Hej vänner!

Det är alltså nyårsafton och om några timmar är det ett nytt år. Jag brukar ju inte ge några nyårslöften i vanliga fall men nu funderar jag faktiskt på att göra det. Under de kommande året lovar jag alltså följande:

Jag skall inte börja röka. För det verkar rätt onödigt att börja med detta när man är 61 år och inte börjat med det tidigare.

Jag skall inte åka Vasaloppet och än mindre skryta för min omgivning hur långt jag sprungit. För det tycker de flesta är jävligt ointressant.

Jag skall cykla. För det är kul.

Jag skall dricka vin nästan varje fredag och inte slarva och hoppa över denna vana. För jag är en ordentlig gubbe!

Jag avser leva på och inte dö i onödan. För det förefaller vara en tråkig historia.

Annars skall jag leva på som vanligt har jag tänkt. Som en blomma på ängen skall jag stå och trivas med fötterna på jorden och himlen över mig. Eller som ett ogräs i rabatten. Där skall jag stå stolt och lite taggig och reta astrar och tulpaner. Speciellt tulpanerna kommer vara sura på min sturska min och mina långa rötter. Så en liten dikt av mig inför 2016:

Tiden går

nya år

och livet löper på

Allt hör samman

och du och jag

har en väg att gå

Vart den leder

det vet ingen

kanske bort till ingenstans 

men tills dess så skall vi sjunga

som om slutet inte fanns.

Gott nytt år

Peter 

Hej vänner!

Snart är det slut på 2015. Vilket är lika bra då det var ett skitår. Jag har ju de senaste åren skrivit en liten sammanfattning av året som gått och då plockat ut lite intressanta och roliga godbitar av det som hänt. Men i år finns det så få godbitar att plocka ut så jag ger fan i det. Det har mest varit terror, förtryck och elände det här året. Man får verkligen hoppas att nyheterna det kommande året blir bättre och innehåller åtminstone något man kan skratta åt. Fast det är väl att hoppas på för mycket.

Om det inte var för att det faktiskt finns de som tar Donald Trump på allvar, kunde man ju skatta åt att ett sådant jävla stolpskott vill bli president. Men nu blir man lite rädd att det faktiskt kan hända på riktigt. 

I natt drömde jag en mardröm. Jag drömde att jag satt på i ett kontorslandskap och att en kvinna som satt bredvid mig talade om att jag var dum, överlägsen och pratade massa dumheter. Men nu hade hon avslöjat mig som en riktig nolla. Var på massa kvinnor runt omkring håller med min kritiker och säger att hon har alldeles rätt. Så jag blir ledsen och går ut på vägen för att försöka få lift därifrån. Till slut kommer en gammal skåpbil med ett gäng svagbegåvade killar och ger mig lift till närmsta stad. Men jag är fortfarande ledsen. För jag vet att hon som tyckte jag var en nolla hade rätt, iallafall delvis. Jag hade pratat och brett ut mig och trott att jag uppfattades som kompetent. Men hon och andra hade sett rätt igenom mig och sett att jag var en riktig nolla. 

En jobbig dröm, men inte så svårtolkad. Men det är ju fan att man fortfarande efter 61 år skall kämpa med sitt självförtroende. Men jag har blivit allt mer säker på att jag nog får acceptera min personlighet och inse att  om jag inte blivit säkrare på mig själv i min ålder, får jag nog dras med mina svårigheter. Fast nu är det lättare att stå ut med detta utan att skämmas. Och det är ju en förbättring. Kanske borde man prata med en psykolog. Till exempel med sig själv. För då kan man ju åtminstone vara ärlig och säga: ”Nu får du väl för fan skärpa dig”.

Ute skiner solen lite blekt genom molnen och jag funderar på att gå ut en sväng. I morgon är det nyårsafton och jag skall göra en lammstek med potatisgratäng. För vi skall vara hemma och fira nyår. Hoppas det inte skjuts så mycket raketer. För katten blir rädd och ligger under sängen och mår dåligt när det smäller. 

Jag börjar tycka att det är jobbigt med att det kommer nya år. För man inser att ens tid är utmätt som pralinerna i en chokladask. Nu ha man ju ätit upp alla de som låg i den översta lådan och börjat knapra i sig de som låg våningen under. Så även om de är goda så inser man att de till slut kommer ta slut. Och det vill man inte. 

Peter

Hej vänner!

Vi är kvar i Stockholm. Egentligen skulle vi ha åkt till Visby. Men det fanns ingen plats på färjan när vi kom på att vi skulle åka. Så vi blir kvar ett tag till. 

Det skall visst bli kallt nästa vecka och vinter på riktigt. Hittills har det ju egentligen aldrig blivit vinter utan mer som en ovanligt lång höst. Jag gissar att det på något sätt har med klimatförsämringen att göra. Men det har varit jävligt blåsigt den här hösten. Visserligen blåser det ju oftast på Gotland men det har känts som det blåst värre än vanligt. Det beror nog också på klimatförändringen. 

Jag har hört att folk som håller på att drunkna ser hela livet passera som en film framför sig innan de dör. I alla fall om de klarar sig i sista stund. Annars har de ju rätt svårt att kunna berätta om denna erfarenhet. Jag håller ju, som tur är, inte på att drunkna men sista veckan har minnen kommit farande som fjärilar i skallen. Saker som jag inte tänkt på och detaljer som jag glömt har plötsligt kommit tillbaka. Kanske för jag är ledig och haft kapacitet i hjärnkontoret, för annat än det vardagliga. Jag räknar ju med att leva ett bra tag till. Men det känns som det börjar finnas en hel del att se tillbaka på. Som när man fjällvandrar och vänder sig om och ser tillbaka på den lilla stuga man startade från långt där nere i dalen. Och så ser man den där lilla sjön där man fikade och myren där man plockade hjortron och allt annat man gjort under dagen. Man liksom överblickar det som var lätt och svårt på den etappen. Så känns det.

De finns de som påstår att rätt inställning är att se framåt och inte för mycket älta det som hänt. Det är kanske klokt. Men som ni vet, är jag inte riktigt klok. Så jag ser ofta bakåt, fast jag borde låta bli. Både vad som gäller mitt personliga liv och också vad som hänt i historien. Och nu börjar dessa saker ibland sammanfalla. För jag minns vietnamkriget och ockupationen av Tjeckoslovakien. Jag minns månlandningen, när Olof Palme blev skjuten och när ABBA vann schlagerfestivalen. Och jag har personligen vid flera tillfällen träffat personer födda på 1800-talet. Jag har genomgått utbildning i kristendomskunskap och mängdlära. Jag har även haft hemkunskap och lärt mig enklare matlagning. Samt hur nästan allt kan drygas ut med kokt potatis, för att räcka längre. Jag har också haft en termins syslöjd och lärde mig då sy på symaskin, efter att ha nålat och tråcklat ordentligt. Fast vad gäller mängdlära är jag fortfarande som ett frågetecken. Vad fan handlade det om? 

Vad gäller mina personliga minnen finns det ju en del saker man skulle vilja sluppit. Men det gjorde man inte, så nu finns de kvar som irriterande småsten i skon. Fast jag har också tänkt på sådant som varit bra, som man borde upprepa. Och då har jag kommit fram till att bland det som varit bäst i livet, är när man suttit i en skog vid en brasa om hösten och grillat korv och kokat kaffe över elden. Och det har varit grått och fuktigt och doftat svamp, som man inte hittat. Mer sådant borde mitt liv innehålla framledes. Samt gärna en hund som ligger bredvid på ett liggunderlag och heter Ylva eller Garm, beroende på om det är en tjej eller kille. 

Jag har ju faktiskt en del spännande saker att se fram emot nästa år. Så jag tror jag skall försöka gå ner i arbetstid för att hinna med allt. Det har man visst rätt till när man är 61 år. Och jag har ju egentligen för mycket att göra, för att dessutom hinna med att arbeta.

Peter

God morgon vänner!

En besvärlig sak med att skriva denna blogg är att det gäller att skriva personligt om mig, men inte bli för utlämnande. Det finns ju sådant man vill berätta i en dagbok, men knappast skicka ut i cyberrymdens nyfikna näsa. 

Så är det för närvarande med mig. Jag är liksom uppfylld av känslor som jag tyvärr inte kan dela med er, mina små nyfikna vänner i galaxen. Och då blir det liksom svårt att skriva något alls. 

Så jag får väl skriva om något annat än mig själv. Vilket ni kanske är glada för. Jag kommer inte heller på någon äldre släkting att förtala. Inte ens om kyrkoherden i Vretträsks församling i Västerbotten Timotheos Uddenberg avser jag berätta. Även om berättelsen om hur han blev innehavare av ett större antal pornografiska statyer från Benin har sina poänger. Speciellt hur de kom att pryda predikstolen i samband med biskopsbesöket 1873 är rätt spännande. Men ej heller om denna händelse avser jag berätta. 

Igår såg jag lite på Påvens midnattsmässa ifrån Rom. Det var högtidligt och vackert på många sätt. Men tyvärr är det ju så nu mer, att så fort man ser en barnkör eller andra barn uppträda i sådana sammanhang blir man lite rädd. Man får liksom lust att rusa fram och skrika ”akta er för fan det finns katolska präster här och de är inte att lita på.”  Och sedan får man lust att skälla ut föräldrarna till dessa barn som tagit med sina ungar till ett så farligt ställe. 

Jag funderar på att gå på bio. Det var länge sedan jag gjorde. När jag var så där mellan 15 till 25 gick jag ofta på bio. Inte minst såg jag rätt många rätt dåliga filmer, som jag idag knappast skulle betala pengar för att se. Det var ofta mer action än innehåll i dessa rullar om man säger så. Fast en och annan bra film slank med. Som den italienska filmen ”Vi som älskade varandra så mycket”. Den vill jag se om, så jag skall kolla om den finns att att köpa eller hyra. 

Det är alltså juldag och vad jag skall använda denna till har jag inte bestämt. Men jag skall laga något gott och smaka på den utmärkta och mycket rökiga whisky som jag fick av Emelie och Ronnie i julklapp. Jag skall nog liksom ägna mig åt hattifnatteri, innan jag ger mig av mot horisonten.:

”Och så för de dålighetsliv, upplyste Joxaren.

Dålighetsliv? sa mumintrollet och blev intresserad. Hur då?

Jag vet inte riktigt, sa Joxaren. Kanske de trampar ner folks köksträdgårdar och dricker öl.

Vi satt länge och tittade efter hatifnattarna som seglade mot horisonten.”

Peter

Hej vänner!

Idag är det julafton. Så då kan man skriva följande för att komma i stämning: 

”Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.”

Allt detta skrev jag ur minnet och jag tror att jag fick med alltihop. Vilket är konstigt med tanke på vilket taskigt minne jag har i övrigt. Men när jag skrivit färdigt idag skall jag kolla att det blev rätt. Vi skall åka till Västerås och fira jul med Emelie och Ronnie. Så vi har inte gjort någon julmat och har ingen gran. Och då jag skall köra bil har jag inte tagit någon morgonglögg. Det finns alltså inget som doftar jul i detta hem. Vilket känns lite trist. 

Vi människor har ju rätt taskigt luktsinne om man jämför med hundar till exempel. Vad gäller detta ligger även katter sämre till än hundar. Fast katter har faktiskt ett bättre luktsinne än oss människor. Men vad gäller att sprida dofter ligger hundar bättre till. Jag menar en blöt katt luktar ingenting, medan en blöt hund kan lukta för jävligt. Många djur luktar förresten inget vidare. Jag har läst att flodhästar luktar värst av alla stinkande varelser på planeten, fast jag har aldrig luktat på någon. Det finns ju djur som använder dofter som vapen eller skydd. Som skunkar som sprutar någon sorts stinkande vätska om någon angriper dem. Den skall lukta överjävligt och för att få bort doften skall man visst gnida in sig krossade tomater av någon anledning. Själv har jag en gång lyft upp en snok för att titta lite närmare på den. Det borde jag inte gjort för även snokar spruta ut en vätska som luktar allt annat än hallontårta.

Men jag tycker det är som allting doftar mindre än det gjorde när jag var barn. Det beror väl rätt mycket på att luktsinnet försämras med åren. Men jag tror också att det doftar mindre än det gjorde  på 60-talet. Om man då gick in i en port så luktade det långkok, piprök och rotmos från lägenheterna. Det gör det sällan nu. Och när jag var barn hade varje hem sin egen doft. Så hade man hade haft bindel för ögonen, hade man ändå kunnat tala om om man var hos Johan eller Gunilla. 

Min pappa dog 1992. Det känns konstigt att det gått 23 år sedan dess. När han dog fick jag ärva hans Bra böckers lexikon i en massa delar. Numera slår jag sällan upp något i detta lexikon när jag söker information. Det är lättare att googla och läsa på Wikipedia när det är något särskilt jag vill kolla upp. Men det händer att jag läser i lexikonet för då läser man alltid något intressant som leder till något annat. Eller så får man reda på något som man inte visste att att man ville ha reda på. Man behöver liksom inte ha en fråga, för att få reda på något.

Min pappa rökte som en borstbindare och blev till slut allvarligt sjuk av denna ovana. Men idag när jag läste i mitt ärvda lexikon kände jag mig lite vemodig. För när jag ärvde detta  lexikon, så luktade det starkt av tobaksrök. För pappa rökte inomhus, vilket gjorde att allt i hemmet luktade rök. Till er som är unga kan jag berätta att det var helt normalt när jag var ung att förpesta bostäder på det sättet. Men tidigare påmindes jag alltid om min pappa när jag slog upp något i lexikonet. För även han luktade rätt starkt av tobak förstås. Men idag kände jag att den doften var borta, vilket kändes vemodigt. Förr kunde jag liksom öppna dessa utmärkta böcker och bli påmind om min far och min barndom. Men nu tycks även denna madelaine-kaka vara borta. Som så mycket annat.

God jul igen!

Peter

God morgon!

I morgon är det julafton. Vad jag förstår är det ingen som riktigt kunna förklara varför jul heter jul. Innan vi blev kristna firade man ju midvinterblot, vilket tydligen var en jävla tillställning om jag förstått rätt. Klackarna i taket var bara förnamnet på detta kalas. Fast man offrade tydligen hundar, får, hästar och människor i Uppsala vid firandet. Och det är ju ett rätt otäckt sätt att fira på. Men när offrandet var klart söp man och sjöng snuskiga sånger, enligt en präst som varit där och kollat.

Fast egentligen vet ju ingen varför vi firar jul den 24 och 25 december. Det är ju ingen som vet om Jesus föddes då eller om det var någon annan tid på året. Men jag har läst att man i Rom firade ”den obesegrade solgudens födelsedag” just den 25 december under antiken. Så man tyckte det passade bra att fira den dagen, som ändå var en festdag. När den festen var avklarad firade man ”saturnalierna” som var ett riktigt skojigt kalas. Ungefär som våran midsommar vad gäller lössläppthet. 

Förresten tror jag att man i Grekland firar Jesus födelse någon gång i början på januari. Fast det heter ju inte jul där. 

Att det heter julklappar beror på att man förr i världen hade som tradition att under julen klappa på folks dörrar och slänga in något dumt i stugan. Som ett vedträ eller en grisfot. Det var liksom inga riktiga presenter, utan mer en sorts bus. Egentligen inte så kul, tycker jag. Men när detta tilltag var som mest poppis så tyckte man det var urkul. 

Själv har jag allt jag behöver och vill egentligen inte ha några julklappar. Ibland drömmer jag om att leva ett enklare liv i någon liten stuga i Hälsingland. Bara ha det man behöver. Som tak över huvudet, käk varje dag, en bra cykel samt en hund och en katt. Där skall jag sitta sur och gnällig utan telefon och dator och skriva klagovisor samt sura insändare till lokalpressen, om det ena och det andra. När det blir för jävla tråkigt skall jag gå ut på tomten och skälla ut en älg. ”Hoppas du blir vargmat”, skall jag säga till den. På nätterna skall jag  förresten gå ut på trappen och yla med vargarna. Jag skall bli helt jävla omöjlig, helt enkelt. För jag börjar bli lite trött på att vara snäll. Fast det är jul.

Men än så länge är jag mitt gamla vanliga jag och önskar er alla:

God Jul!

Peter

Hej vänner!

Klockan är 8:28 på morgonen och jag ser ut på ett hus men massa skorstenar på taket. Över detta tak far mörka nästan gråsvarta moln förbi. En och annan ensam mås passerar, men annars är det en rätt trist morgon i Vasastan. Som jag har skrivit tidigare är mornarna en rätt ledsam historia för mig. Vid åttatiden efter kaffet är det bättre, men innan dess är det rätt segt och mörkt inne i skallen. Där inne far också gråsvarta moln omkring och hindrar ljuset att nå lustcentrum. 

Fast på sommaren är det ofta annorlunda. Då kan jag vakna tidigt och gå ut i den uppgående solens sken för att pissa. Och sedan kan jag bli stående och titta på havet och skogen och tänka: ”här står jag denna morgon på den oändligt vackra planeten jorden och lyssnar på hur vågorna slår mot stranden och fåglar sjunger i skogen. Äro det inte detta som livets mening och andning.”Så kan jag tänka när det är sommar. Men även på våren och hösten, i samband med morgonpinken om denna utförs utomhus i naturen. Man borde egentligen gå ut och pissa på ett träd vid havet varje morgon. Nu några rader om detta:

Här står en äldre man 

och pissar på tall

Det tar ju lite tid 

så den du vet, 

blir snart ganska kall

Det tar sin tid, men snart

så har han pissat klart

Då står han och begrundar

allt som var och är

och att det just han

som står och pissar här.

Trevlig helg

Peter

Hej vänner

Snart är det jul och dags att käka julmat. Själv tycker jag att det är kul någon gång, men inte för ofta. Jag brukar ju inte äta skinka. För jag är orolig för att den kommer från någon gris som inte haft det bra. Det finns ju vildsvin i överflöd, men någon vildsvinsskinka finns inte i min affär iallafall. En annan grissort som jag gärna skulle sätta tänderna i är linderödssvin. Det är en gammal långhårig lantras som ser lite vild ut. De pratade om denna grissort på radio häromdagen och den verkade både trevlig och smakrik. Nu vet jag inte om det känns så bra att äta trevliga grisar. Så nu känner jag mig lite kluven även till detta.

Förr släppte man ju ut grisarna i skogen där de fick käka vad de lyckades rota fram. De käkade allt möjligt och det gav tydligen smak år köttet. Vid medelhavet finns det ju förvildade grisar som käkar timjan och rosmarin och som liksom är färdigkryddade redan från början. Här kunde man ju bjuda dem på senapsfrö några veckor före jul. Men nu får grisar bara äta kraftfoder och sådant och det ger ju inte mycket smak. Kommer de från utlandet är de ju dessutom fulla med antibiotika och det är ju vaken nyttigt eller gott att stoppa i sig i onödan.

Att vi äter så mycket gris till jul är gammal tradition. Det gjorde man tydligen redan för tusen år sedan när det var midvinterblot. Vad jag förstår hade man glufsat i sig grisar länge före dess. Så det är tråkigt att vi behandlar grisar så taskigt och respektlöst att man inte bör käka upp dem.  Det är visst ännu värre i Danmark och Tyskland men det är ju ingen tröst för grisarna i svenska grisfabriker.

Man bör visst inte äta nötkött heller för kossorna är miljöfarliga och producerar massor av växthusgaser. Jag tror att det är rätt okey att äta lamm och kycklingar ur miljösynpunkt. Men jag tycker det är rätt äckligt med broileruppfödning också.

Det som är bäst för miljön är tydligen att äta insekter. Miljövänliga, näringsrika och knapriga. Men jag skulle ha svårt att få ner dessa små vänner, hur nyttiga de än är. Det är ju egentligen lite konstigt då jag mycket väl kan tänka mig ät räkor och krabbor. Även musslor och ostron kan jag stoppa i mig. Men insekter och sniglar känns lite svårt. Speciellt mördarsniglar går bort, även om de nog är lätta att svälja. Slemmiga som de är. Likaså mjölmask och kackerlackor. Gräshoppor skall visst vara rätt goda. Fast jag är ändå inte så sugen på att få sådana till rödkålen.  

I Frankrike är det ju poppis att äta grodlår. Det är säkert gott för fransmännen brukar ju ha god smak. Men vad jag förstår är det också förenat med att man behandlar grodorna på ett hemskt sätt innan man äter upp dem. Så ej heller grodor vill jag ha på mitt julbord. Gåslever äter jag inte då det också är förenat med djurplågeri.

Sill kan man inte äta heller på grund av utfiskningen i havet. Och den norska laxen förstör miljön och måste också äta antibiotika, för att inte drabbas av diverse sjukdomar.

Men rödkål är ju gott och jag tror att ostbågar är rätt miljövänliga. Men så mycket till julbord blir det ju inta av detta. Så man får väl ta några gräshoppor ändå för att bli mätt.

Peter

God morgon vänner!

 Som ni vet, kommer det mycket dumt från USA. Som rapmusik, pulled pork och dåligt öl. Men det kommer ju en del bra och kul saker därifrån också. Till exempel Kalle Anka, Appledatorer och rockmusik. Men Kalle Anka heter ju Donald Duck i USA. Långben heter förresten Goofy på amerikanska. Goofy betyder ju fånig på engelska. Det tycker jag är lite taskigt, för jag har alltid gillat Långben.

 Bland det konstigaste som kommit från USA på senare tid är en presidentkandidat som heter Donald Trump. Översatt till svenska blir det ju, som ni vet, Kalle Knasboll. Inte nog med att liksom inte verkar finnas på riktigt utan verkar vara som plockad ur en Disney-film, han är dessutom rätt poppis vad jag förstår. Det finns massa amerikaner som vill ha honom som president, oklart varför. Jag menar, jag gillar Långben men jag vill inte att han skall bli president.

 Jag fick två jättebra böcker av en kär vän och hennes mamma häromdagen. De handlar om en kille och hans katt. Han är rätt på dekis. Men tack vare sin kattkompis straitar han upp sig och får ordning på sitt liv. Själv skall jag och kamrat katten vara ensamma i helgen. Så det blir väl något gott att käka i kväll som passar oss båda. Till det tänker jag dricka ett glas rött eller två. Jag tror min katt är rätt nöjd med mig och unnar mig dessa glas. I varje fall så länge jag sköter mig och ser till att kliva upp och fixa käk till honom klockan sex varje morgon. Men skulle jag börja slarva och inte ta hand om sådana viktiga saker, skulle han säkert flytta in till den snälla damen som bor ovanför oss. För han är en ordentlig katt, som tycker folk skall sköta sig.

 Trevlig helg

 Peter

God kväll vänner!

Det är alltså söndag kväll och jag tycker denna blåsiga helg passerat alldeles för fort. Jag har liksom ingen lust att jobba och vill nog egentligen stanna hemma några år eller så. Livet är ju liksom en resa och nu har jag rest på rätt länge och börjar tröttna lite på just den här vägen. I kväll känns det som att resa mellan Umeå och Luleå en vinternatt. Det är mörkt och trist och bara skog. Skog, skog, Bygdeå, skog, skog osv. Så känns det lite i kväll.

Då tänker jag på Odysseus. Han var ju också på en besvärlig resa som beskriver livet och dess farligheter. Nu kommer jag inte ihåg i vilken ordning allt händer i denna berättelse. Men ungefär så här var det.

Odysseus har alltså förstört staden Troja men hjälp av en ihålig trähäst. Nu känner han sig trött och gammal och vill åka hem och gå i pension. Men på vägen råkar han hela tiden ut för tråkigheter och besvär. Först träffar han på någon sorts missbrukare som blir höga som Kaknästornet av att käka lotusblommor. Något som gör att de är helt dumma i skallen, vilket brukar vara den vanligaste effekten av missbruk. Några av Odysseus kompisar provar också på eländet och blir omedelbart beroende och glömmer bort vilka de är och var de befinner sig. De sitter bara och lallar som gamla haschtomtar och går inte få något förnuftigt ur. Så Odysseus och hans kompisar får ta till våld för  att ta dem till skeppet för avgiftning. 

Sedan kommer de till ett ställe där de dumma cykloperna bor. Och den dummaste av dessa heter Polyfemos. Det som gör cykloperna så ovanligt korkade är att de är enögda och dessutom oförmögna att ha två tankar i skallen samtidigt. De är alltså någon sorts extremister, som tror att den tanke de har i skallen är den enda rätta. Polyfemos lyckas tyvärr käka upp några av Odysseus män innan de lyckas lura honom att dricka sig apfull. Sedan är det en lätt match att sticka en glödgad påle i dumskallens enda öga. Odysseus hade ju också lurat i honom att han hette ”Ingen”. Så när de andra dumskallarna kom springande så skrek Polyfemos att ”Ingen” hade gjort det. Så alla gick hem igen fast Polyfemos hade en stor träpåle i ögat, vilket borde gjort dem fundersamma. Men som sagt de var både enögda och skitkorkade.

Nåväl sedan skulle han bara sticka hem. Men han visste att han skulle fara förbi ett ställe där Sirenerna bodde. De var tjejer som sjöng så vackert och lockande att de var nästan omöjligt att stå emot deras sång. Så Odysseus, som kände till detta, sa till sina gubbar att fylla igen sina öron med vax så det inte hörde Sirenernas sång. För om de hört det, skulle de bergsäkert segla dit och gå på grund. Själv lät Odysseus sig bindas fast vid masten för han ville höra sången. Men tack vare dessa försiktighetsåtgärder  klarade de sig förbi de sjungande tjejerna. 

Men sedan träffade Odysseus på en häxa som hette Kirke som brukade ha för ovana att förvandla män till djur. Men som tur är träffar Odysseus på guden Hermes som hade ett motgift mot detta tilltag så Odysseus klarar sig. Men han blir tvungen att stanna hos henne ett år och sova i hennes säng. Men till slut får han i alla fall åka vidare. Det händer en massa andra grejer också men de orkar jag inte berätta om. Men de har ofta med luriga eller snygga damer att göra.

Men till slut kommer Odysseus hem till frugan. Då får han bara döda ett helt gäng friare som kommit dit för alla trodde att han var död. Men det grejar han snabbt och sedan får han krama sin fru. Hon var först lite osäker på att Odysseus var den han utgav sig för att vara. Så skäggig och åldrad hade han blivit. Men han visste hur deras säng var konstruerad. Den var nämligen specialbeställd på något vis för att passa just dem och deras kärlek. Men Odysseus visste hur och då förstod hans fru att det var han och blev jätteglad. Och Odysseus fick äntligen gå i pension.

Vad lär vi oss alltså av detta? Jo, droger gör folk dumma i huvudet och bör undvikas. Vidare att de som bara ser världen på ett enögt och korkat sätt kan vara farliga, just på grund av detta. Slutligen att man bör surra fast sig vid en mast eller annat fast föremål när man träffar damer som sjunger flörtiga locksånger. Man bör också undvikas att förvandlas till djur. Om man sköter detta får man snart gå i pension.

Peter

God kväll vänner!

När jag var barn fanns det filmisar. Det var bilder med filmstjärnor och kändisar på som man kunde samla på och byta med varandra. Fast jag tror att det var mest tjejer som höll på med det. Jag samlade i alla fall aldrig på sådana bilder. 

Men nu har kändisarna flyttat in på Systembolaget. Jag brukar ju gå dit nästan varje fredag och köpa en flaska vin. Förr kunde man ju ibland titta på etiketterna när man köpte vin. Ofta var det ju en bild på vinproducentens hus på vinflaskorna och vinet hette Château de nöff eller något sådant. Men nu är det ofta kända personer på flaskorna. Det är alla möjliga kändisar som Per Moberg, Ernst Kirshsteiger, Per Gessle och Maria Montazami på ettiketten. Det finns också vin med Elvis, Plura och Lasse Stefanz på. Det är en konstig utveckling tycker jag. Men jag kanske bara är avundsjuk som inte själv fått mitt nylle på någon flaska. Det skulle säkert bli en succé. En champagne som heter Peter med mig på bild på utsidan. Winston Churchill  sa ju att champagne skall vara ”kall, torr och gratis.” Och min får gärna vara kall och torr. Men den skall kosta mycket stålar, för något vill man ju ha för att stå på utsidan av flaskan. 

Samtidigt är det konstigt att det har blivit så poppis med kändisviner. Själv skulle jag aldrig ta hem Ernst eller Maria Montazami och ställa på bordet. Då skulle man ju bara tänka på barfota fötter i storlek 47 eller några jävla tofsar, när man korkar upp. Och en flaska Plura skulle få en att tänka på en svettig Plura med naken överkropp, som svettas i salladen. Sådant kan ju definitivt få en att tappa aptiten. Det skulle ju vara svårt att få ner. Så ur nykterhetssynpunkt skulle man ju välja ut kändisar som gör att man inte vill dricka alkohol. Jag menar, vem fan skulle få ner en droppe av ett vin som hette Bert med en bild av Bert Karlsson på utsidan. 

Men som sagt en flaska kall bubblande Peter champagne skulle säkert sitta fint. Med mig leende på utsidan, blir det ju en rent erotisk upplevelse. Jag kommer ju bli en fara för folkhälsan, om jag inte blir lagom dyr. En 400 spänn flaskan är jag ju säkert värd. Och det är ju inte så farligt dyrt för champagne. 

Peter

Glad fredag vänner!

 Som vanligt är en storm på väg. Den skall viss komma hit till Gotland framåt kvällen. Den här stormen heter visst Helga. Så det är en tjejstorm till skillnad från den förra som hette Gorm. Tjejstormar är lika tuffa som killstormar om inte värre.

 Apropå tjejer kom jag att tänka på Kleopatra. Hon var ju född år 69 f.kr. och var ju en rätt häftig dam. Hon var ju från början gift med sin egen bror Ptolemaios. Det var ju någon konstig tradition hos faraonerna att gifta sig med sina syskon. Något som man fortsatte med, även när kungarna och drottningarna hade grekisk bakgrund som Kleopatra. Men så blev hon osams med sin brorsa på något vis och med hjälp av den romerske kejsaren Julius Caesar fick hon sin bror och make avsatt och avlivad om jag minns rätt.

 Men sedan förförde hon Julius Caesar och fick en son med honom. När Caesar blev mördad i Rom så förförde hon istället en av hans efterträdare Antonius och med honom fick hon visst också barn. Kleopatra var tydligen väldigt bra på att förföra. Jag menar att lyckas göra två kejsare helt nippriga och kära efter varandra, är ju rätt bra jobbat. Jag har dessutom läst att Kleopatra inte var så väldigt jättesnygg. Hon såg trevlig ut, men var ingen strålande skönhet. Men så fort en man fick syn på henne blev han alldeles till sig i trasorna. Antagligen var det något i hennes blick som var förföriskt. Sexighet brukar ju ofta sitta där.

 Som ni vet blev det ju sedan någon sorts bråk med en gubbe som hette Octavianus. Han besegrade Antonius och Kleopatras truppr i sjöslaget vid Actium. Vad jag förstår försökte Kleopatra då förföra Octavianus också men lyckades inte. Han hade tydligen tänkt ta med henne som någon sorts prydnad till Rom och visa upp henne där under sin triumffärd genom staden. Men det blev aldrig så, för Kleopatra tog livet av sig med en giftorm som någon smugglat in i en fruktkorg. Fast de finns de som säger att hon nog tog livet av sig på något annat sätt.

 Octavianus var alltså en kille som inte föll för kvinnlig charm hur som helst. Han var också som de flesta kejsare en dum och grym typ. Bland annat lät han döda Kleopatras barn med sina företrädare, tror jag. Men senare tog han sig namnet Augustus som egentligen är någon sorts titel. Och han tyckte det var dålig ordning på skatteindrivningen i riket. Så det är om honom det står i Julevangeliet:

 ”Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.”

 Men ”hela världen” avsåg man den del av världen som var civiliserad. Vi som bodde i utmarkerna och levde på rötter och smågnagare räknades inte som vi ingick i världen.

 Månaden augusti har ju också fått namn efter Augustus. Men hade Kleopatra lyckats förföra Augustus och gjort honom lika löjligt förälskad som de andra kejsarna, hade han nog gett fan i vidare regerande och stannat i sängen med henne. Då hade månaden augusti nog hetat sextember och folk hade sluppit fara runt från Nasaret till Betlehem. Och Maria hade fått föda sitt barn hemma i lugn och ro och sluppit stallet och krubban och allt det där. Hade ju varit lugnare och bättre antagligen.

 

Peter

 

 

 

 

God kväll vänner!

Idag pratade jag och Emmy på mitt jobb om Lucia och då kom jag att tänka på min släkting Osram Uddenberg. Lucia var ju ingen större tradition förrän 1927 då tidningen Stockholms Dagblad började utse Stockholms lucia. Innan dess var det faktiskt rätt ovanligt med luciafirande. Men det förekom på en del håll i Sverige innan dess. 

Redan 1908 bestämde man att i kungahuset börja fira Lucia och på det sättet popularisera denna högtid. Men initiativet togs av vetenskapsakademin som vill visa hur långt Sverige kommit med utvecklingen av det då relativt nyuppfunna batteriet. Och en av de som låg bakom detta vara alltså ingenjör Osram Uddenberg. Det var nämligen så att det på Stockholm slott ända sedan den hemska slottsbranden 1697 hade funnits mycket stränga regler kring att tända levande ljus i slottet. Men nu hade man tack vare Osrams förbättringar av blybatteriet, kommit på att man kunde tända ljus med hjälp av denna uppfinning. Han fick alltså i uppdrag att utforma en ljushögtid med hjälp av elektricitet och valde då att göra detta genom ett luciafirande. Han inköpte ett antal lampor av Edisons konstruktion och kopplade dem till sitt nykonstruerade batteri. Det fungerade utmärkt.

Det var dock så att även om batteriet hade utvecklats och förbättrats så var det fortfarande relativt stort och klumpigt. Inte som dagen ficklampsbatterier, utan mer som ett bilbatteri. Så att gå runt i luciatåg hade varit besvärligt. Men istället kom Osram på att Lucia och hennes tärnor och stjärngossar skulle kopplas ihop med en ledning till batteriet, som skulle döljas i luciasärkarna så gott det gick. 

Som ni vet var Gustav V gift med drottning Victoria och hon bad nu att få bli Lucia vilket naturligtvis ingen vågade invända emot. Hon krävde också att hennes adliga vänninor skulle få vara tärnor. Osram började nu förbereda  luciafirandet genom att från batteriet dra ledningar genom alla tärnor och stjärngossars kläder. Så kring midjan på alla de deltagande lindade Osram ett varv av ledningen och likaså kring drottningen.

Som stjärngossar hade några av soldaterna i högvakten blivit beordrade att ställa upp. För att se denna tillställning inbjöds nu en rad prominenta herrar från riksdagen och näringslivet in med sina fruar.

Osram var naturligtvis nervös inför uppgiften och för att lugna sig tog han en snaps samt ställde en bredvid batteriet för att lugna nerverna, om så behövdes. Så började föreställningen och det gick inledningsvis fint. Osram kopplade in ljusen och den nyss komponerade luciasången avsjöngs och lamporna lyste som ljus i mörkret. Så klev stjärngossarna fram och i handen höll de lysande stjärnor. De började sjunga ”Staffan var en stalledräng” och allt var så vackert och stämningsfullt som Osram planerat. Han kände sig nöjd och glad över att allt fungerat så bra. Men just när stjärngossarna sjöng som bäst om Staffan och hans fålar fem råkade Osram välta sin snaps över batteriet. Det fräste till och då det inte fanns någon säkring blev det kortslutning och den inkopplade ledningen blev glödhet. De stackars tärnorna och stjärngossarnas lucianattlinnen brändes naturligtvis av utåt och deras underbyxor och kalsonger brändes av under linningen inåt, i de fall de hade något sådant. Samma sak drabbade också drottning-lucian. Alla de uppträdande skrek naturligtvis till och fick rund brännskada där ledningen suttit. Men det värsta var att de avbrända linnena föll av och likaså de avbrända underkläderna. Så plötslig stod Sveriges drottning samt hennes förtrogna svenska adelskvinnor nakna på nederkroppen, inför den församlade menigheten. Likaså stod de stackars stjärngossarna på samma sätt halvnakna inför den chockade församlingen. 

Det hela var naturligtvis en skandal av sällan skådade mått. Detta var en av anledningarna till de psykiska svårigheter som drabbade drottning Viktoria och gjorde att hon senare inte ville bo i Sverige. Men kung Gustav V sa efteråt att det hela hade varit lite oväntat, men bra. Speciellt att stjärngossarna hade uppträtt så oklädda hade han uppskattat. För han hade hört fel på inbjudan och blivit glad när stjärtgossarna tappat brallorna, för han hade just undrat när dessa skulle komma. Han tyckte att det var det som var det bästa med alltihop. Vilket inte var så oväntat med tanke på hans sexuella läggning. 

Tack vare kungens positiva inställning slapp Osram undan med en tillsägelse att inte i fortsättningsvis anordna den typen av tillställningar offentligt. Men han blev senare en framgångsrik företagare och startade en lampfabrik som fick heta Osram efter honom.

Peter