Käraste bröder, systrar och vänner!

Jag är sjuk. Inte riktigt sjuk utan bara lite sådär löjligt sjuk. Lite trött och febrig. Man står hela tiden i valet och kvalet om man skall gå till jobbet eller inte. Skulle man ta tempen skulle man väl ha så där 37,4. Men jag har ingen febertermometer så jag kan sitta här och inbilla mig att jag har mer än så. Den enda termometer jag har är en stektermometer. En väldigt fin stektermometer. Men så hög feber lär jag inte ha så att den skulle vara till någon nytta. Numera finns det ju febertermometrar som man kan ta tempen i örat med. Men det skulle jag aldrig försöka göra med min termometer, även om den är väldigt fin. Jag skulle inte ta tempen någon annanstans heller med den. Men i kväll känner jag mig inte i form alls. Det är något litet men elakt virus som slagit till. Och nu sitter han och hans kompisar och spelar på sina bongotrummor i skallen på mig. När jag gick i skolan fick jag lära mig att virus var någon primitiv sorts kryptogamer. Men det tror jag inte stämmer. Men jag lärde mig en ramsa för att minnas alla kryptogamer den var så här:

Bakterier

Lavar

Ormbunkar

Mossor

Virus

Alger 

Svampar

Som de begåvade vänner som ni är ser ni att begynnelsebokstäverna bildar ett ord som är lätt att komma ihåg. Faktiskt är det nog en av de saker som jag kommer ihåg från biologin på högstadiet med säkerhet. Och nu tror jag att det är osäkert om bakterier och virus är kryptogamer. Så nu vet jag lärde mig någon biologi alls på högstadiet. Egentligen är det konstigt att man kan använda så många timmar till att lära sig så lite som jag gjorde från sjunde till nionde klass. 

Förresten tänker jag på skapelseberättelsen. För er som glömt kommer här en kort resumé. Först är det tyst och mörkt och en duva svävar runt över havet som gud inte skapat än. Men så gör gud det och passar på att skapa jord, stjärnor och himmel. Sedan fixar han djur överallt. Men så kommer han på att det vore fint med en människa att snacka med. Så han gör en sådan av geggamoja och kallar honom Adam. Men när han tittar på Adam tycker han inte att det blev så bra. Så gud tänker, ”jag gör en ny och bättre version.” En människa 2.0. Så han snor ett revben från Adam för att ha något och börja med. Men när han är klar med version 2.0 tycker han den ser lika tråkig ut som version 1.0. Stel och pinnig på något sätt. Så gud tänker: ”om man skulle sätta dit lite mjuka och runda delar på den här nya.” Och det blir hur fint som helst. ”Mycket bättre”, säger gud. Och så petar han på Adam och säger: ”upp och hoppa ditt  måndagsexemplar, så skall du få något fint att leka med”. Och Adam blir ju glad som en lax när han får se den förbättrade versionen och säger: ”e va som fan”. Han hade lite svårt att säga d nämligen. Men den nya människa fick heta Eva. Men gud blev bekymrad för människorna fattade så långsamt. Gud hade nämligen gjort så att människorna skulle kunna sättas ihop på ett praktiskt sätt. Som nyckeln i ett lås. Eller som en skruv och en mutter. Men Adam och Eva fattade ingenting trots att det borde varit hur enkelt som helst. Gud försökte förklara men det hjälpte inte. Så gud gick till ormen och sa: ”du mina människor är lite tomma i kartongen, kan du hjälpa mig förklara.” Och ormen gick till Eva och sa: Klappa mig på huvudet skall du få se något kul.” Och när Eva gjorde det så reste ormen på huvudet ungefär som en kobra.   Sedan sa han till Eva att gå och göra det samma på Adam. Och Eva frågade: ”skall jag klappa Adam på huvudet?” Nja, sa ormen och förklarade lite till. Och Adam blev jätteförvånad när Eva kom och klappade. ”Inte fan visste jag att den var så jävla lurigt konstruerad”, sa han. ”Den där gud han kan ju hitta på han. Fan vet om den inte är en nyckel”. Och Eva berättade vad ormen sagt om användningsområdet. ”Vilken grej”, sa Adam. Sedan blev gud förbannad på något och körde ut Adam och Eva ur lustgården. Varför är något oklart. Men Adam och Eva fick barn som hette Kanin och Babar. De träffade också några tjejer. Var de nu kom från? Och Kanin och Babar började uppfylla världen. Speciellt Kanin. Nu har ni fått en kort repetition av skapelseberättelsen.

Peter