God kväll vänner!

Det är söndag kväll och jag tänkte skriva några rader. För jag har mycket att tänka på för närvarande. Jag tittade just på ett tv-program som handlade om flygödlor. De levde för från ungefär  190 miljoner år sedan en 100 miljoner framåt i tiden, om jag fattade det hela rätt. I detta program var det sir David Attenborough som berättade om denna intressanta djurgrupp. Innan de dog ut hade de utvecklats till jättestora flygfän. Stora som mindre flygplan for de runt på jordklotet. Sedan dog de ut samtidigt som dinosaurierna. Kanske för att en komet slog ner och ställde till det som en atomvinter. Det blev mörkt, kallt och överjävligt.

Apropå atomvinter så är det konstigt att det finns de som på allvar planerar för atomkrig. De tänker väl sitta i väl skyddade bergrum med sina kompisar till det hela är över kan man tänka. Detta scenario var väl mer aktuellt under det kalla kriget. Men det finns fortfarande så mycket atombomber kvar att det med bred marginal skulle kunna utrota oss alla. Ja, utom de som sitter i bergrum med jättetjocka väggar och startar det hela möjligtvis. Men resten av oss stryker med. Även om vi inte bränns upp av bomben direkt, så blir det mörkt och kallt som för flygödlorna och dem gick det ju åt helvete för.

I kväll har det regnat här i Visby. Det var bra, för det behövdes verkligen. Det behöver regna mycket på hela Gotland för hela ön har börjat torka ihop som ett kvarglömt russin. Men nu blommar det längs vägkanterna när man är ute och cyklar. Det är hur fint som helst. Jag har med Krok - Almquists flora och en lupp. Så kan man stanna och kolla in en blomma med dess hjälp. Man räknar ståndare och pistiller och slår i denna flora till man får reda på vad det är för blomma. Själv brukar jag välja blommor som jag redan vet namnet på för säkerhets skull. Så slår man i floran och blir mallig när man upptäcker att Krok - Almquist delar ens uppfattning om vilken art det är.

Har ni tänkt på hur det låter när man kokar vatten? Först är det tyst. Sedan börjar det brusa mer och mer tills det börjar komma bubblor som når ytan. Då blir det ganska tyst igen och bruset försvinner och dör ut. Påminner om livet på något sätt. Man får väl vara glad så länge det brusar på lite och man inte hör bruset försvinna i bubblor och tystnad.

Jag tänker ofta på människans utveckling och historia. Till exempel tänker jag på tid och vad det egentligen är. För oss som lever nu är det ju oftast klocktid. Men det är ju ett ganska nytt påfund. Men tiden fanns ju före klockan och ändå gick ju folk antagligen och la sig i tid. Det var ju ingen idé att säga till en unge ”att klockan är åtta, gå och lägg dig”. För det fanns ju inga klockor. Så man gick väl antagligen och la sig när man var trött. Och man gick väl upp när man sovit färdigt. Ingen tjatade på en unge att gå upp på morgonen klockan sju. För man hade ju ingen aning om klockan var sju när man inte hade en sådan apparat som talade om detta. När jag går i pension skall jag sluta ha klocka på armen. Vidare skall jag lägga min smarta telefon i en låda och bara ta upp den när jag behöver ringa. På måndagar mellan 13 -14 kommer jag ha telefontid. Så då kan ni ringa om ni vill berätta att ni gillar mig. Annars får ni skriva ett brev och säga samma sak. För sådant blir jag glad av att höra eller läsa.

Har ni läst boken”Vem kan trösta Knyttet” av Tove Jansson. I denna utmärkta bok står det:

”Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär:
på natten blir det hemska mycket värre än det är.”

Så tänk på det vänner. I morgon blir det ljust igen. Kanske solen skiner på oss och en solig måndagsmorgon är ju iallafall bättre än en mörk söndagskväll. Sov gott vänner!


Peter