Hej vänner!
Jag
undrar vad det är med mig och bibeln. Ni som regelbundet läser denna
blogg (två stycken ungefär) undra kanske vad det är med mig och bibeln.
Ena stunden är jag den värsta gudsförnekare och ateist för att i nästa
citera den heliga skrift som den värsta frikyrkopastor. Men jag är på
något sätt fascinerad av dessa gamla texter och språket i dem. Den
senaste versionen tycker jag är så där. Då gillar jag bättre 1917 års
översättning som var den som gällde när jag var barn. Men det är något
med texter som är mer än två tusen år och beskriver hur folk känt och
funderat. Där satt någon kille kär och galen och skrev ner följande:
"Huru skön är icke din kärlek,
du min syster, min brud!
Huru ljuv är icke din kärlek!
Ja, mer ljuv än vin;
och doften av dina salvor
övergår all vällukt."
Eller:
"Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud;
du har tagit mitt hjärta med en enda blick,
med en enda länk av kedjan kring din hals."
Skriver
man sådant är man förbanne mig kär som en klockarkatt. Det sista
citatet tyder dessutom på att det var kärlek vid första ögonkastet. Ni
kanske inte tror på sådant och tycker det är romantiskt larv. Man jag är
ju en jävla romantiker och vet att sådant förekommer. Å andra sidan har
det hänt att det gått över redan vid det andra ögonkastet. Eller i
värsta fall morgonen därpå. Nu var det mycket mycket länge sedan man
riskerade att drabbas av sådana besvärliga historier, vilket är väldigt
skönt. Som den store författaren Hjalmar Söderberg skrev: "Det är skönt
att bli gammal. Att vara ung var för djävligt." En helt riktig analys.
Han skrev förresten också: "Det var alltid mitt tungsinne som gjorde mig
skarpsinnig." Kul för honom. Själv tycker jag nog att det i mitt fall
inte bidragit till så jävla mycket. Mest till ett antal dumma och
ogenomtänkta beslut som ställt till det.
Jag är förresten lite
unik har jag kommit på. Då menar jag inte att jag är lite ovanlig.
Vilket en del nog lagt märke till och skakat på huvudet åt. Men jag är
ovanlig för att jag en gång i tiden var en jävligt medioker skolelev med
betyg som inte var mycket att skryta om, som till slut blev psykolog.
Då det är mycket svårt att komma in på denna utbildning är de flesta med
detta yrke, folk som haft lätt för sig i skolan. Själv blev jag
betydligt bättre först andra gången jag gick igenom klass nio. Den
första gången var det rätt bedrövligt. Jag gick om ett år extra på
gymnasiet också förresten. Men då var det kärleken som ställde till det.
Då i form av den mer olyckliga varianten. Inte den som det står om i
Höga visan.
Men jag tror ibland att en av de största
tillgångarna jag haft i mitt yrkesliv är att jag en gång var en klart
mindre ambitiös och framgångsrik skolelev. En som nog betraktades
besitta begränsade intellektuella resurser. För jag vet att man trots
det kan bli framgångsrik i sitt yrkesliv, även om man har lite
kämpigt som barn och ungdom. Och det är ju bra att veta. Fast det är ju
lite speciellt att det som en gång var mina svårigheter, till slut blev
en av mina största tillgångar.
Jag
var alltså som barn och ung en människa med brister och
tillkortakommanden och på den vägen är det. Men en sak som är skön
numera är att jag inte känner någon skam över detta eller ett behov av
att visa upp mig som något bättre än jag är. På det sättet har jag
blivit modigare och ärligare på gamla dar. Vad ni ser är vad ni får. De
som inte gillar det får väl tycka att jag är dum och tråkig. Ytan är i
detta fall helt i överensstämmelse med innehållet. Jag önskar ibland jag
kunde bjuda på något bättre. Men det kan jag tyvärr inte.
Trevlig onsdag
Peter
onsdag 29 november 2017
lördag 25 november 2017
God kväll vänner!
Det är ibland jobbigt att vara människa. Som Hamlet så riktigt påpekar har "beslutsamhetens friska hy" en obehaglig tendens att övergå i "eftertanken kranka blekhet". Själv har jag vacklat jag runt och känt mig blek som som fan om nosen. Inte mått bra alls faktiskt. Nu kanske detta löst sig till priset att en del nog blivit besvikna och sura på mig. Det känns jättejobbigt att göra folk jag tycker om till kärlekens gräns, besvikna på mig.
Jag har alltså sovit dåligt och brottats med mig själv och mitt samvete de sista veckornas nätter. Så på dagarna har jag ofta varit helt slut. Det enda goda med detta är att jag trots min allmänna knäppighet, därmed bevisar att jag har ett samvete. Ett samvete som dessutom har förmåga att plåga mig med skuld och skam på det mest djävulska sätt. Så det kan jag i varje fall säga till de som nu tycker jag inte skött mig: jag håller med er och har minsann straffats ordentligt för mitt tilltag.
En sak jag faktiskt aldrig ägnat mig åt är att tafsa på kvinnor eller begå andra kränkningar och övergrepp. Det har mitt samvete bestämt sagt åt mig att låta bli. Någon gång har väl min blick fastnat lite väl länge i ett dekolletage av misstag. Men något värre en detta har jag faktiskt aldrig gjort.
Men nu är tidningarna fyllda av beskrivningar av män som ägnat sig åt sexuella övergrepp och kränkningar. Ofta män med makt som utnyttjat denna till att gå rejält över alla gränser. Alltså män som nått positioner där de har möjlighet att påverka andras karriär och livssituation. Men som också verkar vara psykopatiska i sin manipulativa förmåga och bristande empati. Och det verkar inte handla om enstaka fall. Samhället verkar vara nedlusat av dem. De har uppfört sig som riktiga svin och tycks ändå sovit gott om nätterna. Men nu står de minsann med brallorna nere och det är rätt åt dem.
Jag har ju länge sagt att man skall vara generellt misstänksam mot män som söker makt. Naturligtvis förstår jag att det finns trevliga och framgångsrika människor som befordrats till maktpositioner. Men det finns alltför många exempel på hur de som sökt makten varit riktigt otäcka. Man säger att makt korrumperar. Det är nog sant. Men jag tror att de rötägg som utnyttjar sin position, var skitstövlar från början. Jag vet inte riktigt hur man skall komma åt detta obehagliga fenomen. Men man måste nog börja tidigt. För den som är taskig mot sina kompisar utan dåligt samvete som barn fortsätter nog ofta med att vara taskig mot sina arbetskamrater som vuxen.
Jag kom att tänka på Sigrid Storråda. Hon var först gift med kung Erik Segersäll som var född 995. Men hon skilde sig från honom av okänd anledning. Men jag tror bara hon tröttnade på honom. Efter att ha skilt sig blev hon härskarinna över Västergötland. Det var en del småkungar som friade till henne. Men dem brände hon inne för att lära dem av med sådana dumheter. Så det gjorde de minsann inte om. Men så friade den norske kungen Olav Tryggvason till henne och det var ju en helt annan sak. Så de bestämde att de skulle gifta sig. Men strax innan bröllopet kom Olav och krävde att Sigrid skulle bli kristen. Men de ville Sigrid verkligen inte. Men kungen var ju inte så van att någon inte gjorde som han sa. Så han gav Sigrid en örfil och sa att han minsann inte tänkte gifta sig med en "hundhedning". Sigrid sa "detta kan mycket väl bliva din bane".
Efter en tid gifte sig Sigrid med den danske kungen Sven Tveskägg. På honom tjatade hon att han nog borde göra upp med Olav Tryggvason, som hon tyckte var en dum jävel. För hon förlät aldrig honom för att han slagit till henne. Till slut gav Sven Tveskägg med sig och överföll Olav vid ön Svolder. Där blev Olav dödad. När Sigrid fick höra det sa hon säkert: "Vad va var jag sa. Där fick du för dina böner, din religiösa extremist". Den kvinnan var minsann inte att leka med. Idag hade hon säkert bränt upp programledare, kulturprofiler och före detta partiledare om de så mycket som petat på henne. För sådant hade hon aldrig accepterat. Och det bör ingen annan göra heller.
Peter
Det är ibland jobbigt att vara människa. Som Hamlet så riktigt påpekar har "beslutsamhetens friska hy" en obehaglig tendens att övergå i "eftertanken kranka blekhet". Själv har jag vacklat jag runt och känt mig blek som som fan om nosen. Inte mått bra alls faktiskt. Nu kanske detta löst sig till priset att en del nog blivit besvikna och sura på mig. Det känns jättejobbigt att göra folk jag tycker om till kärlekens gräns, besvikna på mig.
Jag har alltså sovit dåligt och brottats med mig själv och mitt samvete de sista veckornas nätter. Så på dagarna har jag ofta varit helt slut. Det enda goda med detta är att jag trots min allmänna knäppighet, därmed bevisar att jag har ett samvete. Ett samvete som dessutom har förmåga att plåga mig med skuld och skam på det mest djävulska sätt. Så det kan jag i varje fall säga till de som nu tycker jag inte skött mig: jag håller med er och har minsann straffats ordentligt för mitt tilltag.
En sak jag faktiskt aldrig ägnat mig åt är att tafsa på kvinnor eller begå andra kränkningar och övergrepp. Det har mitt samvete bestämt sagt åt mig att låta bli. Någon gång har väl min blick fastnat lite väl länge i ett dekolletage av misstag. Men något värre en detta har jag faktiskt aldrig gjort.
Men nu är tidningarna fyllda av beskrivningar av män som ägnat sig åt sexuella övergrepp och kränkningar. Ofta män med makt som utnyttjat denna till att gå rejält över alla gränser. Alltså män som nått positioner där de har möjlighet att påverka andras karriär och livssituation. Men som också verkar vara psykopatiska i sin manipulativa förmåga och bristande empati. Och det verkar inte handla om enstaka fall. Samhället verkar vara nedlusat av dem. De har uppfört sig som riktiga svin och tycks ändå sovit gott om nätterna. Men nu står de minsann med brallorna nere och det är rätt åt dem.
Jag har ju länge sagt att man skall vara generellt misstänksam mot män som söker makt. Naturligtvis förstår jag att det finns trevliga och framgångsrika människor som befordrats till maktpositioner. Men det finns alltför många exempel på hur de som sökt makten varit riktigt otäcka. Man säger att makt korrumperar. Det är nog sant. Men jag tror att de rötägg som utnyttjar sin position, var skitstövlar från början. Jag vet inte riktigt hur man skall komma åt detta obehagliga fenomen. Men man måste nog börja tidigt. För den som är taskig mot sina kompisar utan dåligt samvete som barn fortsätter nog ofta med att vara taskig mot sina arbetskamrater som vuxen.
Jag kom att tänka på Sigrid Storråda. Hon var först gift med kung Erik Segersäll som var född 995. Men hon skilde sig från honom av okänd anledning. Men jag tror bara hon tröttnade på honom. Efter att ha skilt sig blev hon härskarinna över Västergötland. Det var en del småkungar som friade till henne. Men dem brände hon inne för att lära dem av med sådana dumheter. Så det gjorde de minsann inte om. Men så friade den norske kungen Olav Tryggvason till henne och det var ju en helt annan sak. Så de bestämde att de skulle gifta sig. Men strax innan bröllopet kom Olav och krävde att Sigrid skulle bli kristen. Men de ville Sigrid verkligen inte. Men kungen var ju inte så van att någon inte gjorde som han sa. Så han gav Sigrid en örfil och sa att han minsann inte tänkte gifta sig med en "hundhedning". Sigrid sa "detta kan mycket väl bliva din bane".
Efter en tid gifte sig Sigrid med den danske kungen Sven Tveskägg. På honom tjatade hon att han nog borde göra upp med Olav Tryggvason, som hon tyckte var en dum jävel. För hon förlät aldrig honom för att han slagit till henne. Till slut gav Sven Tveskägg med sig och överföll Olav vid ön Svolder. Där blev Olav dödad. När Sigrid fick höra det sa hon säkert: "Vad va var jag sa. Där fick du för dina böner, din religiösa extremist". Den kvinnan var minsann inte att leka med. Idag hade hon säkert bränt upp programledare, kulturprofiler och före detta partiledare om de så mycket som petat på henne. För sådant hade hon aldrig accepterat. Och det bör ingen annan göra heller.
Peter
onsdag 22 november 2017
God morgon vänner!
Klockan är snart sju och jag skall snart åka och besiktiga bilen. Jag hoppas det går bra. Min bil är visserligen 17 år gammal men jag tror att den trots sin ålder är av hygglig kvalitet. Jag hoppas iallafall det, för jag har just köpt nya vinterdäck för dyra pengar.
Egentligen vore det ju praktiskt om man på bilprovningen kunde besiktiga sig själv. Det kunde stå en sjuksköterska där som tog blodtryck och lite lämpliga prover. Till exempel kunde killar i min ålder i samband med bilprovningen lämna PSA-prov för att kolla prostatan. Den brukar ju också undersökas lite mer handgripligt, vilket brukar kännas lite genant. Men det är nog trots det bra att göra då och då. Efter det kunde man få en liten skylt där det står "körduglig" att hänga på lämpligt ställe, om allt är okey. Men om man inte klarar besiktningen får man med sig förslag till livsstilsförändringar och lämplig medicinering vid för högt blodtryck samt Viagra. Sedan får man sköta sig någon månad eller två innan det är dax för återbesiktning. Men om man då inte skärpt sig blir det körförbud! Man blir som en gammal Volvo som står som reservdelsbil och kvarglömd rostar sönder bakom en lada i Hälsingland. Men sedan blir det skroten.
Peter
Klockan är snart sju och jag skall snart åka och besiktiga bilen. Jag hoppas det går bra. Min bil är visserligen 17 år gammal men jag tror att den trots sin ålder är av hygglig kvalitet. Jag hoppas iallafall det, för jag har just köpt nya vinterdäck för dyra pengar.
Egentligen vore det ju praktiskt om man på bilprovningen kunde besiktiga sig själv. Det kunde stå en sjuksköterska där som tog blodtryck och lite lämpliga prover. Till exempel kunde killar i min ålder i samband med bilprovningen lämna PSA-prov för att kolla prostatan. Den brukar ju också undersökas lite mer handgripligt, vilket brukar kännas lite genant. Men det är nog trots det bra att göra då och då. Efter det kunde man få en liten skylt där det står "körduglig" att hänga på lämpligt ställe, om allt är okey. Men om man inte klarar besiktningen får man med sig förslag till livsstilsförändringar och lämplig medicinering vid för högt blodtryck samt Viagra. Sedan får man sköta sig någon månad eller två innan det är dax för återbesiktning. Men om man då inte skärpt sig blir det körförbud! Man blir som en gammal Volvo som står som reservdelsbil och kvarglömd rostar sönder bakom en lada i Hälsingland. Men sedan blir det skroten.
Peter
söndag 19 november 2017
God kväll vänner!
Det finns en frukt som heter passionsfrukt. Den är rätt god. Men varför den har detta namn vet jag inte. Passion kan tydligen betyda två saker. Det kan handla om Jesus död på korset eller någon sorts förälskelse där man helt tappar huvudet och är snäppet tokigare än när man är mer vanligt förälskad. Fast även då är man ju inte riktigt klok i huvudet. Men huruvida frukten fått sitt namn efter korsfästelsen eller den passionerade kärleken vet jag inte. Bägge sakerna är ju i och för sig svårhanterliga. Men om man måste välja så är korsfästelse nog värst. Men passion kan också vara jobbig och smärtsam. Men vad denna frukt har med detta att göra vet jag inte. Men kanske den på något sätt påverkar känslolivet och gör en mer lättförälskad. Vem vet. Men passion är ju en jobbig historia och vill du slippa drabbas är väl bäst att välja bort denna frukt och ta en banan istället. För säkerhets skull.
I bibelns står det ju att Eva bjöd Adam på kunskapens frukt. Denna brukar ju avbildas som ett äpple. Men det står inte in bibeln att det var ett äpple. Det var det nog inte. Utan det var nog en passionsfrukt. För när de käkat denna frukt upptäckte de att de var nakna. Vilket är jävligt konstigt att de inte lagt märke till tidigare. Jag tror att de upptäckte att de var förälskade i varandra och det på ett rent passionerat sätt. Innan hade de mest gått runt i paradiset och funderat på vad som är meningen med alltihop. Men så käkade de en passionsfukt och älskade så passionerat att hela paradiset gungade. Men varför gud blev sur och körde ut dem ur Edens lustgård vet jag inte. Kanske de var högljudda i sin kärlek och störde gud. Sådana grannar kan vara jobbiga och pinsamma att möta i trappen dagen därpå. Eller så ropade Eva högt "åh gud" under akten så han trodde hon ropade på honom. Kanske flera gånger till och med så han ledsnade att på att springa dit stup i kvarten. Vem vet? Hur som helst blev utkörda ur paradiset.
Passion är alltså besvärligt att drabbas av och bör undvikas om möjligt. Detta vare sig det handlar om att bli korsfäst eller tokigt förälskad. Och bor man lyhört bör man inte hålla grannar vakna om nätterna. Men bor du i ett paradis bör man käka passionsfrukt, för då märker man att ens fru är naken. Vilket är trevligt.
Peter
Det finns en frukt som heter passionsfrukt. Den är rätt god. Men varför den har detta namn vet jag inte. Passion kan tydligen betyda två saker. Det kan handla om Jesus död på korset eller någon sorts förälskelse där man helt tappar huvudet och är snäppet tokigare än när man är mer vanligt förälskad. Fast även då är man ju inte riktigt klok i huvudet. Men huruvida frukten fått sitt namn efter korsfästelsen eller den passionerade kärleken vet jag inte. Bägge sakerna är ju i och för sig svårhanterliga. Men om man måste välja så är korsfästelse nog värst. Men passion kan också vara jobbig och smärtsam. Men vad denna frukt har med detta att göra vet jag inte. Men kanske den på något sätt påverkar känslolivet och gör en mer lättförälskad. Vem vet. Men passion är ju en jobbig historia och vill du slippa drabbas är väl bäst att välja bort denna frukt och ta en banan istället. För säkerhets skull.
I bibelns står det ju att Eva bjöd Adam på kunskapens frukt. Denna brukar ju avbildas som ett äpple. Men det står inte in bibeln att det var ett äpple. Det var det nog inte. Utan det var nog en passionsfrukt. För när de käkat denna frukt upptäckte de att de var nakna. Vilket är jävligt konstigt att de inte lagt märke till tidigare. Jag tror att de upptäckte att de var förälskade i varandra och det på ett rent passionerat sätt. Innan hade de mest gått runt i paradiset och funderat på vad som är meningen med alltihop. Men så käkade de en passionsfukt och älskade så passionerat att hela paradiset gungade. Men varför gud blev sur och körde ut dem ur Edens lustgård vet jag inte. Kanske de var högljudda i sin kärlek och störde gud. Sådana grannar kan vara jobbiga och pinsamma att möta i trappen dagen därpå. Eller så ropade Eva högt "åh gud" under akten så han trodde hon ropade på honom. Kanske flera gånger till och med så han ledsnade att på att springa dit stup i kvarten. Vem vet? Hur som helst blev utkörda ur paradiset.
Passion är alltså besvärligt att drabbas av och bör undvikas om möjligt. Detta vare sig det handlar om att bli korsfäst eller tokigt förälskad. Och bor man lyhört bör man inte hålla grannar vakna om nätterna. Men bor du i ett paradis bör man käka passionsfrukt, för då märker man att ens fru är naken. Vilket är trevligt.
Peter
lördag 18 november 2017
God kväll vänner!
Min syster berättade att hon sett i tidningen att min första flickväns mamma har dött. Jag kollade och det stämde. Det gjorde mig väl inte så förvånad, då damen ifråga måste vara en bit över 80. Jag har ju inte träffat henne på på 45 år och ej heller hennes dotter. Tänk var tiden går. En gång var jag alltså pojkvän i det huset och jag undrar vad min dåvarande flickväns mamma gillade att ha mig där. Antagligen tyckte hon att det var så där halvkul. Jag var ju inte någon svärmorsdröm precis. Det var en mycket intellektuell familj med bildade föräldrar. Vet inte riktigt vad de tyckte om mig. Men de var faktiskt väldigt snälla mot mig på alla sett. Och nu har denna snälla kvinna gått och dött på gamla dar.
När jag var 16 år hade jag velat säga till min dåvarande flickväns föräldrar: "Ha hopp om förbättring. Jag är inte så dum som ni tror. En dag kommer jag till och med gått på universitetet och blivit legitimerad psykolog." Men det hade de nog inte trott på. För den de träffade från början, hade minsann gått nionde klass en gång tidigare och var nu inne på reprisen. Behövdes liksom två gånger för att jag skulle lämna dessa studier bakom mig. Men den andra gången gick det ju faktiskt rätt bra. Men bara det faktum att jag behövde två år för att klara det som de flesta andra klarar på ett, var ju ett rätt dåligt tecken. Jag har också sett bilder på min klädsel och frisyr i den åldern i början på 70-talet. Det var för jävligt hur jag såg ut. Min dåvarande flickväns föräldrar var säkert bekymrade vad dottern ifråga dragit hem.
Hela denna historia slutade i en riktig jävla katastrof. Sorg, svartsjuka och förtvivlan är bara förnamnet. Men innan dess var det ju en hel del ung förälskelse och lust. Men nu har det alltså gått en himla massa år och birollerna i detta drama börjar tacka för sig. Det känns vemodigt på något sätt.
Rocksångaren Rod Stewart sjunger ju i en sång att "The first cut is the deepest" och det ligger nog något i det. Nu skall jag gå och fixa kaffe och ropa in katten.
Peter
Min syster berättade att hon sett i tidningen att min första flickväns mamma har dött. Jag kollade och det stämde. Det gjorde mig väl inte så förvånad, då damen ifråga måste vara en bit över 80. Jag har ju inte träffat henne på på 45 år och ej heller hennes dotter. Tänk var tiden går. En gång var jag alltså pojkvän i det huset och jag undrar vad min dåvarande flickväns mamma gillade att ha mig där. Antagligen tyckte hon att det var så där halvkul. Jag var ju inte någon svärmorsdröm precis. Det var en mycket intellektuell familj med bildade föräldrar. Vet inte riktigt vad de tyckte om mig. Men de var faktiskt väldigt snälla mot mig på alla sett. Och nu har denna snälla kvinna gått och dött på gamla dar.
När jag var 16 år hade jag velat säga till min dåvarande flickväns föräldrar: "Ha hopp om förbättring. Jag är inte så dum som ni tror. En dag kommer jag till och med gått på universitetet och blivit legitimerad psykolog." Men det hade de nog inte trott på. För den de träffade från början, hade minsann gått nionde klass en gång tidigare och var nu inne på reprisen. Behövdes liksom två gånger för att jag skulle lämna dessa studier bakom mig. Men den andra gången gick det ju faktiskt rätt bra. Men bara det faktum att jag behövde två år för att klara det som de flesta andra klarar på ett, var ju ett rätt dåligt tecken. Jag har också sett bilder på min klädsel och frisyr i den åldern i början på 70-talet. Det var för jävligt hur jag såg ut. Min dåvarande flickväns föräldrar var säkert bekymrade vad dottern ifråga dragit hem.
Hela denna historia slutade i en riktig jävla katastrof. Sorg, svartsjuka och förtvivlan är bara förnamnet. Men innan dess var det ju en hel del ung förälskelse och lust. Men nu har det alltså gått en himla massa år och birollerna i detta drama börjar tacka för sig. Det känns vemodigt på något sätt.
Rocksångaren Rod Stewart sjunger ju i en sång att "The first cut is the deepest" och det ligger nog något i det. Nu skall jag gå och fixa kaffe och ropa in katten.
Peter
Hej vänner!
Jag kom att tänka på naturens lagar. Ni vet de där som Isaak Newton skrev ner någon gång på 1600-talet. Tröghetslagen, kraftlagen, lagen om verkan och motverkan och tyngdlagen. Med hjälp av dessa kunde man ju räkna ut en väldig massa saker om planeternas banor och hur fort grejer faller och annat som är bra att veta.
Sedan finns det ju matematiska lagar som att cirkelns omkrets alltid är pi gånger diametern och att dess area är pi gånger radien i kvadrat. Eller att triangelns vinkelsumma alltid är 180 grader. Allt det vet jag men ändå undrar jag ibland lite dumt varför det är så? Varför är pi 3.14159265359 osv. Varför kan den inte vara 3.230325743456. Men det visar sig att det kan den absolut inte vara. Än mindre 8,52 89876. De gamla grekerna gillade inte sådana konstigheter. När det räknade ut längden på hypotenusan med hjälp av Pythagoras sats blev ju svarat ofta ett tal med massa dumma decimaler som aldrig verkade ta slut. Det var dumt och irrationellt så de kallade dessa tal för irrationella. För hur noga man än mätte med ett måttband så stämde det ju aldrig exakt med det man räknat fram. Och någon jävla ordning borde det vara tycket de gamla grekerna.
Men det finns ju andra lagar som inte är riktig lika lätta att förstå sig på. Som Lagen om alltings jävlighet. Ni vet den lag som att en macka alltid faller med smörsidan neråt eller att en mobiltelefon alltid faller ner i en vattenpöl, om någon sådan finns tillgänglig. För att uttrycka det enkelt, om något har en möjlighet att jävlas kommer det förr eller senare göra det.
En annan intressant lag är den så kallade Peters princip. Den som kom på den var en gubbe som hette Peter som jag. Men han hette det i efternamn. Enligt denna lag kommer varje medlem i en hiarkisk organisation bli befordrad till sin personliga inkompetensnivå. Alltså kommer varje post i en sådan organisation förr eller senare besättas av en person som är värdelös på att sköta sitt jobb.
Det finns ju ju också en del andra saker som har en klar lagbundenhet. Som att en katt alltid vill gå ut efter det man tagit av sig skorna och hängt upp kläderna. Vilket gör att man måste sätta på sig skorna igen. Eller att en katt som gått ut inte kommer hem den dag man planerat vaccinera den, förrän efter veterinärmottagningen stängt.
Sedan finns ju lagen om fönsterputsning som kort kan sammanfattas: "Det är alltid på den andra sidan!".
Det finns alltså en himla massa lagar som styr vårt varande på jordklotet. Så poeten Erik Johan Stagnelius hade fel när han påstod att det bara var två lagar som styrde människans liv. Men han skrev ju väldigt fint trots allt så han får ändå vara med idag. Trots att han hade lite fel. Så här skriver han i dikten Suckarnes mystär:
"Tvenne lagar styra mänskolivet.
Tvenne krafter välva allt, som födes
under månens vanskeliga skiva.
Hör, o mänska! Makten att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Skilda åt i himlen,
en och samma äro dessa lagar
i de land där Achamot befaller,
och som evig dubbelhet och enhet
fram i suckarnas mystèr de träda.
Mellan livets sorgesuck och dödens
mänskohjärtat vacklar här på jorden,
och vart enda andedrag förkunnar
dess bestämmelse i sinnevärlden."
Undra vem Achamot är? Själv har jag ingen aning. Då Stagnelius dog 1823 kan man ju inte gärna ringa och fråga honom.
Trevlig lördag
Peter
Jag kom att tänka på naturens lagar. Ni vet de där som Isaak Newton skrev ner någon gång på 1600-talet. Tröghetslagen, kraftlagen, lagen om verkan och motverkan och tyngdlagen. Med hjälp av dessa kunde man ju räkna ut en väldig massa saker om planeternas banor och hur fort grejer faller och annat som är bra att veta.
Sedan finns det ju matematiska lagar som att cirkelns omkrets alltid är pi gånger diametern och att dess area är pi gånger radien i kvadrat. Eller att triangelns vinkelsumma alltid är 180 grader. Allt det vet jag men ändå undrar jag ibland lite dumt varför det är så? Varför är pi 3.14159265359 osv. Varför kan den inte vara 3.230325743456. Men det visar sig att det kan den absolut inte vara. Än mindre 8,52 89876. De gamla grekerna gillade inte sådana konstigheter. När det räknade ut längden på hypotenusan med hjälp av Pythagoras sats blev ju svarat ofta ett tal med massa dumma decimaler som aldrig verkade ta slut. Det var dumt och irrationellt så de kallade dessa tal för irrationella. För hur noga man än mätte med ett måttband så stämde det ju aldrig exakt med det man räknat fram. Och någon jävla ordning borde det vara tycket de gamla grekerna.
Men det finns ju andra lagar som inte är riktig lika lätta att förstå sig på. Som Lagen om alltings jävlighet. Ni vet den lag som att en macka alltid faller med smörsidan neråt eller att en mobiltelefon alltid faller ner i en vattenpöl, om någon sådan finns tillgänglig. För att uttrycka det enkelt, om något har en möjlighet att jävlas kommer det förr eller senare göra det.
En annan intressant lag är den så kallade Peters princip. Den som kom på den var en gubbe som hette Peter som jag. Men han hette det i efternamn. Enligt denna lag kommer varje medlem i en hiarkisk organisation bli befordrad till sin personliga inkompetensnivå. Alltså kommer varje post i en sådan organisation förr eller senare besättas av en person som är värdelös på att sköta sitt jobb.
Det finns ju ju också en del andra saker som har en klar lagbundenhet. Som att en katt alltid vill gå ut efter det man tagit av sig skorna och hängt upp kläderna. Vilket gör att man måste sätta på sig skorna igen. Eller att en katt som gått ut inte kommer hem den dag man planerat vaccinera den, förrän efter veterinärmottagningen stängt.
Sedan finns ju lagen om fönsterputsning som kort kan sammanfattas: "Det är alltid på den andra sidan!".
Det finns alltså en himla massa lagar som styr vårt varande på jordklotet. Så poeten Erik Johan Stagnelius hade fel när han påstod att det bara var två lagar som styrde människans liv. Men han skrev ju väldigt fint trots allt så han får ändå vara med idag. Trots att han hade lite fel. Så här skriver han i dikten Suckarnes mystär:
"Tvenne lagar styra mänskolivet.
Tvenne krafter välva allt, som födes
under månens vanskeliga skiva.
Hör, o mänska! Makten att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Skilda åt i himlen,
en och samma äro dessa lagar
i de land där Achamot befaller,
och som evig dubbelhet och enhet
fram i suckarnas mystèr de träda.
Mellan livets sorgesuck och dödens
mänskohjärtat vacklar här på jorden,
och vart enda andedrag förkunnar
dess bestämmelse i sinnevärlden."
Undra vem Achamot är? Själv har jag ingen aning. Då Stagnelius dog 1823 kan man ju inte gärna ringa och fråga honom.
Trevlig lördag
Peter
onsdag 15 november 2017
Hej vänner!
Det är onsdag och jag är ledig. En del av er kanske tycker det är konstigt att jag redan i denna späda ålder på 63 år är rätt upptagen kring åldrande och död. Kanske beror det på att min mamma dog ung och jag med bred marginal överlevt henne. På något sätt fick jag för mig att min tid var utmätt till att bli lika gammal som henne och nu blir jag förvånad för varje år detta visat sig fel. Min pappa blev ju äldre och med tanke på hur mycket han rökte förvånansvärt gammal. Men mot slutet drabbades han av en rad allvarliga åkommor som alla var rökningsrelaterade. Jag är en mycket stark motståndare till rökning och kan inte begripa att en sådan produkt får säljas. Om det är någon oförståndig person som läser detta, så är min starka rekommendation att sluta vara oförståndig och göra allt för att sluta med denna vana.
Jag är alltså bara 63 år och känner mig gammal. Det är naturligtvis dumt. Jag har ju träffat många som är betydligt äldre än mig som verkar hur pigga som helst. Men det är inte det som det handlar om. För jag har ofta känt att jag inte hör riktigt hemma i den tid jag numera befinner mig i. Och nu känner jag mig mer främmande än någonsin. Fast än är det väl långt kvar innan man sitter på en grön soffa i parken och matar duvor. Men lite orolig är man ju för hur det skall bli. Rätt som det är sitter man väl i en liten lägenhet och får besök av hemtjänsten i form av en ung snygg dam som tittar på en med avsmak och ställer fram något äckligt från storköket att värma i micron. Sedan pratar väl hon med en som man är lite dum i huvudet, innan hon rusar vidare.
Men jag skulle i varje fall vilja se mitt barnbarn växa upp. Till han har blivit så stor att han kan följa sin morfar till resturang Pelikan på söder i Stockholm och dricka en öl och käka köttbullar med gräddsås. Sedan börjar det väl bli dags att packa ihop grejorna. Men några goda råd kommer jag inte att ge honom. Kanske skall jag bjuda hem honom till min lägenhet för att presentera honom för den unga damen från hemtjänsten förresten. Det kanske kan bli något. Men den jävla micromaten från storköket får hon ta med sig. För jag äter hellre en duvjävel som jag slagit ihjäl med käppen än sådant. Med gräddsås och gelé blir det nog ok. Jag har sålunda introducerat mitt barnbarn Elis för en jämnårig dam samt ätit duvbröst med gräddsås. Sedan är det väl bara att ställa in cykeln och tacka för sig.
Det finns ju de som tror på att det finns ett liv efter döden. Det tror inte jag. Men jag vet att det finns ett liv före döden, som man bör göra något vettigt av. Det ägnar jag mycket tankar åt nu för tiden. Vi får se vad jag kommer på. Dikt på det:
En gång stod
jag vid Stilla Havet
och det var hårt
och kallt.
Jag grät där
i min ensamhet,
när jag förlorat allt.
Men livet har
gått vidare och
och åren läggs
till år.
Och något ligger
det väl i att
tiden läker sår.
Och visst har
det vart mörkt ibland
och ganska så besvärligt.
Men sen jag träffa
dig har det oftast
varit härligt.
Peter
Det är onsdag och jag är ledig. En del av er kanske tycker det är konstigt att jag redan i denna späda ålder på 63 år är rätt upptagen kring åldrande och död. Kanske beror det på att min mamma dog ung och jag med bred marginal överlevt henne. På något sätt fick jag för mig att min tid var utmätt till att bli lika gammal som henne och nu blir jag förvånad för varje år detta visat sig fel. Min pappa blev ju äldre och med tanke på hur mycket han rökte förvånansvärt gammal. Men mot slutet drabbades han av en rad allvarliga åkommor som alla var rökningsrelaterade. Jag är en mycket stark motståndare till rökning och kan inte begripa att en sådan produkt får säljas. Om det är någon oförståndig person som läser detta, så är min starka rekommendation att sluta vara oförståndig och göra allt för att sluta med denna vana.
Jag är alltså bara 63 år och känner mig gammal. Det är naturligtvis dumt. Jag har ju träffat många som är betydligt äldre än mig som verkar hur pigga som helst. Men det är inte det som det handlar om. För jag har ofta känt att jag inte hör riktigt hemma i den tid jag numera befinner mig i. Och nu känner jag mig mer främmande än någonsin. Fast än är det väl långt kvar innan man sitter på en grön soffa i parken och matar duvor. Men lite orolig är man ju för hur det skall bli. Rätt som det är sitter man väl i en liten lägenhet och får besök av hemtjänsten i form av en ung snygg dam som tittar på en med avsmak och ställer fram något äckligt från storköket att värma i micron. Sedan pratar väl hon med en som man är lite dum i huvudet, innan hon rusar vidare.
Men jag skulle i varje fall vilja se mitt barnbarn växa upp. Till han har blivit så stor att han kan följa sin morfar till resturang Pelikan på söder i Stockholm och dricka en öl och käka köttbullar med gräddsås. Sedan börjar det väl bli dags att packa ihop grejorna. Men några goda råd kommer jag inte att ge honom. Kanske skall jag bjuda hem honom till min lägenhet för att presentera honom för den unga damen från hemtjänsten förresten. Det kanske kan bli något. Men den jävla micromaten från storköket får hon ta med sig. För jag äter hellre en duvjävel som jag slagit ihjäl med käppen än sådant. Med gräddsås och gelé blir det nog ok. Jag har sålunda introducerat mitt barnbarn Elis för en jämnårig dam samt ätit duvbröst med gräddsås. Sedan är det väl bara att ställa in cykeln och tacka för sig.
Det finns ju de som tror på att det finns ett liv efter döden. Det tror inte jag. Men jag vet att det finns ett liv före döden, som man bör göra något vettigt av. Det ägnar jag mycket tankar åt nu för tiden. Vi får se vad jag kommer på. Dikt på det:
En gång stod
jag vid Stilla Havet
och det var hårt
och kallt.
Jag grät där
i min ensamhet,
när jag förlorat allt.
Men livet har
gått vidare och
och åren läggs
till år.
Och något ligger
det väl i att
tiden läker sår.
Och visst har
det vart mörkt ibland
och ganska så besvärligt.
Men sen jag träffa
dig har det oftast
varit härligt.
Peter
måndag 13 november 2017
God kväll vänner!
Jag skrev ett brev för några veckor sedan som ingen besvarat. Vilket bekymrat mig lite sista tiden. Det var liksom ett lite oroligt och bekymrat brev som jag gärna ville få ett svar på. Men det har jag inte fått så nu börjar jag undra om mottagarna av detta brev blev sura på något som stod där. Jag har funderat och tänkt på innehållet i detta brev och om det stod något som kunde göra någon sur på mig. Men jag kommer liksom inte på något. De kanske bara tyckte min oro var dum och att jag borde ge fan i att skriva brev. Förresten var det inget riktigt brev utan någon elektronisk variant. Riktiga brev har frimärken. Mottagarna kanske tyckte att mitt brev var löjligt och utan frimärke och slängde det i den elektroniska papperskorgen. Så jävla dumt tyckte det nog att mitt brev var.
August Strindberg skrev en jävla massa brev. Över 8000 brev och vykort tror jag man hittat. För det mesta fick han nog svar på sina brev. Fast ibland var han så dum och elak att folk nog gav fan i att svara på oförskämdheterna. Mot kvinnor kunde han var riktigt elak och dum har jag förstått. Män som tror att de är genier har tydligen en tendens att vara motsatsen i kontakten med damer. August var en jobbig jävel och hans äktenskap gick ju oftast år skogen efter några år. Inte så konstigt. Fast det verkar ju jobbigt att gifta sig med någon av ett kön man inte gillar. Då är det ju bättre att bara brevväxla. Kanske var det det som August upptäckte. Men efter något år gjorde han ett nytt försök som också gick åt skogen. Men vad gäller brev skrev han nog bättre än jag gör. För hans brev blev oftast besvarade. Men så hade de väl frimärke också. Antagligen med kungen på och ett sådant brev vågade minsann ingen slänga.
I bibeln har ju Paulus också skrivit brev. Jag har läst dem och tycker det står en del som är rätt enformigt i Paulus brev. Mycket om regler och vad som är fel att göra om man är med i församlingen och att man minsann borde skärpa sig. Han tycker att det bästa är avhållsamhet, men om man blir kåt som en kanin bör man gifta sig. Han skriver: "Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag. Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå." Inte för jag tycker man måste rusa i väg gifta sig bara för man brinner av åtrå. Speciellt inte om man råkar träffa en som brinner av samma sak. Om man inte redan är gift eller lever under äktenskapsliknande former. Då bör man ge fan i att brinna på konferenser och Finlandsfärjor. Man bör dock alltid svara på brev.
Jag har ont i ryggen i kväll. Det har jag förresten haft hela dagen. Inte jätteont men ändå så ont att det varit irriterande. Det är alltså synd om mig. Ingen besvarar mina brev och min rygg värker. Som det står i bibeln. "Du som flitigt arbetar i vingården bör få dina brev besvarade och slippa din värkande rygg. Ty det förtjänar du, liksom du då och då förtjänar brinna av åtrå. I brist på detta kan du få en kall öl till din tröst". Amen och god kväll.
Peter
Jag skrev ett brev för några veckor sedan som ingen besvarat. Vilket bekymrat mig lite sista tiden. Det var liksom ett lite oroligt och bekymrat brev som jag gärna ville få ett svar på. Men det har jag inte fått så nu börjar jag undra om mottagarna av detta brev blev sura på något som stod där. Jag har funderat och tänkt på innehållet i detta brev och om det stod något som kunde göra någon sur på mig. Men jag kommer liksom inte på något. De kanske bara tyckte min oro var dum och att jag borde ge fan i att skriva brev. Förresten var det inget riktigt brev utan någon elektronisk variant. Riktiga brev har frimärken. Mottagarna kanske tyckte att mitt brev var löjligt och utan frimärke och slängde det i den elektroniska papperskorgen. Så jävla dumt tyckte det nog att mitt brev var.
August Strindberg skrev en jävla massa brev. Över 8000 brev och vykort tror jag man hittat. För det mesta fick han nog svar på sina brev. Fast ibland var han så dum och elak att folk nog gav fan i att svara på oförskämdheterna. Mot kvinnor kunde han var riktigt elak och dum har jag förstått. Män som tror att de är genier har tydligen en tendens att vara motsatsen i kontakten med damer. August var en jobbig jävel och hans äktenskap gick ju oftast år skogen efter några år. Inte så konstigt. Fast det verkar ju jobbigt att gifta sig med någon av ett kön man inte gillar. Då är det ju bättre att bara brevväxla. Kanske var det det som August upptäckte. Men efter något år gjorde han ett nytt försök som också gick åt skogen. Men vad gäller brev skrev han nog bättre än jag gör. För hans brev blev oftast besvarade. Men så hade de väl frimärke också. Antagligen med kungen på och ett sådant brev vågade minsann ingen slänga.
I bibeln har ju Paulus också skrivit brev. Jag har läst dem och tycker det står en del som är rätt enformigt i Paulus brev. Mycket om regler och vad som är fel att göra om man är med i församlingen och att man minsann borde skärpa sig. Han tycker att det bästa är avhållsamhet, men om man blir kåt som en kanin bör man gifta sig. Han skriver: "Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag. Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå." Inte för jag tycker man måste rusa i väg gifta sig bara för man brinner av åtrå. Speciellt inte om man råkar träffa en som brinner av samma sak. Om man inte redan är gift eller lever under äktenskapsliknande former. Då bör man ge fan i att brinna på konferenser och Finlandsfärjor. Man bör dock alltid svara på brev.
Jag har ont i ryggen i kväll. Det har jag förresten haft hela dagen. Inte jätteont men ändå så ont att det varit irriterande. Det är alltså synd om mig. Ingen besvarar mina brev och min rygg värker. Som det står i bibeln. "Du som flitigt arbetar i vingården bör få dina brev besvarade och slippa din värkande rygg. Ty det förtjänar du, liksom du då och då förtjänar brinna av åtrå. I brist på detta kan du få en kall öl till din tröst". Amen och god kväll.
Peter
söndag 12 november 2017
God morgon vänner!
Det är sällan någon har uttryckt så mycket beundran för tafatta och lite osäkra killar. De är ju ofta beskrivna som löjliga. "Fega killar får aldrig kyssa vackra flickor" har jag läst i bakrutan på någon bil. I osäkerhet och rädsla ingår ju ofta ett viss tafatthet i mötet med det motsatta könet, när man är ung. Så då kanske det stämmer. För jag fick då inte kyssa så mycket flickor när jag var ung. Varken vackra eller mindre vackra. Och framfusig och tafsande var jag absolut inte. Inte så jävla vacker heller.
Men jag tycker det känns lite konstigt att ett samhälle som så tydligt uppmuntrar en manlighet där man beundrar, styrka och självhävdelse blir förvånad att det spårar ur för en del. För det är sällan man hör någon säga något positivt om en man som är svag, skraj och blyg. Vilket faktiskt är rätt vanligt att män är. De flesta är kanske någonstans mitt-i-mellan vad gäller dessa egenskaper. Men även dessa skulle aldrig i livet våga ta på en kvinna som inte vill det. Om inte annat för att de vet att det skulle straffa sig på alla möjliga sätt. Utskällning, utfrysning, bli av med jobbet och portad från alla fester för gott, låter ju inte så kul precis. Men programledare, regissörer och framgångsrika skådisar har tydligen klarat sig undan tills nu. Men nu står det varje dag i tidningen om män som inte kan hålla händerna i styr eller utnyttjat sin position. Antagligen har det funkat ibland. Annars hade de väl slutat med detta för länge sedan. Eller är det grejen att ta sig friheter i sig som dessa män gillar. De kanske egentligen inte vill ha sex, utan bara jävlas och visa sin makt.
Ibland snackas det om mansrollen och dess bedrövlighet. Det finns till och med de som försöker få alla småkillar att gilla dockor mer än bilar. Eller få dem att inte ta pinnar och leka att de är pistoler och svärd. Det brukar småkillar ge fullständigt fan i att bry sig om. Och många småtjejer brukar gilla att klä ut sig till prinsessor. Gärna i rosa klänningar och med glitterdiadem på skallen. Men om man skulle säga till dessa unga damer att de skulle få lägre lön än killarna när det är vuxna skulle de nog bli förbannade. För det skall vara rättvist brukar barn tycka. Orättvisor är det värsta de vet. Och vill man ha glitterdiadem på skallen så får man det. Och kobojsare har pistol, så det så!
Numera skiter jag fullständigt i min mansroll. Jag vet inte riktigt vad dem består i. Kanske är jag rätt dålig på att spela man. Jag tycker idrott och sport oftast är rätt tråkigt. Jag tycker bättre om cyklar än bilar. Jag är inte speciellt duktig på att snickra och aldrig byggt minsta lilla bastu. Jag läser och skriver dikter. Dessutom har jag lätt att ta till lipen. Säg något elakt till mig så börjar underläppen darra direkt får ni se. Fan vet om jag har en enda manlig egenskap att tala om. Det händer att jag spelar lite självsäker. Men då skall ni veta att det är bara ett spel. Innerst inne är jag oftast lite osäker och skraj. Vilket ni som läser denna blogg nog förstått. Ni kanske inte tror att jag är en riktig karlakarl. Och det har ni alldeles rätt i.
Peter
Det är sällan någon har uttryckt så mycket beundran för tafatta och lite osäkra killar. De är ju ofta beskrivna som löjliga. "Fega killar får aldrig kyssa vackra flickor" har jag läst i bakrutan på någon bil. I osäkerhet och rädsla ingår ju ofta ett viss tafatthet i mötet med det motsatta könet, när man är ung. Så då kanske det stämmer. För jag fick då inte kyssa så mycket flickor när jag var ung. Varken vackra eller mindre vackra. Och framfusig och tafsande var jag absolut inte. Inte så jävla vacker heller.
Men jag tycker det känns lite konstigt att ett samhälle som så tydligt uppmuntrar en manlighet där man beundrar, styrka och självhävdelse blir förvånad att det spårar ur för en del. För det är sällan man hör någon säga något positivt om en man som är svag, skraj och blyg. Vilket faktiskt är rätt vanligt att män är. De flesta är kanske någonstans mitt-i-mellan vad gäller dessa egenskaper. Men även dessa skulle aldrig i livet våga ta på en kvinna som inte vill det. Om inte annat för att de vet att det skulle straffa sig på alla möjliga sätt. Utskällning, utfrysning, bli av med jobbet och portad från alla fester för gott, låter ju inte så kul precis. Men programledare, regissörer och framgångsrika skådisar har tydligen klarat sig undan tills nu. Men nu står det varje dag i tidningen om män som inte kan hålla händerna i styr eller utnyttjat sin position. Antagligen har det funkat ibland. Annars hade de väl slutat med detta för länge sedan. Eller är det grejen att ta sig friheter i sig som dessa män gillar. De kanske egentligen inte vill ha sex, utan bara jävlas och visa sin makt.
Ibland snackas det om mansrollen och dess bedrövlighet. Det finns till och med de som försöker få alla småkillar att gilla dockor mer än bilar. Eller få dem att inte ta pinnar och leka att de är pistoler och svärd. Det brukar småkillar ge fullständigt fan i att bry sig om. Och många småtjejer brukar gilla att klä ut sig till prinsessor. Gärna i rosa klänningar och med glitterdiadem på skallen. Men om man skulle säga till dessa unga damer att de skulle få lägre lön än killarna när det är vuxna skulle de nog bli förbannade. För det skall vara rättvist brukar barn tycka. Orättvisor är det värsta de vet. Och vill man ha glitterdiadem på skallen så får man det. Och kobojsare har pistol, så det så!
Numera skiter jag fullständigt i min mansroll. Jag vet inte riktigt vad dem består i. Kanske är jag rätt dålig på att spela man. Jag tycker idrott och sport oftast är rätt tråkigt. Jag tycker bättre om cyklar än bilar. Jag är inte speciellt duktig på att snickra och aldrig byggt minsta lilla bastu. Jag läser och skriver dikter. Dessutom har jag lätt att ta till lipen. Säg något elakt till mig så börjar underläppen darra direkt får ni se. Fan vet om jag har en enda manlig egenskap att tala om. Det händer att jag spelar lite självsäker. Men då skall ni veta att det är bara ett spel. Innerst inne är jag oftast lite osäker och skraj. Vilket ni som läser denna blogg nog förstått. Ni kanske inte tror att jag är en riktig karlakarl. Och det har ni alldeles rätt i.
Peter
lördag 11 november 2017
God dag vänner!
Det är lördag och ute regnar det som fan. Kamrat katten vägrar gå ut. Han sitter i fönstret bakom mig och ser lite grinig ut. Det är bara han och jag hemma och vi är riktiga surgubbar bägge två. Det var bättre förr säger vi till varandra. Även om vi nog har lite olika tidsperspektiv. Han menar nog igår. Jag för lite längre sedan.
För något har blivit fel har jag kommit på. När det blev fel vet jag inte riktigt. Men fel har det blivit och det är jag sur över. Ingenting verkar riktigt fungera längre. Polisen, vården och naturen håller på att packa ihop och ge upp. Fan vet varför. Som Hamlet så riktigt påpekar: "Ur led är tiden; ve! att jag är den, som föddes att den vrida rätt igen." Ingen annan verkar heller riktigt säker på hur den skall vridas rätt igen.
Jag har hört att vi tydligen lever i "kunskapssamhället". Detta har tydligen ersatt det industriella samhället. Men inte tycker jag det blivit så mycket mer kunskap så det stör. Jävligt mycket mer information som snurrar runt har det blivit. Men det är ju inte det samma som mer kunskap. Dessutom tycker jag dumheten är oförändrat på en hög och jämn nivå. Dessutom har den väl fått mer att säga till om när fria världen största land styrs av en företrädare för den förenklade dumheten. En person som på detta område nått en nästan oöverträffade nivå.
Jag började fundera på det där som kallas bildning och kultur. Förr var väl bildning rätt mycket ett sätt för de som haft råd att utbilda sig att sätta sig på den som inte haft stålar till det. Men även de ville minsann ta del av kunskap och bildning så man bildade ABF som ju betyder Arbetarnas Bildnings Förbund. Men då började jag fundera på vad som är skillnaden mellan kunskap och bildning. För man kan ju ha kunskap om en massa saker utan att vara bildad. Det finns ju exempelvis folk som är jätteduktiga på motorer, djurhållning eller kanariefåglar. Men även om man har stora kunskaper om alla dessa ämnen samtidigt, så tror jag inte man skulle beskrivas som bildad. Även om man läst aldrig så många böcker om dessa ämnen skulle man inte anses som bildad. Är man expert på bakning, matlagning eller trösta barn som gråter är man inte heller automatiskt bildad. Även om man har stora kunskaper.
Det verkar som bildning har något med historia, skönlitteratur och filosofi att göra. Om man vet handlingen i Hamlet, vad Sokrates sa under sitt försvarstal och har läst "På spaning efter den tid som flytt" är man bildad. Förr skulle man ju kunna citera långa bitar ur Tegnérs dikter och ur fänriks Ståls sägner av Runeberg för att vara bildad. Men det behövs inte längre.
Förr var det väldigt fint att vara bildad. Men numera har ju författaren Ebba Witt-Brattström minsann avslöjat att kulturmän med massor av bildning, ofta är riktiga otäckingar. Hon har visst själv varit gift med en av de otäckaste, enligt henne. En gång i tiden ansågs ju bildning vara något som danade människan till det bättre. Men det har alltså nu visat sig vara åt helvete fel. Iallafall om man är man. Man blir alltså inte en bättre människa av att vara bildad. Man kan vara jättekunnig på litteraturhistoria och existentialismen och ändå vara en otäck jävel. Mallig, överlägsen och jävligt dum om man får tro Ebba, som träffat många av dessa bildade kulturmän.
Men jag tror ändå det är bra att vara bildad på något sätt. Inte för man blir en bättre människa men kanske förnuftigare. Man ökar sin förmåga att se någon sorts helhet och hålla två tankar i huvudet samtidigt. Dessutom får man ju tillgång till en massa bilder och berättelser om hur det är att vara människa. Man blir nog ofta bättre på att skilja fakta från fördom och på att respektera de som har andra åsikter än man själv. En av de bästa bilderna av dumhet som finns är ju ur Odyssén. När den store starke cyklopen Polyfemos blir blåst genom sin enögdhet och bristande förstånd. Odyssés har ju lurat honom att han heter "Ingen" så när han blivit bländad av Odyssés och ropar på hjälp, så frågar de andra cykloperna vem som gjort honom detta. Då svarar Polyfemos att det är "ingen" som gjort det. Var på hans cyklopkompisar rycker på axlarna och går hem. Sådant kan man berätta om om man är lite bildad.
Peter
Det är lördag och ute regnar det som fan. Kamrat katten vägrar gå ut. Han sitter i fönstret bakom mig och ser lite grinig ut. Det är bara han och jag hemma och vi är riktiga surgubbar bägge två. Det var bättre förr säger vi till varandra. Även om vi nog har lite olika tidsperspektiv. Han menar nog igår. Jag för lite längre sedan.
För något har blivit fel har jag kommit på. När det blev fel vet jag inte riktigt. Men fel har det blivit och det är jag sur över. Ingenting verkar riktigt fungera längre. Polisen, vården och naturen håller på att packa ihop och ge upp. Fan vet varför. Som Hamlet så riktigt påpekar: "Ur led är tiden; ve! att jag är den, som föddes att den vrida rätt igen." Ingen annan verkar heller riktigt säker på hur den skall vridas rätt igen.
Jag har hört att vi tydligen lever i "kunskapssamhället". Detta har tydligen ersatt det industriella samhället. Men inte tycker jag det blivit så mycket mer kunskap så det stör. Jävligt mycket mer information som snurrar runt har det blivit. Men det är ju inte det samma som mer kunskap. Dessutom tycker jag dumheten är oförändrat på en hög och jämn nivå. Dessutom har den väl fått mer att säga till om när fria världen största land styrs av en företrädare för den förenklade dumheten. En person som på detta område nått en nästan oöverträffade nivå.
Jag började fundera på det där som kallas bildning och kultur. Förr var väl bildning rätt mycket ett sätt för de som haft råd att utbilda sig att sätta sig på den som inte haft stålar till det. Men även de ville minsann ta del av kunskap och bildning så man bildade ABF som ju betyder Arbetarnas Bildnings Förbund. Men då började jag fundera på vad som är skillnaden mellan kunskap och bildning. För man kan ju ha kunskap om en massa saker utan att vara bildad. Det finns ju exempelvis folk som är jätteduktiga på motorer, djurhållning eller kanariefåglar. Men även om man har stora kunskaper om alla dessa ämnen samtidigt, så tror jag inte man skulle beskrivas som bildad. Även om man läst aldrig så många böcker om dessa ämnen skulle man inte anses som bildad. Är man expert på bakning, matlagning eller trösta barn som gråter är man inte heller automatiskt bildad. Även om man har stora kunskaper.
Det verkar som bildning har något med historia, skönlitteratur och filosofi att göra. Om man vet handlingen i Hamlet, vad Sokrates sa under sitt försvarstal och har läst "På spaning efter den tid som flytt" är man bildad. Förr skulle man ju kunna citera långa bitar ur Tegnérs dikter och ur fänriks Ståls sägner av Runeberg för att vara bildad. Men det behövs inte längre.
Förr var det väldigt fint att vara bildad. Men numera har ju författaren Ebba Witt-Brattström minsann avslöjat att kulturmän med massor av bildning, ofta är riktiga otäckingar. Hon har visst själv varit gift med en av de otäckaste, enligt henne. En gång i tiden ansågs ju bildning vara något som danade människan till det bättre. Men det har alltså nu visat sig vara åt helvete fel. Iallafall om man är man. Man blir alltså inte en bättre människa av att vara bildad. Man kan vara jättekunnig på litteraturhistoria och existentialismen och ändå vara en otäck jävel. Mallig, överlägsen och jävligt dum om man får tro Ebba, som träffat många av dessa bildade kulturmän.
Men jag tror ändå det är bra att vara bildad på något sätt. Inte för man blir en bättre människa men kanske förnuftigare. Man ökar sin förmåga att se någon sorts helhet och hålla två tankar i huvudet samtidigt. Dessutom får man ju tillgång till en massa bilder och berättelser om hur det är att vara människa. Man blir nog ofta bättre på att skilja fakta från fördom och på att respektera de som har andra åsikter än man själv. En av de bästa bilderna av dumhet som finns är ju ur Odyssén. När den store starke cyklopen Polyfemos blir blåst genom sin enögdhet och bristande förstånd. Odyssés har ju lurat honom att han heter "Ingen" så när han blivit bländad av Odyssés och ropar på hjälp, så frågar de andra cykloperna vem som gjort honom detta. Då svarar Polyfemos att det är "ingen" som gjort det. Var på hans cyklopkompisar rycker på axlarna och går hem. Sådant kan man berätta om om man är lite bildad.
Peter
fredag 10 november 2017
onsdag 8 november 2017
God morgon vänner!
Det är alltså onsdag och jag är ledig. Det känns rätt bra även om jag känner mig piggare än när jag bestämde mig för att gå ner i arbetstid. Men jag har känt mig lite otillräcklig sista tiden och önskat att jag med min arbetsinsats kunnat göra mer. Men ingen jävel skall säga att jag inte gjort mitt bästa utifrån mina förutsättningar. Jag har ta mig fan gjort så gott jag kan.
I natt hade jag en lite speciell dröm. Jag drömde att jag var på någon sorts lokal där jag skulle undervisas i att spela klarinett. Det gick dåligt och jag fick övergå till att spela någon sorts flöjt som lät som fågelkvitter. Men sedan var det någon som började spela ett mycket vackert musikstycke på cello. Så i drömmen komponerade min hjärna mycket vacker musik. När jag vaknade kom jag inte ihåg hur det lät. Vilket är tråkigt, för det var oerhört vackert. Antagligen är det något som jag vid något tillfälle lyssnat på, som nu dök upp i drömmen. Men vilket det är vet jag ju inte. För jag har ju glömt hur det lät.
Som jag skrivit om tidigare har jag en fågelmatargrej i form av ett rör av nät som man kan fylla med jordnötter. Förut var det mest blåmesar och talgoxar som nyttjade denna resturang. Men den senaste tiden är det som Visbys alla gråsparvar och pilfinkar hittat hit. De sitter i klungor och glufsar i sig jordnötter som ungar framför Melodischlagerfestivalen. Men jag tycker det är bra. För jag gillar gråsparvar och pilfinkar. Det är liksom ödmjuka fåglar som sällan får höra något positivt sägas om dem. Kanske inte så mycket negativt heller. De sitter mest i buskar och kvittrar och varken stör eller irriterar. Men alltför sällan får de beröm för sina insatser eller sitt utseende. Fast om man tittar noga så är de faktiskt fina, tycker jag. Fina bruna schatteringar på en liten rund kropp. Och det är trevligt att höra deras kvitter när man går förbi en buske med gråsparvar. Vi liknar faktiskt varandra jag och gråsparvarna på något sätt. Lite runda och inte så färggranna går vi runt i världen och gör så gott vi kan. Fast de är lite bättre. För de kan flyga.
Jag såg igår att man redan börjat julskylta i en del affärer. Man har också börjat sälja julmust. Det känns lite tidigt tycker jag. Fast det är ju snart jul. Denna frosseriets och slöseriets högtid som firas till minne av Jesus födelse. Som ni vet står det att han föddes i Bethlehem. Men det gjorde han säkert inte. För vid den lokala skattskrivning som genomfördes av guvernören i Syrien Publius Sulpicius Quirinius år sex e.kr. var det ingen som behövde resa någonstans för att bli skattskriven. Dessutom vet man att den elaka kung Herodes dog fyra år före det år då Jesus skall ha fötts. Så honom fanns det ingen anledning att fly till Egypten från. Detta har jag läst i en artikel av historikern Dick Harrysson. Så det stämmer nog. Men huruvida Jesus är född i ett stall och om det i detta stall fanns får och åsnor visste inte Dick Harrysson. Ej heller om några herdar kom dit. Mycket är alltså osäkert om denna förlossning. Men att modern var jungfru och oskuld är helt klarlagt. Likaså att hon befruktas av den helige ande på något icke penetrerande sätt. Men vad gäller tid och plats för resultatet av denna befruktning, är det mycket som är svårt att tro på.
Trevlig onsdag
Peter
Det är alltså onsdag och jag är ledig. Det känns rätt bra även om jag känner mig piggare än när jag bestämde mig för att gå ner i arbetstid. Men jag har känt mig lite otillräcklig sista tiden och önskat att jag med min arbetsinsats kunnat göra mer. Men ingen jävel skall säga att jag inte gjort mitt bästa utifrån mina förutsättningar. Jag har ta mig fan gjort så gott jag kan.
I natt hade jag en lite speciell dröm. Jag drömde att jag var på någon sorts lokal där jag skulle undervisas i att spela klarinett. Det gick dåligt och jag fick övergå till att spela någon sorts flöjt som lät som fågelkvitter. Men sedan var det någon som började spela ett mycket vackert musikstycke på cello. Så i drömmen komponerade min hjärna mycket vacker musik. När jag vaknade kom jag inte ihåg hur det lät. Vilket är tråkigt, för det var oerhört vackert. Antagligen är det något som jag vid något tillfälle lyssnat på, som nu dök upp i drömmen. Men vilket det är vet jag ju inte. För jag har ju glömt hur det lät.
Som jag skrivit om tidigare har jag en fågelmatargrej i form av ett rör av nät som man kan fylla med jordnötter. Förut var det mest blåmesar och talgoxar som nyttjade denna resturang. Men den senaste tiden är det som Visbys alla gråsparvar och pilfinkar hittat hit. De sitter i klungor och glufsar i sig jordnötter som ungar framför Melodischlagerfestivalen. Men jag tycker det är bra. För jag gillar gråsparvar och pilfinkar. Det är liksom ödmjuka fåglar som sällan får höra något positivt sägas om dem. Kanske inte så mycket negativt heller. De sitter mest i buskar och kvittrar och varken stör eller irriterar. Men alltför sällan får de beröm för sina insatser eller sitt utseende. Fast om man tittar noga så är de faktiskt fina, tycker jag. Fina bruna schatteringar på en liten rund kropp. Och det är trevligt att höra deras kvitter när man går förbi en buske med gråsparvar. Vi liknar faktiskt varandra jag och gråsparvarna på något sätt. Lite runda och inte så färggranna går vi runt i världen och gör så gott vi kan. Fast de är lite bättre. För de kan flyga.
Jag såg igår att man redan börjat julskylta i en del affärer. Man har också börjat sälja julmust. Det känns lite tidigt tycker jag. Fast det är ju snart jul. Denna frosseriets och slöseriets högtid som firas till minne av Jesus födelse. Som ni vet står det att han föddes i Bethlehem. Men det gjorde han säkert inte. För vid den lokala skattskrivning som genomfördes av guvernören i Syrien Publius Sulpicius Quirinius år sex e.kr. var det ingen som behövde resa någonstans för att bli skattskriven. Dessutom vet man att den elaka kung Herodes dog fyra år före det år då Jesus skall ha fötts. Så honom fanns det ingen anledning att fly till Egypten från. Detta har jag läst i en artikel av historikern Dick Harrysson. Så det stämmer nog. Men huruvida Jesus är född i ett stall och om det i detta stall fanns får och åsnor visste inte Dick Harrysson. Ej heller om några herdar kom dit. Mycket är alltså osäkert om denna förlossning. Men att modern var jungfru och oskuld är helt klarlagt. Likaså att hon befruktas av den helige ande på något icke penetrerande sätt. Men vad gäller tid och plats för resultatet av denna befruktning, är det mycket som är svårt att tro på.
Trevlig onsdag
Peter
söndag 5 november 2017
Hej vänner!
Jag var och hälsade på min far, mor och äldsta syster i helgen. Hör det var ju alla helgons dag och då passar det ju bra att hälsa på de döda man känner och vill hälsa på. Jag hade med mig några ljus som jag tände och stod där och kände mig lite högtidlig och vemodig. Själv tycker jag inte om döden. Man kan faktiskt säga att jag är en stark motståndare till denna. Men det är ju egentligen rätt meningslöst, då man ändå inte har en chans att slippa undan.
Jag försöker låta bli att tänka så mycket på döden. Antagligen är det därför jag tänker så mycket på den. Det är ju en värdelös teknik att försöka låta bli att tänka på något, för då tänker man ju bara ännu mer på det man försöker låta bli att tänka på. Livet är alltså en kort historia för oss ateister. De troende har ju det bättre, för för dem finns ju en oändlighet av paradis framför dem när de dött. Men för sådana som mig är det bara ett jävla tröstlöst mörker som väntar. Som en evig november fast tråkigare. Fast det är klart att det vore kul om någon tänkte på mig och kom och tände ett ljus eller två på min grav. Fast då tror jag man struntar i vilket, död som är.
Men att tända ljus på gravarna är en fin tradition. Speciellt på kvällen blir det fint på kyrkogårdarna i novembermörkret. Ljus är ju lite som livet på något sätt. Det tänds, brinner en stund och till slut så slocknar det. Just nu tycker jag det brinner lite väl fort förresten. Det känns som jag fyllde 50 i förrgår och nu är jag plötsligt 63. Hur fan gick det till? Livet känns plötsligt så skrämmande kort.
Jag är alltså rädd för att dö. Jag har nu också levat så länge att en del som jag känt har haft det dåliga omdömet att gå och dö. Detta trots att jag sagt åt dem att låta bli. Nu hoppar min katt upp på skrivbordet och vill bli klappad. Men det är lite svårt att skriva med en katt bland tangenterna, så jag lyfte ner honom. Han är nog inte rädd för att dö förresten. För jag tror inte han har en aning om att han en dag skall göra det. Han lever nog i nuet och bekymrar sig föga för vad som komma skall. Det är iallafall vad jag tror. Men vi människor är ju väl medvetna om hur det kommer gå till slut. Det är väl de som skrämt oss till den milda grad att vi hittat på himmelriken, paradis och själavandring. Det känns så definitivt att det bara skall ta slut en dag.
Sådana där muslimska extremister tror visst att om man dör som martyr kommer man till paradiset och blir omhändertagen av en massa jungfrur. Låter ju bara jättejobbigt. En massa tonårstjejer som babblar om musik man inte begriper, smäller i dörrar och sminkar sig så de ser fåniga ut. Om jag nu i paradiset nödvändigtvis skall tas om han av damer, så låt dem åtminstone vara i en mogen ålder så man har något gemensamt att snacka om. Sedan vore de ju bra om de kunde göra kåldolmar och kokt torsk med äggsås, för det är ju gott. Därefter bjuder jag damerna ifråga på champagne och sedan hopp i säng. Man är ju ändå i paradiset, menar jag och det är ju de också. Vilket säkert är en överraskning för dem. Bergis kommer de protestera och säga: "laga käk och hand om en gubbe. Skall det kallas för paradis det". Men jag får väl göra mitt bästa för att muntra upp dem. Låter jobbigt. Jag tror inte jag skall bli muslim och dö martyrdöden, trots allt. Inte nog med att man skall vara död. Man kommer ha massa trevliga med ack så besvikna damer att ta hand om. "Han var ju inte så kul när han levde. Men som död är han ju jättetråkig" kommer de bergis att säga. Och sådant vill man ju verkligen inte höra.
Vikingarna trodde ju att de kom till Valhall om de dog i strid. Det fanns visst en del tjejer där som kallades valkyrier. De hjälpte visst till med serverandet av käket men annars var de med och slogs och firade med andra slagskämparna. Det fanns ju en gris där som hette Särimner som man kunde slakta och käka upp varje kväll. Men nästa dag var han återställd och det vara bara att slakta honom igen. Praktiskt och bra minsann.
Den engelska poeten John Donne (1571 - 1631) skrev ju en berömd dikt om döden. Den lyder:
"Death, be not proud, though some have called thee
Mighty and dreadful, for thou art not so;
For those whom thou think'st thou dost overthrow
Die not, poor Death, nor yet canst thou kill me.
From rest and sleep, which but thy pictures be,
Much pleasure; then from thee much more must flow,
And soonest our best men with thee do go,
Rest of their bones, and soul's delivery.
Thou art slave to fate, chance, kings, and desperate men,
And dost with poison, war, and sickness dwell,
And poppy or charms can make us sleep as well
And better than thy stroke; why swell'st thou then?
One short sleep past, we wake eternally
And death shall be no more; Death, thou shalt die."
Men som sagt han dog 1631 och motbevisade väl på ett sätt därmed sin egen dikt.
Peter
Jag var och hälsade på min far, mor och äldsta syster i helgen. Hör det var ju alla helgons dag och då passar det ju bra att hälsa på de döda man känner och vill hälsa på. Jag hade med mig några ljus som jag tände och stod där och kände mig lite högtidlig och vemodig. Själv tycker jag inte om döden. Man kan faktiskt säga att jag är en stark motståndare till denna. Men det är ju egentligen rätt meningslöst, då man ändå inte har en chans att slippa undan.
Jag försöker låta bli att tänka så mycket på döden. Antagligen är det därför jag tänker så mycket på den. Det är ju en värdelös teknik att försöka låta bli att tänka på något, för då tänker man ju bara ännu mer på det man försöker låta bli att tänka på. Livet är alltså en kort historia för oss ateister. De troende har ju det bättre, för för dem finns ju en oändlighet av paradis framför dem när de dött. Men för sådana som mig är det bara ett jävla tröstlöst mörker som väntar. Som en evig november fast tråkigare. Fast det är klart att det vore kul om någon tänkte på mig och kom och tände ett ljus eller två på min grav. Fast då tror jag man struntar i vilket, död som är.
Men att tända ljus på gravarna är en fin tradition. Speciellt på kvällen blir det fint på kyrkogårdarna i novembermörkret. Ljus är ju lite som livet på något sätt. Det tänds, brinner en stund och till slut så slocknar det. Just nu tycker jag det brinner lite väl fort förresten. Det känns som jag fyllde 50 i förrgår och nu är jag plötsligt 63. Hur fan gick det till? Livet känns plötsligt så skrämmande kort.
Jag är alltså rädd för att dö. Jag har nu också levat så länge att en del som jag känt har haft det dåliga omdömet att gå och dö. Detta trots att jag sagt åt dem att låta bli. Nu hoppar min katt upp på skrivbordet och vill bli klappad. Men det är lite svårt att skriva med en katt bland tangenterna, så jag lyfte ner honom. Han är nog inte rädd för att dö förresten. För jag tror inte han har en aning om att han en dag skall göra det. Han lever nog i nuet och bekymrar sig föga för vad som komma skall. Det är iallafall vad jag tror. Men vi människor är ju väl medvetna om hur det kommer gå till slut. Det är väl de som skrämt oss till den milda grad att vi hittat på himmelriken, paradis och själavandring. Det känns så definitivt att det bara skall ta slut en dag.
Sådana där muslimska extremister tror visst att om man dör som martyr kommer man till paradiset och blir omhändertagen av en massa jungfrur. Låter ju bara jättejobbigt. En massa tonårstjejer som babblar om musik man inte begriper, smäller i dörrar och sminkar sig så de ser fåniga ut. Om jag nu i paradiset nödvändigtvis skall tas om han av damer, så låt dem åtminstone vara i en mogen ålder så man har något gemensamt att snacka om. Sedan vore de ju bra om de kunde göra kåldolmar och kokt torsk med äggsås, för det är ju gott. Därefter bjuder jag damerna ifråga på champagne och sedan hopp i säng. Man är ju ändå i paradiset, menar jag och det är ju de också. Vilket säkert är en överraskning för dem. Bergis kommer de protestera och säga: "laga käk och hand om en gubbe. Skall det kallas för paradis det". Men jag får väl göra mitt bästa för att muntra upp dem. Låter jobbigt. Jag tror inte jag skall bli muslim och dö martyrdöden, trots allt. Inte nog med att man skall vara död. Man kommer ha massa trevliga med ack så besvikna damer att ta hand om. "Han var ju inte så kul när han levde. Men som död är han ju jättetråkig" kommer de bergis att säga. Och sådant vill man ju verkligen inte höra.
Vikingarna trodde ju att de kom till Valhall om de dog i strid. Det fanns visst en del tjejer där som kallades valkyrier. De hjälpte visst till med serverandet av käket men annars var de med och slogs och firade med andra slagskämparna. Det fanns ju en gris där som hette Särimner som man kunde slakta och käka upp varje kväll. Men nästa dag var han återställd och det vara bara att slakta honom igen. Praktiskt och bra minsann.
Den engelska poeten John Donne (1571 - 1631) skrev ju en berömd dikt om döden. Den lyder:
"Death, be not proud, though some have called thee
Mighty and dreadful, for thou art not so;
For those whom thou think'st thou dost overthrow
Die not, poor Death, nor yet canst thou kill me.
From rest and sleep, which but thy pictures be,
Much pleasure; then from thee much more must flow,
And soonest our best men with thee do go,
Rest of their bones, and soul's delivery.
Thou art slave to fate, chance, kings, and desperate men,
And dost with poison, war, and sickness dwell,
And poppy or charms can make us sleep as well
And better than thy stroke; why swell'st thou then?
One short sleep past, we wake eternally
And death shall be no more; Death, thou shalt die."
Men som sagt han dog 1631 och motbevisade väl på ett sätt därmed sin egen dikt.
Peter
onsdag 1 november 2017
Hej vänner!
Det är onsdag och jag är ledig. Men den här veckan är jag faktiskt ledig på torsdag och fredag också. Jag hade faktiskt fått mer plusflex än man får ha. Så jag kände att jag nog borde göra något åt detta och då passade det bra den här veckan då det är höstlov och lite färre som vill träffa mig.
Nu har en islamistisk tokfan mördat igen såg jag. Varför vet jag inte. Han tror väl att hans gud gillar när man kör ihjäl oskyldiga människor. Allah tycks i varje fall inte ha så mycket emot det eftersom han låter det ske gång på gång. Eller så är han maktlös över vad hans tillbedjare hittar på för tokigheter. Religion kan verkligen göra folk tokiga. Man får hoppas att vidskepelsen en dag ersätts av förnuft och humanism.
Man har förresten firat att Martin Luther för 500 år sedan spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg vilket tydligen var starten på reformationen. Jag kom på att jag inte vet så mycket om Luther. Att han har skrivit psalmen "Vår gud är oss en väldig borg" och att han avskaffade den konstiga perversion som kallas celibatet, visste jag. Han gifte sig själv förresten med en dam som varit nunna. Luther var förresten inte alls en sträng tråkmåns vilket jag trodde förr. Att han satt på axeln och talade om vilken dålig och syndfull människa jag är. Icke sa nicke. Han sa till exempel:
"När du frestas av depression eller förtvivlan eller någon annan samvetsplåga, då skall du äta, dricka, söka sällskap. Om du kan glädja dig med tankar på flickor, skall du göra det." Ett råd som är så gott som något. Men han var visst också en otäck antisemit. Så någon vidare trevlig person var han nog inte.
Nu skall jag gå och handla tror jag. Funderar på att göra en köttgryta. Tror jag skall koka i porter för jag har en känsla att det skulle kunna bli gott. Har för mig att jag sett ett sådant recept någonstans.
Trevlig onsdag
Peter
Det är onsdag och jag är ledig. Men den här veckan är jag faktiskt ledig på torsdag och fredag också. Jag hade faktiskt fått mer plusflex än man får ha. Så jag kände att jag nog borde göra något åt detta och då passade det bra den här veckan då det är höstlov och lite färre som vill träffa mig.
Nu har en islamistisk tokfan mördat igen såg jag. Varför vet jag inte. Han tror väl att hans gud gillar när man kör ihjäl oskyldiga människor. Allah tycks i varje fall inte ha så mycket emot det eftersom han låter det ske gång på gång. Eller så är han maktlös över vad hans tillbedjare hittar på för tokigheter. Religion kan verkligen göra folk tokiga. Man får hoppas att vidskepelsen en dag ersätts av förnuft och humanism.
Man har förresten firat att Martin Luther för 500 år sedan spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg vilket tydligen var starten på reformationen. Jag kom på att jag inte vet så mycket om Luther. Att han har skrivit psalmen "Vår gud är oss en väldig borg" och att han avskaffade den konstiga perversion som kallas celibatet, visste jag. Han gifte sig själv förresten med en dam som varit nunna. Luther var förresten inte alls en sträng tråkmåns vilket jag trodde förr. Att han satt på axeln och talade om vilken dålig och syndfull människa jag är. Icke sa nicke. Han sa till exempel:
"När du frestas av depression eller förtvivlan eller någon annan samvetsplåga, då skall du äta, dricka, söka sällskap. Om du kan glädja dig med tankar på flickor, skall du göra det." Ett råd som är så gott som något. Men han var visst också en otäck antisemit. Så någon vidare trevlig person var han nog inte.
Nu skall jag gå och handla tror jag. Funderar på att göra en köttgryta. Tror jag skall koka i porter för jag har en känsla att det skulle kunna bli gott. Har för mig att jag sett ett sådant recept någonstans.
Trevlig onsdag
Peter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)