Hej vänner!

Ibland läser man intressanta saker i tidningen. Igår läste jag följande rubrik i Svenska Dagbladet: ”Fysikerna får ingen ordning på allt kaos”. Sådant gör en nyfiken minsann. Dessutom blir man lite glad att man inte är ensam om detta problem. Det är alltså inte bara jag som har svårigheter med med att få ordning, utan dessutom massa jättebegåvade professorer i fysik.

Resten av artikeln handlar om termodynamikens andra huvudsats. Som ni säkert vet lyder ju den
”entropin i ett slutet system minskar aldrig.” Det betyder att allt som är ordnat går mot oordning och upplösning. Något som jag själv lagt märke till. Till exempel när man städar och fått det dammfritt och fint, så lägger man snart märke till att allt går mot entropi i detta system. Nu kan man ju städa igen när det ser för jävligt ut. Men det är bara tillfälligt det hjälper. Ett annat och tråkigare exempel på entropin i världen är ju kroppens försämring med tiden. För att inte tala om slutstationens entropi.

Det är ju sådana erfarenheter som gör att vi vet att tiden går åt ett håll. Utan entropi skulle det ju inte finnas någon tid. Det skulle ju vara både tråkigt och konstigt. Då skulle vi ju bara gå omkring och vara i ett intet. Fast man skulle ju slippa städa förstås. Tydligen är det så att i ett svart hål upphör tiden att existera, enligt en del. Det bara hänger där som en tråkig svart välstädad  julgranskula i universum.

I slutet på ovanstående artikel stod följande:
”Men utöver detta kom Bekensteins insikt att leda fram till formuleringen av något som kallas den holografiska principen, ett resultat som gör gällande att allt det som sker i någon del av universum uttömmande skulle kunna representeras på en sfär som omger det, kanske till och med i djupare mening utspela sig där: att världen i denna mening skulle likna ett slags hologram. Denna omskakande hypotes är en mer eller mindre direkt konsekvens av iakttagelsen att ett svarta hålets entropi står i relation till dess yta och inte till dess volym – och därmed tycks entropin alltså spela en central roll inte bara för frågan om tidens beskaffenhet, utan för frågan om universums och verklighetens yttersta essens.”

Nu måste jag erkänna att jag inte riktigt begrep vad den den Berkenstein kommit på. Men vad jag förstår menar han att allt vi upplever, kan vara ett hologram på en sfär. Det låter ju riktigt konstigt. Men det påminner ju om Platons grottliknelse på något sätt, om ni kommer ihåg den. Han menade ju att vi människor är fångade i den värld som vi kan uppfatta med våra sinnen och att det finns en idé-värld som vi är för begränsade för att uppfatta.

Allt går alltså mot entropi utom möjligtvis i svarta hål. Världen kan vara ett hologram. Detta en vanlig fredag i maj. Denna helg skall jag och kamrat katten fira i tyst manlig gemenskap. Vi har inga planer utom att vi inte skall se på ishockey, som är en rätt tråkig sport. Grattis Finland!

Peter