Hej vänner!

Är ni bra på att ta emot kritik. Det är inte jag. Jag vill att alla skall vara nöjda med det jag gör och att de skall gilla mig. I skallen vet jag att det är omöjligt, men ända blir jag ledsen när någon inte är nöjd med mina insatser. Till och med när någon ber mig fixa det jag inte kan påverka och och är besvikna över min maktlöshet, kan jag känna mig dålig och ledsen. Jag vet att det är oförnuftigt. men det hjälper inte. Så idag känns det som jag vill sluta jobba, ta med katten och  flytta ut till en liten stuga i skogen och skaffa mig en hund och ett gäng hönor. I den närliggande sjön skola jag uppfiska denna sjös abborrar som jag skall tillreda på min vedspis. Och runt mig ligger den eviga naturen och sprider lugn och tröst.

Men tyvärr har den förbannade pajasen i Vita huset  i sin totala brist på eftertanke bestämt sig för att hoppa av det avtal som eventuellt skulle kunna rädda denna planet och dess natur. Han tror visst inte på det en nästan enig forskarkår säger. För han vet bäst själv och lyssnar bara på sådana som tycker som han. Själv har jag inte den kunskap som behövs för att bedöma huruvida klimatförändringen beror på det ena eller andra. Men jag är klok nog att förstå att det är dumt att ta risken och inte vidta de åtgärder man kan.

För mig har naturen alltid varit en tröst och en plats att återvända till när livet jävlats. Första gången  jag kände att det inte fanns någon plats av trygghet var efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Plötsligt var skogarna på den ö som  jag gått sedan jag var barn, nedsmutsade med ett osynligt gift som gjorde att man inte längre kunde plocka bär och svamp. När jag den sommaren gick och tittade på hjortronen på denna ös bästa hjortronmyr var inte ett hjortron plockat. Det var tyst och och allt såg ut som vanligt förutom att hjortronen började trilla av och ruttna. Och jag kände en stor sorg komma över mig.

Nu skall jag trots allt ge mig ut på en cykeltur. Fast det känns lite motigt. Men när man väl kommer igång med trampandet brukar det lätta. Utanför mitt öppna fönster sjunger en koltrast och jag har handlat årets första gotländska färskpotatis. Den skall jag koka i salt vatten och äta med en smörklick och salt till förrätt. Kanske men en sillbit. Till detta skall jag dricka en öl.

Peter