Hej vänner!

Snart är det slut på 2015. Vilket är lika bra då det var ett skitår. Jag har ju de senaste åren skrivit en liten sammanfattning av året som gått och då plockat ut lite intressanta och roliga godbitar av det som hänt. Men i år finns det så få godbitar att plocka ut så jag ger fan i det. Det har mest varit terror, förtryck och elände det här året. Man får verkligen hoppas att nyheterna det kommande året blir bättre och innehåller åtminstone något man kan skratta åt. Fast det är väl att hoppas på för mycket.

Om det inte var för att det faktiskt finns de som tar Donald Trump på allvar, kunde man ju skatta åt att ett sådant jävla stolpskott vill bli president. Men nu blir man lite rädd att det faktiskt kan hända på riktigt. 

I natt drömde jag en mardröm. Jag drömde att jag satt på i ett kontorslandskap och att en kvinna som satt bredvid mig talade om att jag var dum, överlägsen och pratade massa dumheter. Men nu hade hon avslöjat mig som en riktig nolla. Var på massa kvinnor runt omkring håller med min kritiker och säger att hon har alldeles rätt. Så jag blir ledsen och går ut på vägen för att försöka få lift därifrån. Till slut kommer en gammal skåpbil med ett gäng svagbegåvade killar och ger mig lift till närmsta stad. Men jag är fortfarande ledsen. För jag vet att hon som tyckte jag var en nolla hade rätt, iallafall delvis. Jag hade pratat och brett ut mig och trott att jag uppfattades som kompetent. Men hon och andra hade sett rätt igenom mig och sett att jag var en riktig nolla. 

En jobbig dröm, men inte så svårtolkad. Men det är ju fan att man fortfarande efter 61 år skall kämpa med sitt självförtroende. Men jag har blivit allt mer säker på att jag nog får acceptera min personlighet och inse att  om jag inte blivit säkrare på mig själv i min ålder, får jag nog dras med mina svårigheter. Fast nu är det lättare att stå ut med detta utan att skämmas. Och det är ju en förbättring. Kanske borde man prata med en psykolog. Till exempel med sig själv. För då kan man ju åtminstone vara ärlig och säga: ”Nu får du väl för fan skärpa dig”.

Ute skiner solen lite blekt genom molnen och jag funderar på att gå ut en sväng. I morgon är det nyårsafton och jag skall göra en lammstek med potatisgratäng. För vi skall vara hemma och fira nyår. Hoppas det inte skjuts så mycket raketer. För katten blir rädd och ligger under sängen och mår dåligt när det smäller. 

Jag börjar tycka att det är jobbigt med att det kommer nya år. För man inser att ens tid är utmätt som pralinerna i en chokladask. Nu ha man ju ätit upp alla de som låg i den översta lådan och börjat knapra i sig de som låg våningen under. Så även om de är goda så inser man att de till slut kommer ta slut. Och det vill man inte. 

Peter