Hej vänner!

Jag kom att tänka på snabel-a (@). Det var väl först på 80-talet jag upptäckte att denna bokstav eller vad det är. Det kan ju inte vara en bokstav. Så då måste det vara ett tecken. Jag kollade var detta tecken kom ifrån och då stod det att det var ett tecken som från början betydde á som i ”tio kolor á fem öre”. Även detta exempel tyder på att jag är rätt gammal. Ty jag minns när de goda kolorna Dixi och Rival kostade just fem öre och kunde inköpas för en sådan stor fin brun peng.  Så jävla gammal är jag.

Det dröjde alltså länge innan snabel-a:et kom in i mitt liv. Länge levde jag omedveten om att detta tecken fanns. Ett tag kallade jag det ”kanelbulle” för jag visste inte riktigt vad det skulle kallas. Men snabel-a är rätt fint. För jag gillar elefanter och dessa är ju utrustade med ett förnämligt redskap i ansiktet. De finns de som jagar och dödar elefanter. Det är tråkigt och ledsamt. Men jag tror att den som dödar en elefant drabbas av livslång olycka och även hans efterkommande i 17 led. Så illa kan det gå om man dödar en elefant. Och det är rätt åt en!

Snabel-a heter förresten krøllalfa på norska. Det låter ju rätt kul. Men på holländska heter det ”apenstaartje” som betyder apsvans och det är ju ännu kuligare. Det där att namnge saker efter hur de påminner om djurorgan är ju rätt skoj. Det finns ju ett redskap som man använder för att dra ut bultar som man dragit av som heter ”svinpitt”. Själv är jag ägare av två sådana redskap. Samt en helt vanlig människodito. Som dock inte är användbar till att dra ut avdragna bultar.

Jag har börjat tänka på skuld och ansvar. Det började med att jag retade mig kända människor som gjorde reklam för spel på TV. Det är ett jävla oskick. Både för att de lurar människor att spela bort pengar och för att en del människor har någon sorts felkoppling i roten, så de blir beroende av spel. Trots detta är det kändisar som gör reklam för sådant elände och tycks sova gott om natten.

Men sedan har jag tänkt på ansvar och skuld så jag blir trött i huvudet. På tobaksindustrin, på katolska kyrkan, på sociala medier och allt möjligt annat. Jag har väl inte kommit fram till så mycket mer än att det finns mycket ont i världen som ställer till det. Som borde förbjudas och motarbetas. För cancer, död i olagliga aborter och hat och hot är otäckt och de som medverkar till detta har väl någon sorts skuld. Men även de som tillverkar onyttigheter som läskedrycker och chips har väl ett visst ansvar för att folk blir sjuka. Då börjar jag tänka på mitt eget ansvar och mina egna handlingar. För jag har faktiskt ätit på av Amerika inspirerade matställen, som serverar stora muggar med sockerfylld läskedryck. Fast de säkert vet att det är skadligt. Men jag har minsann varit där och ätit köttfärssemla och oljekokt plugg! Så jag är ju medskyldig till att verksamheten fortsätter och ställer till fetmaepidemi, var den än visar sig. Det skäms jag lite för.

I morgon är det klämdag. Då hoppas jag att någon kramar mig. Kram heter ju ”klem” på norska. Så kanske någon dam från Norge missuppfattar alltihop och ger mig en kram. ”Kom og få en klem, min svenske søtneka!”, kanske hon säger. Det vore fint.

Peter

Hej rymdfarare!

Jag såg ett tv-program om den första månlandningen 1969 på TV igår. Själv var jag 14 år och skulle snart fylla 15 när den landning ägde rum. Jag satt på en ö i Bottenhavet och såg Neil Armstrong kliva ner på månen och säga "That's one small step for a man, one giant leap for mankind”. Det var det kanske. Fast jag vet inte om det blev så mycket bättre på jorden för att några varit på månen. Kanske ökande det på den tekniska utvecklingen med datorer och sådant. Men man hade väl hoppats att när vi människor fick se bilden av våran lilla blåa planet från månen hängande i svart rymd, skulle ta vårt förnuft till fånga. Att vi skulle inse att det är bäst att vi håller fred och inte förstör vår lilla kula med dess tunna skal av liv. Men så blev det minsann inte.

Jag  säger ibland dumma grejer. Inte elaka, sårande och taskiga. Men lite dumma och inte helt genomtänkta. Det känns alltid lite pinsamt efteråt. Jag får alltid lite ångest när jag gjort så. För jag vill väl att folk skall tycka att jag är en ”vacker och genomklok och lagom tjock man i mina bästa år”, precis som Karlsson på taket. Och då bör man inte säga saker som avslöjar att man inte är så där ”genomklok” som man vill vara. För då skäms man och skam är en jobbig känsla. Fast det finns ju de som går runt och säger hur dumma saker som helst utan att skämmas. Det är ju nästan ännu värre. Iallafall för omgivningen.

Idag skiner solen på morgonen här på Gotland. Men det har varit lite växlande väder de senaste dagarna. Snart är det juni och sommar. Jag hoppas det blir en fin sommar som är lagom varm med en och annan regnig dag. Inte som förra sommarens långa och besvärliga värmebölja. För jag är inte så förtjust i värmeböljor. Det finns de som gillar när det är 30 grader och inte ett moln på himmelen. Men det gör inte jag. För jag blir rastlös och svettig av sådant. Mellan 15 och 18 grader med ett och annan svalkande moln på min himmel är perfekt.

En sak som är lite svår att skriva om numer är själen. För den har ju mest blivit hormoner och signalsubstanser i huvudknoppen. Själen är liksom mer en bild av tänkandet och känslolivet än något som finns på riktigt. Att skriva om kropp och själ när allt egentligen är kropp, känns liksom konstigt. Om man säger att man har ont i själen så kommer genast en doktor och ger piller som skall fixa till seratoninet eller någon annan budbärare av detta onda. Det kan ju vara bra i många fall och har hjälpt många människor. Men ibland verkar det som man behandlar folk som mår dåligt av rätt konkreta skäl och som skulle behöva stöd att förändra sin verklighet. Men jag känner alltid tveksamhet att skriva om detta. För det finns folk med ytterlighetsuppfattningar även vad gäller sådant. Vad man än skriver så är det någon som man inte vill bli kompis med, som klappar en på ryggen eller blir sur på en. Inte minst om man skriver om behandling av barn och ungdomar. Antingen är det någon knäppgök som säger att man minsann vill medverka till att förgifta de ungas nervsystem med droger, om man säger något positivt om medikamenter. Eller så är det någon som talar om att man inget begriper av motsatt skäl och att man tycker barn och ungdomar skall lida av ångest och depression. Så jag tycker det är svårt att skriva om detta. Men det borde jag egentligen göra. Men inte i detta forum.

Trevlig tisdag

Peter

Hej vänner!

Jag har just sett en debatt på TV där de som kandiderar till EU-parlamentet deltog. Det var en rätt otäck historia. Några av debattörerna var någorlunda lugna och sansade. Men andra var jobbiga och talade högt i mun på varandra. En skrek att någon annan ljög och en annan berättade att en av deltagarna minsann hade dyra väskor av märket Gucci och körde en röd sportbil. Vad det nu hade med saken att göra, begrep jag faktiskt inte riktigt. Nu vet jag absolut inte vem jag skall rösta på om jag går och röstar. Faktiskt är jag osäker om jag vill att någon av deltagarna i denna debatt skall få representera mig i Bryssel. En del hade ju skitit rätt ordentligt innan i det blå skåpet och andra passade på att göra det nu. Den enda som verkade någorlunda lugn och vettig var den där Federley från Centerpartiet. Men jag blev så fascinerad av de andra gaphalsarna att jag liksom tappade koncentration. Man kan ju inte enbart gå på att någon i det gänget verkar lugn, normal, behärskad och inte snott åt sig pengar hon inte har rätt till eller tafsat på damer. Jag läste i Aftonbladet att den där Federley minsann åkt på en lyxresa till Kanarieöarna som var sponsrad av något företag. Men då hade han tjejkläder och hette Ursula. Jag tycker nog att man som förtroendevald inte skall åka på av företag sponsrade resor. Däremot får man för mig gärna klä sig i tjejkläder och säga att man heter Ursula. Det skadar vad jag förstår ingen annan. Kanske man ändå skulle rösta på Federley. För då får man ju liksom en extra representant i parlamentet. Både Fredrick och Ursula.

Peter

Hej vänner!

Ibland läser man intressanta saker i tidningen. Igår läste jag följande rubrik i Svenska Dagbladet: ”Fysikerna får ingen ordning på allt kaos”. Sådant gör en nyfiken minsann. Dessutom blir man lite glad att man inte är ensam om detta problem. Det är alltså inte bara jag som har svårigheter med med att få ordning, utan dessutom massa jättebegåvade professorer i fysik.

Resten av artikeln handlar om termodynamikens andra huvudsats. Som ni säkert vet lyder ju den
”entropin i ett slutet system minskar aldrig.” Det betyder att allt som är ordnat går mot oordning och upplösning. Något som jag själv lagt märke till. Till exempel när man städar och fått det dammfritt och fint, så lägger man snart märke till att allt går mot entropi i detta system. Nu kan man ju städa igen när det ser för jävligt ut. Men det är bara tillfälligt det hjälper. Ett annat och tråkigare exempel på entropin i världen är ju kroppens försämring med tiden. För att inte tala om slutstationens entropi.

Det är ju sådana erfarenheter som gör att vi vet att tiden går åt ett håll. Utan entropi skulle det ju inte finnas någon tid. Det skulle ju vara både tråkigt och konstigt. Då skulle vi ju bara gå omkring och vara i ett intet. Fast man skulle ju slippa städa förstås. Tydligen är det så att i ett svart hål upphör tiden att existera, enligt en del. Det bara hänger där som en tråkig svart välstädad  julgranskula i universum.

I slutet på ovanstående artikel stod följande:
”Men utöver detta kom Bekensteins insikt att leda fram till formuleringen av något som kallas den holografiska principen, ett resultat som gör gällande att allt det som sker i någon del av universum uttömmande skulle kunna representeras på en sfär som omger det, kanske till och med i djupare mening utspela sig där: att världen i denna mening skulle likna ett slags hologram. Denna omskakande hypotes är en mer eller mindre direkt konsekvens av iakttagelsen att ett svarta hålets entropi står i relation till dess yta och inte till dess volym – och därmed tycks entropin alltså spela en central roll inte bara för frågan om tidens beskaffenhet, utan för frågan om universums och verklighetens yttersta essens.”

Nu måste jag erkänna att jag inte riktigt begrep vad den den Berkenstein kommit på. Men vad jag förstår menar han att allt vi upplever, kan vara ett hologram på en sfär. Det låter ju riktigt konstigt. Men det påminner ju om Platons grottliknelse på något sätt, om ni kommer ihåg den. Han menade ju att vi människor är fångade i den värld som vi kan uppfatta med våra sinnen och att det finns en idé-värld som vi är för begränsade för att uppfatta.

Allt går alltså mot entropi utom möjligtvis i svarta hål. Världen kan vara ett hologram. Detta en vanlig fredag i maj. Denna helg skall jag och kamrat katten fira i tyst manlig gemenskap. Vi har inga planer utom att vi inte skall se på ishockey, som är en rätt tråkig sport. Grattis Finland!

Peter

Hej vänner!

Jag läste att en gubbe som är kandidat för Sverigedemokraterna ligger löst till. Denna gubbe hade i fyllan och villan börjat tafsa på en kvinnlig partimedlem och tagit på hennes bröst, fast hon tydligt visat att hon inte ville det. Han hade liksom inte frågat om lov först. Vilket man bör göra om man vill ta på damers bröst. Det är bäst att göra även om damen ifråga blir lite förvånad. Har man tur säger hon att det skulle hon uppskatta och tycka vara ett trevlig sätt att umgås. Men sannolikheten för ett sådant svar är nog oerhört liten. Så liten att det nog är bäst att låta bli att fråga. Risken är att man uppfattas som lite knäpp i kolan, om man på sociala sammankomster börjar fråga damer om man får ta på deras tuttar. Likaså om man gör slag i saken utan att fråga.

Jag undrar hur man själv skulle reagera om man var på en fest och en dam plötsligt skulle be en att där och då ta på hennes rattar. Själv skulle jag misstänka att något inte står riktigt rätt till och nog be att få avstå. Jag skulle nog bli rätt generad och förvånad och tänkt att denna kräftskiva kommer jag minnas. Om festen ifråga är en kräftskiva.

Robban Broberg, frid över han minne, sjunger i en sång ”Man måste hej, man måste hej, man måste hejda sig, när man ser en tjusig tjej”. Det måste man absolut göra även om man representerar Sverigedemokraterna i EU.

Förresten är det ju inte länge sedan den förre jordbruksministern Eskil Erlandsson fick sparken från riksdagen av liknande skäl. Han brukade visst smyga fram och tafsa på de damer i riksdagen som representerar Moderata samlingspartiet. Fint skall de va!

Jag börjar tycka att det är jobbigt med alla politiker som avslöjas med fingrarna i syltburken och andra ställen där fingrar inte bör vara. Luras de inte och säger att de bor i pojkrummet hos sin gamla morsa, så tar de ut en massa stålar i traktamente fast de bor och är skrivna på den plats de befinner sig. Man tappar liksom lusten att rösta på någon av dem.

Det är sommarvarmt ute och jag skall snart ge mig ut en sväng. Idag är det tisdag och jag har bestämt mig för att detta är en ledig tisdag. Det kan jag nämligen bestämma själv nu för tiden. Jag kan också bestämma att i morgon är en arbetsdag. Ett utmärkt system som jag rekommenderar.

I Visby finns som ni kanske vet en botanisk trädgård. I denna trädgård finns ett näsduksträd. Jag hörde igår att detta träd nu börjar blomma. Så jag tror jag skall gå ner och fotografera lite näsdukar.

Peter

Hej vänner!

Det var ett tag sedan jag skrev något på denna blogg. Jag har faktiskt trots min pensionering jobbat rätt mycket de senaste veckorna och inte riktigt känt mig inspirerad att skriva. Men nu skall jag iallafall skriva några rader så ni inte ger upp och slutar läsa denna blogg.

Gustav V:s livläkare och hans drottning Victorias älskare Axel Munthe sa visst, om jag minns rätt, att det svenskar var räddas för var tvärdrag och ryssar. Personligen är jag inte speciellt rädd för för tvärdrag. För ryssar är jag lite rädd. Iallafall om de är presidenter eller har uniform. Men annars är jag inte speciellt rädd för Ivan heller. Men för religion och totalitära ideologier är jag rätt rädd oavsett vilken sort det är. För den kan göra folk tokiga eller dumma i huvudet. Läste ni om hur tokiga ledarna för Knutbysekten var, innan den lades ner. Misshandel och sexövergrepp var tydligen vardag bland det gänget. Nu skall det tydligen bli rättegång och man får hoppas Kristi brud och hennes elaka kompisar låses in på låst avdelning några år, så de får tillfälle att tänka över sina synder.

Sedan har vi ju alla tokiga islamister som mördat och huggit huvudet av oskyldiga människor i Allahs namn. Varför begriper jag inte. Sådant går ju inte att begripa. De skulle antagligen vilja hugga huvudet av mig om de fick en chans. Eller köra över mig med en lastbil. ”Varför vill ni det”, skulle man vilja fråga. Då skulle de nog säga att deras gud vill det och profeten minsann skrivit ner detta i sin heliga bok.

Men det finns ta mig fan galenskap på religiös grund överallt. Läste ni om abortförbudet i Alabama som nu tydligen sprider sig till andra delstater i Bibelbältet. Det är ju så oerhört dumt att man undrar vad det är för fel på det landet. För de som har råd är det väl inget större problem. Det tar väl flyget till en annan delstat eller annat land och genomför sin abort där. Så det är väl mest de som inte har råd med detta som drabbas. Som kommer göra illegala aborter under förhållanden som kommer leda till allvarliga komplikationer eller i värsta fall att de dör. Några oönskade barn kommer väl kanske födas till sina mödrars förtvivlan. Alltihop för att ett antal bokstavstrogna utan förnuft och som inhämtat sina åsikter i söndagarnas predikningar får bestämma. Jag läste förresten att nästan hälften av amerikanerna tror mer på bibelns skapelseberättelse än på evolutionen. Sådant gör mig rädd. För jag är rädd för dumhet.

Jag skall nu snart ge mig ut på en cykeltur. Idag tror jag att det blir med min vanliga cykeln och inte racern. För jag tänker cykla där det är grusväg eller genom skogen. Då är racern inte ett lämpligt fordon. Men generellt är cykeln ett lämpligt fordon och en fantastisk uppfinning. Enligt min uppfattning en av de bästa. Inte minst så här års när lärkorna slår sin drill i skyn och man själv bakom ett träd. Det finns de som tror att jag cyklar för det är nyttigt och för att bli mer välformad än jag är. Men det stämmer inte. För jag cyklar för att jag gillar att cykla. Idag funderar jag på att cykla till en servering som heter Krusmyntagården och där dricka en öl och titta på havet. Kanske intar jag i samband med detta en varmkorv. Kanske mediterar jag en stund över livet och kärleken. Jag skall dock försöka låta bli att tänka på världen ondska och elakhet. Börjar jag tänka på sådant kanske jag tar en öl till i förtvivlan och det är inte nyttigt.

Peter

God morgon vänner!

När jag vaknade var jag på dåligt humör. Jag tänkte allt jävla dumt och hemskt som händer i världen. Det gjorde mig ledsen och tog bort lusten att kliva upp. Jag tänkte jag ger fan i alltihop och ligger kvar i denna säng för evigt. Sedan klev jag upp ty solen sken och då får man minsann inte ligga och dra sig. Min far var mycket emot att folk låg och drog sig på mornarna. Han började då skramla som fan i köket och om inte det hjälpte börja nynna på den fina visan ”Londonderry air”. Det lät så jävligt att man kände sig tvungen att kliva upp bara för att få tyst på eländet. Enligt min far var det ett första tecken på en slö, slapp och likgiltig inställning till livet att ligga och dra sig. Speciellt när solen skiner.

Jag vaknade alltså på dåligt humör och kände mig ledsen och förbannad på världens ondska och orättvisor. En gång förslog den dåvarande statsministern Per-Albin Hansson att detta land skulle bli ett ”folkhem” präglat av ordning och rättvisa. Men nu verkar det ta mig fan blivit någon sorts fotbollslag för femåringar. Ingen ordning alls, där alla jagar bollen och halva gänget inte vet vilket mål de bör satsa på.

Per-Albin var förresten lite speciell på många sätt. Han hade till exempel två familjer och bodde tydligen regelbundet i någon av dessa. Per-Albin umgicks inte heller privat med sin arbetskamrater och kollegor i partiet på fritiden. På kvällarna brukade han spela kort och dricka grogg med sina vänner. Vid dessa sammankomster fick man prata om allt, utom politik.

Numera har politiker, vad jag vet, oftast bara en familj. Huruvida de spelar kort och dricker grogg vet jag inte. Däremot tycks de vara överens om att detta land inte skall bli någon sorts folkhem. Mera som någon sorts Titanic med uppdelning i första, andra och tredje klass, där tredje klass bor längst ner i kölsvinet.

Nu skall jag snart gå och jobba några timmar. Jag gör nämligen det på måndagar trots min pensionering. Men innan dess skall jag dricka en kopp kaffe och tejpa upp mungiporna, så det blir någon sorts jävla ordning. May the Force be with you!

Peter

Hej vänner!

Katten och jag är ensamma i helgen. Vi har inga planer för dagen utan tar denna dag som den kommer. Egentligen borde vi väl göra något vettigt av den dag som tilldelats oss. Kanske kommer göra något sådant. Men vi har inte bestämt oss för vad detta vettiga skulle kunna vara. Eller så struntar vi i detta och går runt här som två surgubbar, utan vare sig mål eller idéer kring hur denna dag skulle kunna användas.

Livet är kort och man bör kanske inte kasta bort dagar till ingen nytta. Man bör alltså begrunda detta livs korthet och fundera över dess mening. Själv har jag funderat färdigt på detta och kommit fram till att det är helt jävla obegripligt. Just nu sitter katten bredvid mig med nästan slutna ögon och verkar begrunda något. Han sitter så där ibland och verkar fundera på något. Jag undrar vad katter funderar på? Kanske över något stort och hemligt som vi inte vet. Kanske har katterna ett hemligt sällskap som har kontakt med varandra genom tankeöverföring. Kanske har de kontakt med en högre makt som de tillber och dyrkar. Iallafall är katter på något sätt lite gåtfulla. Som de bär på en hemlighet.

Jag är född 1954. Det är ju faktiskt ett tag sedan. Nu är jag ju inte jättegammal utan det finns fullt med människor som är äldre än mig. Men faktiskt känner jag mig lite gammal ibland. Katten börjar ju också bli gammal. I kattår är han ju betydligt äldre än mig. Han har blivit lite slöare sista tiden och är inne mycket mer. Idag var han bara ute i en timme på hela dagen. Han har också blivit väldigt mycket för att gosa det senaste halvåret. Ibland är det faktiskt lite jobbigt. För så fort man sätter sig eller lägger sig någonstans kommer han och buffar på en med huvudet och vill bli klappad. Till exempel när jag sitter och skriver så hoppar han upp och buffar på en eller river en lite försiktigt på handen för att få uppmärksamhet. Han är förresten öppen för smekningar även från andra än mig. Unga damer från Japan och andra delar av världen brukar minsann slå ihop händerna och säga att han är söt, när han ligger och solar på grannens trapp. Sedan brukar de sätta sig bredvid honom och klappa på honom. Det händer aldrig mig fast jag ofta sitter på samma trappa, tillsammans med den jädra gigolon.

Det pågår förresten ett ishockey -VM. År 1954 var det VM i ishockey i Stockholm. Det var förresten första gången Sovjetunionen var med och redan på detta första försök blev de världsmästare. När jag var ung var det liksom bestämt från början. Man visste att Sovjet skulle bli världsmästare och det var mest intressant vem som skulle få silvret. Jag var förresten med min pappa på Hovet och såg den första VM-matchen mellan Sovjet och Tjeckoslovakien år 1969. Det var ju året efter Sovjet med stridsvagnar stoppade den så kallade Pragvåren. Så stämningen var laddad och så fort några stackars ryssar försökte heja på sitt lag blev de nerbuade och utvisslade. Tjeckerna vann med 2 – 0 och det utbröt lyckodemonstrationer i hela Tjeckoslovakien. Nu finns varken Sovjetunionen eller Tjeckoslovakien kvar på kartan.

Bägge dessa stater har upphört att finnas till. Sverige finns dock kvar även om det är ett annat land än det jag växte upp i. Jag säger inte att det var bättre. Men det var väldigt annorlunda. Då, när man i skolan serverades lappskojs och höns med ris och curry och annat gott. Jag gillade nästan allt som serverades i skolmatsalen. Vilket var lite pinsamt och jag inte berättade för någon.

Sålunda sitter jag här den 11 maj år 2019 och känner mig lite ensam och nostalgisk. Länder har upphört existera, katten börjar bli gammal och höns går inte längre att köpa och koka i tre timmar samt servera med currysås. Men utanför sjunger fåglarna och solen är på väg ner. Jag funderar på att gå ut och sätta mig på grannens trapp och försöka se söt ut. För i kväll skulle jag gärna vilja att någon kom och klappade lite på mitt gråa skägg och kanske kliade mig lite bakom örat.

Peter

Hej vänner!

Poeten Lars Wivallius som föddes 1605 och dog 1669 skrev ju en dikt som heter ”Klagevisa över denna torra och kalla vår”. Den kunde ju handla om den torra och kalla vår som varit de senaste veckorna. Jag skulle banne mig kunna skriva en sådan klagovisa själv. Lars Wivallius var förresten en lurig kille. Under flera år for han runt i Europa och sa att han var en svensk adelsman och kallade sig för ”friherre Erik Gyllenstierna”. År 1629 lurade han med hjälp av detta fina namn en skånsk adelsdam som hette Gertrud Ulfsdotter Grip att gifta sig med honom. När detta avslöjades så blev han satt på fästning i Finland mellan 1634 till 1641. Den där ”Klagovisan” är en lång historia som börjar:

”En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.”

Våren kom alltså av sig och om detta borde man skriva en Klagovisa. Men det är mycket annat man borde klaga över. Läste ni om FN-rapporten om hotet mot den biologiska mångfalden (IPBES Global Assessment Preview). I den står det att en miljon djur och växtarter hotas av utrotning. Många av dessa kommer vara borta om bara några år. Det är en massa olika faktorer detta beror på. Men alla har det gemensamma att det är mänsklig påverkan som leder till detta massutdöende.  Nu tycker man att denna rapport skulle leda till att massa politiker och makthavare skulle bli upprörda och reagera med kraft och bestörtning. Men de verkar på något sätt inte tycka det är så viktigt att arter utrotas från planeten. Men det verkar inte heller vara någon större nyhet. Redan nu är artiklarna om detta försvunna ur tidningen. Själv tänker jag dock mycket på detta och blir ledsen över hur tanklöst planetens liv behandlas. Jag har ju skrivit förut om hur viktigt det är att allt som ingår i den ekologiska väven får finnas och hur beroende allt liv är av allt annat liv.

Jag läste också om att fjällräven är på väg att återhämta sig och att det blir alltfler av dessa fina djur i fjällen. Först blev jag bara glad över detta. Men sedan började jag tänka på orsaken till att fjällräven höll på att utrotas. Först berodde det på att den jagades så intensivt i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet. Men när den 1928 fridlystes så trodde man att den skulle återhämta sig. Men det gjorde den inte. Nu har man dock börjat utfodra den och man skjuter också bort de rödrävar som börjat gå upp på fjället och konkurrerar med och dödar fjällrävar. Antagligen har detta att rödräven söker sig upp på fjället med klimatförändringen att göra. Men orsaken till att man måste ta till utfodring beror nog på att det finns så få stora rovdjur kvar, som efter sin jakt lämnar kvar kött de inte orkat äta upp. Något som fjällräven nog var beroende av. Så även vad gäller detta har det blivit sådana hål i den ekologiska väven att naturen inte längre fungerar som den ska. Så fjällräven är beroende av vår välvilja för att överleva, när de stora rovdjuren går mot utrotning. Det känns på något sätt tragiskt.

Snart är det visst val till EU-parlamentet. Jag vet inte riktigt vilket av partierna som jag skall rösta på. Jag vet faktiskt inte om jag skall rösta alls förresten. Förut har jag alltid tyckt att det är någon sorts medborglig plikt att rösta, när man får chansen. Att man liksom inte har rätt att gnälla om man inte försökt påverka. Men nu känner jag mig faktiskt lite less på alltihop. Man skall liksom alltid rösta emot något och sällan för något. Fast om något parti nu kommer med en plan hur vi skall undvika att fler djur försvinner från Europa och förslår att hela naturen fridlyses till den hämtat sig, skall jag rösta på detta parti. Men jag vet inte vilket parti som kommer komma med detta utmärkta förslag. Själv sörjer varje djur och växt som försvinner från planeten. Utom möjligtvis vägglöss och flatlöss.

Peter

Hej vänner!

Idag såg jag ett intressant tv-program på Kunskapskanalen om matematik. Det handlade om huruvida matematiken är något som människan upptäckt eller uppfunnit. Det fanns goda argument för bägge uppfattningarna. Men svaret var väl att det nog var både och. En del saker var nog upptäckter. Som Pythagoras sats som egentligen var en matematisk beskrivning av ett redskap som de gamla egypterna hade när de byggde. Man spände ett snöre så det blev tre knutar på en del, fyra på nästa och fem på den sista delen. Då fick man ju en rätvinklig triangel. Men Pythagoras kom på att det var ett förhållande som gällde för alla rätvinkliga trianglar, alltså a^{2 +} b² = c^2. Men så hade det väl alltid varit även innan Pythagoras kom på hur det kunde beskrivas. Han var också intresserad av sambandet mellan hur längden på en sträng påverkade hur den lät. Till exempel att om en sträng med en viss grundton halveras, ger den oktaven av grundtonen. En sträng med längden 2/3 av grundtonens gav kvinten. Det är ju förresten namnet på den femte supen. Helan, halvan, ters, kvart och kvint. Det är ju därför man kan sjunga:

”Imbelupet glaset står på bräcklig fot.

Kalla pilsnerpavor lutar sig därmot.

Men där nere miserere i min mages labyrint,

sitter djävulen och väntar på en kvint.”

Men så bör man inte sjunga. För då är risken att man inte mår så bra dagen därpå. Något som man inte vill vara med om och slipper om man blivit äldre och förståndigare som undertecknad.

En annan intressant sak var att man under antiken inte hade någon nolla. Alltså inget tecken för ingenting. Den utmärkta siffran noll kom inte till Europa förrän på medeltiden. Noll heter visst ”sifr” på arabiska och därför kallade man de nya siffertecknen för ”siffror”. Nollan är ju rund och saknar vinklar. Noll i sig betyder väl ingenting. Nollorna är ju egentligen bra att ha. Men nollor som står långt till höger kan däremot ställa till det. Men det kan ju även nollor långt till vänster göra, även om de är rätt betydelselösa i övrigt. En del irrationella tal kan också vara jobbiga och inte mycket att räkna med.

Idag snöade det när jag var ute och jag gav upp och satte på mig vinterjackan igen. För någon vecka sedan var det sommarvarmt och jag gick i t-tröja. Sedan kom detta bakslag som verkar hålla i sig flera dagar till. Det var en besvikelse, men inte oväntat. Det är sådant man måste lära sig hantera. Tappar du en macka så faller den med smörsidan nedåt. Men det är bara att bita ihop och kämpa på. Snart är det sommar och då finns det minsann både myggor och fästingar, att se fram emot. Men man skall inte klaga och tappa sugen. Världen är ju full av tappade sugar och det behövs verkligen inga fler.

Hoppas ni får en trevlig söndag! Har ni tur blir det kalvstek med gräddsås, gelé och inlagd pressgurka. Har ni otur blir det något med koriander.

Peter

God morgon vänner!

Jag läste just att det är 500 år sedan Leonardo da Vinci dog. Det var ju en ovanligt duktig och nyfiken kille. Han hade ju många intressen och jobbade med allt möjligt även om vi idag mest kommer ihåg honom som konstnär. Men han var ju också uppfinnare och mycket annat. Han obducerade döda för att se vad som fanns för grejer i kroppen. Leonardo var väl det man kallar för ett universalgeni. Fast han gjorde så mycket, vet man rätt lite om honom som person. Han kom ju ur mycket enkla förhållanden. Hans mamma hette Caterina och hon hade ett förhållande med en notarie som hette Ser Piero. Men dessa två var aldrig gifta.

Som tur var levde Leonardo under renässansen. En tid då det blev okej att vara duktig och nyfiken.    Leonardo var också nyfiken på andra killar och blev en gång häktad på grund av detta intresse. Men det var nog mera tur en skicklighet att han släpptes ut. Det är lite intressant att hans kollega Michelangelo också gillade nakna killar mer än nakna tjejer. Men trots detta gemensamma intresse var visst Leonardo och Michelangelo inte kompisar alls. Tvärtom har jag förstått. Michelangelo har ju målat ”Den yttersta domen” i Sixtinska kapellet och om man tittar på den målningen är damerna där påtagligt manhaftiga. De är muskulösa manliga typer med ditmålade pliktskyldiga bröst. Men Leonardo var trots sin sexuella läggning bra på att måla damer minsann. Som hans målning av Leda och Svanen, som är fin att titta på om man vill titta på en naken tjej med fina former. Det vill man ju. Konstnärligt intresserad som man är.

Jag vet inte om det finns något samband mellan homosexualitet och konstnärlig begåvning. Men på något sätt har jag fått för mig att så är fallet. Att homosexuella är överrepresenterade bland   kreativa och konstnärliga personer. Det kanske bara verkar så och är en fördom från min sida.

Det är väldigt vilket omslag det blev i vädret. För någon vecka sedan var det ju sommarvarmt och nu är det nästan vinterkallt. I Norrland har ju vintern kommit tillbaka på riktigt såg jag. Sådana där bakslag i vädret oroar mig alltid lite. Jag är orolig att de fåglar som kommit skall frysa ihjäl och att hjortronblommen skall frysa bort, så det inte blir några hjortron. Men det brukar ju komma något sådant här bakslag varje år, utan att det blir en katastrof. Så jag är lite löjlig som oroar mig.

Egentligen borde man väl ta fram vinterjackan igen. Men det gör jag inte utan jag går runt och småfryser istället. För jag vill inte ha vinter i maj och fryser i ren protest mot detta. Idag är det fredag och jag skall faktisk jobba en timme eller två. Nästa vecka skall jag minsann jobba rätt många timmar. Vilket känns lite som en utmaning, sedan jag pensionerade mig och bara har lite extraknäck. Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid att inte jobba så mycket. Hur jag för inte så länge sedan orkade jobba heltid, begriper jag inte. Det här är ju precis lagom, även om det blir lite mycket nästa vecka. Men sedan kommer jag att återgå till min Nalle Puhiga tillvaro. Pom, pom, pom tiddelipom som Nalle P skulle sagt!

Peter

Hej vänner!

Det finns i denna tid av oro och elände trots allt sådana rubriker som på något sätt muntrar upp en. Som idag när jag såg följande rubrik i Aftonbladet:

”Pete Doherty till sjukhus – blev attackerad av igelkott”.

En sådan rubrik gör mig lite intresserad och förvånad. Nu vet jag inte vem Pete Doherty är och när jag läste artikeln var den inte alls lika intressant som rubriken. Man hade ju hoppats att en igelkott smugit fram och hoppat på den där Pete och gått till oprovocerad attack. Att en igelkott äntligen fått nog av alla trakasserier vi människor utsatt dessa stackars djur för och som hämnd bitit den här killen, som tydligen är rocksångare. Men det var tydligen hans dumma hund som först gett sig på igelkotten och när Pete försökte få den att släppa taget hade han stuckit sig på en av kottens taggar. Så hur man kan beskriva detta som en ”attack” är ju lite konstigt. Snarare är det ju ett högst motiverat stick i rättan tid. Bra gjort av en av våra taggiga vänner tycker jag.

För några år sedan läste jag i tidningen att en krabba hade nypt programledaren Ernst Kirchsteiger så rejält i tån att han fått uppsöka sjukhus. Den krabban borde naturligtvis fått återgå i frihet. En kille som bygger om en sommarstuga, inreder denna stuga ljust och fräscht samt hinner laga ett antal festmåltider på några timmar, skall naturligtvis bli nypen av en krabba så blod uppstår då och då. Annars blir han väl för mallig. Det skulle kanske dessutom lära honom av med ovanan att gå runt barfota hela tiden.

Allvarligt talat är jag orolig för igelkottarna. Varje år ser man här på Gotland ett antal av dessa taggiga vänner ligga överkörda och tillplattade på vägen. Nu har dessutom ett nytt hot drabbat dem. Tydligen blir de överkörda av robotgräsklippare när dessa får gå runt på natten. För igelkottarna blir rädda när en sådan där maskin dyker upp och gör som de brukar göra vid fara. Nämligen knyta ihop sig till en taggig boll. Men då blir de överkörda och skalperade av en sådan där helvetesmaskin. I bästa fall dör de på en gång. Men i värsta fall plågas de ihjäl någon dag senare. Nu vill jag naturligtvis inte att ni skall börja avliva sådana där maskiner med älgstudsare. Men om ni ser en sådan där maskin gå natten igenom, så kan ni ju för igelkottarnas skull överväga även detta.

Idag är det första maj och då demonstrerar det Socialdemokratiska arbetarpartiet med flera. Fast i år borde väl egentligen alla partier i regeringsunderlaget få knalla med. Annars blir det ju lite som att demonstrera mot sig själv. Men det är väl inte så noga längre. Vi lever i en förvirrad tid, där man har svårt att hänga med. Det är liksom lite oklart vem som styr båten och vart fan den är på väg. Det marscheras och spelas Arbetets söner gissar jag. Men det låter ju inte så glatt längre. Mer som när orkestern spelade ”Närmare gud till dig” på Titanic”.

Peter