Hej vänner!

Jag sitter här och funderar på sanning och lögn. I bibeln säger Jesus att ”sanningen skall göra er fria”. Det ligger något i det. Iallafall lär knappast lögnen göra någon fri direkt. Men det verkar som det blivit lättare att komma undan med lögner sista tiden. Och då tänker jag inte bara på uppenbara lögner som när Donald Trump påstod att det var fler åhörare som såg hans installation jämfört med Barack Obamas. Han påstod detta trots att det uppenbarligen inte var sant och att det fanns bilder som bevisade motsatsen. Den typen av ljugande är väl närmast patologiskt.

Men ändå det finns ju sådant som uppenbarligen är sant. Som att jorden snurrar i en epileptiskt bana kring solen. Argumenten för detta är så övertygande att den som hävdar motsatsen sannolikt inte riktigt har kontakt med verkligheten. En annan sak som är så väl belagd att den inte heller egentligen är värd att diskutera är evolutionsteorin.  Det finns visserligen bokstavstroende extremister som menar att bibelns beskrivning av arternas uppkomst är sann in i minsta detalj. Men sådan personer är ju inte riktig mottagliga för rationella argument. Vi som är lite mer rationella än så tycker nog att evolutionsteorin är så väl belagd att den nog kan beskrivas som en sanning.

Men så finns det sådant som är uppenbarligen sant som man önskar att det inte vore sant. Då blir det jobbigare för en del. Det fanns till exempel en teori om orsaken till autism som var uppenbart felaktig. Enligt denna idé var orsaken till detta tillstånd moderns bristande förmåga att ge sina barn värme och kärlek. Det låter knasigt idag, men faktum är att när jag började jobba på PBU i Stockholm så fanns det folk som på fullt allvar menade att så var fallet. Det fanns en rad mycket goda argument mot denna uppfattning. Men de riktigt bokstavstrogna verkade tro att dessa bara var en del av en sammansvärjning styrd av dr Christoffer Gillberg i Göteborg.

Det är sådant jag tycker är jobbigt. När man inte vill ta till sig fakta och sanningar som strider mot ens egna värderingar och politiska uppfattningar. Man bryr sig liksom inte om vad som är fakta eller förringar dessa när de inte stödjer ens uppfattning. Säger man att man är vänster så tycker man på ett sätt och är man höger tycker man på ett annat. Det där håller en stund, men sedan dyker sanningen liksom upp och biter en på ett känsligt ställe. Då finns det de som liksom gungar till, som en sådan där uppblåsbar gubbe som alltid reser sig när man försöker peta omkull den. Men  de är ytterst sällan den typen av människor stolt reser sig och säger ”jag hade fel, jävligt fel”. Som om de tycker att kartan är en bättre beskrivning av verkligheten än verkligheten själv och att verkligheten bör anpassa sig därefter.

Jag har ju som princip att i denna blogg fegt ägna mig åt viss självcensur. Det är för att jag inte vill hamna i massa diskussioner om ditten och datten eller få frågor som jag inte har lust att besvara. Det finns de som gillar att argumentera och diskutera, men jag är inte en av dem. Dessutom är det  ofta så att de som tycker sådant är intressant har ett trist sätt att argumentera. Det är inte helt ovanligt med argument av typen:

”Du som är en vit gubbe på 62 år har inte rätt att öppna käften om hur kvinnor har det. För sånt begriper inte du, din otäcka företrädare för patriarkatet.”

”Du som inte bor på landsbygden i Norrland skall inte lägga dig i något som har med snöskotrar, vargar eller fågeljakt att göra. För folk som bor i lägenhet skall bara hålla käften om sådant de inte begriper.”

”Du som inte själv är yrkesfiskare skall inte ha synpunkter på torskfisket i Östersjön och risken för överfiske och det skall inte några jävla forskare heller. För sånt vet vi bäst som är ute i verkligheten.”

Det är väl egentligen inga argument utan mer ett sätt att stänga till käften på folk. Ett maktmedel som gör den man pratar med maktlös. Till och med konkreta fakta blir liksom så känslomässigt laddade och ifrågasatta att de tappar betydelse. Människor som pratar på det viset är faktiskt respektlösa och överlägsna. De spelar ingen roll om man säger sig företräda de förtryckta. Man använder makt för att förtrycka och tysta, lik förbannat. Men det är ju egentligen oftast inget som har med den konkreta frågan att göra.  Att Hitler inte åt kött har inget med att göra huruvida det är nyttigt vara vegetarian eller inte. Det är inget argument för att äta kött eller låta bli. Men att säga till en vegetarian: ”Du är precis som Hitler och äter bara grönsaker minsann” är ju ett rätt taskigt argument. Och dumt, jävligt dumt. Det är den typen av dumhet som jag inte orkar med, så jag avstår och skriver om annat.

Det är onsdag och jag är ledig. Ute regnar det och blåser. Det tycker jag är bra för då känner jag mig inte tvungen att gå ut. Nu skall jag gå och lösa korsord en stund. Sedan skall jag nog gå till biblioteket och lämna tillbaks lite böcker. Jag har känt mig lite deppad sista tiden som jag skall se om jag kan hitta någon rolig bok som kan muntra upp mig. Kanske en kokbok. Jag köpte två auberginer häromdagen som jag inte vet riktigt hur jag skall tillreda. Jag brukar ju göra moussaka  ibland, men nu vill jag göra något annat. Så jag är ute efter recept om tillredning av auberginer. Eller så hittar jag på ett eget. Kanske jag gröper ur dem och gör någon röra med innehållet blandat med fårost, tomater, lök och persilja och stoppar in i ugnen. Vi får se.


Peter