Hej vänner!

Poeten Lars Wivallius som föddes 1605 och dog 1669 skrev ju en dikt som heter ”Klagevisa över denna torra och kalla vår”. Den kunde ju handla om den torra och kalla vår som varit de senaste veckorna. Jag skulle banne mig kunna skriva en sådan klagovisa själv. Lars Wivallius var förresten en lurig kille. Under flera år for han runt i Europa och sa att han var en svensk adelsman och kallade sig för ”friherre Erik Gyllenstierna”. År 1629 lurade han med hjälp av detta fina namn en skånsk adelsdam som hette Gertrud Ulfsdotter Grip att gifta sig med honom. När detta avslöjades så blev han satt på fästning i Finland mellan 1634 till 1641. Den där ”Klagovisan” är en lång historia som börjar:

”En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.”

Våren kom alltså av sig och om detta borde man skriva en Klagovisa. Men det är mycket annat man borde klaga över. Läste ni om FN-rapporten om hotet mot den biologiska mångfalden (IPBES Global Assessment Preview). I den står det att en miljon djur och växtarter hotas av utrotning. Många av dessa kommer vara borta om bara några år. Det är en massa olika faktorer detta beror på. Men alla har det gemensamma att det är mänsklig påverkan som leder till detta massutdöende.  Nu tycker man att denna rapport skulle leda till att massa politiker och makthavare skulle bli upprörda och reagera med kraft och bestörtning. Men de verkar på något sätt inte tycka det är så viktigt att arter utrotas från planeten. Men det verkar inte heller vara någon större nyhet. Redan nu är artiklarna om detta försvunna ur tidningen. Själv tänker jag dock mycket på detta och blir ledsen över hur tanklöst planetens liv behandlas. Jag har ju skrivit förut om hur viktigt det är att allt som ingår i den ekologiska väven får finnas och hur beroende allt liv är av allt annat liv.

Jag läste också om att fjällräven är på väg att återhämta sig och att det blir alltfler av dessa fina djur i fjällen. Först blev jag bara glad över detta. Men sedan började jag tänka på orsaken till att fjällräven höll på att utrotas. Först berodde det på att den jagades så intensivt i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet. Men när den 1928 fridlystes så trodde man att den skulle återhämta sig. Men det gjorde den inte. Nu har man dock börjat utfodra den och man skjuter också bort de rödrävar som börjat gå upp på fjället och konkurrerar med och dödar fjällrävar. Antagligen har detta att rödräven söker sig upp på fjället med klimatförändringen att göra. Men orsaken till att man måste ta till utfodring beror nog på att det finns så få stora rovdjur kvar, som efter sin jakt lämnar kvar kött de inte orkat äta upp. Något som fjällräven nog var beroende av. Så även vad gäller detta har det blivit sådana hål i den ekologiska väven att naturen inte längre fungerar som den ska. Så fjällräven är beroende av vår välvilja för att överleva, när de stora rovdjuren går mot utrotning. Det känns på något sätt tragiskt.

Snart är det visst val till EU-parlamentet. Jag vet inte riktigt vilket av partierna som jag skall rösta på. Jag vet faktiskt inte om jag skall rösta alls förresten. Förut har jag alltid tyckt att det är någon sorts medborglig plikt att rösta, när man får chansen. Att man liksom inte har rätt att gnälla om man inte försökt påverka. Men nu känner jag mig faktiskt lite less på alltihop. Man skall liksom alltid rösta emot något och sällan för något. Fast om något parti nu kommer med en plan hur vi skall undvika att fler djur försvinner från Europa och förslår att hela naturen fridlyses till den hämtat sig, skall jag rösta på detta parti. Men jag vet inte vilket parti som kommer komma med detta utmärkta förslag. Själv sörjer varje djur och växt som försvinner från planeten. Utom möjligtvis vägglöss och flatlöss.

Peter