God morgon på det nya året!
Hoppas ni mår bra efter gårdagens firande. Själv mår jag fint, fast jag är lite orolig, för min lilla Julia är någonstans där det inte finns internet så hon kan höra av sig. Men annars mår jag fint. Nu har vi ett nytt år framför oss. Hoppas det blir ett bra år även om det inte finns så mycket som talar för det. Men förra året var lite besvärligt, för jag fyllde som ni minns en väldig massa år och kände mig gammal. Ungefär som när man ställer upp dominobrickor ni vet. Bakom en faller bricka efter bricka och där står man och förstår att man snart blir petad i ryggen och faller på näsan själv. Så kändes det. Men samtidigt inser jag att nu jävlar är det dags att göra något roligt av de år som ligger framför en. Inte som ett radband längre, utan mer som ett halsband gjort på dagis. Ojämnt men med pärlor i skiftande färger. Nu skall man inte överdriva. Än dröjer det ju rätt länge till man blir jordgubbe får man hoppas. Men lik förbannat står man ju långt fram i kön, fast man inte vill. Och år 2014 fyllde jag 60 år och tänkte mycket på det som varit. Både det som varit roligt, men också det som varit jobbigt. Ömsom vin och ömsom vatten, som man säger. Och vatten är ju inget man bör dricka för mycket av. Inte vin heller faktiskt. Det kommer mig att tänka på dikten Nyårsklockan som brukar läsas på Skansen varje år. Det är ju egentligen en dikt av den engelske skalden Alfred Tennyson. Många känner inte till att han också skrev en dikt till nyårsdagen. Jag har översatt den för att ni skall få ta del av detta fina exempel på engelsk romantik.

Nyårsdagsklockan

Pling, klocka, plång för de som var i hatten
nu mår de inte bra, utan funderar på att dö
nu när allt deras kött är hö
och längtar efter vatten

Och huvet bär en keps av bly
och hjärtat fyllt av ånger
för gårdagens fräcka fula sånger
nu är det dax att spy

Men Peter denne kloke man
han mår faktisk toppen
för han har lärt sig hitta dem
det förståndigaste stoppen.

Peter