God kväll vänner!

Det är ibland jobbigt att vara människa. Som Hamlet så riktigt påpekar har "beslutsamhetens friska hy" en obehaglig tendens att övergå i "eftertanken kranka blekhet". Själv har jag vacklat jag runt och känt mig blek som som fan om nosen. Inte mått bra alls faktiskt. Nu kanske detta löst sig till priset att en del nog blivit besvikna och sura på mig. Det känns jättejobbigt att göra folk jag tycker om till kärlekens gräns, besvikna på mig.

Jag har alltså sovit dåligt och brottats med mig själv och mitt samvete de sista veckornas nätter. Så på dagarna har jag ofta varit helt slut. Det enda goda med detta är att jag trots min allmänna knäppighet, därmed bevisar att jag har ett samvete. Ett samvete som dessutom har förmåga att plåga mig med skuld och skam på det mest djävulska sätt. Så det kan jag i varje fall säga till de som nu tycker jag inte skött mig: jag håller med er och har minsann straffats ordentligt för mitt tilltag.

En sak jag faktiskt aldrig ägnat mig åt är att tafsa på kvinnor eller begå andra kränkningar och övergrepp. Det har mitt samvete bestämt sagt åt mig att låta bli. Någon gång har väl min blick fastnat lite väl länge i ett dekolletage av misstag. Men något värre en detta har jag faktiskt aldrig gjort. 

Men nu är tidningarna fyllda av beskrivningar av män som ägnat sig åt sexuella övergrepp och kränkningar. Ofta män med makt som utnyttjat denna till att gå rejält över alla gränser. Alltså män som nått positioner där de har möjlighet att påverka andras karriär och livssituation. Men som också verkar vara psykopatiska i sin manipulativa förmåga och bristande empati. Och det verkar inte handla om enstaka fall. Samhället verkar vara nedlusat av dem. De har uppfört sig som riktiga svin och tycks ändå sovit gott om nätterna. Men nu står de minsann med brallorna nere och det är rätt åt dem.

Jag har ju länge sagt att man skall vara generellt misstänksam mot män som söker makt. Naturligtvis förstår jag att det finns trevliga och framgångsrika människor som befordrats till maktpositioner. Men det finns alltför många exempel på hur de som sökt makten varit riktigt otäcka. Man säger att makt korrumperar. Det är nog sant. Men jag tror att de rötägg som utnyttjar sin position, var skitstövlar från början. Jag vet inte riktigt hur man skall komma åt detta obehagliga fenomen. Men man måste nog börja tidigt. För den som är taskig mot sina kompisar utan dåligt samvete som barn fortsätter nog ofta med att vara taskig mot sina arbetskamrater som vuxen.

Jag kom att tänka på Sigrid Storråda. Hon var först gift med kung Erik Segersäll som var född 995. Men hon skilde sig från honom av okänd anledning. Men jag tror bara hon tröttnade på honom. Efter att ha skilt sig blev hon härskarinna över Västergötland. Det var en del småkungar som friade till henne. Men dem brände hon inne för att lära dem av med sådana dumheter. Så det gjorde de minsann inte om. Men så friade den norske kungen Olav Tryggvason till henne och det var ju en helt annan sak. Så de bestämde att de skulle gifta sig. Men strax innan bröllopet kom Olav och krävde att Sigrid skulle bli kristen. Men de ville Sigrid verkligen inte. Men kungen var ju inte så van att någon inte gjorde som han sa. Så han gav Sigrid en örfil och sa att han minsann inte tänkte gifta sig med en "hundhedning". Sigrid sa "detta kan mycket väl bliva din bane".

Efter en tid gifte sig Sigrid med den danske kungen Sven Tveskägg. På honom tjatade hon att han nog borde göra upp med Olav Tryggvason, som hon tyckte var en dum jävel. För hon förlät aldrig honom för att han slagit till henne. Till slut gav Sven Tveskägg med sig och överföll Olav vid ön Svolder. Där blev Olav dödad. När Sigrid fick höra det sa hon säkert: "Vad va var jag sa. Där fick du för dina böner, din religiösa extremist". Den kvinnan var minsann inte att leka med. Idag hade hon säkert bränt upp programledare, kulturprofiler och före detta partiledare om de så mycket som petat på henne. För sådant hade hon aldrig accepterat. Och det bör ingen annan göra heller.


Peter