Hej vänner!

Vi är kvar i Stockholm. Egentligen skulle vi ha åkt till Visby. Men det fanns ingen plats på färjan när vi kom på att vi skulle åka. Så vi blir kvar ett tag till. 

Det skall visst bli kallt nästa vecka och vinter på riktigt. Hittills har det ju egentligen aldrig blivit vinter utan mer som en ovanligt lång höst. Jag gissar att det på något sätt har med klimatförsämringen att göra. Men det har varit jävligt blåsigt den här hösten. Visserligen blåser det ju oftast på Gotland men det har känts som det blåst värre än vanligt. Det beror nog också på klimatförändringen. 

Jag har hört att folk som håller på att drunkna ser hela livet passera som en film framför sig innan de dör. I alla fall om de klarar sig i sista stund. Annars har de ju rätt svårt att kunna berätta om denna erfarenhet. Jag håller ju, som tur är, inte på att drunkna men sista veckan har minnen kommit farande som fjärilar i skallen. Saker som jag inte tänkt på och detaljer som jag glömt har plötsligt kommit tillbaka. Kanske för jag är ledig och haft kapacitet i hjärnkontoret, för annat än det vardagliga. Jag räknar ju med att leva ett bra tag till. Men det känns som det börjar finnas en hel del att se tillbaka på. Som när man fjällvandrar och vänder sig om och ser tillbaka på den lilla stuga man startade från långt där nere i dalen. Och så ser man den där lilla sjön där man fikade och myren där man plockade hjortron och allt annat man gjort under dagen. Man liksom överblickar det som var lätt och svårt på den etappen. Så känns det.

De finns de som påstår att rätt inställning är att se framåt och inte för mycket älta det som hänt. Det är kanske klokt. Men som ni vet, är jag inte riktigt klok. Så jag ser ofta bakåt, fast jag borde låta bli. Både vad som gäller mitt personliga liv och också vad som hänt i historien. Och nu börjar dessa saker ibland sammanfalla. För jag minns vietnamkriget och ockupationen av Tjeckoslovakien. Jag minns månlandningen, när Olof Palme blev skjuten och när ABBA vann schlagerfestivalen. Och jag har personligen vid flera tillfällen träffat personer födda på 1800-talet. Jag har genomgått utbildning i kristendomskunskap och mängdlära. Jag har även haft hemkunskap och lärt mig enklare matlagning. Samt hur nästan allt kan drygas ut med kokt potatis, för att räcka längre. Jag har också haft en termins syslöjd och lärde mig då sy på symaskin, efter att ha nålat och tråcklat ordentligt. Fast vad gäller mängdlära är jag fortfarande som ett frågetecken. Vad fan handlade det om? 

Vad gäller mina personliga minnen finns det ju en del saker man skulle vilja sluppit. Men det gjorde man inte, så nu finns de kvar som irriterande småsten i skon. Fast jag har också tänkt på sådant som varit bra, som man borde upprepa. Och då har jag kommit fram till att bland det som varit bäst i livet, är när man suttit i en skog vid en brasa om hösten och grillat korv och kokat kaffe över elden. Och det har varit grått och fuktigt och doftat svamp, som man inte hittat. Mer sådant borde mitt liv innehålla framledes. Samt gärna en hund som ligger bredvid på ett liggunderlag och heter Ylva eller Garm, beroende på om det är en tjej eller kille. 

Jag har ju faktiskt en del spännande saker att se fram emot nästa år. Så jag tror jag skall försöka gå ner i arbetstid för att hinna med allt. Det har man visst rätt till när man är 61 år. Och jag har ju egentligen för mycket att göra, för att dessutom hinna med att arbeta.

Peter