God morgon vänner!

Jag läste just att det är 500 år sedan Leonardo da Vinci dog. Det var ju en ovanligt duktig och nyfiken kille. Han hade ju många intressen och jobbade med allt möjligt även om vi idag mest kommer ihåg honom som konstnär. Men han var ju också uppfinnare och mycket annat. Han obducerade döda för att se vad som fanns för grejer i kroppen. Leonardo var väl det man kallar för ett universalgeni. Fast han gjorde så mycket, vet man rätt lite om honom som person. Han kom ju ur mycket enkla förhållanden. Hans mamma hette Caterina och hon hade ett förhållande med en notarie som hette Ser Piero. Men dessa två var aldrig gifta.

Som tur var levde Leonardo under renässansen. En tid då det blev okej att vara duktig och nyfiken.    Leonardo var också nyfiken på andra killar och blev en gång häktad på grund av detta intresse. Men det var nog mera tur en skicklighet att han släpptes ut. Det är lite intressant att hans kollega Michelangelo också gillade nakna killar mer än nakna tjejer. Men trots detta gemensamma intresse var visst Leonardo och Michelangelo inte kompisar alls. Tvärtom har jag förstått. Michelangelo har ju målat ”Den yttersta domen” i Sixtinska kapellet och om man tittar på den målningen är damerna där påtagligt manhaftiga. De är muskulösa manliga typer med ditmålade pliktskyldiga bröst. Men Leonardo var trots sin sexuella läggning bra på att måla damer minsann. Som hans målning av Leda och Svanen, som är fin att titta på om man vill titta på en naken tjej med fina former. Det vill man ju. Konstnärligt intresserad som man är.

Jag vet inte om det finns något samband mellan homosexualitet och konstnärlig begåvning. Men på något sätt har jag fått för mig att så är fallet. Att homosexuella är överrepresenterade bland   kreativa och konstnärliga personer. Det kanske bara verkar så och är en fördom från min sida.

Det är väldigt vilket omslag det blev i vädret. För någon vecka sedan var det ju sommarvarmt och nu är det nästan vinterkallt. I Norrland har ju vintern kommit tillbaka på riktigt såg jag. Sådana där bakslag i vädret oroar mig alltid lite. Jag är orolig att de fåglar som kommit skall frysa ihjäl och att hjortronblommen skall frysa bort, så det inte blir några hjortron. Men det brukar ju komma något sådant här bakslag varje år, utan att det blir en katastrof. Så jag är lite löjlig som oroar mig.

Egentligen borde man väl ta fram vinterjackan igen. Men det gör jag inte utan jag går runt och småfryser istället. För jag vill inte ha vinter i maj och fryser i ren protest mot detta. Idag är det fredag och jag skall faktisk jobba en timme eller två. Nästa vecka skall jag minsann jobba rätt många timmar. Vilket känns lite som en utmaning, sedan jag pensionerade mig och bara har lite extraknäck. Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid att inte jobba så mycket. Hur jag för inte så länge sedan orkade jobba heltid, begriper jag inte. Det här är ju precis lagom, även om det blir lite mycket nästa vecka. Men sedan kommer jag att återgå till min Nalle Puhiga tillvaro. Pom, pom, pom tiddelipom som Nalle P skulle sagt!

Peter