onsdag 17 februari 2021

 

Hej vänner!

Som ni vet jobbar jag inte för närvarande. Jag försöker hitta på något att göra varje dag för att inte helt sega ihop. Varje dag försöker jag gå en långpromenad och jag försöker komma igång att läsa. Det senare är fortfarande svårt, vilket känns lite ledsamt. Jag har svårt att försjunka i en bok som jag ofta kunde göra för några år sedan. Men något har hänt som gör att det inte fungerar längre. Jag funderar på om jag skall pröva prenumerera på ljudböcker. Men jag är inte säker på att det kommer att hjälpa. Jag skall prova iallafall.

Däremot läser jag en del tidningar på nätet. Vilket oftast gör mig ledsen eller jätteledsen. Men ibland läser man saker som gör att man inte vet om man skall skratta eller gråta. Som nu när jag läste om vad som händer på Konstfack.

Det är alltså några som tydligen menar att ett stort vitt rum på denna högskola, som kallas ”Vita havet”, är ett uttryck för strukturell rasism. Enligt detta gäng borde ett stort vitt rum inte ha detta namn. För då blir det en del av någon sorts ”vithetsnorm”. Nu kanske ni tycker det låter konstigt. Det beror på att det är det. Men en lärare, på denna av skattepengar bekostade skola, sa att hon också tyckte det var konstigt och ville att ”Vita havet”, skulle fortsätta heta just så. Varpå hon fick på skallen inte bara av elever utan också av 44 av sina kollegor. För de tyckte att hon, genom att tycka som hon tyckte, utövade ”en maktutövning som skadade förtroendet mellan studenter och lärare”. Vilket säkert denna dam som vill att ”Vita havet” skall heta så, nog inte vill skada. Det lukta alltså mobbing av en avvikande röst lång väg.

Nåväl om namnet på detta stora vita rum är ett uttryck för strukturell rasism bör väl något göra åt denna otäcka företeelse. Det finns ju ett ”Vita havet” som ligger vid Kolahalvön i norra Ryssland. För att undvika att kränka någon och utsätta honom eller henne för strukturell rasism är det väl bäst att man i alla nya kartböcker nu byter namn på detta hav. Det kan ju till exempel byta namn till ”Hav-ett”. Ett namn som knappast skulle kunna kränka någon. Men i rättvisans namn och för att inte kränka folk med min lite bleka pigmentering, tycker jag att man även kan byta namn på ”Svarta havet”. Det kan då få heta ”Hav-två, så ingen blir kränkt och sårad. Sedan finns ju ”Gula havet” mellan Kina och Korea. Man brukar ju säga att asiater har gul hud. Men det tycker inte jag stämmer. Men för att även här undvika att någon tar illa vid sig, kan man byta namn på ”Gula havet ” till Hav-tre. ”Döda havet” kan dock få behålla sitt namn. Ty de döda har ju redan drabbats av den yttersta kränkningen och det kan ju knappast bli värre. Fast att kalla det vita havet för "Hav-ett" kan ju tolkas som att detta vita hav är nummer ett, kom jag på. Så det får väl heta något annat. Kanske regnbågshavet som en hyllning till våra homosexuella medmänniskor som en kompensation jävelskap de råkat ut för. Fast det blir lite konstigt att kalla ett hav som under stora delar av året är vitt, kallt och istäckt för detta.

Men världen är full med tecken på att den otäcka ”vithetsnormen” genomsyrar allt. Till och men i grönsakshyllan i min ICA-affär slår den emot en. För där ligger minsann Vitkål och kränker människor. På ett rasistiskt och fördomsfullt sätt har man stoppat svartkålen på nedersta hyllan, där den knappast syns. Brunkålen står minsann undanställd bland konserverna och får inte vara med alls. Skam till sägandes har jag vid flera tillfällen kallat brunkålen för äcklig. En typiskt omedveten handling av oss äldre män, som är omedvetna om den strukturella rasism som genomsyrar vårt tänkande. Vi som till och med rasifierar kålen. Vi som är mänsklighetens suraste surkål. Vi som i vår naivitet till och med äter den spanska lufttorkade skinka som heter ”pata- (n-ordet, nästan) och inte förstår hur det känns för folk, med mer melanin än vad vi har i huden.

Men åter till den oerhört viktiga debatten på Konstfack om vilket namn ett stort vitt rum skall ha. I Turkiet bor just nu massa barn i flyktingläger och fryser i dåliga kläder. I Jemen svälter barn och vuxna. Många skjuts där ihjäl av krypskyttar eller blir av med armar och ben. I Belarus kämpar folk för att bli av med en otäck diktator som är kompis med giftmördaren i Kreml. I Sverige skjuter unga män ihjäl varandra på löpande band och barn rånas av jämnåriga. Klimatet håller på att gå åt helvete och en pandemi dödar tusentals människor. Men jag betalar som skattebetalare pengar till en institution där folk mobbar dem, som inte håller med om vad ett rum skall ha för namn. Folk helt klart har en överdriven syn på sin egen betydelse. Vad fan är det för fel på människor? Som skämmer ut den viktiga konsten, på detta oerhört löjliga sätt. Mitt förslag är att det stora vita rummet döps om till ”Fåniga oceanen” som minne av denna konstiga historia.

Rädda Barnen: Swisha 902 00 33 eller bli månadsgivare som jag. Så blir det gjort. http://www.raddabarnen.se/stod-oss/manadsgivare/bli-manadsgivare/


Peter







Inga kommentarer: