God kväll små stormsvalor!

Jag sittet här och väntar på stormen som vanligt. Nu för tiden tycker jag det verkar som det alltid är en storm på väg. Den här skall visst heta Egon. Fast när jag tittade på den norska vädertjänsten så verkar det som den i Norge har döps till Nina. Så nu vet jag inte riktigt vad det är för kön på den här stormen. Det är kanske en transstorm som liksom byter namn när den passerar Värmland. Vem vet. Själv har jag aldrig förstått grejen med att klä sig i damkläder. Verkar ju mest opraktiskt och besvärligt. Speciellt tangatrosor och högklackade dojor verkar hemskt obekvämt. Men den här transan till storm kommer minsann farande som Babsan och gör ett snabbt klädbyte i Charlottenberg och säger sedan att hen heter Egon. Apropå högklackade skor så är det rätt kul, men nervöst att se någon dam gå med sådana här på gatstenarna i Visby. De liksom vacklar fram med ett stelt leende och man tänker ”hur fan skall det sluta”. Så om jag mot förmodan plötsligt skulle få lust att köpa ett par dojor med stillettklack i storlek 44 skulle jag inte knalla runt med dem i Visby. Det vore ju för fan livsfarligt. Nästa dag skulle det stå i Gotland Allehanda ”Man i högklackade skor bröt alla ben samt nacken på väg till ICA.” Men som sagt, stormen är alltså döpt till Egon. Det är ju ett rätt ovanligt namn. Fast när jag var ung fanns det en känd kapellmästare som hette Egon Kjerrman. Han var en föregångare på så sett att han brukade leda allsången på Skansen. Han myntade uttrycket att han ”sjöng hellre än bra”. Det tycker jag är ett bra uttryck. Det är precis likadant med mig. Fast Egon sjöng offentligt när han var spik nykter. Det gör aldrig jag. 

Peter