Hej vänner!

Som ni vet går jag mest och väntar på att bli vaccinerad. Det är rätt tråkigt att gå och vänta på. Idag har jag inte gjort något alls. Inte ens gått en promenad. Den jävla pandemin fortsätter att ta livet av folk och nu kommer den dessutom i nya elaka varianter. Man får hoppas att vaccinet biter också på dessa och att pesten till slut drar förbi. Jag har blivit mer rädd för att bli sjuk av viruset, nu när det finns hopp om att slippa genom, att bli vaccinerad. Det vore ju trist nu när det är rätt nära att slippa få eländet. Men man får väl försöka kämpa på och inte ge upp.

En som till slut fick sjukdomen var den brittiske krigsveteranen sir Tom Moore som nu har dött. Han blev 100 år. Det var ju han som lovade gå 100 varv med sin rullator i trädgården, om han kunde få 1000 pund att skänka till sjukvården i England. För han var så tacksam för all hjälp han fått när han var sjuk och för att alla han då mötte var så snälla mot honom. Men när detta kom ut och blev en snackis, så lyckades han samla in 32 miljoner pund. Det är väl sådär 367 miljoner kronor. Den envisa gubben lyckades också genomföra det han föresatt sig göra och knallade sina hundra varv. Sådant imponerar på mig. Man får liksom lust att sjunga till denna mans ära:

”Land of Hope and Glory, Mother of the Free,
How shall we extol thee, who are born of thee?
Wider still and wider shall thy bounds be set
God, who made thee mighty, make thee mightier yet!

Engelsmännen vill ju inte vara med i EU. De tycker väl att de där konstiga grodätarna, spagettituggarna och hunnerna på kontinenten är tråkiga och opålitliga. I en sådan förening vill man ju inte gärna vara medlem. Men skottarna vill visst vara med i EU. Iallafall många av dem. Fast jag tror det mest handlar om att de vill hämnas för slaget vid Culloden.

Nästan alla roliga TV-serier kommer ju från England. Från Frankrike kommer inte en enda. Inte heller från Tyskland, får man se roliga serier att skratta åt. Men från England kommer ”Skenet bedrar”, ”mr Bean” och ”Monty Python” till exempel. Serier som en lättroad typ som jag, skrattat mycket åt. Men varken tyska eller franska tycks vara språk som är lämpliga för humor. Det känns lite taskigt att säga. Det är kanske jag som är dåligt informerad. Det kanske finns jätteroliga tyska serier, som aldrig visas på någon svensk TV-kanal. Men det tror jag inte. På franska är det väl ännu svårare att vara rolig gissar jag. Kanske är detta språk för vackert för att vara rolig på. Men på engelska kan man vara jävligt rolig. Fast mr Bean säger ju inte så mycket. Så en mycket tyst engelsman är roligare än en pratsam fransman. Vilket naturligtvis är en fördom och taskigt att skriva. Men jag är ju lite fördomsfull och generaliserande när det gäller humor. På det sättet är jag en dålig människa.

Humor är ju viktigt. Fast rätt tråkigt att skriva om. Det är ju lite som cykelkonsten. Bra att kunna, men svår att förklara för den som inte kan. Humor är ju dessutom en normalfördelad egenskap hos mänskligheten. En del människor är jävligt roliga och en del jävligt tråkiga. De flesta är väl någonstans mittemellan. Svenska politiker är ofta rätt befriade från humor när de är i tjänst. Privat är de kanske hur roliga som helst. Men det är tydligen lite riskabelt att vara kul som politiker. Man riskerar tydligen uppfattas som lite flamsig och oseriös, om man säger roliga saker. Att vara tråkig är ett tecken på att man är en allvarlig och seriös person. Men i England får politiker gärna vara lite roliga. Även i allvarliga sammanhang. Som Winston Churchill kunde vara. En berömd gång när han var rolig, var när han debatterade med lady Astor i underhuset. Denna dam blev till slut riktigt förbannad och sa: ”Om jag vore gift med er mr Churchill, skulle jag hälla gift i ert morgonkaffe”. Varpå Churchill svarade: ”om jag var gift med er, lady Astor, skulle jag dricka det”. Det var ju också Churchill som sa följande som både är sant och lite roligt: ”Djur är märkliga. Hunden ser upp till dig. Katten ser ner på dig. Bara grisen ser på dig som en jämlike.”

Churchill sa förresten mycket klokt. Till exempel att: ”En fanatiker är en människa som inte kan ändra åsikt och inte vill byta ämne.” Man kan ju lägga till att han inte heller har någon humor och självdistans. För fanatiker är jävligt tråkiga. Diktatorer är också tråkiga och rädda för humor. För de vet att när folk börjar våga skratta åt dem, så är de snart historia. Så nu får man hoppas att ryssarna snart vågar skratta åt den lilla giftmördare, tjuv och kalsongterrorist, som styr detta stora land.

Churchill var ju en mycket konservativ politiker med humor. Men han var också demokrat och fick slåss för att denna styrelseform skulle överleva, när de totalitära idéerna höll på att ta över hela Europa. Men som han sa när det så mörkt ut och många ville ge upp:
”Ge aldrig upp – aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, i något stort eller litet, stort eller obetydligt, ge aldrig upp förutom till övertygelser av ära och förnuft. Ge aldrig vika för våld, ge aldrig vika för fiendens till synes överlägsna makt.”

Tänk på det ni.

Peter