Hej vänner!

Katten och jag är ensamma i helgen. Vi har inga planer för dagen utan tar denna dag som den kommer. Egentligen borde vi väl göra något vettigt av den dag som tilldelats oss. Kanske kommer göra något sådant. Men vi har inte bestämt oss för vad detta vettiga skulle kunna vara. Eller så struntar vi i detta och går runt här som två surgubbar, utan vare sig mål eller idéer kring hur denna dag skulle kunna användas.

Livet är kort och man bör kanske inte kasta bort dagar till ingen nytta. Man bör alltså begrunda detta livs korthet och fundera över dess mening. Själv har jag funderat färdigt på detta och kommit fram till att det är helt jävla obegripligt. Just nu sitter katten bredvid mig med nästan slutna ögon och verkar begrunda något. Han sitter så där ibland och verkar fundera på något. Jag undrar vad katter funderar på? Kanske över något stort och hemligt som vi inte vet. Kanske har katterna ett hemligt sällskap som har kontakt med varandra genom tankeöverföring. Kanske har de kontakt med en högre makt som de tillber och dyrkar. Iallafall är katter på något sätt lite gåtfulla. Som de bär på en hemlighet.

Jag är född 1954. Det är ju faktiskt ett tag sedan. Nu är jag ju inte jättegammal utan det finns fullt med människor som är äldre än mig. Men faktiskt känner jag mig lite gammal ibland. Katten börjar ju också bli gammal. I kattår är han ju betydligt äldre än mig. Han har blivit lite slöare sista tiden och är inne mycket mer. Idag var han bara ute i en timme på hela dagen. Han har också blivit väldigt mycket för att gosa det senaste halvåret. Ibland är det faktiskt lite jobbigt. För så fort man sätter sig eller lägger sig någonstans kommer han och buffar på en med huvudet och vill bli klappad. Till exempel när jag sitter och skriver så hoppar han upp och buffar på en eller river en lite försiktigt på handen för att få uppmärksamhet. Han är förresten öppen för smekningar även från andra än mig. Unga damer från Japan och andra delar av världen brukar minsann slå ihop händerna och säga att han är söt, när han ligger och solar på grannens trapp. Sedan brukar de sätta sig bredvid honom och klappa på honom. Det händer aldrig mig fast jag ofta sitter på samma trappa, tillsammans med den jädra gigolon.

Det pågår förresten ett ishockey -VM. År 1954 var det VM i ishockey i Stockholm. Det var förresten första gången Sovjetunionen var med och redan på detta första försök blev de världsmästare. När jag var ung var det liksom bestämt från början. Man visste att Sovjet skulle bli världsmästare och det var mest intressant vem som skulle få silvret. Jag var förresten med min pappa på Hovet och såg den första VM-matchen mellan Sovjet och Tjeckoslovakien år 1969. Det var ju året efter Sovjet med stridsvagnar stoppade den så kallade Pragvåren. Så stämningen var laddad och så fort några stackars ryssar försökte heja på sitt lag blev de nerbuade och utvisslade. Tjeckerna vann med 2 – 0 och det utbröt lyckodemonstrationer i hela Tjeckoslovakien. Nu finns varken Sovjetunionen eller Tjeckoslovakien kvar på kartan.

Bägge dessa stater har upphört att finnas till. Sverige finns dock kvar även om det är ett annat land än det jag växte upp i. Jag säger inte att det var bättre. Men det var väldigt annorlunda. Då, när man i skolan serverades lappskojs och höns med ris och curry och annat gott. Jag gillade nästan allt som serverades i skolmatsalen. Vilket var lite pinsamt och jag inte berättade för någon.

Sålunda sitter jag här den 11 maj år 2019 och känner mig lite ensam och nostalgisk. Länder har upphört existera, katten börjar bli gammal och höns går inte längre att köpa och koka i tre timmar samt servera med currysås. Men utanför sjunger fåglarna och solen är på väg ner. Jag funderar på att gå ut och sätta mig på grannens trapp och försöka se söt ut. För i kväll skulle jag gärna vilja att någon kom och klappade lite på mitt gråa skägg och kanske kliade mig lite bakom örat.

Peter