Hej vänner!

Min kamrat Katten har varit sjuk. I förrgår kväll kräktes och kräktes han och var i dålig form. Slö och ville varken dricka eller äta. Så igår var jag hos veterinären som tog massa prover på honom . Det mesta var helt okej utom att hans värde på sköldkörteln var förhöjt. Så han skulle sättas på en hård diet för att komma till rätta med detta. Bara specialmat, som inte hade något jod i sig. Helvete, tänkte jag. Att få denna bortskämda kompis äta sådan mat, kommer bli svårt. Det visade sig mycket riktigt att han hellre skulle svälta än befatta sig med innehållet i de tvärdyra burkar, som jag fick köpa hos veterinären. Nu hade han inte ätit på över ett dygn och jag började bli riktigt orolig. För katter måste äta varje dag för att må bra och inte bli sjuka. Men idag ringde veterinären till mig och berättade att hon funderat vidare och nog tyckte att vi kunde gå långsamt fram med dieten. För det var trots allt viktigare att han käkade, än att få ordning på sköldkörteln. Så hennes nya råd var att ge honom käk som han gillar och försöka komplettera med någon matsked specialmat tills vidare. Det var skönt. För jag hade nog inte klarat av att se honom svälta iallafall. Han är ju en gammal katt på snart 18 år och jag hade nog ändå inte kunnat övertala honom att följa en sträng diet. Veterinären berättade också att viltkött tydligen inte innehöll så mycket jod. Så jag får väl tjacka lite rådjurssadel till honom. Nu verkar han iallafall må bra igen och har inte kräks vare sig igår eller idag. Faktiskt verkar han nästan som vanligt igen. Bland annat har han lyckas klampa runt på denna dators tangentbord, vilket gjorde att flygplansläget var aktiverat, wi-fi var avstängt och skärmen nästan mörk.

För några år sedan pratades det om att vi var på väg in i ”kunskapssamhället”. Det tycker jag inte märks direkt. Snarare tycker jag det verkar som vi kommit in i dumhetssamhället med allt större utrymme åt den rena dumheten. Speciellt tycks sociala media blivit en plats där de riktigt korkade har fått tillfälle att rulla sig i sin egen dumhet, som hundar på en självdöd råtta. Jag tycker alltid det känns lite jobbigt att skriva om folks dumhet. Det verkar malligt på något sätt och som man tycker att man själv är överlägset smart och begåvad. Men faktum är att jag ofta läser saker som är så uppenbart korkade, att jag skäms å de så uppenbart korkades vägnar. Man läser en artikel i tidningen som följs av några kommentarer som är så genomkorkade att man förstår att där har det varit ”mycket jobb på liten verkstad”. Jag tror att enkelheten att komma med kommentarer och göra sin röst hörd bara har ökat utrymmet för dumhet. Förr när man ville komma ut med sina dumma synpunkter i offentligheten, var man tvungen att skicka en insändare. Alltså skriva ner det man hade att säga på ett papper. Stoppa detta papper i ett kuvert. Sätta på ett frimärke och hitta en brevlåda. Vilket i bästa fall tog lite tid och fick en del korkskallar att tappa orken eller gav tid att tänka efter om det man skrivit hade något värde. Dessutom lästes det man skrivit av en redaktör, som inte släppte igenom vad dumt som helst. Till exempel det man upprörs av i fyllan och villan en fredag kväll. Men det är som sagt, det känns svårt att kommentera andras dumhet, om man är svensk och väluppfostrad.

Men jag såg en intervju med John Cleese där han fick frågan om hur han såg på att så många röstat på USA:s förre president. Varpå John Cleese med engelsk rakhet och gott humör utbrister: ”They must be the dumbest people in the world”. Det kändes på något sätt skönt att någon utan förbehåll, sa det jag ofta tänkt. Men tyckt låtit lite väl generaliserande och överlägset. Jag är en snäll gubbe som inte vill uppfattas på det sättet. Men innerst inne är jag jävligt trött på korkade människor som säger korkade saker.

En sorts ovanligt plågsam dumhet är den som människor, som tror sig begåvade sprider omkring sig. Antingen det är sammansvärjningsteorier eller tomma floskler. Ofta hänvisande till någon konstig professor på någon högskola eller till någon mosters erfarenhet. ”Egentligen kan man bota alla virussjukdomar med C-vitamin, men det vill inte skolmedicinen och läkemedelsbolagen att vi skall få reda på. För de vill tjäna pengar på att sälja vaccin”. Eller, ”en professor på tekniska högskolan har efter långa studier i medicin funnit att intag av stora mängder natriumklorid, botar cancer och han är ju faktisk professor”.

Ett annat plågsamt uttryck för uppenbar dumhet är ett flitigt användande av tomma floskler. Sådana där uttryck av självklarheter, som är ord som likt tomma ballonger stiger mot himlen. Själv tycker jag särskilt illa om följande:

• Värdegrund

• För oss är det viktigt att se helheten (Jaha)

• Personalen är vår viktigaste resurs (åh fan, jag trodde det var kaffebryggaren)

• Som jag ser det (Hur fan skulle du annars se det)

• Man måste förstå att det är en process som tar tid (till skillnad från de processer som inte tar tid?)

• Barn mår bra av tydliga gränser (till skillnad från vuxna eller getter?)

Tyvärr är ju en del av dumhet att man överskattar sin intellektuella förmåga just till följd av just denna dumhet. Man är helt enkelt så korkad att man tror att man är smart, fast man inte är det. Som sådana kriminella typer, som fortsätter hävda att de begår smarta brott, trots att det alltid slutar med att de sitter inlåsta på institution. Eller folk som tror att de ljuger smart, fast de de ljuger så dumt att man omedelbart förstår att det är en lögn. Eller de som tror på vad sådana där typer som före detta presidenten Ronald MacDonald eller vad fan han nu hette. Men som Albert Einstein konstaterade: "Två saker är oändliga: mänsklig dumhet och universum; och jag är inte säker på det andra."

Det känns lite skönt att äntligen säga som det är. Jag är trött på korkade människor som med sina förenklingar, brist på kunskap och oförmåga att hålla mer en en tanke i skallen samtidigt, bara är tråkiga. Sedan får folk tycka vad det vill om Uddenbergs eventuella brist på begåvning.

Peter