Hej vänner!

Tiden går och en del saker var bättre förr och annat har blivit sämre. En sak som faktiskt blivit bättre sedan jag var ung är att toleransen och acceptansen för homosexualitet har ökat betydligt. I dag tycker de flesta svenskar att det faktum att en del människor tänder på folk av samma kön är helt ok. När jag var ung var det mycket skambelagt och de som var funtade på det sättet fick leva jobbiga skuggliv i ständig rädsla för att det skulle komma fram hur det förhöll sig med deras kärlek. Men fortfarande finns det idioter som trakasserar och till och med misshandlar människor som inte gjort något ont, bara för att de tänder på folk av samma kön. Fast de flesta normala människor gillar kärlek även om den är lite annorlunda än deras egen. Och förresten, vad fan har man med andra människors kärleksliv att göra. Mer än att vara glad att kärlek finns.

Att jag kom att tänka på ovanstående beror på att jag kom att tänka på Sapfo som levde på ön Lesbos någon gång på 600-talet f.kr. Hon skrev dikter som handlar mycket om kärlek. Och det gjorde hon rätt i. Men det mesta av det hon skrev är borta. Det finns bara fragment kvar. Själv visste nog inte Sapfo att hon var lesbisk, för det ordet uppfanns visst först 1800-talet. Så Sapfo själv gick runt på Lesbos och tände på tjejer utan att veta om att hon var lesbisk. Om hon nu gjorde det. För det är visst omdiskuterat. Men om hon gjorde det så är det fullt förståligt, så fina som tjejer är. Hon skrev till exempel detta:

”Kom till mig till Kreta till detta tempel
där du har din heliga lund av vackra
äppelträd! Ditt altare brinner tyst av
rökelseoffer

Djupt där inne sorlar det friska vattnet
mellan äppelgrenar, i rosors skugga
vilar allt försänkt, och vi fylls av sömn från
suset i löven.

Djupt där inne finns det en äng där hästar
betar saftigt klöver, - ja, djupt där inne
vajar blommor sakta för vinden.
Ljuvligt sjunger cikadan.

Fäst i håret kransen vi bundit, Kypris!(Afrodite)
Bjud oss så med kärlek i gyllene skålar
nektar som är blandad med denna högtids
blommande glädje.”

Själv hade jag tänk ge mig ut och cykla idag. Men så såg jag att det var rätt blåsigt. Och jag tycker det har varit tillräckligt med motvind sista tiden. Så jag blev lat och satte mig här och skrev istället. Kamrat katten och jag är ensamma denna helg. Vi har väl egentligen inga planer för dagen. Jag funderar på att gå till denna stads botaniska trädgård och se vad som växt upp. Nu skall jag skriva ut ett korsord som säkert är jättesvårt. Svenska Dagbladets lördagskryss brukar vara det. Fast det är ju kul när man kommer på något ord till slut.

Peter