, 

utav alla små pärlor du är den, 

ja, du är den vi mest håller av.”

Peter

Hej!

Idag är ingenting roligt. Allt är bara ett jävla mörker. Krig, terror, flyktingar. förföljelse, död och elände överallt. Och inför detta är man maktlös och trött. Jag såg förresten ett intressant program på Kunskapskanalen om depression. Där berättade man om ett folk i Afrika som aldrig var deprimerade. Det var forskare där som undersökte vad det berodde på. Enligt dessa så var orsaken att delade på på all mat som kom in till byn och hade ett trevligt umgänge när man käkade upp den. Alltså att det jämlika och hierarkilösa samhället förebyggde depression. Det var en forskare där som menade att depression uppstod i samband med åkerbruket och de samhällsförändringar som detta medförde. I samband med detta blev det fel på den del i hjärnan som heter amygdala. Så länge vi var jägare och samlare var vi aldrig deprimerade. Undra om det är sant. Själv har jag ju alltid velat bli jägare och samlare. Men det kräver att det finns någonstans att jaga och samla. Numera är ju jakt mest en fritidssysselsättning. Utom för våra fyrbenta medlevare som snart kommer att vara utrotade. Men de lever på jakt och de skall de få fan för. Inte för att de tycker det är kul utan för att de måste. Här kunde jag skriva något komplicerat om ekologi, biologisk mångfald, överslagsbeteenden och hur man framgångsrikt gjort i andra länder. Men jag orkar inte. Har ingen lust. Men jag tänker på en liten skrynklig tant som var med i ovanstående tv-program. Hon sa: ”jag är viktig för min familj” och jag tyckte hon såg lite glad ut när hon sa det. Och det var liksom inte skrytsamt och malligt. Denna lilla afrikanska gumma hade säkert aldrig åkt Vasaloppet. Och om hon hade gjort det hade hon inte skrutit om hur lång tid det tog och vilken plats hon kom på. Men hon hade sett till att blåbärssoppan blev jämt fördelad.

Här är länkar till det intressanta program jag  skriver om ovan. : http://urplay.se/Produkter/185809-Vara-sjukdomars-historia-Depression. Jag kan också rekommendera följande radioprogram: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/460114?programid=3345. 

Peter

Hejsan i församlingen!

Jag läste just att påven i Rom just sagt följande:

”Om min gode vän Gaspari säger en svordom mot min mamma kan han förvänta sig ett slag. Det är normalt. Det är normalt. Du kan inte provocera. Du kan inte förolämpa andras tro. Du kan inte göra narr av andras tro.”

Nu har jag inte för avsikt att säga något nedlåtande om påvens morsa. Speciellt inte om påven då avser gå till handgripligheter. Men att det är normalt att slå på de som provocerar och förolämpar en är ju svårt att hålla med om. Själv har jag ju ibland drivit rätt ordentligt med katolska kyrkan och dess präster. Men jag är ju inte den första som gjort det. Och att förolämpa katolska kyrkan är ju rätt lätt.
Så förolämpande Giordano Bruno
(1548–1600) kyrkan genom att påstå att jorden snurrade kring solen och inte var universums centrum. Det förolämpade den katolska tron till den grad att man brände Giordano Bruno på bål år 1600. Galileo Galilei klarade sig undan från att bli uppeldad genom att avsvära sig tron att jorden och planeterna snurrade kring solen. Fast han hade nog inte överlevt så länge i sitt kalla och fuktiga fängelse, om att inte skyndat sig att erkänna sina förolämpningar. Han var nämligen gammal och sjuk när han fängslades. Numera blir man väl varken uppeldad eller fängslad om man förolämpar den katolska kyrkan. Men om ifrågasätter jungfrufödseln kommer nog påven och piskar upp en rejält. ”Det är ju normalt”, som han säger. Likaså om man tycker preventivmedel är en bra uppfinning. Men man får hoppas att man inte blir skjuten och avrättad för att man är satirisk och gör narr av påvedömet. Själv tycker jag nog att man borde få skoja med frälsningsarmén, hinduismen, buddismen, islam samt alla andra religiösa uppfattningar, utan att riskera bli slagen eller dödad.

Det är fredag och utanför skiner solen från en klar himmel. Man får hoppas att mänskligheten en dag slipper undan de hemska idéer och föreställningar som ställer till så mycket elände. Och att förnuftets klara sol driver undan dessa religiösa dimmor av oförnuft och dumhet. 

Trevlig helg

Peter

God morgon medborgare!

Jag förstår att ni är många som undrar hur kamrat katten mår. Till er alla kan jag säga att han mår utmärkt. Han är dock inte så sugen på att vara ute nu för tiden. Han går ut 15 minuter på morgonen för att kolla läget. Likaså på kvällen. Vad jag förstår har han avslutat jaktsäsongen för i år och ägnar mycket tid åt vila och kontemplation. Man märker att han blivit en något äldre katt. Vet ni att det finns särskild mat för något äldre katter. Det finns det och den smakar tydligen extra bra. Vilket den bör göra, eftersom den är extra dyr. För något äldre gubbar finns det dock ingen särskild mat. Det borde det finnas. Om man exempelvis serverar fläsk med raggmunk och lingonsylt, vilket man bör göra ofta, så kunde det finnas lingonsylt för något äldre män. Skulle smaka som vanligt men vara berikad med vitaminer och viagra. Likaså kunde kroppkakor och annat gott berikas på liknande sätt. Men då skulle det behövas särskilda hyllor i affärerna med mat för något äldre män. Fast det är klart att man skulle känna sig lite besvärad av att gå till den hyllan och handla om man är en sådan som vill spela ung. Men jag som gillar att vara 60 år skulle gärna gå dit och välja bland allt gott. Som berikad Gustavkorv och Three Torn speciella gubböl. Eller Janssons frestelse med mycket omega 3. Fast då skulle man behöva gå till bolaget och köpa gubbnubbe. Som Piratens beska droppar för gubbar (extra beska). 

Peter

God kväll små stormsvalor!

Jag sittet här och väntar på stormen som vanligt. Nu för tiden tycker jag det verkar som det alltid är en storm på väg. Den här skall visst heta Egon. Fast när jag tittade på den norska vädertjänsten så verkar det som den i Norge har döps till Nina. Så nu vet jag inte riktigt vad det är för kön på den här stormen. Det är kanske en transstorm som liksom byter namn när den passerar Värmland. Vem vet. Själv har jag aldrig förstått grejen med att klä sig i damkläder. Verkar ju mest opraktiskt och besvärligt. Speciellt tangatrosor och högklackade dojor verkar hemskt obekvämt. Men den här transan till storm kommer minsann farande som Babsan och gör ett snabbt klädbyte i Charlottenberg och säger sedan att hen heter Egon. Apropå högklackade skor så är det rätt kul, men nervöst att se någon dam gå med sådana här på gatstenarna i Visby. De liksom vacklar fram med ett stelt leende och man tänker ”hur fan skall det sluta”. Så om jag mot förmodan plötsligt skulle få lust att köpa ett par dojor med stillettklack i storlek 44 skulle jag inte knalla runt med dem i Visby. Det vore ju för fan livsfarligt. Nästa dag skulle det stå i Gotland Allehanda ”Man i högklackade skor bröt alla ben samt nacken på väg till ICA.” Men som sagt, stormen är alltså döpt till Egon. Det är ju ett rätt ovanligt namn. Fast när jag var ung fanns det en känd kapellmästare som hette Egon Kjerrman. Han var en föregångare på så sett att han brukade leda allsången på Skansen. Han myntade uttrycket att han ”sjöng hellre än bra”. Det tycker jag är ett bra uttryck. Det är precis likadant med mig. Fast Egon sjöng offentligt när han var spik nykter. Det gör aldrig jag. 

Peter

Hej!

Jag vänjer mig aldrig vid ondskan. Jag menar att nu när man levt så länge och sett och hört så mycket jävelskap skulle man liksom bli luttrad och van. Men det blir jag aldrig. En svårighet med ondskan är att den är så in i helvete dum. Och att dumheten är så enögd. Kommer ni ihåg Polyfemos. Det var den dumma jävla enögda cyklop som stängde in Odysseus och hans män i sin grotta. Tanken var att han skulle käka upp några av fångarna varje dag. Men den mångförslagne Odysseus överlistade honom och hans kompisar. Inte på grund av cyklopernas enögdhet utan på grund av deras oförmåga att ha mer än en tanke i huvudet samtidigt. Och dessutom en dum jävla tanke. Nu har alltså några mördarjävlar slagit till och mördat i guds namn. Om nu gud finns och är så stor som det tjatas om, borde han väl kunna straffa de som han är sur på utan hjälp av några fanatiska idioter. Men tydligen tror en del att gud är så svag och handikappad att han behöver hjälp med att mörda de otrogna och syndiga. Han måste skicka några jävla losers med maskingevär för själv är han oförmögen att skicka minsta blixt, för att straffa de som han tycker borde straffas. Men nu är det sannolikt så att gud inte finns och att religioner är ett jävla påhitt. Men om någon vill tycka annorlunda så får han eller hon tycka det för mig. Bara han eller hon ger fan i att mörda eller förfölja de som har en annan uppfattning. Men den välmenande tanken att alla uppfattningar skulle ha samma värde håller jag inte med om. En del idéer är helt enkelt hur jävla dumma som helst. Som Galileo Galilei sa: ”Jag känner mig inte tvingad att tro på att den Gud som gav oss sinnena, förnuftet och intellektet, förväntar sig av oss att vi skall avstå från att använda det”. Själv känner jag mig inte tvingad att tro alls och upphör aldrig att förvånas över hur många som glatt avstår från att använda sitt förnuft. 

Peter

God kväll kamrater!

I kväll tänker jag på min mamma som jag aldrig fick träffa. För vad jag har förstått var hon nog sjuk under hela den tid hon levde, när jag var barn. Hon fanns, men var ändå inte närvarande. Något som jag redan som litet barn märkte. Ibland brukade jag försöka väcka henne ur hennes frånvaro. Men hon var ändå inte där. På det sättet är hjärntumörer extra hemska. Man är död delvis, men ändå inte. Numera finns det datortomografi och andra sätt att se in i hjärnan. Men när min mamma levde fanns inget sådant. Nu är jag 60 år och har levt betydligt längre än min mamma som dog när hon var betydligt yngre än var jag är. Och ändå, är jag ibland ledsen över att jag aldrig fick träffa min mamma. Jag undrar vem hon var, egentligen. 

Peter

Hej kamrater!

På torsdag börjar Antikrundan som är ett tv-program som jag gillar. Som ni vet måste en grej vara hundra år gammal för att få vara en antikvitet. Så än dröjer det rätt länge innan man blir en antikvitet. Men grejor från 50- och 60-talet kan visst få kallas semiantika. Så semiantik är jag i alla fall. Jag blir alltid så imponerad av experternas kunskap om sakerna och deras värde. Någon kommer med en liten planka med hål i och Knut Knutsson blir jätteglad och upphetsad och säger att det är en lusbräda från 1780. Det syns på att hålen är borrade med en gammaldags dymlingsborr från den perioden. Och sedan håller han upp pekfingret och säger: ”Värdet”. Och den som lämnat in lusbrädan ser ut som han håller på och kissa på sig av nervositet. För om han har tur är lusbrädor från 1700-talet väldigt värdefulla. Men de är de inte och ägaren till föremålet i fråga ser ut som han svalt en citronklyfta samtidigt som han försöker le. Fast ibland blir folk jätteglada. Som när de får reda på att de ärvt en ful jävla vas som är värd hur mycket som helst. Ofta är det något de ärvt från någon gammal faster som de inte besökte så ofta. Denna gamla faster satt nog där i sin ensamhet och var bitter över att hon inte fick besök. Som hämnd för detta skrev hon ett testamente där den fulaste jävla vas hon kunde hitta tillföll hennes syskonbarn. Det kunde de gott ha som aldrig besökte henne. Vasjäveln hade hon fått av en dum fänrik år 1938. Hon hade trott att hon skulle få en ring men han kom med en ful vas med en vissnad tulpan i. Så det blev inget av med den fänriken. Och vasen åkte ner i källaren för att slippa påminna om den olyckan. Den var det ingen glädje med i livet och skulle säkert inte vara det någon annans liv heller. Och så kommer den till Antikrundan och är fransk jugend och värd 50 000 spänn. Och alla blir glada och hurrar för den generösa fastern. Så kan det gå.

Peter

God kväll församling!

Jag såg just på ett program på tv som hette ”Finns det någon gud”. Det var en massa gubbar som hade argument för och emot om gud finns. Vad jag förstår var det svårt att dra någon helt säker slutsats på den punkten. Kanske finns han, kanske inte. Men om han finns så gör han inte så mycket väsen av sig. Han stör liksom inte och verkar inte göra så mycket nytta heller. Han är mer som en sådan där granne som man aldrig ser och som aldrig deltar i vårens gårdsstädning. Han har liksom en skylt på dörren där det står ”Gud”, men vad han jobbar med har man ingen aning om. Men som ni vet misstänker jag att gud är en liten samisk gumma som med sina tankar styr universum. Ibland tar hon sig en titt på jorden och då slår hon händerna för ansiktet och säger ”voj, voj, tocket elände. Sen kommer hon och tänka på något annat. Som blommor och då blir hon lite gladare.

En annan gåtfull sak är att när man går och handlar så kan man plötsligt hitta ett paket leverpastej bland stearinljusen. Eller ett paket bacon bland mjölpaketen. Då undrar man vem det är som går runt och hittar på sådana överraskningar. Det är i alla fall oväntat och lite konstigt. Man kan misstänka att det är någon som ångrat sig och inte orkar gå tillbaka med leverpastejen. Men det kan ju vara någon som vill göra en installation, som får oss att fundera på den fastställda ordningen. Som tröttnat på att charkuterierna skall vara så fastställt placerade. Som vill se den bestående ordningen bryta samman i kaos och anarki. Men jag tror att om man ställer sig och spanar så kommer förr eller senare en liten samisk gumma dyka upp med ett listigt leende på läpparna.

Peter

Hej rymdfarare!

Idag är det annandagen och julen går mot sitt slut. En sak jag kom att tänka på är att vi i Sverige firar aftnar. Vi firar julafton mer än juldagen. Nyårsafton mer än nyårsdagen. Midsommarafton firar vi mer än midsommardagen. Påskafton mer än påskdagen. I andra länder är ju dagen efter aftonen den stora grejen. Men vi använder ju mest dagarna efter aftonen till vila, återhämtning och tillnyktring. Undra varför vi är aftonfirare och inte dagfirare. Kanske för att vi ingår i det cirkumpolära brännvinsbältet och därför behöver dagen efter till att fira dagen efter. Själv är jag numera en förståndig man som slipper sådana hemskheter. 

Afton är förresten ett fint ord. Det måste vara någon sorts skillnad mellan afton och kväll. Man säger ju till exempel fredagskväll, men inte fredagsafton. Det låter i alla fall konstigt i mina öron. Måndagsafton låter ännu konstigare. Så på något sätt har afton blivit förknippat med fest. Och måndagar är ju rent generellt inga roliga tillställningar. Inte ens kvällarna är något vidare. Men fredagskvällarna är ju bra, så de kunde gott få kallas aftnar. På danska heter det afton och inte kväll förresten. Men det kanske beror på att danskarna har roligt oftare än oss på kvällarna. Fast det finns en dansk sång som heter ”Det var en lørdag aften” och den handlar om olycklig kärlek och sånt är ju inte ett dugg kul. Så fan vet om danskarna har kuligare än oss. Fast de har aftnar stup i kvarten och inga kvällar.

Peter

God morgon vänner!

Idag tänker jag på hjärtat. Alltså den utmärkta pump som sitter i bröstet och pumpar blod runt i kroppen. Den pumpar och pumpar till den en dag slutar pumpa och då dör man. Mitt har till exempel pumpat i mer än 60 år utan uppehåll. En helt fantastisk tillförlitlighet om man tänker efter. Jag borde sköta mitt hjärta bättre. Men jag röker åtminstone inte inte och det är ju bra, för det är farligt för hjärtat. Och när det inte är så här kallt och jävligt så cyklar jag ju en hel del och det är ju bra för hjärtat. Men annars har skötselanvisningarna varit rätt motsägande och svåra att följa. Ena året skall man inte äta ägg. Nästa år får man äta ägg men inte äta fett. Sedan får man äta fett men inte potatis och ris. Ett tag fick man dricka ett glas rödvin om dagen för hjärtat mådde bra av det. Men det får man inte längre, vilket är tråkigt. Nu bör man undvika all alkohol. För det är inte bra för hjärtat. Men det har jag inte skött i jul. Men jag har hört att 12 år gammal whisky är lite nyttigt för hjärtat. Men yngre whisky än så bör man undvika. 

Hjärtat är ju förknippat med kärlek. Varför vet jag inte riktigt. Men vad jag förstår trodde man en gång i tiden att kärleken satt där. Det är ju inte så konstigt för när man är kär pumpar ju hjärta på och man blir liksom darrig. Som när man druckit för mycket starkt kaffe ungefär. Vid de mer kroppsliga uttrycken för kärlek pumpar ju hjärtat också på. Så det är kanske inte så konstigt att man trodde att kärleken satt i hjärtat. Fast nu vet man att den sitter i hjärnan och styrs av massa hormoner som i sin tur påverkar hela kroppen så den blir oregerlig. Hjärtat pumpar och hjärnan blir liksom någon sorts deg. I det tillståndet kan ett glas rödvin få de mest oväntade konsekvenser.

Peter

God kväll i stugan!

Det börjar bli dax att sammanfatta 2014 och allt viktigt som hänt det här året.

I januari säger påven Franciskus att internet är Guds gåva och något som alla katoliker borde ta del av. Speciellt rekommenderar han sina kardinaler att ta del av sidan www.nudesexynuns.vatican. 

I februari är det olympiska vinterspel i Sotji i Ryssland. Vinnare i grenen ockupation med lögn och list är den tidigare vinnaren i snedsteg Vladimir Putin.

I mars inget som är värt att skriva om. Utom att det börjar lukta hundskit ute och att morgonhimlarna är vackert röda.

I april besöker Sverigedemokraternas partiledare Malmö. Men det är ingen som vill prata med honom så han får åka hem igen. I Nykvarn hittar man en 2000 år gammal grav. Vilket är det roligaste som hänt i Nykvarn på 2000 år.

I maj vinner Österrike Eurovision Song Contest. Hon som vinner heter Conchita Wurst. Vilket för oss som vet vad Conchita betyder på spanska är ett rätt kul namn. Conchita har förresten en bror som heter Brat Wurst. Och en lillasyster som gift sig med en känd tysk sångare. Så numera heter hon Saur Kraut. 

I juni avgår Spaniens kung Juan Carlos och ersätts av sin son Felipe. Bra gjort och borde uppmuntra andra kungar att ”vända blad”och avgå. I Sverige döps en prinsessa till Leonore. Låter som namnet på någon figur i en Disneyfilm. ”Tingeling och Leonore på nya äventyr i sagans land” kunde den heta. Svenska kyrkan får också en ny ärkebiskop som heter Anje Jackelén. Inte Binje Packalén som en del säger. I juni biter också fotbollsspelaren Luis Suaés en spelare i motståndarlaget. Bara någon dag senare biter Adrian på avdelningen Ugglan en liten flicka som heter Wilma och går på samma avdelning. Skitjobbigt faktiskt.

I juli vinner Tyskland fotbolls-VM. De slår Argentina med 1–0. I Tyskland är man jätteglada och i Argentina gråter man. Själv är jag ensam på en ö i Bottenhavet och funderar över livets mening. Kommer inte fram till någonting faktiskt.

I augusti fyller jag 60 år, vilket får mig att fundera på livets mening. Fortfarande utan resultat. 

I september är det riksdagsval som slutar i osäkerhet och förvirring. Det var en tråkig historia som vi nog inte sett slutet på än. I Skottland röstade skottarna för att stanna kvar i Storbritannien. Annars hade de fått byta namn till Något Mindre Storbritannien. Men nu blev de kvar och slapp detta. Vilket gjorde Drottning Elisabeth så glad att hon tog en dubbel Bombay Saphire med julmust. Det är inte många som vet att Bettan gillar julmust. Men nu vet ni det.

I oktober får vi en ny statsminister och massa andra ministrar. Två av dem är tidigare språkrör. De kallas Helröret och Halvpannan av grabbarna i Vasaparken. De tycker att Helröret är bäst, precis
som i verkligheten. Men det hände bra saker också. Nämligen att Malala Yousafzai får Nobels fredspris. Vilken tjej! Det jagas ubåtar i Stockholms skärgård också. De är förmodligen ryska och små som Fiat 500. Men vi lär aldrig få veta för de smiter iväg som tjuvar om natten. Det kan ha varit ryska minkar också. Man vet aldrig. De är också väldigt små. Det är därför ryska damer ofta har så korta pälsar. 

I november är det mörkt, kallt och blåsigt. En riktig skitmånad som vi hoppar över.

I december skall det först bli ett extraval. Men sedan är det julafton och folk är trötta och lite less. Så extravalet ställs in tills vidare. Nästa år blir alltså valfritt som Östersjön. Eller kanske inte. Vi får se vad som händer. 

Peter

God morgon på det nya året!
Hoppas ni mår bra efter gårdagens firande. Själv mår jag fint, fast jag är lite orolig, för min lilla Julia är någonstans där det inte finns internet så hon kan höra av sig. Men annars mår jag fint. Nu har vi ett nytt år framför oss. Hoppas det blir ett bra år även om det inte finns så mycket som talar för det. Men förra året var lite besvärligt, för jag fyllde som ni minns en väldig massa år och kände mig gammal. Ungefär som när man ställer upp dominobrickor ni vet. Bakom en faller bricka efter bricka och där står man och förstår att man snart blir petad i ryggen och faller på näsan själv. Så kändes det. Men samtidigt inser jag att nu jävlar är det dags att göra något roligt av de år som ligger framför en. Inte som ett radband längre, utan mer som ett halsband gjort på dagis. Ojämnt men med pärlor i skiftande färger. Nu skall man inte överdriva. Än dröjer det ju rätt länge till man blir jordgubbe får man hoppas. Men lik förbannat står man ju långt fram i kön, fast man inte vill. Och år 2014 fyllde jag 60 år och tänkte mycket på det som varit. Både det som varit roligt, men också det som varit jobbigt. Ömsom vin och ömsom vatten, som man säger. Och vatten är ju inget man bör dricka för mycket av. Inte vin heller faktiskt. Det kommer mig att tänka på dikten Nyårsklockan som brukar läsas på Skansen varje år. Det är ju egentligen en dikt av den engelske skalden Alfred Tennyson. Många känner inte till att han också skrev en dikt till nyårsdagen. Jag har översatt den för att ni skall få ta del av detta fina exempel på engelsk romantik.

Nyårsdagsklockan

Pling, klocka, plång för de som var i hatten
nu mår de inte bra, utan funderar på att dö
nu när allt deras kött är hö
och längtar efter vatten

Och huvet bär en keps av bly
och hjärtat fyllt av ånger
för gårdagens fräcka fula sånger
nu är det dax att spy

Men Peter denne kloke man
han mår faktisk toppen
för han har lärt sig hitta dem
det förståndigaste stoppen.

Peter

God morgon vänner!

Idag är en utmärkt dag. För min lilla Julia har hört av sig och berättat att hon mår fina fisken. Jag har faktiskt varit orolig i flera dagar. Vilket naturligtvis är jävligt onödigt och dumt. Det är ett av de stora felen med internet att man oroar sig när folk inte går att nå på någon vecka. Förr kunde folk vara borta i månader och man var glad om man fick ett vykort någon gång. Trots det var man inte så orolig. Men nu vill man ha daglig rapport för att inte oroa sig. Men jag brukar inte vara så orolig i vanliga fall när Julia är ute i världen. Hon är ju faktiskt vuxen och en erfaren resenär. Men nu var det något som gjorde mig orolig plötsligt. Så jag blev glad att hon hörde av sig.

Annars blåser det småspik här på Gotland idag. Jag har varit och tittat på havet och det är mäktigt att se vågorna rulla in mot stranden och skummet stänka långt upp på land. Vad jag förstår har denna storm fått namnet Svea. Ett mäktigt namn som passar en storm. Moder Svea var ju en symbol för Sverige när jag var ung. Hon fanns nämligen på alla sedlar. Hon står också högst upp på riksdagshuset i Stockholm om ni vill se på henne. En välformad snygg tjej. Mera kraftfull än söt om man säger så.

Idag tänker jag annars på hälsokostprodukter. Ni vet sådana där droppar, tabletter och teer som säljs i hälsokostaffärer. Det luktar alltid skumt i sådana där affärer. En annan sak som slagit mig är att personalen och kunderna i sådana affärer ofta ser lite gråa ut. Som de inte mår riktigt bra. Att personalen inte är i toppform kan man förstå. De måste ju stå i den där konstiga lukten hela dagarna och det kan ju inte vara nyttigt. Men kunderna borde ju se friska ut och ha på rosor på kinderna. Men icke sa Nicke. De ser lite gråa ut de med. Jag undrar om det beror på att de inte mår bra och därför besöker affären i fråga för att få bot. Men då borde ju några av dem se ut att vara på bättringsvägen och återfått sina pigga ögon och rosiga kinder. Eller går folk inte till hälsokostaffärer när de blivit botade. Folk på apoteket brukar ju ibland se lite ämliga ut. Men ofta ser de pigga och glada ut och köper saker för att pigga på sig ytterligare. Som vitaminer och anti-rynksalvor. Men på hälsokostaffärer ser man allvarlig ut och köper kurer som skall ”rensa systemet från gifter” och sådant. Men de verkar vara en lönsam bransch som jag själv beslutat mig att satsa på. Jag har nämligen utvecklat en kur mot övervikt som heter ”Peters kur mot övervikt”. Den köper man i en låda som räcker en vecka. Till frukost är det ”Peters hälsogröt” som är kokt på sågspån som berikats med laxerande och vomiterande mineralprodukter. Till lunch är det sedan ”Peters lunchersättning” som är ett koncentrat välsmakande pulver tillverkat av bruna bönor, kålrot och blomkål. En till två teskedar av detta pulver ger en gasbildning som ger en mättnadskänsla i flera timmar. Till middag får de som hämtat sig, njuta av ”Peters skogsdryck”. Enkel att tillreda. Man rör bara ut innehållet i påsen i lite ljummet vatten. Därefter silar man detta genom ett durkslag för att få bort barr, grenar och småsten. Sedan är det bara dricka ett stort glas av denna friska näringsdryck. Nu finns det kanske bland er som är klentrogna och inte tror på det vetenskapliga underlaget till denna kur mot övervikt. Till er vill jag bara säga att doktor Simon Huppenstahl på hälsolaboratoriet i Dosenheim har undersökt saken och säger att det är bevisat att ”Peters kur mot övervikt” ger en betydligt bättre effekt än andra kurer. Och doktor Huppenstahl är ju en auktoritet på området.

Peter