Hej vänner!

Klockan är 04:18 och jag är vaken sedan någon timme. Det skall visst bli en varm dag idag. Men inte outhärdligt varm. Men om någon dag skall det visst bli uppåt 30 grader, vilket jag tycker är en tråkig historia. För jag tycker inte om den typen av värme. Mellan 15 till 20 grader är lagom. Men över detta rår man inte. Det är bara att acceptera sommarens värmeböljor, även om de är obehagliga och vara glad att dessa, för de mesta, går över efter några dagar. Då förskjuts ju oftast ett trevligt lågtryck från Brittiska öarna hit och det blir mer normala temperaturer och lite ostadigt. Då blir jag lite glad och nöjd. Kanske beror min bristande förmåga att uppskatta värme på grund av ärftliga faktorer. Som ni vet har den duktiga forskaren Svante Päärbo visat att vi alla bär på gener från neandertalare. Dessa bodde ju i Europa när det var istid här och rätt kallt året runt i övriga delar av kontinenten. De flesta har visst bara några procent neandertalar- gener i sitt DNA. Men jag har fått för mig att jag har betydligt med än så och därför inte tål värme så bra. Jag är nog mest neandertalare och bara lite modern människa rent genetiskt.

Jag är förresten rätt ledsen. För jag läste i tidningen att några ruttna rötägg hade klottrat på några raukar. De hade visst skrivit så kallade ”tags” överallt på dessa fina stenar. ”Tags” är väl någon sort initialer som sådana där tråkiga typer klottrar ner med. Sådan där meningslös förstörelse gör mig ledsen. Förr orkade jag bli arg och hitta på mer eller mindre barbariska straff, för folk som förstör det som är fint och vackert. Men numera blir jag bara ledsen när jag läser om sådant och känner mig uppgiven. I Hamlet säger ju Marcellus: ”Nånting är ruttet i Danmark”. Men då får man lust att säga: ”Då skulle du se hur det är i Sverige, för där är det ta mig fan ändå ruttnare. För där får inte ens Gotlands raukar vara ifred från vandaler!”

Jag läste förresten att Malala Yousafzai tagit examen från universitetet i Oxford, där hon studerade. För åtta år sedan blev hon ju skjuten i huvudet av en taliban för att hon bloggat och kämpat för flickors rätt till utbildning. Något som talibanerna inte kunde acceptera. Malala var när hon sköts 15 år. Tack vare att hon fick komma till England och bli opererad där överlevde hon. Som ni minns fick hon när hon var 17 år Nobels fredspris 2014, för sin kamp för flickors rätt till utbildning. En kamp som hon fortsatte när hon var återställd från attentatet.

Jag såg på Facebook att Greta Thunberg fyller 17 år idag. Det stod om det och under fanns en massa gratulationer. Men också massor av hatiska, elaka, nedsättande tillmälen och försök att förminska henne. Vad är de för människor som skriver sådant, om en 17-årig tjej som fyller år. Även om man inte håller med henne och tycker hon har fel så borde man ju om man har någon form av uppfostran, avhålla sig från sådant. Men som jag skrev för några dagar sedan, finns det uppenbarligen människor som bara inte står ut med att det finns unga begåvade kvinnor. Någon sorts jävla folkhems-talibaner som även de vill tysta de unga kvinnor, som säger saker de inte vill höra och som i brist på argument uppför sig illa och elakt. Nu är väl den typen av människor inte så många även om de lyckas fylla sociala medier med sina korkade kommentarer. Men som sagt Malala Yousafzai har tagit examen i Oxford och Greta Thunberg lämnade grundskolan med högsta betyg i alla ämnen utom ett. Smarta tjejer som är värda att lyssna på minsann. Till skillnad från de otäcka små troll som ägnar sitt liv åt att skriva elakheter på internet.

Men det finns en del att vara glad över trots allt. Jag har börjat cykla igen och det har gått bra. Knät gör inte ont på samma sätt som tidigare och om jag förstått rätt skall man använda sina knän även om är lite stela, åldrade och ömma ibland. Det blir i varje fall inte sämre av att cykla utan tvärtom verkar det som. Så nu sticker jag ut en sväng!

Peter

Hej vänner!

Jag skrev ju för några dagar sedan om hur dumt jag tyckte förslaget att riva ner statyn av Karl XII i Kungsträdgården. I och för sig tog jag inte detta förslag riktigt på allvar. För jag tyckte det var så utomordentligt fånigt att komma med ett sådant historielöst och larvigt förslag. Dessutom är det ju faktiskt konst Kanske inte konst som vi i vår tid håller speciellt högt, men ändå konst. Att detta konstverk avbildar en kung som en gång i tiden krigade och hade sig ändrar inte detta. Skulle vi förstöra alla avbildningar av krigiska kungar och kejsare så skulle de bli rätt tomt på tavlor och skulpturer i världens museer. Det skulle visserligen bli rätt mycket nakna damer kvar och det är ju inte så dumt.

Jag tyckte alltså att denna idé var så korkad, att jag drev lite med den och med den före detta stadsdirektör i Umeå som kommit med denna idé. Men idag läste jag en debattartikel två före detta riksdagsledamöter i Miljöpartiet skrivit. En som hette Annika Lillemets och en som hette Valter Mutt. Nu skall man inte driva med folks efternamn. Inte ens om detta namn är Mutt. Det är elakt och skulle aldrig falla mig in att göra. Men dessa före detta medlemmar i Sveriges riksdag, ville gå ännu längre och riva ner alla krigarkungar och placera deras statyer på en sort kyrkogård. Nu tror jag även detta förslag är så jävla dumt, att risken för att detta skall ske är minimal. Men ändå blir jag på något sätt illa berörd, av den typen av tänkande. Jag skrev ju förra gången om det hos mig väcker minnen av den maoistiska kulturrevolutionen och dess förstörande av kulturminnen och talibanernas förstörande av Buddhastatyerna i Bamiyandalen i Afghanistan. Någon sorts vilja att rensa bort det som påminner om andra tider och tankar. En vilja att av ideologiska skäl rensa ut historiska minnen, för att skapa en ny från historiens smuts befriad värld. Det är för mig ett otäckt sätt att tänka.

Men jag är faktiskt lite egoistisk. Då jag vet att jag skulle bli väldigt illa berörd, om jag inte under en promenad från Söder till Vasastan, via Norrmalmstorg och Birger Jarlsgatan, fick gå förbi Gustav II Adolf, Gustav III och Karl XII. För även om jag nu sedan 2006 bor i den fina staden Visby, så bodde jag under större delen av mitt liv i Stockholm med förorter. Jag har säker gått förbi dessa kungar hundratals gånger under dessa år och skulle känna mig ledsen, om de inte stod där de alltid har stått. De är minnen, i en tid som jag får allt svårare att förstå, som finns kvar. Vilket jag är glad för.

Men Mutt (vars namn vi alltså inte skall driva med) och hans medförfattare föreslog i sin artikel att en staty av den heliga Birgitta skulle kunna bli staty istället för ovanstående kungar. För hon ”drev på sin tid en feministisk utrikespolitik och försökte medla i hundraårskriget. Birgitta är på så vis en ett föredöme och en god företrädare för värderingar som mänskligheten behöver mer än någonsin”. De skriver faktisk så. Vilket visar att deras historiska kunskaper är ytterst begränsade. Birgitta ingick i det frälse som inte gillade kung Magnus Eriksson och hans avskaffande av träldomen och att han införde stadgar som förbjöd våldgästning och annat övervåld från överhetens sida. Det tyckte Birgitta var mjäkigt och hon kallade Magnus för ”kung smek” och antydde att han var mer förtjust i män än kvinnor. Något som hon som de flesta på den tiden ansåg både syndigt och ett fel, som borde bestraffas rejält. Att tanten dessutom hade vanföreställningar och trodde hon var i någon sorts kärleksrelation med Kristus är väl inte så viktigt, bara tokigt.

Men som jag sa förra gången så sitter en dam staty utanför ett barnsjukhus i Stockholm som i sin bok om Pippi Långstrump, vid upprepade tillfällen, skrev att denna flicka, hade en pappa som var n...r-kung. Något som hon när hon skrev detta, inte var medveten om att det kunde såra någon. Men om någon skall ställas på statykyrkogård är det väl i så fall hon. Så att historien inte smutsas ner av sådana otäckheter, som någon kan bli sårad av.

Peter

Hej vänner!

Lyssnade ni på Sommar-programmet med Greta Thunberg igår? Blev ni lika imponerade som jag? Jag har ju vid flera tillfällen skrivit om Greta i denna blogg och då mest varit förbannad på de stolpskott, som sagt nedsättande och kränkande saker om henne. För det finns en viss typ av människor, oftast män, som har svårt att stå ut med att en ung kvinna har mage att säga saker som de inte vill höra. Som bara inte kan stå ut med att ung mycket begåvad kvinna, får dem att framstå som de uppenbara stolpskott de är. Men alla som lyssnade igår och inte blev imponerade, måste haft jävligt mycket ludd i öronen.

Inte minst hennes pedagogiska förklaring om hur en förändring i den ekologiska väven kan riva stora hål i den. Hon berättade om den skogsdöd som drabbat de Kanadensiska klippiga bergen och bakgrunden till denna. Hur en skadeinsekt som tidigare inte kunde massförökas, på grund av de stränga vintrarna där, nu efter flera milda vintrar just exploderat i antal individer. Något som dödat upp till 50 % av alla träd. Dessa står och torkar till brännved. Vilket kommer göra att nästa skogsbrand kommer bli förödande för djur och växter. I Sverige har ju samma sak i viss mån drabbat skogen genom angrepp av barkborre. Jag brukar ju också i denna blogg tjata om hur allt i den ekologiska väven hänger ihop och att alla arter och organismer behövs för att den skall hålla ihop. Tänk på det. Naturen är inte vår lekplats, som vi kan hantera hur som helst. Med lien och mulen kan den förskönas av oss. Men i övrigt bör vi låta den vara ifred, tycker jag.

Greta hade ju fått information om skogsdöden och dess bakgrund när hon var i Jaspers nationalpark i Alberta i Kanada. Där har jag också varit en gång och en natt legat och lyssnat till hur vargarna samlats, för att yla tillsammans. Det var en stor upplevelse. Det finns en stark känsla, som jag bara känner vid vissa tillfällen. En känsla av totalt lugn och samhörighet med alltet, på något sätt. Till exempel när jag ger mig ut och åker i min gummibåt i stora vågor. Eller när jag sover ute en molnfri natt om hösten. Med stjärnhimlen över mig, i min jättevarma sovsäck. Eller när jag hör vargar yla någon kilometer bort. Det sista har bara hänt en gång tyvärr. Men är ett minne jag aldrig kommer glömma.

Det har ju också kommit en ny bok av miljöjournalisten Erika Bjerström som heter ”Klimatkrisen i Sverige”. I den beskriver hon det som redan händer på grund av klimatkrisen. Att blåbärsskogarna försvinner och att kalfjället börjar bli beskogat. Hur bönderna på Gotland fått börja anlägga vattenreservoarer på grund av den återkommande torkan. Hur risken för stora skogsbränder ökar. Men också hur antalet parasiter blir fler och att risken för att sjukdomar som malaria och denguefeber kommer hit, blir allt större. Jag har bara läst recensioner av denna bok och är tveksam till att läsa den. För då kanske jag deppar ihop. Men vi borde nog läsa den allihop. Även om man blir gråtig och får ont i magen av det.

Jag läste förresten att den så kallade presidenten i USA hade anordnat ett massmöte, trots att hans egna experter gällande smittspridning, avrått från detta. Men den där typen av narcissistiska individer med psykopatiska drag, bryr sig inte om sådant. De älskar nämligen att stå och bli beundrade av sina anhängare och höra deras jubel. Oavsett om detta sker på partidagar i Nürnberg eller i Tulsa, Oklahoma. Men i det senare fallet kom det visst betydligt färre, än man räknat med. Man får hoppas att det beror på att till och med den mannens anhängare, börjat genomskåda vad han är för sorts filur. I alla fall några av dem. Stå och höra en dum, ouppfostrad lögnhals kalla sina politiska motståndare vid öknamn, borde ju i längden vara rätt tråkigt. Men en del verkar konstig nog gilla sådant.

Peter

Hej vänner

I morgon är det midsommarafton. Det är ju en påtagligt hednisk högtid. Det är ju också en ovanligt svensk högtid, som vi är ensamma om i världen att fira tror jag. Det firas visst midsommar även i Finland. Men inte alls på samma lössläppta sätt som hos oss. Bara traditionen att penetrera moder jord med en fallosliknande stång, är ju rätt speciellt och säger vad det handlar om. Hela midsommarfirandet är ju en fruktbarhetsrit utan rim och reson. Det är ju det som leder till en del pinsamma missförstånd. Som den fina sången ”Visa i Midsommartid”. Textraden ”Du lindar av olvon en midsommarkrans” blir ju ofta fel när folk sjunger den. Det skall alltså inte vara: ”Du lindar ditt ollon, en midsommarsvans.” Det är en ren missuppfattning som antagligen uppstått till följd av högtidens natur.

Det dricks också ohemult med alkohol under denna högtid. Men det är ju rätt korkat. För jag har för mig att redan Carl von Linné påpekade att den typen av drycker visserligen kunde öka lusten, men att de samtidigt minskade förmågan. Vilket är ett rejält nedköp. Så jag rekommenderar måttlighet. Det är trots allt så, att man när man väljer mellan lasterna är det bäst att välja den som passar till högtiden. Att ragla runt på ängarna och leta sju sorters blommor, lägga dessa under kudden och därefter somna skitfull är ju inget kul. Dessutom brukar man bara drömma att man är törstig, efter sådana eskapader. Om den tillkommande drömmer man inte ett dugg. Man drömmer inte om någon annan heller förresten. När man vaknar drömmer man ju mest om, att man varit förståndigare och sluppit gå runt med ångest och upprepa ”aldrig mer” för sig själv.

Jag tänker förresten på Sigrid Storråda, som levde någon gång runt år 1000

eller så. En del säger att hon är påhittad. Men jag tror hon funnits. Hon var ju först gift med kung Erik Segersäll. Men han skilde sig från henne. Vilket inte är så förvånande när man hör vilken sorts tjej hon var. Men Erik förstod att det var bäst att försöka vara kompis med sitt ex. Så han lät henne bli härskarinna över Västergötland, för att slippa ifrån henne och samtidigt undvika bråk.

Nu var hon alltså singel igen och en mycket eftertraktad sådan. Hon hade några småkungar som kom och tjatade på henne att gifta sig med dem. Den ene var kung Harald Grenske från Uppland och den andre hette Vissivald kom åkande ända från Ryssland. De tjatade så Sigrid blev trött i öronen. Så hon lät bränna dem inne en natt. Både för att slippa de tjatiga killarna, men också för att lära andra småkungar att inte komma och störa henne.

Men så friade Norges kung Olav Tryggvason till Sigrid. Det var ju minsann ingen småkung från de mörka blåbärsskogarna. Så hon sa, att honom kunde hon väl gifta sig med. Men det gick åt skogen. För Olav Tryggvason var kristen och sa att han inte tänkte gifta sig med Sigrid ifall hon inte blev kristen hon med. ”I helvete heller”, sa Sigrid. För hon tyckte att kristendomen var en fånig religion och inget för tuffa tjejer som hon. Men då tappade Olov Tryggvason humöret och sa att han inte kunde tänka sig att gifta sig med en ”hundhedning” och slog till Sigrid i ansiktet. Men Sigrid sa bara lugnt: ”Detta kan mycket väl bli din bane” och åkte hem. För som alla förståndiga kvinnor visste hon att den hand som slår, kommer att slå igen och att det gäller att dra fort som fan, från sådana b-lag till män, som slår kvinnor. Inte tro på försäkringar att det inte kommer hända igen, utan bara dra!

Men Sigrid gifte sig senare med kung Sven Tveskägg av Danmark. Han var ju farsa till Sveriges kung Olof Skötkonung. Men Sigrid hade minsann inte glömt att Olav Tryggvason hade slagit henne. Så hon brukade föreslå sin man att gå i krig mot Norges kung och antyda att både Sven Tveskägg och hans son var riktiga fegisar, som inte satte fåntratten Olav på plats. Så för att slippa bli betraktade som småkungar i Sigrids ögon, vilket kunde sluta olyckligt, startade de krig mot Olav. Det var detta krig som ledde fram till det berömda slaget vid Svolder år 1000, då Olav Tryggvason dödades. Vilket Sigrid inte tyckte var mer än rätt åt honom, som han uppfört sig.

Av denna berättelse finns det alltså en del av lära för både män och kvinnor.

Peter

Hej!

Klockan är 03:36 och jag kan inte sova. Jag har ont i huvudet och misstänker att det har med min bantning att göra. Eller så är det något annat. Man får hoppas att det inte beror på att det jävla viruset slagit till. Något vi hypokondriker har en tendens att tro så fort vi hostar till. Själv har jag säkert minst fem gånger i vår varit rätt säker på att jag fått åkomman. Men det har varit fel och är antagligen så den här gången också.

När jag var ung pågick en ”kulturrevolution” i Kina. Den hade startats av Mao och handlade om att förstöra och riva ner allt gammalt och slänga detta till glömska på historiens skräphög. Ur detta skulle sedan det ny socialistiska samhället stiga upp och ge lycka till alla. Själva nedrivandet och förstörandet utfördes ofta av unga rödgardister som dessutom fångade in lärare, läkare, professorer och andra intellektuella. Dessa fick göra avbön och misshandlades på stormöten. De som överlevde skickades sedan ut på landet för att jobba på risfälten, för att lära sig hur folket hade det.

Under den där tiden kunde man för en spottstyver köpa bitar av gamla tempel och kulturföremål. För det blev ju på grund av förstörandet av sådant, ett överflöd av sådana saker. Så när denna galenskap var över och Kina istället blev superkapitalistiskt, där några blev mycket rika, så började kineser för dyra pengar köpa tillbaka sitt kulturarv. Men mycket blev förstört och kommer aldrig gå att återställa.

I Bamiyandalen i Afghanistan stod en gång två jättestora statyer som föreställde Buddha. De hade hackats ut direkt ur berget på 500-talet och var 40 respektive 55 meter ungefär. Men 2001 bestämde talibanernas ledare Mulla Omar att dessa statyer skulle förstöras. För dessa var ”avgudar” och hörde inte hemma i det muslimska landet Afganistan. Så dessa statyer sprängdes med dynamit i Allahs namn.

Sedan dess har ju i samma guds namn den antika staden Palmyra förstörts av den Islamiska Staten. Men inte bara den utan en massa andra kulturminnen har hackats sönder och kommer aldrig gå att återställa.

Fast det finns exempel på motsatsen. Som när man räddade templet Abu-Simbel i Egypten från att dränkas av bygget av Assuandammen. Genom ett jättearbete flyttade man hela templet och dess statyer kunde räddas. Detta tempel byggde ju under Ramses II tid och han, hans fruga och deras barn står ju staty där. Jag vet inte om Ramses II den andra var en speciellt sympatisk person. Men han fick ända stå kvar och slapp få sin staty dränkt i vattnet.

Nu läste jag att en kille som tidigare varit stadsdirektör i Umeå föreslagit att statyn som föreställer Karl XII skulle rivas ner och ersättas med en staty av Greta Thunberg. Detta då han inte tyckte att en sådan krigisk envåldshärskare förtjänade att stå staty i Kungsträdgården. Nu är jag säker på att en så förståndig tjej som Greta Thunberg inte är ett dugg sugen på att bli staty och ersätta Kalle dussin. Men jag har läst att det även på andra håll har börjat rivas ner statyer. Ibland kan man förstå det. Jag menar, det fanns en gång massa statyer över otäckingarna Hitler och Stalin och att man inte vill se de killarna på piedestal är ju rätt begripligt. Diktatorer har ju dessutom ovanan att se till att de reses en massa statyer som föreställer dem redan under sin livstid. Vilket gör att man får massa jobb med att riva ner deras statyer, när de äntligen gör mänskligheten en tjänst genom att dö.

Men annars tycker jag det för det mesta är oerhört dumt att riva ner statyer och tro att man med detta rättar till historien och gör den mindre otäck. Om någon vill gå igenom en stad som är rensad och fin, där statyer av otäcka kungar ersatts med sådana av Greta Thunberg och Moder Theresa, så får han väl drömma om det. Jag tycker det låter otäckt och historielöst. Hur fan man kan komma på något så urbota dumt är ju obegripligt. Man måste antagligen varit tidigare stadsdirektör i Umeå, för att komma på något sådant.

I England finns det några som vill riva ner statyer av Winston Churchill. För han var väl som det flesta konservativa engelsmän, en som gillade kolonier, samväldet och ansåg sig överlägsen andra folk. Men han var också en envis ledare för sitt folk som fortsatte kampen mot det nazistiska barbariet, även när det verkade som mest hopplöst efter Dunkerque. En envis alkoholiserad gubbe med cigarr i käften som led av återkommande depressioner, men som inte gav upp. Nog fan kan väl han få finnas kvar som staty. Även om han inte var guds bästa barn.

Jag har hört att det en gång fanns ett socialdemokratiskt förslag att riva den slitna bebyggelsen på Stadsholmen i Stockholm, alltså Gamla Stan. Men det stoppades som tur är. Fast Klarakvarteren lyckades man ju ersätta med glas och betong, under ledning av en gubbe som hette Hjalmar Mehr. Hade inte folket rest sig i samband med Almstriden 1971, vet i fan hur det slutat. Men nu står Almarna kvar och Karl XII står bredvid och pekar mot Ryssland. Eller så pekar han och säger: ”dra åt helvete din jävla norrländska före detta stadsdirektör. Här står jag och det skall du ge fan i.” Han kan vara lite grov i munnen ibland, den gamle krigsbussen.

Det finns en fin staty som föreställer Astrid Lindgren utanför barnsjukhuset med hennes namn. Hon sitter på en bänk och man kan sätta sig bredvid och prata med henne. Astrid skrev ju en bok om Pippi Långstrump, där hon skrev att Pippis pappa var kung i Söderhavet. När hon skrev detta var hon lika omedveten som de flesta på den tiden och långt därefter att N-ordet, kunde såra människor. Men skulle det rätta till historien att ta bort Astrid och ersätta henne med tjejerna som vann melodifestivalen, på grund av hennes historiska omedvetenhet?

Peter

Hej vänner!

I förrgår var jag deppig hela dagen. ”Varför det” kanske ni undrar. Då kan jag berätta att det beror på att jag inte gjorde något kul alls. ”Då får du skylla dig själv”, säger ni säker då. Vilket jag också gör. Tråkiga dagars tråkighet beror enbart på mig och jag skyller dem inte på någon annan. Jag är på intet sätt ett offer för olyckliga omständigheter. Denna trista dag hade nog inte med min barndom att göra eller min eventuella brist på serotonin. Tvärtom kunde denna soliga dag, varit en bra början på resten av mitt liv. ”Man har inte roligare än man gör sig”, har jag hört sägas. Men det finns dagar som jag har svårt att finna något kul med. Fast det inte är något särskilt tråkigt som hänt. Dagar som trots att solen skiner, är grå som bly och sega som när man går med stövlarna i gyttja. Astronomen Tycho Brahe (1546 – 1601) fick ju en gång i uppdrag att ta reda på vilka dagar som var otursdagar. Han kom fram till att det fanns 32 sådana. Men vilka dagar om är deppardagar tog han aldrig reda på. Vilket var en miss. För dessa dagar kunde man ju lika gärna hoppa över. De gör ju ingen nytta alls. Man kunde lika gärna ge fan i att kliva upp och stanna i sängen. Man är ju inte till glädje för någon eller för sig själv. Inte ens för en grå liten fågelstackare, är man till någon större tillgång.

Men igår mådde jag bättre. Maria och jag gjorde en utflykt till Ihreviken. Det var fint. Sandstranden var alldeles tom. Det var väldigt kallt i vattnet, när jag klev ner med tårna. Inte mer än högst 15 grader gissar jag. När jag går på en sådan där lång sandstrand tänker jag ofta rymden. På att antalet stjärnor är fler än sandkornen på denna strand. Sådant är svårt att fatta. Numera vet vi ju också att det runt dessa stjärnor, ofta snurrar planeter. Det finns visst mycket som tyder på att alltihop kom till vid en stor smäll, för 13,8 miljarder år sedan. Enligt den teorin uppstod då rum, tid och materia. Innan dess fanns ingenting och efter denna händelse fanns allt. En del religiösa människor anser ju att någon måste skapat och satt igång universum. Att allt måste ha en skapare. Men det gudsbeviset faller ju på sin brist på logik. För om allt behöver en skapare, så behövs det ju någon som skapar denna skapare, som i sin tur behöver en skapare osv. Det blir som när man står emellan två speglar och ser sitt ansikte försvinna i oändligheten. Sådant tänker jag på när jag går på en sandstrand vid havet. En annan sak jag tänker på när jag går längst en havsstrand är att jag om jag hade en båt skulle kunna segla jorden runt från denna plats. ”Härifrån kan jag omsegla detta blåa klot som hänger som en droppe i rymden”, kan jag tänka.

Snart är det midsommar och det vänder och blir mörkare igen. De ljusa nätterna är snart slut och i augusti är det mörkt igen. Men då kan man ju äta surströmming för att trösta sig. Så när det börjar kännas mörkt, så finns det trots allt hopp på burk från Ulvön. Men man bör vara lite försiktig med rödlöken. För äter man för mycket av den kan man få ont i huvudet. Det har hänt mig flera gånger.

Men jag har lite svårt för midsommar. För jag tycker det låter som denna helg skulle markera sommarens mitt. Men det gör den ju inte alls. För det är ju mer sommar kvar efter midsommar, än den som man förbrukat. Men när jag var barn och varje dag utan skola var en bra dag, blev jag alltid lite ledsen över att det redan var midsommar. För det kändes som man var halvvägs till det ringde in igen. Ofta i en för mig ny skola som brukade vara lika tråkig som den jag lämnade. För jag tyckte egentligen aldrig om att gå i skolan. Jag tyckte faktiskt det var rätt tråkigt från jag började första klass, tills jag slutade gymnasiet. Så sommarlovens dagar var värdefulla som diamanter och varje dag som en försvann var en förlust.

Idag är det mulet och regnigt här i Visby. Det är faktiskt lite skönt. För då kan man med gott samvete stanna inne och ta det lugnt. Jag har svårt att vara inne när solen skiner och tycker det är nästan omoraliskt. I varje fall känns det oartig på något sätt. ”Här bjuder naturen på solsken, blommor och fågelsång och du sitter inne. Ut med dig och visa lite tacksamhet att du ännu lever gubbe.” Så talar överjaget strängt till mig soliga sommardagar”.

Peter

Hej vänner!

Jag brukar ju inte skriva om aktuell politik i min blogg. Men nu är jag liksom förbannad och tänker trots allt skriva lite om denna. För jag tycker det finns politiker som uppför sig för jävla illa och inte är tillräckligt rädda om språket. Men först en bakgrund.

Det finns en tanke att människor som är mycket gamla, sjuka och ibland förvirrade skall kunna vara kunder och välja mellan de som erbjuder vård. Något som är en rätt korkad politisk idé. I den situationen är man ju knappast en person förmåga att vara en kund med makt. Då är man ju i behov av omvårdnad och inte någon som sitter och väljer mellan boenden på ett rationellt sätt precis.

För de som bor på äldreboenden är ju ofta just personer som är mycket gamla, multisjuka och sköra. För det är en förutsättning för att man skall få bo på ett sådant ställe. Så egentligen bör det väl där vara samma bemanning, som på en vårdavdelning på ett sjukhus. Alltså läkare, undersköterskor och sjuksköterskor i samma omfattning med specialistkompetens i att vårda gamla människor. Som dessutom har fast anställning och som händelse av smittsam sjukdom, kan begränsa antalet som träffar patenten. Inte timanställd personal utan någon längre utbildning.

Kan man stå på benen är det hemtjänst som gäller. Då får man varje vecka nöjet att träffa så där en 20 personer, som rusar in och ut i ens hem, för att kolla att man lever och för att leverera något undermåligt käk att stoppa i mikron. Inte heller det är speciellt lyckat, om man vill förhindra smittspridning.

Men ovanstående beror ju ytterst på politiska beslut på olika nivåer. Vad gäller det mest patientnära arbetet är det väl ofta en fråga där kommunen har ansvar. För en kort tid kan det vara regionerna. Men så fort någon är ”färdigbehandlad” så är ju han eller hon ett kommunalt ansvar, hur svag eller dåligt habitualtillståndet än är.

Det är vad jag förstår läget. Alla är väl överens om att det faktum att man så misslyckades att hålla viruset bort från äldreboenden är ett stort misslyckande. Men de som ansvar för det är väl trots allt, de som har ansvaret för verksamheten.

Efter denna långa inledning så kommer jag nu till det som gör mig förbannad. Det är politiker som säger saker, som bara är till för att skapa konflikter och som de hoppas skall förbättra resultatet på väljarundersökningar. Som nu när en politiker långt till höger säger att Sveriges regering genom sin passivitet orsakat en ”massaker” på gamla människor. Massaker är ju ett annat ord för massmord och att hur kritisk man än kan vara mot sina politiska motståndare, så är det jävligt osmakligt att påstå att de medvetet vill mörda folk. Det är ju inte sant dessutom. Man bör vara rädd om språket och inte använda det till att låta som i amerikansk twitterpresident. Att slunga ut sig den typen av anklagelser är otäckt och kan ju få någon förvirrad jävel, att på allvar tro att Sveriges regering är ute efter att mörda folk. Samma politiker tyckte också att Statsepidemiologen borde avgå på grund av misslyckandet inom äldrevården. Som om det är dennes fel att det tagits politiska beslut som sannolikt ställt till det. Vad denne tjänsteman kunnat göra åt verksamheten på privata och kommunala äldreboenden, begriper iallafall inte jag. Han jobbar väl för fan inte i den branschen.

En annan som jag är sur på är politikens egen Carola. Denna oerhört kristna dam har tydligen sagt: ”Sveriges regering har med berått mod tillåtit en stor smittspridning i Sverige”. Men ”berått mod” betyder vad jag vet ”avsiktligt” eller ”med flit”. Så hon sa alltså att Sveriges regering avsiktligt med flit låtit smitta ner folket med detta virus. Varför denna regering skulle vara så djävulskt elak och ond är för mig oklart. Tror denna politiska dam på allvar att denna regering under ledning av statsministern, suttit och funderat ut hur de bäst skulle kunna sprida smittan över landet. Det måste man väl även om man heter Ebba begripa är jävligt osannolikt. Så även här låter en svensk politiker som en lögnaktig amerikansk president. Det är för bedrövligt.

Man skall vara rädd om språket och inte slänga ur sig vad som helst. För det finns redan för många som utan eftertanke, låter käften gå. Men det tycker jag inte man skall använda detta fina språk till. Man bör tänka efter vad de ord jag använder verkligen betyder. Om man verkligen tror att ens politiska motståndare medvetet jobbar med att massmörda åldringar eller smitta ner befolkningen med ett farligt virus, får man väl vända sig till polisen. Inte sitta och gaffla i televisionen. Som det står i bibeln: ”utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.” Så ge vänligen fan överdrifter och slarv med orden. 

Som Torgny Lindgren skriver i en novell:

”Orden bära icke bojor, sade han. Orden, dem hava stormvindens kraft.

Jo, sade hon. Jag har nog tänkt oppå det ibland. Att orden kan vara liksom vilda och oregerliga. Så man får ju vara som noga och aktsam vid dem. Orden."

Aktsam var ordet.

Peter

Hej vänner!

Jag sitter och tänker på en sak. I USA blev en kille mördad av en polis och några av hans kollegor medverkade genom att inte ingripa vid detta mord. Den mördade killen var svart och det fanns nog rasistiska förtecken kring detta mord. Något som lett till fullt förståeliga demonstrationer och och upprördhet i USA. Även i Sverige har man demonstrerat, men det är väl få som inte blev upprörda över de våldsverkare och huliganer som efter demonstrationerna slog sönder skyltfönster och kastade sten på polisen. En del av dessa människor bar visst skyltar där de hotade svenska poliser till livet. Så förstörde dessa människor budskapet och förnedrade minnet av George Floyd, som blev mördad.

Själv är jag ju också orolig att de folksamlingar som uppstod på nytt skall sätta fart på på smittspridningen. För jag hade hoppats att snart våga åka till fastlandet, trots att jag bör undvika att drabbas av detta virus. Så jag var väl inte så förtjust i dessa demonstrationer, även om jag annars tycker det kan vara fint när folk demonstrerar fredligt och värdigt. Men som sagt, numera verkar det ju alltid vara några kriminella typer som utnyttjar situationen och ställer till med bråk. Sådana där som är upprörda för att polisen lägger sig i deras verksamhet och nu vill hämnas för det.

Hur som helst blev polisen som mördade George Floyd i USA häktad och kommer sannolikt dömas till ett mycket hårt straff. Även de som var med honom har blivit av med jobbet och kommer antagligen få fängelse de med, för att de inte ingrep. Så någon sorts rättvisa kommer väl ändå skipas och folk i USA har rätt att demonstrera och säga vad de tycker och tänker och visa sin avsky för rasism och polisbrutalitet.

Men samtidigt är det ju på ett sätt konstigt att diktaturer får hålla på, utan att det samlas massa folk och demonstrerar mot deras övergrepp. På något sätt har det alltid varit så. När ”Stasi” i Östtyskland hämtade folk till förhör på natten eller ”Securitate” i Rumänien torterade oppositionella landsmän, så var det inga demonstrationer mot detta i Sverige, vad jag minns. Tvärtom tyckte Lars Ohly, som sedan blev partiordförande för Vänsterpartiet, att det var fel att kritisera Östtyskland och han såg till att blommor skickades till Rumäniens otäcka diktator Nicolae Ceaușescu på hans födelsedag. Något jag avser att aldrig glömma påminna om. För sådant bör man minnas, så det inte händer igen.

Polisen i Kina är förresten knappast mindre brutal än den i USA och i det landet avrättas ju flest i världen, utan att det verkar leda till någon större upprördhet. De anhöriga får visst en räkning på den kula som brottslingen avrättas med. Vad gäller rasism, så är det väl rätt rasistiskt att skicka massa människor som tillhör folkgruppen uigurer till ”omskolningsläger” eller behandla ursprungsbefolkningen i Tibet som andra klassens medborgare. Men inte är det några stora demonstrationer i Beijing eller på Sergels torg, på grund av detta och inte tror jag de poliser som medverkar till dessa övergrepp, riskerar något straff. Ibland verkar de som människor i diktaturer inte ges samma människovärde, som de som inte gör det. Varför är det så? Kanske har det med politik att göra på något sätt. Men jag tycker trots allt det är bättre i länder där brottsliga poliser straffas och där folk får demonstrera, än där så inte sker. Sedan ursäktar inte det ena onda det andra.

Även om USA på många sätt är ett våldsamt och otäckt land med rasism, tokiga vapenlagar och en knäpp president, så är det också en demokrati med yttrandefrihet, tryckfrihet och demonstrationsfrihet. Ett land där den kvinnliga borgmästaren Muriel Bowser i Washington, kan döpa en gata framför Vita Huset till ”Black Lives Matter Plaza” och skriva ”Black Lives Matter” med jättestora gula bokstäver på den gatan, utan att bli inlåst och torterad. Trots att man satt upp belysning, så de som bor i Vita Huset får läsa dessa bokstäver dygnet runt.

Men ondskan finns. Själv har jag ofta kämpat med att tänka för mycket på detta faktum. Men det har i längden gått dåligt. För jag blir ständigt påmind om dess existens. Faktiskt tycker jag det blivit svårare att hålla den på avstånd ju längre jag levt. På något sätt har murarna fallit och jag känner mig alltmer hudlös. Grymt och elakt utan medkänsla slår det onda emot mig i varje tidning och varje nyhetssändning. Trots sin oerhörda dumhet, så fyller den snart varje tanke hos mig med ledsenhet. Förr orkade jag känna vrede över det onda och de som företräder den. Men nu känner jag mig mest ledsen och maktlös.

Jag kommer ihåg när de två poliserna mördades i Malexander den 28 maj 1999. Efteråt hörde jag en intervju på radio där en företrädare för fångarna på Norrtäljeanstalten intervjuades. Han berättade att de intagna där hade jublat över att poliserna blivit mördade. Jag har aldrig glömt den intervjun och hur jag kände när jag hörde den. Ondskan finns, tänkte jag. Kanske hände något i mig då. För sedan dess har jag vad som än händer i form av mord, misshandel och våldtäkter tänkt just att ”Ondskan finns” som ett monster som inte går att tämja. Så när några på demonstrationen i Stockholm gick med en skylt på vilken det stod att polisers liv ”don´t matter” så tänkte jag på morden i Malexander igen och blev mer ledsen än arg.

Själv har jag ju svårt att tro på gud. Men djävulens existens, blir jag alltmer säker på. Varje gång jag läser tidningen eller ser nyheter på TV blir jag alltså alltmer övertygad om detta. Eller så är det som poeten Lars Forsell skriver att Djävulen bara är en ”fattig sate” och människan är ondare än honom. Antagligen är det så.

Så är då demokrati alltid bättre än diktatur, även när den är som sämst. Alla människor har samma värde oavsett vilket styrelseskick som råder i landet de bebor. Skicka aldrig blommor till diktatorer, för de skall inte ha några. Land skall med lag byggas och ingen står över lagen.

Om ni undrar, kan jag berätta att kamrat Katten är i toppform igen och inte dålig i magen längre. Så det finns mitt i denna för mig rätt deppiga tid, något att vara glad över trots allt.

För övrigt är USA:s så kallade president inte som han skall vara i huvudknoppen!

Peter

Hej vänner!

Igår var det Sveriges nationaldag. Den firas ju rätt måttligt och lite trist. Länder som varit ockuperade och fått slåss för sin frihet brukar fira mer ordentligt. Som norrmän och Irländare. De firar sina nationaldagar som bara den. För de firar ju inte bara att deras länder finns utan också sin frihet. Vi har ju sluppit bli ockuperade av främmande makt så vi uppskattar nog inte vår frihet som vi borde göra. Vi kan till exempel vara glada att vi slipper snacka ryska och lära oss detta språks konstiga bokstäver. Inte minst här på Gotland kan vi vara glada för det. För denna ö är Ivan säkert jättesugen på att få lägga vantarna på om han får en chans.

Jag är väl inte överdrivet nationalistisk. Men jag gillar mitt fosterland för det mesta. Fast ibland känner jag som det land jag växte upp i inte längre finns kvar. Att det var ett annat land än det jag nu lever i. Jag vet inte om det är okej att känna så. Men jag känner så likt förbannat och kan ibland känna mig ledsen över att det land jag växte upp i, liksom förbleknar. Jag börjar bli nostalgisk sådär som folk har en tendens att bli i min ålder.

Jag är alltså ofta lite konservativ och tillbakablickande. Det är inte så fint att vara, har jag förstått. Man bör se framåt och tro framåtskridande och utveckling. Det händer att jag gör det. Men oftast är jag mest bekymrad över framtiden.

En del människor säger ”det var inte bättre förr” och kommer med exempel på en massa saker som blivit bättre. Saker som jag oftast håller med om har blivit bättre. Men ”förr” var ju lika lite som ”nu” en enhetlig enhet. En del saker var sämre och en del saker har blivit bättre. Nu kunde jag ju skriva en lista på saker som blivit bättre och en lista på saker som blivit sämre. Men jag orkar inte. Jag tänker på en dikt av Gunnar Ekelöf som jag någon gång tidigare citerat i denna blogg. Den beskriver rätt bra, hur jag numera ofta känner när jag tänker på detta land, som jag ibland känner mig lite främmande i:

”Jag är en främling i detta land

men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land

men detta land beter sig som hemma i mig!”

Jag är alltså ofta lite konservativ. Inte politiskt alltså. Men i övrigt börjar jag bli mer och mer lik min pappa, när han var i min ålder och äldre. Han var ju född 1909 och fick under de sista 20 åren av sitt liv allt svårare att förstå det land han levde i. Själv hade jag ju tänkt sjunga med i Dylan-låten ”Forever Young” till slutet. Men det gör jag inte. Jag går runt som en gubbe och gnäller på än det ena och än det andra. Som på modern arkitektur, fånig reklam för spel och dobbel, all otäck kriminalitet och all övrig dumhet. För jag tycker mycket har blivit dumt.

Nu får man ju inte glömma att det förra seklet var en katastrof och så illa får man hoppas det aldrig blir mer. Man hade ju hoppats att efter det skulle det totalitära tänkandet och dess politiska ideologier dö bort och aldrig komma tillbaka. Men det finna folk både till höger och vänster som inte står ut med och kan respektera folk med annan politisk uppfattning än den egna. Det finns till och med de som tycker att man får använda våld för att uppnå politiska syften. De är som tur är inte så många, men ändå för många.

Katten är ute en sväng. Han har ju inte mått riktigt bra i magen och bara fått äta kokt torsk. Något som han varit glad för. Han gillar nämligen kokt torsk. Iallafall gjorde han det igår. För han är sådan att han kan äta något med god aptit, för att plötsligt vägra äta samma käk dagen därpå. Igår fick han lite rostbiff på kvällen det gillade han helskarpt. Han gillar nästan alltid sådan mat som är dyr och avsedd för människor. Rostbiff, råbiff och kokt torsk med äggsås käkar han nästan jämt och ser glad ut när han får. Kattmat är han dock ytterst tveksam till. Han äter den ibland när han blir hungrig. Men utan någon entusiasm. Ofta får jag slänga den på kvällen, utan att han smakat en bit. Då får jag pröva med en annan sort, som han kan äta lite av och se sur ut. Men som sagt, en väl-lagad rostbiff eller lammgryta säger han aldrig nej till. Ibland när jag fått slänga käk tänker jag, att det kanske är lika bra att jag gör egen kattmat, som han gillar. Finskuren oxfilé till exempel. Men jag är orolig att han inte då skulle få i sig allt som en katt behöver. Så jag fortsätter servera dyr kattmat i påsar, som han äter ibland och ibland inte. Men nu är han gammal och det är viktigt att de som är gamla äter ordentligt och serveras extra god mat. Det gäller både katter och människor.

Själv har jag börjat försöka minska min mages storlek. Går sådär. Eller det går nog egentligen rätt bra. Men jag har dåligt tålamod och vill bli av med övervikten på en gång. Men det kommer nog ta tid. Jag har ju försökt tidigare att få mindre mage, men tröttnat och gett fan alltihop. Få se om det går bättre den här gången.

Nu regnar det lite. Men himlen är blå i väster. Antagligen skiner solen på den fasta delen av nationen. Vi på öarna får väl vänta på att regnet drar vidare och regnar på våra numera fria baltiska grannar. Nyss var de ockuperade och inte fria alls. De var få som var upprörda över det. Inga stora demonstrationer som drog till Sovjetunionens ambassad och protesterade. Halva Europa styrdes från Kreml, via några av dessa länders quislingar. Men så såg Europa ut och jag har inget minne av att folk var speciellt upprörda över det. Det var väl få om tyckte det var bra. Men de flesta brydde sig inte. Men till slut föll hela denna förtryckarapparat ihop och folken i dessa länder vågade berätta hur de kände. Det var väl mest Vänsterpartiets dåvarande ledar Lars Ohly som grät när hela denna av ofrihet byggda konstruktion, föll ihop. De flesta andra var rätt glada. Men nu finns det ställen där man på nytt inte gillar demokrati och tryckfrihet igen. Som i Ungern och Polen. Aldrig får man vara riktigt glad. Men som Biskop Thomas Simonsson i Strängnäs skrev 1439:

Frihet är det bästa ting
där sökas kan all världen omkring,
den frihet kan väl bära.
Vill du vara dig själver huld,
du älska frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.

  

Tänk på det ni och länge leve fosterlandet och fostervattnet!

Peter

 

Hej vänner!

Det är nästan alltid trevligt att ha katt. Speciellt en så snäll och social katt som min. Men det finns mornar då det är mindre kul. Som denna morgon. För katten är inte bra i magen. Han har varit lite dålig i magen de sista dagarna. Förr gick han ju alltid ut när han behövde. Det kunde gå månader mellan gångerna han använde sin mugg. För han föredrog att gå på toa utomhus. Han brukade skutta upp på någon av ruinerna, som jag bor granne med. Där hade han tydligen något trevligt ställe med utsikt. Ty där han såg ut över staden och kunde skita i lugn och ro. Men nu är han gammal och väljer ofta att stanna inne på morgonen och gå på toaletten i sin låda.

Men i morse var han som sagt risig i kistan. Han vill ju helst täcka över det han gjort. I morse hörde jag hur han jobbade och jobbade med detta. Så till slut gick jag upp och kollade. Då hade den stackaren försökt täcka över. Men det var som att försöka tacka gyttja med sand. Allt var en blandning som han förtvivlat stänkte runt, alltmer olycklig. Hela muggen var nerstänkt av denna blandning. Så jag fick stänga dörren spola av allt med duschen, inklusive kattens ben och fötter. Efter kontroll fick han gå ut och jag fick spreja rengöring och torka av samt duscha allt en gång till. En jävla morgon med andra ord.

Nu är katten på diet. Han får äta kokt torsk och inget annat till magen lugnat ner sig. Det är han säkert nöjd med. För han gillar kokt fisk, som tur är. Jag misstänker att han inte riktigt tål torrmaten han käkat sista tiden. Så den går bort tills vidare. Men det kan ju vara den andra maten han inte tål. Eller så har han stoppat i sig något, när han varit ute. Nu blir det några dagar med diet. Sedan skall jag pröva med vanlig mat igen. Kanske få jag ringa veterinären och fråga om råd om problemet kvarstår.

Det finns alltså dagar i livet då ens katt är dålig i magen. Dagar då man i ödmjukhet begrundar sitt öde och fylld av kärlek får avspola sin katts tassar. Dagar då ens bostad luktar kattskit och kokt torsk. När man får lägga ner en bra stund på att återställa kaos till ordning igen. Allt går mot entropi och upplösning. Men än kämpar jag emot och min toa doftar rosor och violer, efter mitt arbete. Katten sover och livet går vidare.

Peter

Hej vänner!

Klockan är 3:45 och jag har varit vaken en stund och ätit frukost. När jag vaknade var jag på utomordentligt dåligt humör. Jag kände mig ledsen och arg. För jag är trött på all jävla dumhet och ondska.

Det är så här. I USA har en kille blivit mördad av en polis. Det är inte första gången det händer och risken att bli dödad eller misshandlad av en polis i det landet verkar öka med hur mycket av färgpigmentet melanin, man har i huden. Detta har av förståeliga skäl lett till demonstrationer. Som så ofta förr har en del obehagliga typer passat på att stjäla och förstöra för sina grannar. Inte minst har visst affärsägare med asiatisk bakgrund drabbats av att deras affärer plundrats. För det finns visst de som inte gillar asiater och deras relativa framgång i USA. Hela saken är obehaglig och otäck. Men USA är ju ett land där polisen alltid tar fram pistolen, när de stoppat en bil som kört mot rött och där vilket stolpskott som helst kan gå in och köpa en pistol. Det är lika lätt som att köpa en mobiltelefon här. Alltså ett sedan länge våldsamt samhälle. Även om den förra presidenten var till hälften från Afrika, så finns det många i det landet som är dumma rasister. Men det finns det ju här också.

Men nu har några tydligen varit så omdömeslösa och hänsynslösa att de med anledning av ovanstående, kallat till ett massmöte på Sergels Torg i Stockholm. Detta trots att det är  olämpligt, olagligt och medför risk för smittspridning av det jävla viruset. Hur fan tänker sådana människor. Tänker de ”det drabbar ju mest folk över 70, så vi behöver inte vara så oroliga”. Eller tänker de: ”Black Lives Matter, så gamla gubbar och tanter får stå ut med att deras liv ”don´t matters”, så mycket. De tänker nog inte ”att om den där Peter får eländet kolar han nog vippen. Lite tråkigt, men det är smällar man får ta.”

Nu kommer väl detta möte med flera tusen deltagare, som säkert ropade slagord och som därigenom ledde till att fler blev smittade, leda till ytterligare belastning på sjukvården. Men de som initierade detta möte, tycker väl att de själva är så viktiga, att redan sliten vårdpersonal, inte skall klaga.

Det finns säkert poliser i Sverige som han rasistiska fördomar. För det finns uppenbarligen inom alla yrkesgrupper, folk som är lite tomma i kartongen. Men vi bor inte i USA och jag förstår inte varför allt dumt därifrån skall hit och göras till en del av vårt samhälle. Nog fan skall dumheter som att dricka läsk till maten, rapmusik och bröstoperationer importeras. Nu tydligen också upplopp och bråk. Jävla dumheter. Är det någon typ av våld som just nu utgör ett hot mot människor är det väl det jävla skjutandet och sprängdåden, som de kriminella gängen ägnar sig åt. I Sverige är det väl större risk att stryka med i en sådan uppgörelse, än när man blir häktad av polisen. Så när pandemin är över kanske man i första hand borde protestera mot detta våld.

Ni som läser denna blogg vet vad jag tycker om den nuvarande så kallade presidenten i USA. Så jag skall inte tjata. Han gillar ju också massmöten förresten. Men som sagt det är inget att ta efter i dagsläget.

Peter

Hej vänner!

Nyheterna är som vanligt otäcka och ledsamma. Själv börjar jag bli rejält less på det förbannade virushelvetet. Jag försöker göra något varje dag. Som en utflykt eller en cykeltur. Jag har fortfarande lite ont i ett knä. Men vad jag förstått skall man trots det röra på sig. Så det gör jag. Fast det ibland inte känns så kul. Dessutom längtar jag lite efter att få jobba, som jag gjorde innan virus, prostata och knä ställde till det. Några timmar i veckan var lagom och kändes bra.

Jag känner mig gammal. Man är ju inte äldre än man känner sig, har jag hört. Många av de som är äldre än jag är, verkar känna sig yngre och piggare än vad jag gör. Vilket naturligtvis är roligt att de gör. Men det ändrar inte det faktum att jag känner mig gammal. Jag är ju född år 1954. Det året fick Ernest Hemingway nobelpriset i litteratur. Men han gav fan i att hämta det. Varför vet jag inte. Kanske var han för blyg eller för full. För Ernest var i perioder rätt nykter. Han var periodare på det sättet. Han var inte snål iallafall. För han skänkte pengarna från Nobelpriset till Kubas folk. Han bodde ju på Kuba på 50-talet och det var där han skrev den mycket bra boken ”Den Gamle och Havet”. År 1954 överlevde han förresten inte en, utan två flygplanskrascher. Han fick bestående skador och efter detta kom han liksom aldrig igen. Hemingway blev deprimerad, började supa något hemskt och blev inlagt för avgiftning och elchocksbehandling. Men 1961 fick han nog av alltihop och tog livet av sig. Då var han bara 61 år. Men fast han var så ung hade han varit med i Första världskriget, Spanska inbördeskriget och Andra världskriget. Han deltog som korrespondent vid befrielsen av Paris 1944. Han befriade då ett mycket lyxigt hotell från sitt konjaksförråd.

Själv blir jag i sommar 66 år. Vilket är en ålder då man nog måste inse att man inte kommer bli speciellt bra på fotboll. Man kommer inte heller bli rockstjärna. Inte heller kommer man åka skidor från Sälen till Mora. Att hamna på en öde ö tillsammans med massa lättklädda damer, skulle bara vara jobbigt. Möjligtvis skulle man orka hamna på en öde ö, med en lättklädd dam. Men då är det ju lika bra att stanna hemma. För jag gillar varken värme eller kokosnötter. Däremot kåldolmar och dillkött.

Ute skiner solen från en klarblå himmel. Så jag skall ge mig ut. Kamrat katten gick förresten inte ut alls igår. Det gör mig lite orolig att han blivit så gammal och slö. Han äter rätt bra och dricker vatten som han skall. Han är blank och fin i pälsen och verkar inte sjuk. Bara lite gammal och trött. Själv är jag lite matt i pälsen för närvarande. Men man får väl kämpa på och inte tappa sugen. För ingen har någon glädje av tappade sugar Speciellt inte den första juni då sommaren börjar. Jag längtar till Brämön och funderar på att åka dit. Fast man bör ju inte ge sig ut på onödiga resor i dagsläget, sägs det. Men det är rätt okej att vara på Gotland också, när solen skiner en sommardag. Så nu sticker jag ut en sväng.

USA:s så kallade president är det förresten något allvarligt fel i huvudet på!

Peter