Hej vänner!

Rätt skall vara rätt. Som ni som läser denna blogg vet är min inställning till religioner entydigt negativ. Jag har inte heller varit någon som kunnat tänka mig att rösta på KD. Alltid tyckt att det verkar vara ett jävla massa hyckleri i det partiet. Att man säger en sak, men har en dold agenda och säger något annat mellan skål och vägg. Vare sig det handlar om aborter eller samkönade äktenskap. Dessutom har jag haft svårt för deras partiledare. Inte minst den nuvarande som verkar vara någon sorts politikens Carola.

Nu har denna partiledare valsat runt i pressen efter att ha köpt ett jävla ruckel till hus av en gubbe som visst är 81 år. Vad jag förstår hade huset i fråga värderas av två oberoende mäklare, som angett ett i deras ögon rimligt pris. Om så var fallet verkar det vara helt schysst. Om inte jävligt oschysst. Men om detta stämmer så var det inget i denna partiledares agerande, som var fel vad jag förstår. Nu såg jag i pressen att gubben efter genomförd affär ångrat sig och att en anledning var att denna partiledare, huggit ner träd på den tomt, som nu var hennes egendom. Han hade tydligen också synpunkter på vad hon avsåg göra på sin tomt och sitt hus. Det hela lät rätt konstigt och i mina öron som en efterkonstruktion.

Någon journalist hade också hitta meddelanden där några av gubbens näriga släktingar kommit på att man genom att gå till pressen och framställa det som Ebba Busch lurat en senil åldring skulle kunna häva köpet. Antagligen för att de själva därigenom skulle slippa gå miste om det arv de hoppas på, om gubben inte sålt kåken. Dessa släktingar avsåg alltså utnyttja Ebba Busch utsatta situation som partiledare och försöka skämma ut henne, för att köpet skulle gå tillbaka. Men den envisa tjejen gick inte med på detta och har nu pressats från alla håll inklusive sitt eget parti, att ge upp och böja sig för det här rätt fula spelet.

Jag har sett att politiska motståndare till Ebba Busch nu utnyttjat hennes situation och framställa det som hon är en elak typ som lurat en gammal senil gubbe på hans egendom. Det enklaste och förståndigaste, hade väl varit att ge fan i alltihop och slippa ifrån eländet. Slippa hela historien och inse att detta är negativt för henne på alla sätt och vis. Men hon valde att driva det hela vidare, vilket sannolikt var dumt. Men jag måste säga att jag tycker politiken och politiska människors upprördhet, mer verkar bero på vem som är drabbad, än på fakta i målet. Jag tror inte ett ögonblick att reaktionerna varit de samma om en partikamrat hamnat i samma situation. Rätt skall vara rätt, tycker jag. Men jag är ju inte med i något parti heller och när jag läser om sådant här vill jag än mindre bli det. Så det så!

Peter

 

 

Hej vänner!

Min kamrat Katten har varit sjuk. I förrgår kväll kräktes och kräktes han och var i dålig form. Slö och ville varken dricka eller äta. Så igår var jag hos veterinären som tog massa prover på honom . Det mesta var helt okej utom att hans värde på sköldkörteln var förhöjt. Så han skulle sättas på en hård diet för att komma till rätta med detta. Bara specialmat, som inte hade något jod i sig. Helvete, tänkte jag. Att få denna bortskämda kompis äta sådan mat, kommer bli svårt. Det visade sig mycket riktigt att han hellre skulle svälta än befatta sig med innehållet i de tvärdyra burkar, som jag fick köpa hos veterinären. Nu hade han inte ätit på över ett dygn och jag började bli riktigt orolig. För katter måste äta varje dag för att må bra och inte bli sjuka. Men idag ringde veterinären till mig och berättade att hon funderat vidare och nog tyckte att vi kunde gå långsamt fram med dieten. För det var trots allt viktigare att han käkade, än att få ordning på sköldkörteln. Så hennes nya råd var att ge honom käk som han gillar och försöka komplettera med någon matsked specialmat tills vidare. Det var skönt. För jag hade nog inte klarat av att se honom svälta iallafall. Han är ju en gammal katt på snart 18 år och jag hade nog ändå inte kunnat övertala honom att följa en sträng diet. Veterinären berättade också att viltkött tydligen inte innehöll så mycket jod. Så jag får väl tjacka lite rådjurssadel till honom. Nu verkar han iallafall må bra igen och har inte kräks vare sig igår eller idag. Faktiskt verkar han nästan som vanligt igen. Bland annat har han lyckas klampa runt på denna dators tangentbord, vilket gjorde att flygplansläget var aktiverat, wi-fi var avstängt och skärmen nästan mörk.

För några år sedan pratades det om att vi var på väg in i ”kunskapssamhället”. Det tycker jag inte märks direkt. Snarare tycker jag det verkar som vi kommit in i dumhetssamhället med allt större utrymme åt den rena dumheten. Speciellt tycks sociala media blivit en plats där de riktigt korkade har fått tillfälle att rulla sig i sin egen dumhet, som hundar på en självdöd råtta. Jag tycker alltid det känns lite jobbigt att skriva om folks dumhet. Det verkar malligt på något sätt och som man tycker att man själv är överlägset smart och begåvad. Men faktum är att jag ofta läser saker som är så uppenbart korkade, att jag skäms å de så uppenbart korkades vägnar. Man läser en artikel i tidningen som följs av några kommentarer som är så genomkorkade att man förstår att där har det varit ”mycket jobb på liten verkstad”. Jag tror att enkelheten att komma med kommentarer och göra sin röst hörd bara har ökat utrymmet för dumhet. Förr när man ville komma ut med sina dumma synpunkter i offentligheten, var man tvungen att skicka en insändare. Alltså skriva ner det man hade att säga på ett papper. Stoppa detta papper i ett kuvert. Sätta på ett frimärke och hitta en brevlåda. Vilket i bästa fall tog lite tid och fick en del korkskallar att tappa orken eller gav tid att tänka efter om det man skrivit hade något värde. Dessutom lästes det man skrivit av en redaktör, som inte släppte igenom vad dumt som helst. Till exempel det man upprörs av i fyllan och villan en fredag kväll. Men det är som sagt, det känns svårt att kommentera andras dumhet, om man är svensk och väluppfostrad.

Men jag såg en intervju med John Cleese där han fick frågan om hur han såg på att så många röstat på USA:s förre president. Varpå John Cleese med engelsk rakhet och gott humör utbrister: ”They must be the dumbest people in the world”. Det kändes på något sätt skönt att någon utan förbehåll, sa det jag ofta tänkt. Men tyckt låtit lite väl generaliserande och överlägset. Jag är en snäll gubbe som inte vill uppfattas på det sättet. Men innerst inne är jag jävligt trött på korkade människor som säger korkade saker.

En sorts ovanligt plågsam dumhet är den som människor, som tror sig begåvade sprider omkring sig. Antingen det är sammansvärjningsteorier eller tomma floskler. Ofta hänvisande till någon konstig professor på någon högskola eller till någon mosters erfarenhet. ”Egentligen kan man bota alla virussjukdomar med C-vitamin, men det vill inte skolmedicinen och läkemedelsbolagen att vi skall få reda på. För de vill tjäna pengar på att sälja vaccin”. Eller, ”en professor på tekniska högskolan har efter långa studier i medicin funnit att intag av stora mängder natriumklorid, botar cancer och han är ju faktisk professor”.

Ett annat plågsamt uttryck för uppenbar dumhet är ett flitigt användande av tomma floskler. Sådana där uttryck av självklarheter, som är ord som likt tomma ballonger stiger mot himlen. Själv tycker jag särskilt illa om följande:

• Värdegrund

• För oss är det viktigt att se helheten (Jaha)

• Personalen är vår viktigaste resurs (åh fan, jag trodde det var kaffebryggaren)

• Som jag ser det (Hur fan skulle du annars se det)

• Man måste förstå att det är en process som tar tid (till skillnad från de processer som inte tar tid?)

• Barn mår bra av tydliga gränser (till skillnad från vuxna eller getter?)

Tyvärr är ju en del av dumhet att man överskattar sin intellektuella förmåga just till följd av just denna dumhet. Man är helt enkelt så korkad att man tror att man är smart, fast man inte är det. Som sådana kriminella typer, som fortsätter hävda att de begår smarta brott, trots att det alltid slutar med att de sitter inlåsta på institution. Eller folk som tror att de ljuger smart, fast de de ljuger så dumt att man omedelbart förstår att det är en lögn. Eller de som tror på vad sådana där typer som före detta presidenten Ronald MacDonald eller vad fan han nu hette. Men som Albert Einstein konstaterade: "Två saker är oändliga: mänsklig dumhet och universum; och jag är inte säker på det andra."

Det känns lite skönt att äntligen säga som det är. Jag är trött på korkade människor som med sina förenklingar, brist på kunskap och oförmåga att hålla mer en en tanke i skallen samtidigt, bara är tråkiga. Sedan får folk tycka vad det vill om Uddenbergs eventuella brist på begåvning.

Peter

 

 

Hej vänner!

Jag fick ett sms igår som gjorde mig glad. Jag hade varit i en gymnasieskola och följt upp föreläsning jag höll för några veckor sedan. Jag tyckte själv att jag inte var så himla bra på denna uppföljning. Men nu skrev en chefsperson, att hon hade fått höra att åhörarna tyckte jag var bra och var nöjda med min insats. Så jag känner mig lite mallig faktiskt.

Annars jobbar jag inte längre, om det inte går att göra utan risk att smittas av virus-helvetet. För jag är sedan något år, lite rädd att dö. För det verkar vara en tråkig historia som jag vill undvika i det längsta. Men om jag skall dö hoppas jag det sker, så snabbt och smärtfritt som möjligt. Inte långdraget med en syrgasslang i näsan eller i smärta. En jättestor istapp på några hundra kilo, rätt i skallen skulle kännas bättre. Men det bästa vore naturligtvis att slippa alltihop.

Jag är alltså lite mallig för att jag fick beröm för en arbetsinsats. Det kommer mig att tänka på en sak som nog både jag och andra grubblat över. Nämligen hur kunde en sådan som jag bli psykolog. Det har faktiskt vid flera tillfällen hänt att folk uttryckt samma förvåning. Oftast föräldrar som sagt att jag inte är som de föreställt sig att en psykolog skall vara, eller att jag inte är som andra psykologer som de har träffat. Det har nästan alltid sagts i vänlig, men förvånad ton och det har inte varit något uttryck av missnöje i detta. Men själv frågar jag mig ibland just detta. Hur fan kunde en sådan som jag bli psykolog och varför?

För att sammanfatta vad jag tror, så är det en kombination, av en på flera sätt besvärlig barndom och en olyckligt kärlekshistoria, som ledde fram till detta yrkesval. Samt att jag inte kunde bli, vare sig arkitekt eller veterinär. Förresten var det inte mycket annat jag kunde bli heller. Jag fick väl välja i det begränsade utbud jag ansåg mig vara lämplig för och det var inte mycket. Det var förresten rätt nära att jag blev djurskötare på Skansen. Det var så planerat första gången jag gick nionde klass. Men andra gången fick jag rätt bra betyg och började på gymnasiet. Så istället för att städa apberget och mata pingviner, blev jag till slut psykolog.

Jag har ju gått i Enskedefältets folkskola och där med mina klasskamrater, en gång i veckan badat i ett litet badkar under överinseende av runda tanter i vita kläder. Jag har bott på söderslätt i Skåne och sett, hur om hösten, lass av sockerbetor passerat i regn och blåst. Jag har fortfarande svårt för detta skog och berglösa landskap. Jag har som barn sett min mor bli sjuk och dö. Jag har varit riktigt dålig i skolan med låga betyg och rätt bra i skolan med hyggliga betyg. Jag har varit ung och mycket förälskad och ung och mycket olyckligt förälskad. Jag har varit mycket ensam och haft rätt mycket kompisar. Jag har gjort min värnplikt och jobbat och betalat min skatt, utan att försöka snuva det gemensamma på en spänn. Jag har fått två mycket duktiga och trevliga döttrar med Maria. Det har helt enkelt varit en jävla resa. Men hur fan jag blev just psykolog begriper jag inte. Numera är jag ju pensionär och det begriper jag inte heller riktigt hur det gick till. För är man pensionär är man ju lite gammal och får åka med bussresor med PRO, om det inte är pandemi. Om man nu vill det. Det tror jag inte jag vill.

Det skall visst bli omslag i vädret här på Gotland. Från sol och snö till molnigt och regn. Snön skall bli slask och töa bort. Som detta av oss pensionärer delvis mödosamt uppbyggda välfärdsland som nu verkar töa bort. Det enda som snart inte är privatiserat, är väl Systembolaget. Vars nervlugnade produkter nu säljs i lådor till oss åldringar. Så vi håller oss lugna och inte gör uppror. Vi som när vi blir gamla och sliriga luras att berätta för kreti och pleti vad vi har för lösenord och bankkonto. Som därefter framlever våra dagar på blodpudding och havregrynsgröt. Tills vi en dag inte längre kan betala hyran och får åka nattbuss mellan Vallentuna och Mörby Centrum, hela natten. Tills vi i bästa fall får en stor jävla istapp i huvudet. Sedan blir vi begravda vid en enkel tillställning. Där i en inspelad video, statsministern håller tal, vari han tackar oss för våra insatser och en barnkör från ”Unga örnar” sjunger ”Närmare gud till dig” eller ”En elefant promenerade”.

Det har vad vi har att se fram emot om vi överlever denna pandemi. Om vi inte nyktrar till och gör uppror förstås. Kräver vår rätt som hederliga medborgare och tar tillbaka det som vi förlorat till bedragare, riskkapitalister och spekulanter. Ni som tog ifrån oss postkontoren och restaurangvagnarna, skall som straff tvingas leva på blodpudding i åratal och ni skall fan i mig inte få någon bacon till. Ni som låter skurkar lura oss och råna oss på våra sista slantar, skall ur egen ficka få ersätta oss. Ni som förgiftat landet med köttfärs-semlor och oljekokta potatisstavar skall som straff få fasta varannan dag och då bara äta koriander. Som avslutning tycker jag vi sjunger denna trevliga visa:

”Jag är psykolog jag, och ja har det så bra.
Jag ligger på soffan vareviga dag.
Och prostatan den växer sig
svullen och stor.
Sätt på pannan mor,
sätt på pannan mor”

May the Force be with you 

Peter

 

 

 

 

 

 

Hej vänner!

Som ni vet jobbar jag inte för närvarande. Jag försöker hitta på något att göra varje dag för att inte helt sega ihop. Varje dag försöker jag gå en långpromenad och jag försöker komma igång att läsa. Det senare är fortfarande svårt, vilket känns lite ledsamt. Jag har svårt att försjunka i en bok som jag ofta kunde göra för några år sedan. Men något har hänt som gör att det inte fungerar längre. Jag funderar på om jag skall pröva prenumerera på ljudböcker. Men jag är inte säker på att det kommer att hjälpa. Jag skall prova iallafall.

Däremot läser jag en del tidningar på nätet. Vilket oftast gör mig ledsen eller jätteledsen. Men ibland läser man saker som gör att man inte vet om man skall skratta eller gråta. Som nu när jag läste om vad som händer på Konstfack.

Det är alltså några som tydligen menar att ett stort vitt rum på denna högskola, som kallas ”Vita havet”, är ett uttryck för strukturell rasism. Enligt detta gäng borde ett stort vitt rum inte ha detta namn. För då blir det en del av någon sorts ”vithetsnorm”. Nu kanske ni tycker det låter konstigt. Det beror på att det är det. Men en lärare, på denna av skattepengar bekostade skola, sa att hon också tyckte det var konstigt och ville att ”Vita havet”, skulle fortsätta heta just så. Varpå hon fick på skallen inte bara av elever utan också av 44 av sina kollegor. För de tyckte att hon, genom att tycka som hon tyckte, utövade ”en maktutövning som skadade förtroendet mellan studenter och lärare”. Vilket säkert denna dam som vill att ”Vita havet” skall heta så, nog inte vill skada. Det lukta alltså mobbing av en avvikande röst lång väg.

Nåväl om namnet på detta stora vita rum är ett uttryck för strukturell rasism bör väl något göra åt denna otäcka företeelse. Det finns ju ett ”Vita havet” som ligger vid Kolahalvön i norra Ryssland. För att undvika att kränka någon och utsätta honom eller henne för strukturell rasism är det väl bäst att man i alla nya kartböcker nu byter namn på detta hav. Det kan ju till exempel byta namn till ”Hav-ett”. Ett namn som knappast skulle kunna kränka någon. Men i rättvisans namn och för att inte kränka folk med min lite bleka pigmentering, tycker jag att man även kan byta namn på ”Svarta havet”. Det kan då få heta ”Hav-två, så ingen blir kränkt och sårad. Sedan finns ju ”Gula havet” mellan Kina och Korea. Man brukar ju säga att asiater har gul hud. Men det tycker inte jag stämmer. Men för att även här undvika att någon tar illa vid sig, kan man byta namn på ”Gula havet ” till Hav-tre. ”Döda havet” kan dock få behålla sitt namn. Ty de döda har ju redan drabbats av den yttersta kränkningen och det kan ju knappast bli värre. Fast att kalla det vita havet för "Hav-ett" kan ju tolkas som att detta vita hav är nummer ett, kom jag på. Så det får väl heta något annat. Kanske regnbågshavet som en hyllning till våra homosexuella medmänniskor som en kompensation jävelskap de råkat ut för. Fast det blir lite konstigt att kalla ett hav som under stora delar av året är vitt, kallt och istäckt för detta.

Men världen är full med tecken på att den otäcka ”vithetsnormen” genomsyrar allt. Till och men i grönsakshyllan i min ICA-affär slår den emot en. För där ligger minsann Vitkål och kränker människor. På ett rasistiskt och fördomsfullt sätt har man stoppat svartkålen på nedersta hyllan, där den knappast syns. Brunkålen står minsann undanställd bland konserverna och får inte vara med alls. Skam till sägandes har jag vid flera tillfällen kallat brunkålen för äcklig. En typiskt omedveten handling av oss äldre män, som är omedvetna om den strukturella rasism som genomsyrar vårt tänkande. Vi som till och med rasifierar kålen. Vi som är mänsklighetens suraste surkål. Vi som i vår naivitet till och med äter den spanska lufttorkade skinka som heter ”pata- (n-ordet, nästan) och inte förstår hur det känns för folk, med mer melanin än vad vi har i huden.

Men åter till den oerhört viktiga debatten på Konstfack om vilket namn ett stort vitt rum skall ha. I Turkiet bor just nu massa barn i flyktingläger och fryser i dåliga kläder. I Jemen svälter barn och vuxna. Många skjuts där ihjäl av krypskyttar eller blir av med armar och ben. I Belarus kämpar folk för att bli av med en otäck diktator som är kompis med giftmördaren i Kreml. I Sverige skjuter unga män ihjäl varandra på löpande band och barn rånas av jämnåriga. Klimatet håller på att gå åt helvete och en pandemi dödar tusentals människor. Men jag betalar som skattebetalare pengar till en institution där folk mobbar dem, som inte håller med om vad ett rum skall ha för namn. Folk helt klart har en överdriven syn på sin egen betydelse. Vad fan är det för fel på människor? Som skämmer ut den viktiga konsten, på detta oerhört löjliga sätt. Mitt förslag är att det stora vita rummet döps om till ”Fåniga oceanen” som minne av denna konstiga historia.

Rädda Barnen: Swisha 902 00 33 eller bli månadsgivare som jag. Så blir det gjort. http://www.raddabarnen.se/stod-oss/manadsgivare/bli-manadsgivare/

Peter

Hej vänner!

Jag är på dåligt humör. För det första är jag sur på min hyresvärd. Varför orkar jag inte skriva om. För det andra är jag sur på allt annat. Det verkar som jag inte kommer bli vaccinerad förrän i april. Vilket jag bara går och väntar på. För jag tycker jag känner mig isolerad och ensam. Dessutom känner jag mig gammal, fast jag inte är det. Möjligtvis lite halvgammal. Gått lite över ”bäst före” datum, men trots det, helt ok om man luktar och smakar på mig. Slöseri att slänga bort.

Jag är med i hyresgästföreningen. Men idag läste jag i Expressen att de som är chefer i denna organisation, bor i stora fina villor och tar ut mycket höga löner för sitt arbete. En av dem, var en ung man som hette Pedram Kouchakpour. Den företrädaren för hyresgäster tjänade 954 907 spänn om året och bodde i en villa värd 8,7 miljoner. Pengar som alltså vi som bor i hyreslägenheter betalar till honom. De andra höga företrädarna för denna organisation, tjänade väl oftast något liknande, men deras villor var billigare och var bara värda så där 4 miljoner. Det tycks alltså behövas en hel folkrörelse för att det skall går runt för cheferna i denna rörelse. För att de skulle bo i hyreslägenhet är väl inte att tänka på. Så dyrt och besvärligt det verkar vara. Som över-grisen Napoleon säger i George Orwells roman ”Djurfarmen”: ”Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra”. Jag tror han hette Napoleon. Men det kan eventuellt varit Padram. Jag minns inte riktigt.

Det känns som det är allt längre i folkrörelserna, mellan de som skall vara företrädare för andra och de som de företräder. Politiken och idealismen verkar ha blivit en karriärväg, för de som tyckte det var för jobbigt att gå långa universitetsutbildningar eller byta blöjor på gamla tanter. Har man tur jobbar man på med politiken och skaffar sig kontakter. Samt göra sig till talesman för ett besviket folk man knappast längre känner.

Ni kanske undrar om jag är bitter? Det är jag, fast jag inte riktigt vill erkänna det. För det är fult att vara bitter. Speciellt i min ålder är bitterhet oerhört lite klädsamt. Nu går jag inte runt och är bitter hela tiden. Men alldeles för ofta. Dessemellan är jag rätt sur och förbannad. Men jag brukar le lite varje morgon, för att få det gjort.

Men som det står om ”Visheten” i bibeln, som tydligen är en tjej:
”När jag träder in i mitt hus, skall jag vila ut hos henne; ty samvaron med henne har ej någon bitterhet med sig eller samlivet med henne någon smärta, utan idel glädje och fröjd.” Nu har jag ju inte satsat så mycket på just ”Visheten”. Trots det tycker jag mig känna igen känslan. Bort alltså med denna världs ondska. Låt oss alltså älska, även om det mer blir en stunds vila från bitterhet och ger begränsat med vishet.

Nu skall jag gå ut på en promenad. För solen skiner och fåglarna har börjat sjunga. Talgoxe, gråsparv och gulsparv har börjat pipa på som bara den. Vi går mot vår och under snön förbereder sig blåsipporna på att blomma. Silvertärnorna har lämnat Antarktis och är på väg till oss. Norrmännen har börjar förbereda 17 maj och övar på att få sjunga att de:

”elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.

Jag vet inte längre kan sjunga att jag älskar mitt land. Det skjuts, sprängs och rånas, lite för mycket för det. Men jag är rätt kär i Gotland och Visby och hoppas jag kan få bo kvar i min lägenhet, med utsikt över ruinen S:t Karin i lugn och ro. Kamrat Katten vill också det säger han.

Peter

 

Hej vänner!

Som ni kanske vet heter jag Peter Uddenberg. Den förste Peter Uddenberg som jag känner till, var sergeant i Karl XII: armé. Hur han överlevde det jobbet vet jag inte. Kanske han undvek att delta i farligheter eller så hade han tur. Men när han slutat med krigandet blev han tullbesökare i Kalmar. Jag vet inte riktigt vad det är för skillnad på tullbesökare och vanliga tullare. Kanske är det samma sak.

Den här Peter var född 1686 och gift med Brita Catharina Svanfeldt. De fick fyra söner, varav en hette Peter som sin far. Den Peter var först gift med Christina Jakobsdotter Ekström, född 1733. Men henne fick han han fyra barn. Ett av dessa hette Peter Adolf. Den första hustrun dog 1762 men redan ett år senare gifte den här Peter om sig med Catarina Margareta Hamberg som var dotter till en kollega. Med henne fick han 14 barn. En av dessa hette också Peter. Men den Peter drunknade i Ladugårdsviken i Stockholm på sommaren 1784. Men totalt fick alltså hans pappa Peter 18 barn med två fruar. Vilket är rätt bra jobbat av en kyrkoherde. Flera av hans barn fick förresten söner som de döpte till Peter. Så nu vet ni varför jag heter Peter. Det beror på att det alltid bör finnas någon som har just detta  detta namn i landet. För det är, som ni förstår, en fin tradition.

Idag är det fredag. Men nu för tiden är det inte så mycket speciellt med det. När jag jobbade var ju fredagen den bästa dagen på veckan. Den är fortfarande en bra dag. Men numera har den inte samma betydelse som förut. Jag har faktiskt blivit lite dagvill och måste ofta fundera på vad det är för dag. Som idag när jag plötsligt blev överraskad av att det var just fredag.

Fredag var ju under vikingatiden guden Frejs dag. Han var ju en fruktbarhetens gud och hade med fortplantning att göra. Vilket syns på de avbildningar av honom som man hittat. Det fanns ju en svensk kungaätt som hette Ynglingaätten som påstod att Frej var deras urfader. Därför kallas han ibland för Yngve-Frej. Det finns ju en bok av Slas som heter ”Vem älskar Yngve-Frej”. Det finns också en film som bygger på den boken som man kan se på SVT-play. Det bör man göra då och då. För ser man den filmen kan man bil lite nostalgisk och tänka på det som var som försvunnit. På kåldolmarnas och dillköttets land, som nu inte längre finns kvar. På den tid när man slog in sina skoböcker i papper varje höst och gick till skolan på lördagar. Då man sjöng om att man var tacksam  för att gud lät ”den klara sol” gå upp varje dag. Dock tackade man inte guden Frej för detta. Vilket man kanske borde gjort. Den där frögurkan Peter som jag skriver om ovan, verkar ju varit kompis med Frej. Den fruktbarhetsguden verkar han ha tillbett minst lika flitigt som den gud han egentligen skulle jobbat åt.

Trevlig Helg

Peter

 

Hej vänner!

Det har kommit en ny bok av en författare som heter Rutger Bregman och är historiker. Boken heter ”I grunden god” och driver tesen att människan som art är just i grunden god. Jag har inte läst denna bok utan bara recensioner av den. Men av dessa framkommer att att författaren menar att vi i grunden är goda och att ondskan hos oss uppstod i samband med att vi slutade vara jägare och samlare för 10 000 år sedan. Då började vi odla, få ägodelar, betrakta delar av naturen som vår ägodel och till slut samla på oss pengar. Han menar tydligen att civilisationen var det som gjorde oss onda. Fast jag har ju inte läst boken så det här är en sammanfattning av sammanfattningar.

Det fick mig att tänka på hur författaren Lasse Berg i sin bok skriver om bushfolket i Kalahariöknen. De lede ju till helt nyligen som just jägare och samlare och många av dem gör visst fortfarande så. I den boken beskrivs också dessa människor som i grunden goda, generösa och solidariska med varandra.

Det vore ju kul om de som beskriver människan i grunden god har rätt. Men det finns tyvärr mycket som talar emot att så är fallet. Fast det finns trots allt många goda människor som är hjälpsamma, generösa, ärliga, lojala och empatiska. Det är som tur är den överväldigande majoriteten som är sådana. Men tråkigt nog verkar de finnas en liten otäck minoritet som förstör för oss andra och dessutom tråkigt nog ibland är rätt framgångsrika.

Ni vet de där manipulativa figurerna som är trevliga så länge de får som de vill, men blir aggressiva och hotfulla när någon hindrar dem att få sin vilja igenom eller ställer krav på dem. Som har omnipotent överskattning av sin egen betydelse och förmåga och därför anser sig ha rätt att köra över andra. Som är patologiska lögnare som utan skam och skuld ljuger folk rätt upp i ansiktet, om det gynnar dem själva. En del av dem är ju öppet kriminella och blir inlåste till slut. Men de flesta av dessa otäckingar går ju lösa i samhället och förstör för oss andra. I värsta fall blir de presidenter i Amerika, men även i lokalsamhället kan de ställa till ett helvete för hederligt folk.

Så om människan är i grunden god så gäller det väl att få kontroll på den lilla grupp, med de egenskaper som jag beskriver ovan och som också tycks ha förmågan att hitta likasinnade. Som sedan med hjälp av dessa, med hot och våld tillskansar sig makt. Hitler, Stalin och Mao är ju namn som förskräcker. Det senaste rötägget försökte ju följa deras exempel genom att skicka sina dummaste och elakaste orcher att storma parlamentet. Som tur är misslyckades det kuppförsöket.

Fast vi träffar ju några gånger i livet på den här typen av människor. Inte minst många kvinnor har charmats av den sortens  manipulativa skräckgubbar och råkat illa ut. Själv har jag träffat på en och annan sådan där typ. Det är jobbigt och obehagligt när det händer. Men trots allt är det sällsynta undantag i ett hav av snälla, ärliga och hjälpsamma medmänniskor.

Peter

 

Hej vänner!

I natt kunde jag inte sova. Jag steg upp till slut för jag tappade lusten att ligga där i sängen och vänta på John Blund. Den rackaren hade tydligen glömt bort mig. Jag låg och grubblade på allt möjligt vilket är jobbigt att göra. Speciellt på nätterna.

Idag skall jag jobba lite för första gången på flera månader. Jag skall hålla föredrag och det skall tydligen kunna göra på ett virus-säkert sätt i en stor lokal, med avstånd till åhörarna. Men lite nervös är jag trots detta. Som tur är skall jag inte göra detta förrän i eftermiddag. Så jag hinner väl vila några timmar på morgonen. Men det är inte föredraget jag oroar mig för, om någon trodde det.

 Det finns mycket annat som jag oroar mig för däremot. För vi lever i en orolig tid med mycket att oroa sig för. Fast det har man väl nästan alltid gjort. När jag var ung var det väl risken för atomkrig, en oroande tanke. Det är det förresten nu också. Det var ju riktigt nära 1962 i samband med kubakrisen. Men då var jag åtta år och hade annat att tänka på en risken för att människan skulle utplåna sig själv. Annars var jag mycket rädd för krig som barn. Jag var förresten rädd för allt möjligt som barn och var nog en ängslig sort. Världen kändes ofta farlig och otrygg. Kanske delvis för att vi flyttade så ofta och att jag därigenom så ofta fick byta skola. Men kanske också för att jag var den jag var. För jag var verkligen ingen tuffing. Tvärtom var jag rätt känslig och grät mycket. Några måste väl vara på det viset också, gissar jag. I psaltaren står det:

”Jag är matt av mitt suckande.
Jag dränker min bädd i tårar var natt,
sängen dryper av gråt.”

Så illa är det inte för mig trots allt. Det är inte var natt jag dränker mig bädd i tårar precis. Men det händer att jag blir ledsen och ligger och grubblar på allt elakt och dumt som fyller denna värld. Det är jobbigt. Jag fick en gång för länge sedan insomningstabletter av en läkare, för att jag hade svårt att somna. Det funkade bra. Men när jag förstod att dessa tabletter kunde vara beroende-framkallande, så ville jag inte ta dem. Nu för tiden gör det inte så mycket när jag inte kan somna. För jag skall ju oftast inte upp till något jobb. Det är bara att sova på på morgonen, om jag vill det. Eller så går jag upp och är trött hela dagen utan att heller gör mig något.

Som jag skrivit om tidigare har börjat gå ”Hälsans stig” här i Visby nästan varje dag, Det är sju kilometer och en rejäl promenad. Igår läste jag på skylten i början på denna stig, att den första hälsans stig var irländsk och hette ”Slí na Sláinte” på gaeliska. Det där sista ordet kände jag igen. För det säger man när man skålar på gaeliska. Men jag visste inte att det betydde ”hälsa”. Så nu har jag lärt mig det. Detta ord var för mig mer associerat med Guiness och whiskey än hälsa. Vilket definitivt inte är bra för hälsan i längden.

För något år sedan fick jag ju besök av det stora C:et och var rätt skraj för att jag närmade den slutstation, där det är avstigning för samtliga passagerare. Men det visade sig att min variant av detta stora C inte var så farlig som det stora C:t kan vara. Det var bara som ett byte i Hallsberg ungefär. Tråkigt men inte så farligt, som man kan tro, när man närmar sig denna tråkiga knutpunkt i Närke. Hallsberg är nämligen Sveriges egen prostata, vilket många inte vet. Bra att ha, men knappast livsviktig. Själv är jag dock mycket nöjd att ha kvar detta organ så länge det går. Känns bra på något sätt.

När jag var 12 år så hade jag en kompis vars mor jobbade i färghandeln i Hagalund. Så jag hängde med honom dit vid några tillfällen och gick förbi de villor och hus som konstnären Olle Olsson Hagalund målat så fina bilder från. Man hade redan börjat riva dessa hus på sina ställen om jag minns rätt. För i slutet på 60-talet hade stadsfullmäktige i Solna bestämt att alla kåkar i Hagalund skulle rivas och ersättas med flerfamiljshus. Jag vet icke vilka de politiker var som gjorde sig skyldiga till detta eller vilka partier de tillhörde. Vem som bestämde att där Hagalund låg det skulle byggas åtta blåa och iskalla moderna hus, vet jag inte heller. Stället kallas ju för Blåkulla nu för tiden. Men det är lite orättvist. För inte ens fan själv skulle kunna komma på något så jävligt tråkigt och fult. Olle Olsson deppade ihop när hann såg hur hans hembygd förstördes och slutade måla. Han blev bara 67 år. Bara ett år äldre än jag är alltså.

Visby är det ingen som vågar riva, som tur är. Däremot kommer väl den levande staden försvinna och bli någon sorts medeltida Disneyland med hotell, lägenhetshotell och restauranger som bara är öppna mellan 1 juni till 30 augusti. Resten av tiden kommer den ligga död och kall som ett nöjesfält om vintern. Ni tror jag överdriver. Men jag är inte så säker på det. Det har ju redan börjat bli på det viset. För det finns de som har mycket pengar som vill tjäna mer sådana. Själv har jag på grund av flitigt arbete inte haft riktigt tid med, att tjäna mycket pengar. Vi som arbetat med att ta hand om andra, betalat vår skatt och gjort vår värnplikt och aldrig besökt fängelser eller domstolar, blir sällan rika. Trots att vi gjort vårt bästa för att vara goda medborgare och tjäna detta land. Fast det finns folk som är fattiga, trots att de har massor av pengar. Som inte har någon katt till exempel.

Peter

 

 

Hej vänner!

Det är alltså vinter även här på Gotland, med rätt mycket snö. Det är det ju inte varje år. Igår sken solen och den värmde faktiskt lite grann. Snart är det dags att sitta mot en södervägg och kisa mot denna sol och ha en termos med kaffe och en macka med sig. Det kommer väl sannolikt bli vår i år också. Även jag kommer väl tina upp och få vårkänslor gissar jag. För det brukar jag få på våren, när hormonerna tinar upp och signalsubstanserna smälter.

Det där med ålder är lite konstigt. För trots att utsidan börjar bli rätt sliten och grå, så är insidan sig rätt lik. Det vore ju på ett sätt bättre om in- och utsida åldrades samtidigt. Det är ju rätt värdelöst att känna sig rätt ung och pigg inombords, när karossen börjar tappa lacken. En del rika gubbar brukar ju inleda relationer med betydligt yngre damer, när de är i min ålder. Tydligen för att det får dem att känna sig yngre och virilare. Men det begriper jag inte alls. Själv skulle jag ju bara känna mig äldre, än vad jag redan är och det vill man verkligen inte känna. Naturligtvis förstår jag att unga damer fylls av lust och åtrå när de ser på mig och min av 66 år fulländande kropp. Men de har de inget för, de små liven. Gustav Vasa gifte sig, när han var 56 år med Katarina Stenbock som då var 17 år. Det blev som förväntat inget vidare, för någon av parterna. Gustav föreslog, vis av erfarenhet, efter några år, att det i lag skulle förbjudas att gifta ihop folk som var för olika i ålder. Så något lärde han sig väl på kuppen.

Men det finns tydligen en del knepiga äldre damer också. Jag läste i tidningen om en gumma på 75 år som var på väg till Gambia för att gifta sig med en 41 år yngre gambian. Det var visst den sjätte killen, från Gambia hon gifte sig med. Artikeln var låst, så det var bara detta som gick att läsa om man inte betalade. Man får väl säga lycka till och hoppas att det är sjätte gången gillt.

Själv har jag aldrig känt mig speciellt intresserad av damer som inte är någorlunda jämnåriga med mig. Utom när jag var 15 år och var kär i min lärarinna i engelska, som var en tant på minst 30 bast. Hon förstod nog aldrig riktigt, att hon i mig hade en beundrare i vars fantasier hon nog hade velat slippa delta, om hon vetat om dem. Men som tur var slapp hon få reda på dessa.

Nu skiner solen och jag skall gå ut en sväng.

Peter

 

Hej vänner!

Jag löser mycket korsord. Det är därför jag prenumererar på Svenska Dagbladet. För de har bra och rätt svåra korsord som jag gillar. När man bor på Gotland är det ju ingen idé att ha DN eller SvD som morgontidning. För de delas inte ut på morgonen här. Men jag har datorversionen av SvD och skriver ut dess korsord, vilket fungerar rätt bra.

När man löser korsord märker man att det är vissa ord som man sällan använder i andra sammanhang som återkommer i korsord. Som ”ido”, vilket tydligen är någon sorts konstgjort språk. Som esperanto ungefär om jag förstått rätt. Ett annat ord som finns i korsord men nästan ingen annanstans är ”ulan” som visst är någon sorts polska husarer. Sedan brukar ju det lilla kvalsterdjuret ”or” vara med. Detta lilla kvalster gillar tydligen att leva på ost. Men jag har på mina ostar aldrig haft något sådant litet djur. Men de är visst väldigt små, mindre än en millimeter. Så riktigt säker kan jag inte vara. Men i korsord brukar de vara med, trots att de är så jättesmå.

Det bor visst ofta kvalster i sängen. Det finns folk som är allergiska mot dessa kvalster. Men om man inte är det, gör de visst ingen större skada. De kryper mest runt och käkar hudflagor och annat smått och gott de hittar i sängen. Det är tur att de är så små. För om man tittar på dem i stor förstoring ser de otäcka ut. Då tänker man ”fy fan bor de sådana i min säng”.

Det är melodischlager på TV. Men det tittar jag inte på. Det är inte så att jag är fin i kanten och på något sätt tar avstånd från denna kulturyttring. Men jag är inte så intresserad att jag orkar titta, mer än på den internationella finalen. Den kan vara lite kul. Det brukar dessutom ibland vara något skojigt och trevligt inslag. Som de där ryska gummorna som sjöng för några år sedan. Eller när en österrikisk transa med skägg vann. Jag har för mig att det var Österrike han kom ifrån. Sjöng väldigt bra om jag minns rätt. Men vad han sjöng och hette har jag ingen aning om. Däremot minns jag att en portugis vann för några år sedan med en fin ballad om olycklig kärlek. Dessutom sjöng han på portugisiska, vilket var extra fint. För det är ett vackert språk. Passar till att sjunga om olycklig kärlek på.

När jag var 20 år vann ABBA melodischlager-festivalen med en låt om Waterloo. Sedan dessa har det gått 47 år. Vilket är otäckt att tänka på. För det känns inte så länge sedan. Men det är ju nästan ett liv sedan detta hände. Jag har förresten börjat tänka på mitt liv. Rätt mycket på min barndom och mina tonår för närvarande. Inte för jag vill det, utan mer för att minnen, flyter upp från den tiden. En del rätt smärtsamma minnen, som gärna hade fått ligga kvar på dyiga botten av minnenas sjö. Jag tror att det jävla viruset och den isolering och brist på aktivitet gör att jag blivit mer grubblande än vanligt. Numera är jag ju en av dem som skall vaccinerad i ”fas 2” om jag förstått rätt. Så förhoppningsvis är det inte så långt kvar till jag får mina sprutor.

En sak som retar mig är reklam som dykt upp på Facebook som är riktad till mig. Det är några som gör reklam för något medel som skall öka halten av testosteron i min kropp. För det antyds att jag med stigande ålder numera har en brist på detta hormon och det gör mig fysiskt svag, överviktig och impotent. Men om jag tar detta naturläkemedel kommer jag på nytt bli pigg som en 20-åring. Det är naturligtvis bara påhitt. Men det retar mig att folk skickar oönskad reklam till mig, bara för att jag har blivit lite äldre och dessutom beskriver mig som ett jävla vrak.

Det går dåligt för liberalerna. Adam Smith har nästan inga kompisar kvar. Men det bryr han sig nog inte om. Som sedan länge död, har man annat att tänka på. Men jag tycker det är lite ledsamt. För det har funnits flera bra liberaler. Som Torgny Segerstedt som skrev artiklar om nazismen, som gjorde att han nog stod högst upp på dödslistan, om Sverige blivit ockuperat. Han tyckte inte om någon annan totalitär ideologi heller. 

En liberal som lever och som jag tycker är en bra politiker är professor Barbro Westerholm. Hon är 88 år och jobbar trots detta på i riksdagen. Mest kring frågor om åldersdiskriminering. Det var förresten hon som drev igenom att homosexualitet inte längre skulle betraktas som en sjukdom. Vilket plötsligt gjorde massa människor friska, som dagen innan varit sjuka. Barbro Westerholm är ju i grunden läkare och är alltså en av dessa, som varit väldigt framgångsrik i sitt botande av folk. 

Men snart finns det nog inga liberaler kvar i riksdagen. Det kommer finnas socialister, konservativa, ännu mer konservativa, som är lite kristna och slutligen nationalister. Men inte minsta lilla liberal och frisinnad. Det är lite tråkigt. När jag skrev det här tänkte jag att jag skulle försöka hitta något citat av någon liberal tänkare. Men så hittade jag följande citat om liberalismen, som en av dess motståndare skrivit. Nämligen den nazistiska krigsförbrytaren Alfred Rosenberg som dömdes till döden 1945 i Nürnberg och avrättades. Vilket han förtjänade. Han skrev tydligen:

"Liberalismen lärde frihet, näringsfrihet, frihandel, parlamentarism, kvinnoemancipation, människans likhet, könens jämställdhet o.s.v. – den syndade mot naturlagar.” Själv syndade Alfred Rosenberg mot alla lagar som finns och dömdes för ”brott mot mänskligheten” och hängdes. Vilket sannolikt var det bästa han gjorde i sitt liv.

Numera heter ju det liberala partiet Liberalerna. Inte Folkpartiet som det hette förr. Det är dumt. För Folkpartiet låter bättre. En sak som jag inte gillar, är att man i detta parti är så positiv till privatiseringar av allt möjligt i onödan, vilket gör att skattepengar försvinner i utbetalningar till redan rika eller till skurkar. Fan vet hur många tusenlappar jag via min skatt skickat till bedräglig ”assistentersättning” eller placerats i konton på skatteparadis av riskkapitalister. Vad fan är det bra för. Men det försvinner mycket pengar även till mer eller mindre obskyra föreningar också, har jag hört. Gustav Möller som var socialminister i 19 år sa visst: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Håller jag med om till 100 %. Vänligen, ge alltså fan i att sno mina pengar.

Peter, leg surgubbe

 

 

Hej vänner!

Som ni vet går jag mest och väntar på att bli vaccinerad. Det är rätt tråkigt att gå och vänta på. Idag har jag inte gjort något alls. Inte ens gått en promenad. Den jävla pandemin fortsätter att ta livet av folk och nu kommer den dessutom i nya elaka varianter. Man får hoppas att vaccinet biter också på dessa och att pesten till slut drar förbi. Jag har blivit mer rädd för att bli sjuk av viruset, nu när det finns hopp om att slippa genom, att bli vaccinerad. Det vore ju trist nu när det är rätt nära att slippa få eländet. Men man får väl försöka kämpa på och inte ge upp.

En som till slut fick sjukdomen var den brittiske krigsveteranen sir Tom Moore som nu har dött. Han blev 100 år. Det var ju han som lovade gå 100 varv med sin rullator i trädgården, om han kunde få 1000 pund att skänka till sjukvården i England. För han var så tacksam för all hjälp han fått när han var sjuk och för att alla han då mötte var så snälla mot honom. Men när detta kom ut och blev en snackis, så lyckades han samla in 32 miljoner pund. Det är väl sådär 367 miljoner kronor. Den envisa gubben lyckades också genomföra det han föresatt sig göra och knallade sina hundra varv. Sådant imponerar på mig. Man får liksom lust att sjunga till denna mans ära:

”Land of Hope and Glory, Mother of the Free,
How shall we extol thee, who are born of thee?
Wider still and wider shall thy bounds be set
God, who made thee mighty, make thee mightier yet!

Engelsmännen vill ju inte vara med i EU. De tycker väl att de där konstiga grodätarna, spagettituggarna och hunnerna på kontinenten är tråkiga och opålitliga. I en sådan förening vill man ju inte gärna vara medlem. Men skottarna vill visst vara med i EU. Iallafall många av dem. Fast jag tror det mest handlar om att de vill hämnas för slaget vid Culloden.

Nästan alla roliga TV-serier kommer ju från England. Från Frankrike kommer inte en enda. Inte heller från Tyskland, får man se roliga serier att skratta åt. Men från England kommer ”Skenet bedrar”, ”mr Bean” och ”Monty Python” till exempel. Serier som en lättroad typ som jag, skrattat mycket åt. Men varken tyska eller franska tycks vara språk som är lämpliga för humor. Det känns lite taskigt att säga. Det är kanske jag som är dåligt informerad. Det kanske finns jätteroliga tyska serier, som aldrig visas på någon svensk TV-kanal. Men det tror jag inte. På franska är det väl ännu svårare att vara rolig gissar jag. Kanske är detta språk för vackert för att vara rolig på. Men på engelska kan man vara jävligt rolig. Fast mr Bean säger ju inte så mycket. Så en mycket tyst engelsman är roligare än en pratsam fransman. Vilket naturligtvis är en fördom och taskigt att skriva. Men jag är ju lite fördomsfull och generaliserande när det gäller humor. På det sättet är jag en dålig människa.

Humor är ju viktigt. Fast rätt tråkigt att skriva om. Det är ju lite som cykelkonsten. Bra att kunna, men svår att förklara för den som inte kan. Humor är ju dessutom en normalfördelad egenskap hos mänskligheten. En del människor är jävligt roliga och en del jävligt tråkiga. De flesta är väl någonstans mittemellan. Svenska politiker är ofta rätt befriade från humor när de är i tjänst. Privat är de kanske hur roliga som helst. Men det är tydligen lite riskabelt att vara kul som politiker. Man riskerar tydligen uppfattas som lite flamsig och oseriös, om man säger roliga saker. Att vara tråkig är ett tecken på att man är en allvarlig och seriös person. Men i England får politiker gärna vara lite roliga. Även i allvarliga sammanhang. Som Winston Churchill kunde vara. En berömd gång när han var rolig, var när han debatterade med lady Astor i underhuset. Denna dam blev till slut riktigt förbannad och sa: ”Om jag vore gift med er mr Churchill, skulle jag hälla gift i ert morgonkaffe”. Varpå Churchill svarade: ”om jag var gift med er, lady Astor, skulle jag dricka det”. Det var ju också Churchill som sa följande som både är sant och lite roligt: ”Djur är märkliga. Hunden ser upp till dig. Katten ser ner på dig. Bara grisen ser på dig som en jämlike.”

Churchill sa förresten mycket klokt. Till exempel att: ”En fanatiker är en människa som inte kan ändra åsikt och inte vill byta ämne.” Man kan ju lägga till att han inte heller har någon humor och självdistans. För fanatiker är jävligt tråkiga. Diktatorer är också tråkiga och rädda för humor. För de vet att när folk börjar våga skratta åt dem, så är de snart historia. Så nu får man hoppas att ryssarna snart vågar skratta åt den lilla giftmördare, tjuv och kalsongterrorist, som styr detta stora land.

Churchill var ju en mycket konservativ politiker med humor. Men han var också demokrat och fick slåss för att denna styrelseform skulle överleva, när de totalitära idéerna höll på att ta över hela Europa. Men som han sa när det så mörkt ut och många ville ge upp:
”Ge aldrig upp – aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, i något stort eller litet, stort eller obetydligt, ge aldrig upp förutom till övertygelser av ära och förnuft. Ge aldrig vika för våld, ge aldrig vika för fiendens till synes överlägsna makt.”

Tänk på det ni.

Peter