God kväll i stugan!

Idag satt en talgoxe och sjöng utanför mitt fönster. Det kändes lite vårlikt. Men nu skall det visst bli kallt och otäckt. Men som sagt talgoxen sjöng så där som de brukar göra ”titt ti ti, titt ti ti, titt ti ti”. Eller något sådant. Jag har läst någonstans att Mozart inspirerades till ”Säg farväl lilla fjäril till nöjen” när han satt och lyssnade till en talgoxe. Han satt där och plitade på ”Figaros bröllop” och kunde inte komma på något. Men så hörde han talgoxen och kom vidare. Men i storstäder har tydligen vissa talgoxar sluta med sin trestaviga strof. De nöjer sig med titt-ti. Det mittersta ti-et hörs ändå inte i trafikbullret. Så de ger fan i det. Men den talgoxen som sjöng för mig, sjöng som vanligt.  Kamrat katten tittade också ut och slickade sig om munnen. Han har förresten varit jobbig idag. Han ställer sig vid dörren och jamar som han vill gå ut. Men när man öppnar vänder han och går in. Ibland går han till och med ner till porten så man får gå ner för att öppna. Men när man öppnat vänder han på klacken och springer upp för trapporna igen. Han vet inte vad han vill. Han glömmer liksom bort att det är kallt och vill gå ut. Men när han märker att det är lika kallt som för tio minuter sedan ångrar han sig. Så där håller han på. Sedan går han och lägger sig. Jag tror han längtar efter att det skall bli varmt så han kan gå ut och döda små djur igen. Han tycker sådant är skoj, den otäckingen. Jag vet inte hur många sorkar och möss han dödade förra sommaren. Säkert  minst 100. Han la dem på gräsmattan utanför huset. Så när man gick ut på morgonen klampande man runt i slaktrester från nattens jakt. Mössen hade han käkat upp allt utom huvud och inälvor på. Men sorkarna hade han bara dödat och lagt upp som jakttroféer.  Men apropå ”Säg farväl lilla fjäril” så finns det en nubbevisa som låter så här:

”Säg farväl lilla snapsen till världen, 

nedför strupen du börjar nu färden, 

utav alla små pärlor du är den, 

ja, du är den vi mest håller av.”

Peter