Hej vänner!
Det har varit en grå, blåsig och regnig dag här på Gotland. Jag gick en liten promenad på förmiddagen men sedan har jag varit inne hela dagen. Det har faktisk varit rätt trist. Som jag tidigare berättat läser jag en bok om människans utveckling i Europa skriven av Karin Bojs. Det är en mycket intressant bok om vad som har hänt de som bott på denna kontinent. Nu är jag framme vid den tid då jordbruket började. Numera verkar det fastlagt att det var en grupp med människor från Anatolien som bredde ut sig över Europa och tog med sig kunskapen om hur man odlar och håller tamdjur. Men jägarfolket bodde kvar och fortsatte med sitt i skogarna. Men man har med hjälp av dna nu sett att det var två olika folk som ägnade sig åt jordbruk eller de som fortsatte med jakt.
Det verkar också som en anledning till att man började odla sädesslagen var inte att man avsåg göra bröd, utan mera att man kommit på att det gick att göra öl av dem. Man har tydligen hittat stora lerkärl som innehöll rester av öltillverkning. Man kokade visst också gröt ibland när man var hungrig. Men stenåldersgubbarna tyckte att det var slöseri, gissar jag. För vem fan vill ha gröt när det finns öl.
En annan bra sak med att folk blev bönder var att de blev kompisar med katter. För när man lagrar spannmål kan man ge sig fan på att mössen hittar det och käkar upp och förorenar i magasinet. Men katterna upptäckte att det fanns gott om möss där människorna bodde och kom dit och började jaga bland den lagrade säden. Det tyckte naturligtvis människorna var hur bra som helst. Så de blev kompisar med sina morrhårsförsedda kamrater och klappade dem och såg till att de hade det bra. Men katterna blev väl egentligen aldrig domesticerade som hundar eller hästar. De fortsatte leva sina liv i vår närhet så länge det fanns möss eller de bjöds på annat att käka. Men riktigt tama blev de aldrig.
Folk brukar ibland bli imponerade av att min katt ibland följer mig och kommer när jag ropar på honom. Då brukar de säga "att han ju är som en hund". Men det är han egentligen inte. För får han annat och viktigare saker att tänka på så struntar han i mig. Och vill han inte gå in så stannar han ute oavsett vad jag tycker. Han lever liksom bredvid mig och vi är nära vänner. Men det är liksom ingen maktrelation där den ene bestämmer över den andre. Bortsett från att han bestämmer när det skall serveras käk, när han skall gå ut och när han vill bli klappad. Vad gäller sådant har jag inget att säga till om. Även i övrigt ger han fan i vad jag tycker så länge jag sköter mig.
Peter
fredag 30 juni 2017
Hej vänner!
Klockan är 4:28 och jag kan inte sova. Ovädret är över oss och ute regnar det och blåser. Kamrat katten har faktiskt varit ute en sväng. För vid tretiden var det ett jävla tjat om att få gå ut av någon anledning. Jag sa att han inte fick men han fortsatte att tjata på det där jobbigt gnälliga sättet. Så till slut gick jag och släppte ut honom. Men för en stund sedan gick jag och släppte in honom, vilket han blev glad för. Annars har han en massa bra ställen i ruinerna som jag bor granne med där han kan ligga om det regnar och blåser. Så han brukar faktiskt aldrig vara speciellt blöt när han kommer in även om det regnar. Men idag tyckte han tydligen att det för jävligt otäckt att vara ute.
Annars har det inte hänt speciellt mycket sedan jag skrev här sist. Det enda spännande som hänt sedan dess är att en fågel bajsade på mig igår. Jag hade varit och lånat några böcker på biblioteket och på vägen hem bajsade en alltså en fågel på mig. Jag såg inte vem som var den skyldige, men jag misstänker en kaja som flög förbi och såg lurig ut. Det var i varje fall ingen liten småfågel som en blåmes eller så. Det var lätt att avgöra då mängden bajs var större än så. Nu tror jag inte det var med avsikt som jag utsattes för detta attentat. Jag var nog mer ett slumpmässigt offer som råkade passera under det träd där den bajsnödiga fågeln satt. Annars kan ju måsfåglar anfalla en som störtbombare, om man kommer för nära deras ungar.
En av de böcker jag lånade var förresten skriven av den utmärkta vetenskapsjournalisten Karin Bojs. Den handlar om vad den nya dna-tekniken har lärt oss om människans utveckling och hur man kan tolka dess resultat. Jag är bara i början av denna bok men redan nu får man läsa om intressanta saker. Till exempel att neandertalmänniskor och moderna människor fick barn med varandra. Det har jag läst om tidigare, men är ändå intressant. Det är ju den svenske forskaren Svante Pääbo som i sin forskning visat att så var fallet. Det står att att ungefär två procent av vårt dna kommer från neandertalare. Kunde gott varit lite mer tycker jag.
Neandertalmänniskorna levde ju i Europa i hundratusentals år innan den moderna människan kom knallande från Afrika. Men för sådär 35000 år sedan försvann de helt och hållet. Ingen vet riktig varför de försvann men troligtvis utrotades de av de moderna nykomlingarna. Under några tusen år levde neandertalare och moderna människor tillsammans i delar av Europa och fick då tydligen barn ihop vid några tillfällen. Jag hoppas att neandertalarna inte slogs ihjäl utan bara blandades upp med moderna människor och försvann på det sättet. Men det troligaste är att de blev ihjälslagna av sina grannar. Skulle vara rätt typiskt. För den moderna människan har ju alltid uppfört sig illa mot de som inte är som dem.
Man har tydligen hittat pärlor som är gjorda av neandertalare. Men annars verkar de inte varit så mycket för konst och musik. Man har i varje fall inte hittat några exempel på bilder eller skulpturer som man tror är gjorda av neandertalare. Men de moderna människorna gjorde ju tidigt bilder och små skulpturer. De senare föreställer ju ofta damer med formerna på rätt ställe. Rätt yppiga kan man säga. En del tror att att de föreställer någon sorts fruktbarhetsgudinna.
Trots att neandertalarna levde så länge i Europa verkar de inte hittat på så mycket nytt. De verkar haft samma jaktmetoder och levt på samma sätt årtusende efter årtusende. Man tror inte att de utvecklade kastspjut eller synålar och annat som skulle underlättat tillvaron. Om man inte har kastspjut är ju det besvärligt att jaga mammutar till exempel. Neandertalarna smög sig antagligen på mammutarna och dödade dem genom att sticka ihjäl dem med vässade störar som spjut. En rätt farlig form av jakt. Klart man riskerar bli utrotad om man jagar på det sättet. Men neandertalarna kom tydligen inte på något bättre.
Man har hittat symmetriska mönster som troligtvis är ristade av neandertalare. Så man tror att de gillade symmetri på något sätt. Men kulturer som bara vill ha ordning och symmetri brukar ju i längden inte vara så framgångsrika. Men för neandertalarna funkade det i tusental år. Men de höll sig till det invanda och verkar inte varit så kreativa och nyskapande. Och då kommer man ju inte på något nytt. Det kunde jag skriva mycket om. Men nu blev jag trött, så jag får återkomma till detta.
Peter
Klockan är 4:28 och jag kan inte sova. Ovädret är över oss och ute regnar det och blåser. Kamrat katten har faktiskt varit ute en sväng. För vid tretiden var det ett jävla tjat om att få gå ut av någon anledning. Jag sa att han inte fick men han fortsatte att tjata på det där jobbigt gnälliga sättet. Så till slut gick jag och släppte ut honom. Men för en stund sedan gick jag och släppte in honom, vilket han blev glad för. Annars har han en massa bra ställen i ruinerna som jag bor granne med där han kan ligga om det regnar och blåser. Så han brukar faktiskt aldrig vara speciellt blöt när han kommer in även om det regnar. Men idag tyckte han tydligen att det för jävligt otäckt att vara ute.
Annars har det inte hänt speciellt mycket sedan jag skrev här sist. Det enda spännande som hänt sedan dess är att en fågel bajsade på mig igår. Jag hade varit och lånat några böcker på biblioteket och på vägen hem bajsade en alltså en fågel på mig. Jag såg inte vem som var den skyldige, men jag misstänker en kaja som flög förbi och såg lurig ut. Det var i varje fall ingen liten småfågel som en blåmes eller så. Det var lätt att avgöra då mängden bajs var större än så. Nu tror jag inte det var med avsikt som jag utsattes för detta attentat. Jag var nog mer ett slumpmässigt offer som råkade passera under det träd där den bajsnödiga fågeln satt. Annars kan ju måsfåglar anfalla en som störtbombare, om man kommer för nära deras ungar.
En av de böcker jag lånade var förresten skriven av den utmärkta vetenskapsjournalisten Karin Bojs. Den handlar om vad den nya dna-tekniken har lärt oss om människans utveckling och hur man kan tolka dess resultat. Jag är bara i början av denna bok men redan nu får man läsa om intressanta saker. Till exempel att neandertalmänniskor och moderna människor fick barn med varandra. Det har jag läst om tidigare, men är ändå intressant. Det är ju den svenske forskaren Svante Pääbo som i sin forskning visat att så var fallet. Det står att att ungefär två procent av vårt dna kommer från neandertalare. Kunde gott varit lite mer tycker jag.
Neandertalmänniskorna levde ju i Europa i hundratusentals år innan den moderna människan kom knallande från Afrika. Men för sådär 35000 år sedan försvann de helt och hållet. Ingen vet riktig varför de försvann men troligtvis utrotades de av de moderna nykomlingarna. Under några tusen år levde neandertalare och moderna människor tillsammans i delar av Europa och fick då tydligen barn ihop vid några tillfällen. Jag hoppas att neandertalarna inte slogs ihjäl utan bara blandades upp med moderna människor och försvann på det sättet. Men det troligaste är att de blev ihjälslagna av sina grannar. Skulle vara rätt typiskt. För den moderna människan har ju alltid uppfört sig illa mot de som inte är som dem.
Man har tydligen hittat pärlor som är gjorda av neandertalare. Men annars verkar de inte varit så mycket för konst och musik. Man har i varje fall inte hittat några exempel på bilder eller skulpturer som man tror är gjorda av neandertalare. Men de moderna människorna gjorde ju tidigt bilder och små skulpturer. De senare föreställer ju ofta damer med formerna på rätt ställe. Rätt yppiga kan man säga. En del tror att att de föreställer någon sorts fruktbarhetsgudinna.
Trots att neandertalarna levde så länge i Europa verkar de inte hittat på så mycket nytt. De verkar haft samma jaktmetoder och levt på samma sätt årtusende efter årtusende. Man tror inte att de utvecklade kastspjut eller synålar och annat som skulle underlättat tillvaron. Om man inte har kastspjut är ju det besvärligt att jaga mammutar till exempel. Neandertalarna smög sig antagligen på mammutarna och dödade dem genom att sticka ihjäl dem med vässade störar som spjut. En rätt farlig form av jakt. Klart man riskerar bli utrotad om man jagar på det sättet. Men neandertalarna kom tydligen inte på något bättre.
Man har hittat symmetriska mönster som troligtvis är ristade av neandertalare. Så man tror att de gillade symmetri på något sätt. Men kulturer som bara vill ha ordning och symmetri brukar ju i längden inte vara så framgångsrika. Men för neandertalarna funkade det i tusental år. Men de höll sig till det invanda och verkar inte varit så kreativa och nyskapande. Och då kommer man ju inte på något nytt. Det kunde jag skriva mycket om. Men nu blev jag trött, så jag får återkomma till detta.
Peter
onsdag 28 juni 2017
Hej vänner!
Det är onsdagskväll och ett lågtryck närmar sig från väster. Det skall visst bli ett riktigt oväder på fredag som skall stanna över helgen. Så efter en dag med lite mindre blåst idag, är alltså blåsten på väg tillbaka med fördubblad styrka.
Jag såg att den svenske katolske biskopen Anders Arborelius blivit kardinal. Han har fått en praktfull röd klänning och en liten fånig hatt att sätta på huvudet. Så nu är hur fin som helst och får sitta med de andra fina kardinalerna och besluta om ditten och datten. Bland annat om äktenskap, aborter och preventivmedel. Sånt som endast en kille som levt i celibat hela livet kan vara expert på. Men den katolska kyrka är ju en rätt obehaglig organisation som man bör akta sig för. Speciellt har det visat sig att barn kan utsättas för allvarlig fara i dess närhet.
Ibland undrar jag vad Jesus skulle ha tyckt om den katolska kyrkan. Jag tror han skulle tyckt jävligt illa om denna institution. Han skulle säkert tagit en rejäl käpp och piskat ut alla kardinaler ur Peterskyrkan så långkjolarna fladdrade kring benen på dem. För han gillade inte hycklare och fariséer. Men dricka ett glas vin med syndare och publikaner kunde han tänka sig vad jag förstår. Så jag skulle nog kunna bli bjuden på ett glas när han var klar med utdrivningen av kardinalgänget.
Annars fortgår världens ondska har jag sett. Det halshuggs, mördas, låses in och trakasseras i religionen, hederns, traditionens och politikens namn. Men vad fan skall man göra åt det. Den franske författaren och filosofen Voltaire föreslog ju att man skulle ge fan i alltihop och "odla sin trädgård". Men jag har ingen trädgård. Inte ens en liten balkong. Det är en brist. För jag tror jag skulle må bra av att odla grejor i en trädgård. Speciellt kryddor, grönsaker och rotfrukter. Och ett litet växthus för odling av tomater vore bra. För numera är det ju lögn i helvete att köpa tomater i affären som smakar tomater. De är röda och fina, men smakar nästan ingenting. I Italien finns det knöliga tomater som smakar tomat. Men så har de väl fått mogna långsamt i solen också. Såna tomater skulle jag odla i mitt lilla växthus, om jag hade något.
Så sitter jag alltså här i sommarnatten och väntar på ovädret. Det från väster kommande ovädret som skall passera med regn och blåst. Men även detta kommer dra förbi och solen kommer åter. Och det är en tröst och något som livet trots allt lärt mig. Det drar förbi. Även det jävligaste oväder drar förbi och solen kommer åter.
Peter
Det är onsdagskväll och ett lågtryck närmar sig från väster. Det skall visst bli ett riktigt oväder på fredag som skall stanna över helgen. Så efter en dag med lite mindre blåst idag, är alltså blåsten på väg tillbaka med fördubblad styrka.
Jag såg att den svenske katolske biskopen Anders Arborelius blivit kardinal. Han har fått en praktfull röd klänning och en liten fånig hatt att sätta på huvudet. Så nu är hur fin som helst och får sitta med de andra fina kardinalerna och besluta om ditten och datten. Bland annat om äktenskap, aborter och preventivmedel. Sånt som endast en kille som levt i celibat hela livet kan vara expert på. Men den katolska kyrka är ju en rätt obehaglig organisation som man bör akta sig för. Speciellt har det visat sig att barn kan utsättas för allvarlig fara i dess närhet.
Ibland undrar jag vad Jesus skulle ha tyckt om den katolska kyrkan. Jag tror han skulle tyckt jävligt illa om denna institution. Han skulle säkert tagit en rejäl käpp och piskat ut alla kardinaler ur Peterskyrkan så långkjolarna fladdrade kring benen på dem. För han gillade inte hycklare och fariséer. Men dricka ett glas vin med syndare och publikaner kunde han tänka sig vad jag förstår. Så jag skulle nog kunna bli bjuden på ett glas när han var klar med utdrivningen av kardinalgänget.
Annars fortgår världens ondska har jag sett. Det halshuggs, mördas, låses in och trakasseras i religionen, hederns, traditionens och politikens namn. Men vad fan skall man göra åt det. Den franske författaren och filosofen Voltaire föreslog ju att man skulle ge fan i alltihop och "odla sin trädgård". Men jag har ingen trädgård. Inte ens en liten balkong. Det är en brist. För jag tror jag skulle må bra av att odla grejor i en trädgård. Speciellt kryddor, grönsaker och rotfrukter. Och ett litet växthus för odling av tomater vore bra. För numera är det ju lögn i helvete att köpa tomater i affären som smakar tomater. De är röda och fina, men smakar nästan ingenting. I Italien finns det knöliga tomater som smakar tomat. Men så har de väl fått mogna långsamt i solen också. Såna tomater skulle jag odla i mitt lilla växthus, om jag hade något.
Så sitter jag alltså här i sommarnatten och väntar på ovädret. Det från väster kommande ovädret som skall passera med regn och blåst. Men även detta kommer dra förbi och solen kommer åter. Och det är en tröst och något som livet trots allt lärt mig. Det drar förbi. Även det jävligaste oväder drar förbi och solen kommer åter.
Peter
måndag 26 juni 2017
God morgon vänner!
Klockan är 5:12 på morgonen och jag kan inte sova. Ute blåser det småspik och är mulet. Det senare gör inte så mycket men vinden irriterar mig. För det gör att man inte har någon lust att cykla. För en motvind som den här, skulle ta bort nöjet rätt ordentligt. Dessutom är det trist för det pågår en kul idrottshändelse här på Gotland. Nämligen en tävling mellan olika öar i världen i diverse idrotter. Som en sorts öarnas olympiska spel. Det är trist om det förbannade blåsandet skulle störa tävlingarna. Vi får hoppas det lugnar ned sig framåt dagen.
Det är alltså sommar. Men när man tittar ut kunde det lika gärna vara tidig höst. Jag är orolig för skatorna och att deras bon skall blåsa ner. För jag har två gånger bott bredvid skatbon som blåst ner i storm. Sådant är tråkigt och ledsamt. Idag stormar det väl inte direkt även om det blåser ganska hårt. Gissar att det blåser styv kuling eller något sådant.
Numera börjar ju bibeln på följande sätt: "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet." I denna förra översättningen var det "guds ande" som svävade över vattnet. Men nu har man kommit på att det var en "gudsvind" tydligen. Vad det nu är? Undra fall den blåser lika besvärligt som det blåser på Gotland idag. För isåfall är det bättre med en ande som svävar lite lugnt och stilla som en luftballong över havet, än en gudsvind, som ställer till det för oss som gillar att cykla.
Det är ont om vatten på Gotland. Så här i Visby har man minskat trycket i kranarna så det skall gå åt mindre vatten. Hoppas det funkar och att folk inte bara duschar längre istället. De sista åren har det varit dåligt med vatten både här på Gotland men också på Öland och lite varstans. Jag har inget minne av att det var ont om vatten på det sätter förr. Då kunde det bli besvärligt torra somrar för de som hade egen brunn. Men det kommunala vattnet var det inga problem med. Kanske beror vattenbristen på klimatförändringar och är ett tecken på vilka problem som komma skall. Så nu kan man faktiskt ibland längta efter regn även på sommaren. Förr var den typen av längtan ofta onödig för det regnade rätt ofta på våren och sommaren. Då kunde man vara sur över det. Nu kan man vara sur över att blommorna torkar bort och att naturen blir gul och tråkig som en öken. Dessutom blir det inga kantareller när det är snustorrt i markerna. Konstigt uttryck förresten "i markerna".
Så snart kommer det väl bli här som i Mellanöstern eller Sydeuropa, där folk alltid har gått och hoppats på regn för att slippa bo i en jävla öken. Där har man alltid längtat efter regn och blivit besviken när det inte regnar. Som kung Salomo själv säger: "Såsom regnskyar och blåst, och likväl intet regn, så är en man som skryter med givmildhet, men icke håller ord."
En som inte håller ord är förresten USA:s nuvarande president. Såg ni att han under sina första fyrtio dagar som president ljög varje dag, enligt New York Times som hade kollat. Fyrtio lögner på fyrtio dagar är ju rätt bra jobbat. Dessutom verkar han inte må speciellt dåligt av att avslöjas som lögnare. Han bara skakar lite på sig och ljuger vidare för att förklara tidigare lögner. Det finns ju tre saker som kännetecknar en psykopat: Aggressiva utbrott när någon kritiserar eller ifrågasätter hans handlingar. Omnipotens där han tror sig veta, kunna och förstå mer än resten av mänskligheten. Patologisk ljugande. Så om ni träffar på någon som är på det sättet så undvik denne som pesten och välj honom inte till president i USA. För det är dumt.
Nu skall jag gå och lägga mig och vila en stund. Klockan på telefonen ringde precis och talade om att det är dax att kliva upp och gå till jobbet. Men det ger jag fan i, för jag har semester. Kamrat katten har somnat på täcket i min säng och blir väl bara sur om jag flyttar på honom. En blåsig dag som denna har han tydligen ingen lust att gå ut. Det känns taskigt att väcka någon som sover så gott. Så jag får väl hämta en filt nu när täcket är upptaget.
Peter
Klockan är 5:12 på morgonen och jag kan inte sova. Ute blåser det småspik och är mulet. Det senare gör inte så mycket men vinden irriterar mig. För det gör att man inte har någon lust att cykla. För en motvind som den här, skulle ta bort nöjet rätt ordentligt. Dessutom är det trist för det pågår en kul idrottshändelse här på Gotland. Nämligen en tävling mellan olika öar i världen i diverse idrotter. Som en sorts öarnas olympiska spel. Det är trist om det förbannade blåsandet skulle störa tävlingarna. Vi får hoppas det lugnar ned sig framåt dagen.
Det är alltså sommar. Men när man tittar ut kunde det lika gärna vara tidig höst. Jag är orolig för skatorna och att deras bon skall blåsa ner. För jag har två gånger bott bredvid skatbon som blåst ner i storm. Sådant är tråkigt och ledsamt. Idag stormar det väl inte direkt även om det blåser ganska hårt. Gissar att det blåser styv kuling eller något sådant.
Numera börjar ju bibeln på följande sätt: "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet." I denna förra översättningen var det "guds ande" som svävade över vattnet. Men nu har man kommit på att det var en "gudsvind" tydligen. Vad det nu är? Undra fall den blåser lika besvärligt som det blåser på Gotland idag. För isåfall är det bättre med en ande som svävar lite lugnt och stilla som en luftballong över havet, än en gudsvind, som ställer till det för oss som gillar att cykla.
Det är ont om vatten på Gotland. Så här i Visby har man minskat trycket i kranarna så det skall gå åt mindre vatten. Hoppas det funkar och att folk inte bara duschar längre istället. De sista åren har det varit dåligt med vatten både här på Gotland men också på Öland och lite varstans. Jag har inget minne av att det var ont om vatten på det sätter förr. Då kunde det bli besvärligt torra somrar för de som hade egen brunn. Men det kommunala vattnet var det inga problem med. Kanske beror vattenbristen på klimatförändringar och är ett tecken på vilka problem som komma skall. Så nu kan man faktiskt ibland längta efter regn även på sommaren. Förr var den typen av längtan ofta onödig för det regnade rätt ofta på våren och sommaren. Då kunde man vara sur över det. Nu kan man vara sur över att blommorna torkar bort och att naturen blir gul och tråkig som en öken. Dessutom blir det inga kantareller när det är snustorrt i markerna. Konstigt uttryck förresten "i markerna".
Så snart kommer det väl bli här som i Mellanöstern eller Sydeuropa, där folk alltid har gått och hoppats på regn för att slippa bo i en jävla öken. Där har man alltid längtat efter regn och blivit besviken när det inte regnar. Som kung Salomo själv säger: "Såsom regnskyar och blåst, och likväl intet regn, så är en man som skryter med givmildhet, men icke håller ord."
En som inte håller ord är förresten USA:s nuvarande president. Såg ni att han under sina första fyrtio dagar som president ljög varje dag, enligt New York Times som hade kollat. Fyrtio lögner på fyrtio dagar är ju rätt bra jobbat. Dessutom verkar han inte må speciellt dåligt av att avslöjas som lögnare. Han bara skakar lite på sig och ljuger vidare för att förklara tidigare lögner. Det finns ju tre saker som kännetecknar en psykopat: Aggressiva utbrott när någon kritiserar eller ifrågasätter hans handlingar. Omnipotens där han tror sig veta, kunna och förstå mer än resten av mänskligheten. Patologisk ljugande. Så om ni träffar på någon som är på det sättet så undvik denne som pesten och välj honom inte till president i USA. För det är dumt.
Nu skall jag gå och lägga mig och vila en stund. Klockan på telefonen ringde precis och talade om att det är dax att kliva upp och gå till jobbet. Men det ger jag fan i, för jag har semester. Kamrat katten har somnat på täcket i min säng och blir väl bara sur om jag flyttar på honom. En blåsig dag som denna har han tydligen ingen lust att gå ut. Det känns taskigt att väcka någon som sover så gott. Så jag får väl hämta en filt nu när täcket är upptaget.
Peter
fredag 23 juni 2017
Glad midsommar vänner!
Klockan är 5:52 och jag är vaken och det har jag varit en timme eller så. Jag har redan druckit kaffe och släppt ut katten. För 63:e gången i mitt liv skall jag alltså fira midsommar denna dag. Det kommer bli en rätt lugn tillställning. Eventuellt kommer jag att göra en krans av blommor och sätta på skallen. Men troligen inte. Men om jag skulle göra så skulle jag bli rätt söt antagligen. Jag avser förresten dricka ett glas av Norrlands akvavit. Då kommer jag att tänka på den store författaren Torgny Lindgren som skrivit en bok som heter Norrlands akvavit. I den står det:
"Det var länge sedan, sade de skallige och skrumpnade Olof Helmersson.
Och det var du som införde tandborstningen här i landet.
En predikant kan inte låta tänderna förfalla, sade Olof Helmersson. Då man predikar kan man inte ha löständer som klapprar."
Och det är ju sant. Man skall vara rädd om sina tänder. Själv betalar jag en försäkring varje år som gör att jag får gå till tandvården så fort minsta problem uppstår. Det känns fint att allt redan är betalt så jag ränner dit så fort det känns lite konstigt någonstans i käften. Sedan går jag till kassan och då sitter någon som ler där och säger "det är redan betalt". Vilket känns fint. Så jag kan predika på några år till. Dessutom kan jag fortsätta käka knäckebröd i obegränsad omfattning. Till exempel med stekt inlagd strömming på. Och till det passar det fint med ovanstående akvavit. Men den är onödigt att bita av.
Som ni vet bor jag i Visby. Visby brukar ju kallas för rosornas stad. Vilket är ett bra namn för det växer rosor längs gatorna på många ställen i denna stad. Det är väldigt fint. Jag vet inte varför rosodling är så lämpligt just här. Men det är det uppenbarligen.
Rosor är fina och det finns visor och dikter där man jämför tjejer med dessa fina blommor. Det finns ju en visa av Evert Taube som heter "Min älskling du är som en ros till exempel". Den är ju inspirerad av dikten "A Red, Red Rose" av den skotske poeten Robert Burns 1759 – 1796. Den börjar ju:
"O my Luve's like a red, red rose
That’s newly sprung in june;
O my Luve's like the melodie
That’s sweetly play'd in tune:
Tydligen stavades "love" med u på 1700-talet. Iallafall i Skottland. Rosor är alltså fina och doftar gott och en del tycker tydligen att rosor har något med tjejer att göra. Och det är ju inte så dumt. Men samtidigt finns det ju taggar på rosor och längs kusterna växer vresrosor som ogräs. Att säga till den man älskar att hon är som en taggig vresros är ju inte så snällt. Men annars gillar jag att rosor har taggar och inte bara är vackra. Utan taggar skulle de vara rätt mesiga blommor. Dikt på detta.
Idag är det midsommarafton,
nu en skåra på
livets stav.
Jag tänker på allt
som hänt och
vad allt blev av.
Minnen av kvällar
vid havet och kyssar
vid soluppgång.
Blänkande glas på bordet
och en glädjens
skrovliga sång.
Nattens stilla ljus
och doft av
nattviol.
Och hur du är underbart
vacker när du tar av
din kjol.
Peter
Klockan är 5:52 och jag är vaken och det har jag varit en timme eller så. Jag har redan druckit kaffe och släppt ut katten. För 63:e gången i mitt liv skall jag alltså fira midsommar denna dag. Det kommer bli en rätt lugn tillställning. Eventuellt kommer jag att göra en krans av blommor och sätta på skallen. Men troligen inte. Men om jag skulle göra så skulle jag bli rätt söt antagligen. Jag avser förresten dricka ett glas av Norrlands akvavit. Då kommer jag att tänka på den store författaren Torgny Lindgren som skrivit en bok som heter Norrlands akvavit. I den står det:
"Det var länge sedan, sade de skallige och skrumpnade Olof Helmersson.
Och det var du som införde tandborstningen här i landet.
En predikant kan inte låta tänderna förfalla, sade Olof Helmersson. Då man predikar kan man inte ha löständer som klapprar."
Och det är ju sant. Man skall vara rädd om sina tänder. Själv betalar jag en försäkring varje år som gör att jag får gå till tandvården så fort minsta problem uppstår. Det känns fint att allt redan är betalt så jag ränner dit så fort det känns lite konstigt någonstans i käften. Sedan går jag till kassan och då sitter någon som ler där och säger "det är redan betalt". Vilket känns fint. Så jag kan predika på några år till. Dessutom kan jag fortsätta käka knäckebröd i obegränsad omfattning. Till exempel med stekt inlagd strömming på. Och till det passar det fint med ovanstående akvavit. Men den är onödigt att bita av.
Som ni vet bor jag i Visby. Visby brukar ju kallas för rosornas stad. Vilket är ett bra namn för det växer rosor längs gatorna på många ställen i denna stad. Det är väldigt fint. Jag vet inte varför rosodling är så lämpligt just här. Men det är det uppenbarligen.
Rosor är fina och det finns visor och dikter där man jämför tjejer med dessa fina blommor. Det finns ju en visa av Evert Taube som heter "Min älskling du är som en ros till exempel". Den är ju inspirerad av dikten "A Red, Red Rose" av den skotske poeten Robert Burns 1759 – 1796. Den börjar ju:
"O my Luve's like a red, red rose
That’s newly sprung in june;
O my Luve's like the melodie
That’s sweetly play'd in tune:
Tydligen stavades "love" med u på 1700-talet. Iallafall i Skottland. Rosor är alltså fina och doftar gott och en del tycker tydligen att rosor har något med tjejer att göra. Och det är ju inte så dumt. Men samtidigt finns det ju taggar på rosor och längs kusterna växer vresrosor som ogräs. Att säga till den man älskar att hon är som en taggig vresros är ju inte så snällt. Men annars gillar jag att rosor har taggar och inte bara är vackra. Utan taggar skulle de vara rätt mesiga blommor. Dikt på detta.
Idag är det midsommarafton,
nu en skåra på
livets stav.
Jag tänker på allt
som hänt och
vad allt blev av.
Minnen av kvällar
vid havet och kyssar
vid soluppgång.
Blänkande glas på bordet
och en glädjens
skrovliga sång.
Nattens stilla ljus
och doft av
nattviol.
Och hur du är underbart
vacker när du tar av
din kjol.
Peter
söndag 18 juni 2017
God morgon vänner!
På onsdag inträffar alltså sommarsolståndet. Därefter vänder det och blir allt mörkare igen. Det är dumt för jag tycker om de ljusa nätterna. Men det är inget att göra åt. I augusti är det mörkt igen, vilket visserligen gör att kräftlyktorna lyser finare om kvällen.Men det är väl egentligen det enda som är bra med det tilltagande augustimörkret. Sedan blir det höst och på natten ser man stjärnorna på himlen.
Mörker är annars oftast förknippat med ledsamhet och död. Många är ju dessutom rädda för mörkret och vad som kan finnas där. Spöken, vampyrer och troll jobbar ju i mörker. På dagarna sover de i sina mörka hemvist. Men så blir det natt och mörkt och då kliver de upp och går runt och skräms. De är alltså till skillnad från oss rädda för ljuset. Troll skall visst dessutom spricka om de träffas av ljus och då förstår man att man blir skraj.
Mörker är alltså för det mesta en tråkig historia. Men det finns ju mysigt mörker också. När man ligger i mörkret nära någon man älskar till exempel. Då får man ju liksom en liten egen plats i världen tillsammans, för en stund. I denna kan man värma sin frusna själ och sina frusna fötter. Dock bör man inte värma sina frusna fötter på sin älskade, för då skriker hon. Sin själ kan man däremot värma tillsammans.
Mörker är ju egentligen brist på ljus. Ju större brist ju mörkare blir det. Så mörker är ju egentligen bristtillstånd. Som ondska är en brist på godhet. Eller som dumhet är en brist på klokskap. Men, som sagt, mörker är till skillnad från ondska och dumhet inte enbart av ondo. Att en mörk natt ligga utomhus i sin varma sovsäck och se på stjärnorna är ju till exempel en upplevelse. Man blir liksom en del av universum. Då kan man tänka: "Här ligger jag på detta blå klot i rymdhavet och ser ut mot oändlighetens horisont".
I bibeln står det att mörkret var före ljuset. Sedan sa gud "varde ljus" och såg därefter att "ljuset var gott". Han var tydligen lite osäker på detta, innan han skapade ljuset. Men när han väl gjort det kom han på att det var en bra idé. Han märkte att allt blev liksom lättare i ljus än i mörkret. Nu tycker jag att han i samband med att han upphävde ljusbristen kunde gjort något åt ondskan. För den är det ta mig fan ingen brist på i världen.
När man är deprimerad blir ju världen liksom mörkare och gråare. Jag undrar varför. Är det något vi lärt oss att ledsenhet och mörker hänger ihop. Eller blir vår syn på något sätt sämre på riktigt. Men det är väl belagt att att det finns årstidsbundna depressioner. En del blir deppade av höstmörkret och en del av vårens återkommande ljus. För de sistnämnda är alltså paradoxalt nog det tilltagande ljuset ett jävla mörker!
Nu är det dax för frukost!
Peter
På onsdag inträffar alltså sommarsolståndet. Därefter vänder det och blir allt mörkare igen. Det är dumt för jag tycker om de ljusa nätterna. Men det är inget att göra åt. I augusti är det mörkt igen, vilket visserligen gör att kräftlyktorna lyser finare om kvällen.Men det är väl egentligen det enda som är bra med det tilltagande augustimörkret. Sedan blir det höst och på natten ser man stjärnorna på himlen.
Mörker är annars oftast förknippat med ledsamhet och död. Många är ju dessutom rädda för mörkret och vad som kan finnas där. Spöken, vampyrer och troll jobbar ju i mörker. På dagarna sover de i sina mörka hemvist. Men så blir det natt och mörkt och då kliver de upp och går runt och skräms. De är alltså till skillnad från oss rädda för ljuset. Troll skall visst dessutom spricka om de träffas av ljus och då förstår man att man blir skraj.
Mörker är alltså för det mesta en tråkig historia. Men det finns ju mysigt mörker också. När man ligger i mörkret nära någon man älskar till exempel. Då får man ju liksom en liten egen plats i världen tillsammans, för en stund. I denna kan man värma sin frusna själ och sina frusna fötter. Dock bör man inte värma sina frusna fötter på sin älskade, för då skriker hon. Sin själ kan man däremot värma tillsammans.
Mörker är ju egentligen brist på ljus. Ju större brist ju mörkare blir det. Så mörker är ju egentligen bristtillstånd. Som ondska är en brist på godhet. Eller som dumhet är en brist på klokskap. Men, som sagt, mörker är till skillnad från ondska och dumhet inte enbart av ondo. Att en mörk natt ligga utomhus i sin varma sovsäck och se på stjärnorna är ju till exempel en upplevelse. Man blir liksom en del av universum. Då kan man tänka: "Här ligger jag på detta blå klot i rymdhavet och ser ut mot oändlighetens horisont".
I bibeln står det att mörkret var före ljuset. Sedan sa gud "varde ljus" och såg därefter att "ljuset var gott". Han var tydligen lite osäker på detta, innan han skapade ljuset. Men när han väl gjort det kom han på att det var en bra idé. Han märkte att allt blev liksom lättare i ljus än i mörkret. Nu tycker jag att han i samband med att han upphävde ljusbristen kunde gjort något åt ondskan. För den är det ta mig fan ingen brist på i världen.
När man är deprimerad blir ju världen liksom mörkare och gråare. Jag undrar varför. Är det något vi lärt oss att ledsenhet och mörker hänger ihop. Eller blir vår syn på något sätt sämre på riktigt. Men det är väl belagt att att det finns årstidsbundna depressioner. En del blir deppade av höstmörkret och en del av vårens återkommande ljus. För de sistnämnda är alltså paradoxalt nog det tilltagande ljuset ett jävla mörker!
Nu är det dax för frukost!
Peter
fredag 16 juni 2017
Hej vänner!
Så är det då fredag igen. Nästa vecka är det midsommarafton på fredag och sedan går jag på en lång och välförtjänt ledighet. Konstigt att det heter midsommar förresten. Det låter ju som något som borde hända mitt på sommaren och inte i början. Men det har väl med att sommarsolståndet inträffar runt de dagarna. Alltså när dagen är som längst och natten som kortast. Det låter annars som något som kunde drabba en man som ligger i sommarsolen och funderar. Men det är det alltså inte alls. Och den lössläppthet som inte är helt ovanlig på midsommarafton har inget som helst med detta att göra.
Själv är jag mycket traditionsbunden vad gäller midsommarafton. Då bör man äta sill och potatis som förrätt. Det kan gärna finnas några ägg med lite majonnäs, stenbitsrom och en dillknippa också. Sedan vill jag ha inkokt lax med hollandaisesås och några sparrisar. Det är lite besvärligt för till sillen vill man ju ha OP men till laxen en torr kall prosecco. Kanske en Castelforte blir bra. Men att dricka nubbe före vinet brukar ju inte vara helt lyckat. Men det är inget att göra. Är det midsommar så är det. Sedan får man käka lite god ost. Varför inte en skiva Boltjärn blå från Strömmens gårdsmejeri. Till det passar lite portvin tycker jag. Sedan är man mätt som en plätt så någon dessert orkar man inte med.
Efter detta kan man vila lite och nynna på ”Visa i midsommartid” av Rune Lindström. Den börjar ju ”Du lindar av olvon en midsommarkrans”. Det tycker jag är lite konstigt för jag tycker det måste finnas bättre saker att linda till midsommarkrans är olvon. Det är ju en buske med lite konstig blomställning. Men annars är det en väldigt fin och spännande text med en mollton som fångar midsommarnatten. ”Nu tager du månen från Blåbergets kam att ge dig en glorias sken. Och ynglet som avlas i gölarnas slam blir fålar på flygande ben”. Sådana textrader är spännande att fundera över. Nog för att det brukar avlas en hel del i midsommarnatten, men det brukar ju visa sig mer våren därpå. Ungefär i maj ”När lillan kom till jorden”. Det är ju också en fin sång som på ett sätt handlar om midsommarnatten.
Själv är jag ju ofta berörd av mollton och vemod. Inte så att jag går omkring och är deppad hela tiden. Men det är något i detta som känns som det är en del av mig och den jag är. Som om en del av mig är som en midsommarkväll i Hälsingland, när näcken spelar en vemodig polska i forsen och de små kullkorna pinglar hem för kvällsmjölkningen. Och himlen är djupblå någon halvtimme, innan solen på nytt kommer färga himmelen röd i öster. Själv sitter jag från solnedgång till soluppgång i midsommarnatten på en sliten trapp och känner mig vemodig.
Som den store poeten Harry Martinsson skriver:
”Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav. ”
Peter
Så är det då fredag igen. Nästa vecka är det midsommarafton på fredag och sedan går jag på en lång och välförtjänt ledighet. Konstigt att det heter midsommar förresten. Det låter ju som något som borde hända mitt på sommaren och inte i början. Men det har väl med att sommarsolståndet inträffar runt de dagarna. Alltså när dagen är som längst och natten som kortast. Det låter annars som något som kunde drabba en man som ligger i sommarsolen och funderar. Men det är det alltså inte alls. Och den lössläppthet som inte är helt ovanlig på midsommarafton har inget som helst med detta att göra.
Själv är jag mycket traditionsbunden vad gäller midsommarafton. Då bör man äta sill och potatis som förrätt. Det kan gärna finnas några ägg med lite majonnäs, stenbitsrom och en dillknippa också. Sedan vill jag ha inkokt lax med hollandaisesås och några sparrisar. Det är lite besvärligt för till sillen vill man ju ha OP men till laxen en torr kall prosecco. Kanske en Castelforte blir bra. Men att dricka nubbe före vinet brukar ju inte vara helt lyckat. Men det är inget att göra. Är det midsommar så är det. Sedan får man käka lite god ost. Varför inte en skiva Boltjärn blå från Strömmens gårdsmejeri. Till det passar lite portvin tycker jag. Sedan är man mätt som en plätt så någon dessert orkar man inte med.
Efter detta kan man vila lite och nynna på ”Visa i midsommartid” av Rune Lindström. Den börjar ju ”Du lindar av olvon en midsommarkrans”. Det tycker jag är lite konstigt för jag tycker det måste finnas bättre saker att linda till midsommarkrans är olvon. Det är ju en buske med lite konstig blomställning. Men annars är det en väldigt fin och spännande text med en mollton som fångar midsommarnatten. ”Nu tager du månen från Blåbergets kam att ge dig en glorias sken. Och ynglet som avlas i gölarnas slam blir fålar på flygande ben”. Sådana textrader är spännande att fundera över. Nog för att det brukar avlas en hel del i midsommarnatten, men det brukar ju visa sig mer våren därpå. Ungefär i maj ”När lillan kom till jorden”. Det är ju också en fin sång som på ett sätt handlar om midsommarnatten.
Själv är jag ju ofta berörd av mollton och vemod. Inte så att jag går omkring och är deppad hela tiden. Men det är något i detta som känns som det är en del av mig och den jag är. Som om en del av mig är som en midsommarkväll i Hälsingland, när näcken spelar en vemodig polska i forsen och de små kullkorna pinglar hem för kvällsmjölkningen. Och himlen är djupblå någon halvtimme, innan solen på nytt kommer färga himmelen röd i öster. Själv sitter jag från solnedgång till soluppgång i midsommarnatten på en sliten trapp och känner mig vemodig.
Som den store poeten Harry Martinsson skriver:
”Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de ha mörknat
spegla morgonsolens lågor.
Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort på ljusa hav. ”
Peter
tisdag 13 juni 2017
Angående förvirringen
när man är sextiotvå.
Och när allt har tappat ordning,
undrar man hur fan det skall gå.
Själv ser man i sin spegel
att man ser rätt sliten ut.
Det var ju någon yngre
som såg tillbaks förut.
Så börjar man bli gammal
som en mindre välskött båt.
Gisten, läck och otät
i både däck och nåt.
Nyss gneds den in med tjära,
olja och äkta terpentin.
För båtar är sånt nyttigt
som öl och välkylt vin.
Så nu sitter man och
tänker på att det är bäst att smörja på.
För en dag så är det slut
och det är otäckt att förstå.
Då ligger man som båten,
död uppåt med sin köl.
Sånt är svårt att tänka på,
så det är tur att det finns öl.
Peter
när man är sextiotvå.
Och när allt har tappat ordning,
undrar man hur fan det skall gå.
Själv ser man i sin spegel
att man ser rätt sliten ut.
Det var ju någon yngre
som såg tillbaks förut.
Så börjar man bli gammal
som en mindre välskött båt.
Gisten, läck och otät
i både däck och nåt.
Nyss gneds den in med tjära,
olja och äkta terpentin.
För båtar är sånt nyttigt
som öl och välkylt vin.
Så nu sitter man och
tänker på att det är bäst att smörja på.
För en dag så är det slut
och det är otäckt att förstå.
Då ligger man som båten,
död uppåt med sin köl.
Sånt är svårt att tänka på,
så det är tur att det finns öl.
Peter
söndag 11 juni 2017
God kväll vänner!
Det är söndag kväll och jag tänkte skriva några rader. För jag har mycket att tänka på för närvarande. Jag tittade just på ett tv-program som handlade om flygödlor. De levde för från ungefär 190 miljoner år sedan en 100 miljoner framåt i tiden, om jag fattade det hela rätt. I detta program var det sir David Attenborough som berättade om denna intressanta djurgrupp. Innan de dog ut hade de utvecklats till jättestora flygfän. Stora som mindre flygplan for de runt på jordklotet. Sedan dog de ut samtidigt som dinosaurierna. Kanske för att en komet slog ner och ställde till det som en atomvinter. Det blev mörkt, kallt och överjävligt.
Apropå atomvinter så är det konstigt att det finns de som på allvar planerar för atomkrig. De tänker väl sitta i väl skyddade bergrum med sina kompisar till det hela är över kan man tänka. Detta scenario var väl mer aktuellt under det kalla kriget. Men det finns fortfarande så mycket atombomber kvar att det med bred marginal skulle kunna utrota oss alla. Ja, utom de som sitter i bergrum med jättetjocka väggar och startar det hela möjligtvis. Men resten av oss stryker med. Även om vi inte bränns upp av bomben direkt, så blir det mörkt och kallt som för flygödlorna och dem gick det ju åt helvete för.
I kväll har det regnat här i Visby. Det var bra, för det behövdes verkligen. Det behöver regna mycket på hela Gotland för hela ön har börjat torka ihop som ett kvarglömt russin. Men nu blommar det längs vägkanterna när man är ute och cyklar. Det är hur fint som helst. Jag har med Krok - Almquists flora och en lupp. Så kan man stanna och kolla in en blomma med dess hjälp. Man räknar ståndare och pistiller och slår i denna flora till man får reda på vad det är för blomma. Själv brukar jag välja blommor som jag redan vet namnet på för säkerhets skull. Så slår man i floran och blir mallig när man upptäcker att Krok - Almquist delar ens uppfattning om vilken art det är.
Har ni tänkt på hur det låter när man kokar vatten? Först är det tyst. Sedan börjar det brusa mer och mer tills det börjar komma bubblor som når ytan. Då blir det ganska tyst igen och bruset försvinner och dör ut. Påminner om livet på något sätt. Man får väl vara glad så länge det brusar på lite och man inte hör bruset försvinna i bubblor och tystnad.
Jag tänker ofta på människans utveckling och historia. Till exempel tänker jag på tid och vad det egentligen är. För oss som lever nu är det ju oftast klocktid. Men det är ju ett ganska nytt påfund. Men tiden fanns ju före klockan och ändå gick ju folk antagligen och la sig i tid. Det var ju ingen idé att säga till en unge ”att klockan är åtta, gå och lägg dig”. För det fanns ju inga klockor. Så man gick väl antagligen och la sig när man var trött. Och man gick väl upp när man sovit färdigt. Ingen tjatade på en unge att gå upp på morgonen klockan sju. För man hade ju ingen aning om klockan var sju när man inte hade en sådan apparat som talade om detta. När jag går i pension skall jag sluta ha klocka på armen. Vidare skall jag lägga min smarta telefon i en låda och bara ta upp den när jag behöver ringa. På måndagar mellan 13 -14 kommer jag ha telefontid. Så då kan ni ringa om ni vill berätta att ni gillar mig. Annars får ni skriva ett brev och säga samma sak. För sådant blir jag glad av att höra eller läsa.
Har ni läst boken”Vem kan trösta Knyttet” av Tove Jansson. I denna utmärkta bok står det:
”Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.”
Så tänk på det vänner. I morgon blir det ljust igen. Kanske solen skiner på oss och en solig måndagsmorgon är ju iallafall bättre än en mörk söndagskväll. Sov gott vänner!
Peter
Det är söndag kväll och jag tänkte skriva några rader. För jag har mycket att tänka på för närvarande. Jag tittade just på ett tv-program som handlade om flygödlor. De levde för från ungefär 190 miljoner år sedan en 100 miljoner framåt i tiden, om jag fattade det hela rätt. I detta program var det sir David Attenborough som berättade om denna intressanta djurgrupp. Innan de dog ut hade de utvecklats till jättestora flygfän. Stora som mindre flygplan for de runt på jordklotet. Sedan dog de ut samtidigt som dinosaurierna. Kanske för att en komet slog ner och ställde till det som en atomvinter. Det blev mörkt, kallt och överjävligt.
Apropå atomvinter så är det konstigt att det finns de som på allvar planerar för atomkrig. De tänker väl sitta i väl skyddade bergrum med sina kompisar till det hela är över kan man tänka. Detta scenario var väl mer aktuellt under det kalla kriget. Men det finns fortfarande så mycket atombomber kvar att det med bred marginal skulle kunna utrota oss alla. Ja, utom de som sitter i bergrum med jättetjocka väggar och startar det hela möjligtvis. Men resten av oss stryker med. Även om vi inte bränns upp av bomben direkt, så blir det mörkt och kallt som för flygödlorna och dem gick det ju åt helvete för.
I kväll har det regnat här i Visby. Det var bra, för det behövdes verkligen. Det behöver regna mycket på hela Gotland för hela ön har börjat torka ihop som ett kvarglömt russin. Men nu blommar det längs vägkanterna när man är ute och cyklar. Det är hur fint som helst. Jag har med Krok - Almquists flora och en lupp. Så kan man stanna och kolla in en blomma med dess hjälp. Man räknar ståndare och pistiller och slår i denna flora till man får reda på vad det är för blomma. Själv brukar jag välja blommor som jag redan vet namnet på för säkerhets skull. Så slår man i floran och blir mallig när man upptäcker att Krok - Almquist delar ens uppfattning om vilken art det är.
Har ni tänkt på hur det låter när man kokar vatten? Först är det tyst. Sedan börjar det brusa mer och mer tills det börjar komma bubblor som når ytan. Då blir det ganska tyst igen och bruset försvinner och dör ut. Påminner om livet på något sätt. Man får väl vara glad så länge det brusar på lite och man inte hör bruset försvinna i bubblor och tystnad.
Jag tänker ofta på människans utveckling och historia. Till exempel tänker jag på tid och vad det egentligen är. För oss som lever nu är det ju oftast klocktid. Men det är ju ett ganska nytt påfund. Men tiden fanns ju före klockan och ändå gick ju folk antagligen och la sig i tid. Det var ju ingen idé att säga till en unge ”att klockan är åtta, gå och lägg dig”. För det fanns ju inga klockor. Så man gick väl antagligen och la sig när man var trött. Och man gick väl upp när man sovit färdigt. Ingen tjatade på en unge att gå upp på morgonen klockan sju. För man hade ju ingen aning om klockan var sju när man inte hade en sådan apparat som talade om detta. När jag går i pension skall jag sluta ha klocka på armen. Vidare skall jag lägga min smarta telefon i en låda och bara ta upp den när jag behöver ringa. På måndagar mellan 13 -14 kommer jag ha telefontid. Så då kan ni ringa om ni vill berätta att ni gillar mig. Annars får ni skriva ett brev och säga samma sak. För sådant blir jag glad av att höra eller läsa.
Har ni läst boken”Vem kan trösta Knyttet” av Tove Jansson. I denna utmärkta bok står det:
”Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.”
Så tänk på det vänner. I morgon blir det ljust igen. Kanske solen skiner på oss och en solig måndagsmorgon är ju iallafall bättre än en mörk söndagskväll. Sov gott vänner!
Peter
lördag 10 juni 2017
Hej vänner!
Tiden går och en del saker var bättre förr och annat har blivit sämre. En sak som faktiskt blivit bättre sedan jag var ung är att toleransen och acceptansen för homosexualitet har ökat betydligt. I dag tycker de flesta svenskar att det faktum att en del människor tänder på folk av samma kön är helt ok. När jag var ung var det mycket skambelagt och de som var funtade på det sättet fick leva jobbiga skuggliv i ständig rädsla för att det skulle komma fram hur det förhöll sig med deras kärlek. Men fortfarande finns det idioter som trakasserar och till och med misshandlar människor som inte gjort något ont, bara för att de tänder på folk av samma kön. Fast de flesta normala människor gillar kärlek även om den är lite annorlunda än deras egen. Och förresten, vad fan har man med andra människors kärleksliv att göra. Mer än att vara glad att kärlek finns.
Att jag kom att tänka på ovanstående beror på att jag kom att tänka på Sapfo som levde på ön Lesbos någon gång på 600-talet f.kr. Hon skrev dikter som handlar mycket om kärlek. Och det gjorde hon rätt i. Men det mesta av det hon skrev är borta. Det finns bara fragment kvar. Själv visste nog inte Sapfo att hon var lesbisk, för det ordet uppfanns visst först 1800-talet. Så Sapfo själv gick runt på Lesbos och tände på tjejer utan att veta om att hon var lesbisk. Om hon nu gjorde det. För det är visst omdiskuterat. Men om hon gjorde det så är det fullt förståligt, så fina som tjejer är. Hon skrev till exempel detta:
”Kom till mig till Kreta till detta tempel
där du har din heliga lund av vackra
äppelträd! Ditt altare brinner tyst av
rökelseoffer
Djupt där inne sorlar det friska vattnet
mellan äppelgrenar, i rosors skugga
vilar allt försänkt, och vi fylls av sömn från
suset i löven.
Djupt där inne finns det en äng där hästar
betar saftigt klöver, - ja, djupt där inne
vajar blommor sakta för vinden.
Ljuvligt sjunger cikadan.
Fäst i håret kransen vi bundit, Kypris!(Afrodite)
Bjud oss så med kärlek i gyllene skålar
nektar som är blandad med denna högtids
blommande glädje.”
Själv hade jag tänk ge mig ut och cykla idag. Men så såg jag att det var rätt blåsigt. Och jag tycker det har varit tillräckligt med motvind sista tiden. Så jag blev lat och satte mig här och skrev istället. Kamrat katten och jag är ensamma denna helg. Vi har väl egentligen inga planer för dagen. Jag funderar på att gå till denna stads botaniska trädgård och se vad som växt upp. Nu skall jag skriva ut ett korsord som säkert är jättesvårt. Svenska Dagbladets lördagskryss brukar vara det. Fast det är ju kul när man kommer på något ord till slut.
Peter
Tiden går och en del saker var bättre förr och annat har blivit sämre. En sak som faktiskt blivit bättre sedan jag var ung är att toleransen och acceptansen för homosexualitet har ökat betydligt. I dag tycker de flesta svenskar att det faktum att en del människor tänder på folk av samma kön är helt ok. När jag var ung var det mycket skambelagt och de som var funtade på det sättet fick leva jobbiga skuggliv i ständig rädsla för att det skulle komma fram hur det förhöll sig med deras kärlek. Men fortfarande finns det idioter som trakasserar och till och med misshandlar människor som inte gjort något ont, bara för att de tänder på folk av samma kön. Fast de flesta normala människor gillar kärlek även om den är lite annorlunda än deras egen. Och förresten, vad fan har man med andra människors kärleksliv att göra. Mer än att vara glad att kärlek finns.
Att jag kom att tänka på ovanstående beror på att jag kom att tänka på Sapfo som levde på ön Lesbos någon gång på 600-talet f.kr. Hon skrev dikter som handlar mycket om kärlek. Och det gjorde hon rätt i. Men det mesta av det hon skrev är borta. Det finns bara fragment kvar. Själv visste nog inte Sapfo att hon var lesbisk, för det ordet uppfanns visst först 1800-talet. Så Sapfo själv gick runt på Lesbos och tände på tjejer utan att veta om att hon var lesbisk. Om hon nu gjorde det. För det är visst omdiskuterat. Men om hon gjorde det så är det fullt förståligt, så fina som tjejer är. Hon skrev till exempel detta:
”Kom till mig till Kreta till detta tempel
där du har din heliga lund av vackra
äppelträd! Ditt altare brinner tyst av
rökelseoffer
Djupt där inne sorlar det friska vattnet
mellan äppelgrenar, i rosors skugga
vilar allt försänkt, och vi fylls av sömn från
suset i löven.
Djupt där inne finns det en äng där hästar
betar saftigt klöver, - ja, djupt där inne
vajar blommor sakta för vinden.
Ljuvligt sjunger cikadan.
Fäst i håret kransen vi bundit, Kypris!(Afrodite)
Bjud oss så med kärlek i gyllene skålar
nektar som är blandad med denna högtids
blommande glädje.”
Själv hade jag tänk ge mig ut och cykla idag. Men så såg jag att det var rätt blåsigt. Och jag tycker det har varit tillräckligt med motvind sista tiden. Så jag blev lat och satte mig här och skrev istället. Kamrat katten och jag är ensamma denna helg. Vi har väl egentligen inga planer för dagen. Jag funderar på att gå till denna stads botaniska trädgård och se vad som växt upp. Nu skall jag skriva ut ett korsord som säkert är jättesvårt. Svenska Dagbladets lördagskryss brukar vara det. Fast det är ju kul när man kommer på något ord till slut.
Peter
onsdag 7 juni 2017
Hej vänner!
Jag sitter här och funderar på sanning och lögn. I bibeln säger Jesus att ”sanningen skall göra er fria”. Det ligger något i det. Iallafall lär knappast lögnen göra någon fri direkt. Men det verkar som det blivit lättare att komma undan med lögner sista tiden. Och då tänker jag inte bara på uppenbara lögner som när Donald Trump påstod att det var fler åhörare som såg hans installation jämfört med Barack Obamas. Han påstod detta trots att det uppenbarligen inte var sant och att det fanns bilder som bevisade motsatsen. Den typen av ljugande är väl närmast patologiskt.
Men ändå det finns ju sådant som uppenbarligen är sant. Som att jorden snurrar i en epileptiskt bana kring solen. Argumenten för detta är så övertygande att den som hävdar motsatsen sannolikt inte riktigt har kontakt med verkligheten. En annan sak som är så väl belagd att den inte heller egentligen är värd att diskutera är evolutionsteorin. Det finns visserligen bokstavstroende extremister som menar att bibelns beskrivning av arternas uppkomst är sann in i minsta detalj. Men sådan personer är ju inte riktig mottagliga för rationella argument. Vi som är lite mer rationella än så tycker nog att evolutionsteorin är så väl belagd att den nog kan beskrivas som en sanning.
Men så finns det sådant som är uppenbarligen sant som man önskar att det inte vore sant. Då blir det jobbigare för en del. Det fanns till exempel en teori om orsaken till autism som var uppenbart felaktig. Enligt denna idé var orsaken till detta tillstånd moderns bristande förmåga att ge sina barn värme och kärlek. Det låter knasigt idag, men faktum är att när jag började jobba på PBU i Stockholm så fanns det folk som på fullt allvar menade att så var fallet. Det fanns en rad mycket goda argument mot denna uppfattning. Men de riktigt bokstavstrogna verkade tro att dessa bara var en del av en sammansvärjning styrd av dr Christoffer Gillberg i Göteborg.
Det är sådant jag tycker är jobbigt. När man inte vill ta till sig fakta och sanningar som strider mot ens egna värderingar och politiska uppfattningar. Man bryr sig liksom inte om vad som är fakta eller förringar dessa när de inte stödjer ens uppfattning. Säger man att man är vänster så tycker man på ett sätt och är man höger tycker man på ett annat. Det där håller en stund, men sedan dyker sanningen liksom upp och biter en på ett känsligt ställe. Då finns det de som liksom gungar till, som en sådan där uppblåsbar gubbe som alltid reser sig när man försöker peta omkull den. Men de är ytterst sällan den typen av människor stolt reser sig och säger ”jag hade fel, jävligt fel”. Som om de tycker att kartan är en bättre beskrivning av verkligheten än verkligheten själv och att verkligheten bör anpassa sig därefter.
Jag har ju som princip att i denna blogg fegt ägna mig åt viss självcensur. Det är för att jag inte vill hamna i massa diskussioner om ditten och datten eller få frågor som jag inte har lust att besvara. Det finns de som gillar att argumentera och diskutera, men jag är inte en av dem. Dessutom är det ofta så att de som tycker sådant är intressant har ett trist sätt att argumentera. Det är inte helt ovanligt med argument av typen:
”Du som är en vit gubbe på 62 år har inte rätt att öppna käften om hur kvinnor har det. För sånt begriper inte du, din otäcka företrädare för patriarkatet.”
”Du som inte bor på landsbygden i Norrland skall inte lägga dig i något som har med snöskotrar, vargar eller fågeljakt att göra. För folk som bor i lägenhet skall bara hålla käften om sådant de inte begriper.”
”Du som inte själv är yrkesfiskare skall inte ha synpunkter på torskfisket i Östersjön och risken för överfiske och det skall inte några jävla forskare heller. För sånt vet vi bäst som är ute i verkligheten.”
Det är väl egentligen inga argument utan mer ett sätt att stänga till käften på folk. Ett maktmedel som gör den man pratar med maktlös. Till och med konkreta fakta blir liksom så känslomässigt laddade och ifrågasatta att de tappar betydelse. Människor som pratar på det viset är faktiskt respektlösa och överlägsna. De spelar ingen roll om man säger sig företräda de förtryckta. Man använder makt för att förtrycka och tysta, lik förbannat. Men det är ju egentligen oftast inget som har med den konkreta frågan att göra. Att Hitler inte åt kött har inget med att göra huruvida det är nyttigt vara vegetarian eller inte. Det är inget argument för att äta kött eller låta bli. Men att säga till en vegetarian: ”Du är precis som Hitler och äter bara grönsaker minsann” är ju ett rätt taskigt argument. Och dumt, jävligt dumt. Det är den typen av dumhet som jag inte orkar med, så jag avstår och skriver om annat.
Det är onsdag och jag är ledig. Ute regnar det och blåser. Det tycker jag är bra för då känner jag mig inte tvungen att gå ut. Nu skall jag gå och lösa korsord en stund. Sedan skall jag nog gå till biblioteket och lämna tillbaks lite böcker. Jag har känt mig lite deppad sista tiden som jag skall se om jag kan hitta någon rolig bok som kan muntra upp mig. Kanske en kokbok. Jag köpte två auberginer häromdagen som jag inte vet riktigt hur jag skall tillreda. Jag brukar ju göra moussaka ibland, men nu vill jag göra något annat. Så jag är ute efter recept om tillredning av auberginer. Eller så hittar jag på ett eget. Kanske jag gröper ur dem och gör någon röra med innehållet blandat med fårost, tomater, lök och persilja och stoppar in i ugnen. Vi får se.
Peter
Jag sitter här och funderar på sanning och lögn. I bibeln säger Jesus att ”sanningen skall göra er fria”. Det ligger något i det. Iallafall lär knappast lögnen göra någon fri direkt. Men det verkar som det blivit lättare att komma undan med lögner sista tiden. Och då tänker jag inte bara på uppenbara lögner som när Donald Trump påstod att det var fler åhörare som såg hans installation jämfört med Barack Obamas. Han påstod detta trots att det uppenbarligen inte var sant och att det fanns bilder som bevisade motsatsen. Den typen av ljugande är väl närmast patologiskt.
Men ändå det finns ju sådant som uppenbarligen är sant. Som att jorden snurrar i en epileptiskt bana kring solen. Argumenten för detta är så övertygande att den som hävdar motsatsen sannolikt inte riktigt har kontakt med verkligheten. En annan sak som är så väl belagd att den inte heller egentligen är värd att diskutera är evolutionsteorin. Det finns visserligen bokstavstroende extremister som menar att bibelns beskrivning av arternas uppkomst är sann in i minsta detalj. Men sådan personer är ju inte riktig mottagliga för rationella argument. Vi som är lite mer rationella än så tycker nog att evolutionsteorin är så väl belagd att den nog kan beskrivas som en sanning.
Men så finns det sådant som är uppenbarligen sant som man önskar att det inte vore sant. Då blir det jobbigare för en del. Det fanns till exempel en teori om orsaken till autism som var uppenbart felaktig. Enligt denna idé var orsaken till detta tillstånd moderns bristande förmåga att ge sina barn värme och kärlek. Det låter knasigt idag, men faktum är att när jag började jobba på PBU i Stockholm så fanns det folk som på fullt allvar menade att så var fallet. Det fanns en rad mycket goda argument mot denna uppfattning. Men de riktigt bokstavstrogna verkade tro att dessa bara var en del av en sammansvärjning styrd av dr Christoffer Gillberg i Göteborg.
Det är sådant jag tycker är jobbigt. När man inte vill ta till sig fakta och sanningar som strider mot ens egna värderingar och politiska uppfattningar. Man bryr sig liksom inte om vad som är fakta eller förringar dessa när de inte stödjer ens uppfattning. Säger man att man är vänster så tycker man på ett sätt och är man höger tycker man på ett annat. Det där håller en stund, men sedan dyker sanningen liksom upp och biter en på ett känsligt ställe. Då finns det de som liksom gungar till, som en sådan där uppblåsbar gubbe som alltid reser sig när man försöker peta omkull den. Men de är ytterst sällan den typen av människor stolt reser sig och säger ”jag hade fel, jävligt fel”. Som om de tycker att kartan är en bättre beskrivning av verkligheten än verkligheten själv och att verkligheten bör anpassa sig därefter.
Jag har ju som princip att i denna blogg fegt ägna mig åt viss självcensur. Det är för att jag inte vill hamna i massa diskussioner om ditten och datten eller få frågor som jag inte har lust att besvara. Det finns de som gillar att argumentera och diskutera, men jag är inte en av dem. Dessutom är det ofta så att de som tycker sådant är intressant har ett trist sätt att argumentera. Det är inte helt ovanligt med argument av typen:
”Du som är en vit gubbe på 62 år har inte rätt att öppna käften om hur kvinnor har det. För sånt begriper inte du, din otäcka företrädare för patriarkatet.”
”Du som inte bor på landsbygden i Norrland skall inte lägga dig i något som har med snöskotrar, vargar eller fågeljakt att göra. För folk som bor i lägenhet skall bara hålla käften om sådant de inte begriper.”
”Du som inte själv är yrkesfiskare skall inte ha synpunkter på torskfisket i Östersjön och risken för överfiske och det skall inte några jävla forskare heller. För sånt vet vi bäst som är ute i verkligheten.”
Det är väl egentligen inga argument utan mer ett sätt att stänga till käften på folk. Ett maktmedel som gör den man pratar med maktlös. Till och med konkreta fakta blir liksom så känslomässigt laddade och ifrågasatta att de tappar betydelse. Människor som pratar på det viset är faktiskt respektlösa och överlägsna. De spelar ingen roll om man säger sig företräda de förtryckta. Man använder makt för att förtrycka och tysta, lik förbannat. Men det är ju egentligen oftast inget som har med den konkreta frågan att göra. Att Hitler inte åt kött har inget med att göra huruvida det är nyttigt vara vegetarian eller inte. Det är inget argument för att äta kött eller låta bli. Men att säga till en vegetarian: ”Du är precis som Hitler och äter bara grönsaker minsann” är ju ett rätt taskigt argument. Och dumt, jävligt dumt. Det är den typen av dumhet som jag inte orkar med, så jag avstår och skriver om annat.
Det är onsdag och jag är ledig. Ute regnar det och blåser. Det tycker jag är bra för då känner jag mig inte tvungen att gå ut. Nu skall jag gå och lösa korsord en stund. Sedan skall jag nog gå till biblioteket och lämna tillbaks lite böcker. Jag har känt mig lite deppad sista tiden som jag skall se om jag kan hitta någon rolig bok som kan muntra upp mig. Kanske en kokbok. Jag köpte två auberginer häromdagen som jag inte vet riktigt hur jag skall tillreda. Jag brukar ju göra moussaka ibland, men nu vill jag göra något annat. Så jag är ute efter recept om tillredning av auberginer. Eller så hittar jag på ett eget. Kanske jag gröper ur dem och gör någon röra med innehållet blandat med fårost, tomater, lök och persilja och stoppar in i ugnen. Vi får se.
Peter
måndag 5 juni 2017
Hej vänner!
I morgon är det Sveriges nationaldag. Jag vet inte riktigt hur jag skall fira denna dag. Men det får väl ge sig. Det finns ju inte mycket av regler och traditioner vad gäller detta. I Norge vet man ju att man bör klä sig i folkdräkt och gå och kolla in när barnen tågar genom den stad man befinner sig i. I Sverige har det ännu inte utvecklats något sådant, vad jag vet. Men om jag hade en folkdräkt skulle jag minsann dra på mig den. För jag skulle säkert klä i ett sådant plagg.
Jag kom att tänka på författaren Pär Lagerkvist. För han är på något sätt svensk som en nationaldag. Han fick förresten nobelpriset 1951. Han växte upp i ett religiöst hem inspirerades mycket av bibeln och de kristna berättelserna. Men vad jag förstår var han inte speciellt troende för det. Han har skrivit en dikt som jag tycker beskriver ett land som jag känner igen men som inte längre finns. Pär Lagerkvist var förresten anti-nazist och hans bok ”Bödeln” brändes på bål i Tyskland av nazisterna. Den dikt jag tänker på är:
”Det kom ett brev om sommarsäd,
om vinbärsbuskar, körsbärsträd,
ett brev ifrån min gamla mor
med skrift så darrhänt stor.
Ord intill ord stod klöveräng
och mogen råg och blomstersäng,
och Han som över allting rår
från år till år.
Där låg i solen gård vid gård
inunder Herrens trygga vård,
och klara klockor ringde fred
till jorden ned.
Där var en lukt av trädgårdsgång
och av lavendel, aftonsång,
och söndagsfriden då hon skrev
till mig sitt brev.
Det hade hastat natt och dag,
utan att vila, för att jag
långt borta skulle veta det
som är från evighet.”
Nu vet jag att ni säkert läst denna dikt tidigare. Men den kan man gott läsa en gång till. Kanske ni tycker det är lite för mycket idyll och Skansen över texten. Som om den handlar om något som varit och försvunnit. Men vi som gick i skolan på tramporglarnas och bönernas tid har svaga minnen av lavendel och krattade trädgårdsgångar. En del av oss har väl minnen av en förlorad barnatro också. Mycket var annorlunda i denna svart-vita tid, när alla såg på Hylands hörna och man kunde gå till postkontoret och sätta in sina sparpengar. När man kunde få en telefon från televerket, som levererades av en gubbe som kom i brandgul bil. Det var bara att beställa så fick man sin apparat några veckor senare. Och det värsta som kunde drabba nationen var att skådespelaren Per Oscarsson bestämde sig för att strippa i ovanstående hörna. Nu vet jag att det hände massa otäcka saker även då. Men som barn hängde man väl inte med så noga. Fast jag var väldigt rädd för att det skulle bli krig minns jag. För då skulle det komma atombomber och döda hela ens familj. Sannolikt från öster skulle dessa atombomber komma och bränna upp allt och alla. Skulle kunna hända när som helst. Så jag var ofta skraj för detta. Men sedan fick man annat att tänka på och glömde bort att kriget skulle komma endera dagen. Men första måndagen varje månad tjöt flyglarmet och då trodde man att det var dags att bli uppbränd. Men eftersom de vuxna verkade rätt obekymrade över detta så var det bara att leka vidare.
I detta land växte jag alltså upp. I dess trappuppgångar luktade det kåldolmar och tobaksrök. I dess skolor började dagen med ”fader vår” och psalmsång till tramporgel. Men 1968 var jag 14 år och vi började gå in i den moderna tiden. Åren därefter var ju mest en jävla röra av dumheter, olycklig kärlek och oordning. Så en dag tittar man upp och märker att det inte längre spelas tramporgel när man som bäst behöver det. Men som Hjalmar Söderberg så riktigt påpekat:
"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt."
Peter
I morgon är det Sveriges nationaldag. Jag vet inte riktigt hur jag skall fira denna dag. Men det får väl ge sig. Det finns ju inte mycket av regler och traditioner vad gäller detta. I Norge vet man ju att man bör klä sig i folkdräkt och gå och kolla in när barnen tågar genom den stad man befinner sig i. I Sverige har det ännu inte utvecklats något sådant, vad jag vet. Men om jag hade en folkdräkt skulle jag minsann dra på mig den. För jag skulle säkert klä i ett sådant plagg.
Jag kom att tänka på författaren Pär Lagerkvist. För han är på något sätt svensk som en nationaldag. Han fick förresten nobelpriset 1951. Han växte upp i ett religiöst hem inspirerades mycket av bibeln och de kristna berättelserna. Men vad jag förstår var han inte speciellt troende för det. Han har skrivit en dikt som jag tycker beskriver ett land som jag känner igen men som inte längre finns. Pär Lagerkvist var förresten anti-nazist och hans bok ”Bödeln” brändes på bål i Tyskland av nazisterna. Den dikt jag tänker på är:
”Det kom ett brev om sommarsäd,
om vinbärsbuskar, körsbärsträd,
ett brev ifrån min gamla mor
med skrift så darrhänt stor.
Ord intill ord stod klöveräng
och mogen råg och blomstersäng,
och Han som över allting rår
från år till år.
Där låg i solen gård vid gård
inunder Herrens trygga vård,
och klara klockor ringde fred
till jorden ned.
Där var en lukt av trädgårdsgång
och av lavendel, aftonsång,
och söndagsfriden då hon skrev
till mig sitt brev.
Det hade hastat natt och dag,
utan att vila, för att jag
långt borta skulle veta det
som är från evighet.”
Nu vet jag att ni säkert läst denna dikt tidigare. Men den kan man gott läsa en gång till. Kanske ni tycker det är lite för mycket idyll och Skansen över texten. Som om den handlar om något som varit och försvunnit. Men vi som gick i skolan på tramporglarnas och bönernas tid har svaga minnen av lavendel och krattade trädgårdsgångar. En del av oss har väl minnen av en förlorad barnatro också. Mycket var annorlunda i denna svart-vita tid, när alla såg på Hylands hörna och man kunde gå till postkontoret och sätta in sina sparpengar. När man kunde få en telefon från televerket, som levererades av en gubbe som kom i brandgul bil. Det var bara att beställa så fick man sin apparat några veckor senare. Och det värsta som kunde drabba nationen var att skådespelaren Per Oscarsson bestämde sig för att strippa i ovanstående hörna. Nu vet jag att det hände massa otäcka saker även då. Men som barn hängde man väl inte med så noga. Fast jag var väldigt rädd för att det skulle bli krig minns jag. För då skulle det komma atombomber och döda hela ens familj. Sannolikt från öster skulle dessa atombomber komma och bränna upp allt och alla. Skulle kunna hända när som helst. Så jag var ofta skraj för detta. Men sedan fick man annat att tänka på och glömde bort att kriget skulle komma endera dagen. Men första måndagen varje månad tjöt flyglarmet och då trodde man att det var dags att bli uppbränd. Men eftersom de vuxna verkade rätt obekymrade över detta så var det bara att leka vidare.
I detta land växte jag alltså upp. I dess trappuppgångar luktade det kåldolmar och tobaksrök. I dess skolor började dagen med ”fader vår” och psalmsång till tramporgel. Men 1968 var jag 14 år och vi började gå in i den moderna tiden. Åren därefter var ju mest en jävla röra av dumheter, olycklig kärlek och oordning. Så en dag tittar man upp och märker att det inte längre spelas tramporgel när man som bäst behöver det. Men som Hjalmar Söderberg så riktigt påpekat:
"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt."
Peter
söndag 4 juni 2017
Hej vänner!
Jaha, då vaknar man som vanligt och får höra att människor har dödats och skadas i ett terrordåd. Det är tydligen några tokdjävlar som firar ramadan på detta sätt. Under ramadan skall man nämligen göra goda gärningar och de här idioterna tycker tydligen att det är en god gärning att döda otrogna. Alltså alla som inte är sunnimuslimer. De tror väl att de kommer till gud och paradiset genom att döda oskyldiga människor. Det finns väl något i deras religiösa urkunder som ger stöd för denna konstiga uppfattning gissar jag.
Själv tror jag ju varken på gud, himmel eller helvete. Men att den religiösa vidskepelsen är en olycka för mänskligheten är jag säker på. Nu känner jag mig trött på all den respekt som man tydligen skall ha för folk som tror på detta oförnuft. Så det är väl lika bra att säga som det är:
Orsaken till att det inte finns ett enda hållbart gudsbevis är att det inte finns någon gud!
Om du undrar vad som händer när du dör så kan jag meddela följande, du dör!
Om du trots ovanstående vill tro på gud, så är det jävligt förmätet av dig att tro att han som du tillskriver vara stor och fylld av makt skulle behöva din hjälp. Gillar han inte kristna, muslimer, homosexuella, aborter, kondomer eller såna som mig, så behöver han inte din hjälp att döda, trakassera och förstöra. Han skulle greja det alldeles själv utan din hjälp. Och låter han det finnas sådant på jordklotet beror det väl på att han tycker det är ok. Eller så bryr han sig lika lite om det som att barn dör i svält och cancer. Vilket han, om han var allsmäktig, borde göra något åt. Annars kan man ju göra en liten insats själv vad gäller detta. Jag tror inte Barncancerfonden eller Rädda barnen har någon större glädje av psalmer och böner. Men lite stålar kan ju göra nytta!
Vid den tiden
föll ett mörker
över jorden.
Människorna grät
en tårlös gråt
i saknad utav orden.
För sorgen var oändlig
och rymden mörk
och kall.
Boken den blev utläst
och så var sagan
all.
Så blåste någon
ut förnuftets
sista ljus.
Sen var det bara
lögn och hat,
i människornas hus.
Peter
Jaha, då vaknar man som vanligt och får höra att människor har dödats och skadas i ett terrordåd. Det är tydligen några tokdjävlar som firar ramadan på detta sätt. Under ramadan skall man nämligen göra goda gärningar och de här idioterna tycker tydligen att det är en god gärning att döda otrogna. Alltså alla som inte är sunnimuslimer. De tror väl att de kommer till gud och paradiset genom att döda oskyldiga människor. Det finns väl något i deras religiösa urkunder som ger stöd för denna konstiga uppfattning gissar jag.
Själv tror jag ju varken på gud, himmel eller helvete. Men att den religiösa vidskepelsen är en olycka för mänskligheten är jag säker på. Nu känner jag mig trött på all den respekt som man tydligen skall ha för folk som tror på detta oförnuft. Så det är väl lika bra att säga som det är:
Orsaken till att det inte finns ett enda hållbart gudsbevis är att det inte finns någon gud!
Om du undrar vad som händer när du dör så kan jag meddela följande, du dör!
Om du trots ovanstående vill tro på gud, så är det jävligt förmätet av dig att tro att han som du tillskriver vara stor och fylld av makt skulle behöva din hjälp. Gillar han inte kristna, muslimer, homosexuella, aborter, kondomer eller såna som mig, så behöver han inte din hjälp att döda, trakassera och förstöra. Han skulle greja det alldeles själv utan din hjälp. Och låter han det finnas sådant på jordklotet beror det väl på att han tycker det är ok. Eller så bryr han sig lika lite om det som att barn dör i svält och cancer. Vilket han, om han var allsmäktig, borde göra något åt. Annars kan man ju göra en liten insats själv vad gäller detta. Jag tror inte Barncancerfonden eller Rädda barnen har någon större glädje av psalmer och böner. Men lite stålar kan ju göra nytta!
Vid den tiden
föll ett mörker
över jorden.
Människorna grät
en tårlös gråt
i saknad utav orden.
För sorgen var oändlig
och rymden mörk
och kall.
Boken den blev utläst
och så var sagan
all.
Så blåste någon
ut förnuftets
sista ljus.
Sen var det bara
lögn och hat,
i människornas hus.
Peter
lördag 3 juni 2017
Hej vänner!
Är ni bra på att ta emot kritik. Det är inte jag. Jag vill att alla skall vara nöjda med det jag gör och att de skall gilla mig. I skallen vet jag att det är omöjligt, men ända blir jag ledsen när någon inte är nöjd med mina insatser. Till och med när någon ber mig fixa det jag inte kan påverka och och är besvikna över min maktlöshet, kan jag känna mig dålig och ledsen. Jag vet att det är oförnuftigt. men det hjälper inte. Så idag känns det som jag vill sluta jobba, ta med katten och flytta ut till en liten stuga i skogen och skaffa mig en hund och ett gäng hönor. I den närliggande sjön skola jag uppfiska denna sjös abborrar som jag skall tillreda på min vedspis. Och runt mig ligger den eviga naturen och sprider lugn och tröst.
Men tyvärr har den förbannade pajasen i Vita huset i sin totala brist på eftertanke bestämt sig för att hoppa av det avtal som eventuellt skulle kunna rädda denna planet och dess natur. Han tror visst inte på det en nästan enig forskarkår säger. För han vet bäst själv och lyssnar bara på sådana som tycker som han. Själv har jag inte den kunskap som behövs för att bedöma huruvida klimatförändringen beror på det ena eller andra. Men jag är klok nog att förstå att det är dumt att ta risken och inte vidta de åtgärder man kan.
För mig har naturen alltid varit en tröst och en plats att återvända till när livet jävlats. Första gången jag kände att det inte fanns någon plats av trygghet var efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Plötsligt var skogarna på den ö som jag gått sedan jag var barn, nedsmutsade med ett osynligt gift som gjorde att man inte längre kunde plocka bär och svamp. När jag den sommaren gick och tittade på hjortronen på denna ös bästa hjortronmyr var inte ett hjortron plockat. Det var tyst och och allt såg ut som vanligt förutom att hjortronen började trilla av och ruttna. Och jag kände en stor sorg komma över mig.
Nu skall jag trots allt ge mig ut på en cykeltur. Fast det känns lite motigt. Men när man väl kommer igång med trampandet brukar det lätta. Utanför mitt öppna fönster sjunger en koltrast och jag har handlat årets första gotländska färskpotatis. Den skall jag koka i salt vatten och äta med en smörklick och salt till förrätt. Kanske men en sillbit. Till detta skall jag dricka en öl.
Peter
Är ni bra på att ta emot kritik. Det är inte jag. Jag vill att alla skall vara nöjda med det jag gör och att de skall gilla mig. I skallen vet jag att det är omöjligt, men ända blir jag ledsen när någon inte är nöjd med mina insatser. Till och med när någon ber mig fixa det jag inte kan påverka och och är besvikna över min maktlöshet, kan jag känna mig dålig och ledsen. Jag vet att det är oförnuftigt. men det hjälper inte. Så idag känns det som jag vill sluta jobba, ta med katten och flytta ut till en liten stuga i skogen och skaffa mig en hund och ett gäng hönor. I den närliggande sjön skola jag uppfiska denna sjös abborrar som jag skall tillreda på min vedspis. Och runt mig ligger den eviga naturen och sprider lugn och tröst.
Men tyvärr har den förbannade pajasen i Vita huset i sin totala brist på eftertanke bestämt sig för att hoppa av det avtal som eventuellt skulle kunna rädda denna planet och dess natur. Han tror visst inte på det en nästan enig forskarkår säger. För han vet bäst själv och lyssnar bara på sådana som tycker som han. Själv har jag inte den kunskap som behövs för att bedöma huruvida klimatförändringen beror på det ena eller andra. Men jag är klok nog att förstå att det är dumt att ta risken och inte vidta de åtgärder man kan.
För mig har naturen alltid varit en tröst och en plats att återvända till när livet jävlats. Första gången jag kände att det inte fanns någon plats av trygghet var efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Plötsligt var skogarna på den ö som jag gått sedan jag var barn, nedsmutsade med ett osynligt gift som gjorde att man inte längre kunde plocka bär och svamp. När jag den sommaren gick och tittade på hjortronen på denna ös bästa hjortronmyr var inte ett hjortron plockat. Det var tyst och och allt såg ut som vanligt förutom att hjortronen började trilla av och ruttna. Och jag kände en stor sorg komma över mig.
Nu skall jag trots allt ge mig ut på en cykeltur. Fast det känns lite motigt. Men när man väl kommer igång med trampandet brukar det lätta. Utanför mitt öppna fönster sjunger en koltrast och jag har handlat årets första gotländska färskpotatis. Den skall jag koka i salt vatten och äta med en smörklick och salt till förrätt. Kanske men en sillbit. Till detta skall jag dricka en öl.
Peter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)