Hej vänner!

Igår var det Sveriges nationaldag. Den firas ju rätt måttligt och lite trist. Länder som varit ockuperade och fått slåss för sin frihet brukar fira mer ordentligt. Som norrmän och Irländare. De firar sina nationaldagar som bara den. För de firar ju inte bara att deras länder finns utan också sin frihet. Vi har ju sluppit bli ockuperade av främmande makt så vi uppskattar nog inte vår frihet som vi borde göra. Vi kan till exempel vara glada att vi slipper snacka ryska och lära oss detta språks konstiga bokstäver. Inte minst här på Gotland kan vi vara glada för det. För denna ö är Ivan säkert jättesugen på att få lägga vantarna på om han får en chans.

Jag är väl inte överdrivet nationalistisk. Men jag gillar mitt fosterland för det mesta. Fast ibland känner jag som det land jag växte upp i inte längre finns kvar. Att det var ett annat land än det jag nu lever i. Jag vet inte om det är okej att känna så. Men jag känner så likt förbannat och kan ibland känna mig ledsen över att det land jag växte upp i, liksom förbleknar. Jag börjar bli nostalgisk sådär som folk har en tendens att bli i min ålder.

Jag är alltså ofta lite konservativ och tillbakablickande. Det är inte så fint att vara, har jag förstått. Man bör se framåt och tro framåtskridande och utveckling. Det händer att jag gör det. Men oftast är jag mest bekymrad över framtiden.

En del människor säger ”det var inte bättre förr” och kommer med exempel på en massa saker som blivit bättre. Saker som jag oftast håller med om har blivit bättre. Men ”förr” var ju lika lite som ”nu” en enhetlig enhet. En del saker var sämre och en del saker har blivit bättre. Nu kunde jag ju skriva en lista på saker som blivit bättre och en lista på saker som blivit sämre. Men jag orkar inte. Jag tänker på en dikt av Gunnar Ekelöf som jag någon gång tidigare citerat i denna blogg. Den beskriver rätt bra, hur jag numera ofta känner när jag tänker på detta land, som jag ibland känner mig lite främmande i:

”Jag är en främling i detta land

men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land

men detta land beter sig som hemma i mig!”

Jag är alltså ofta lite konservativ. Inte politiskt alltså. Men i övrigt börjar jag bli mer och mer lik min pappa, när han var i min ålder och äldre. Han var ju född 1909 och fick under de sista 20 åren av sitt liv allt svårare att förstå det land han levde i. Själv hade jag ju tänkt sjunga med i Dylan-låten ”Forever Young” till slutet. Men det gör jag inte. Jag går runt som en gubbe och gnäller på än det ena och än det andra. Som på modern arkitektur, fånig reklam för spel och dobbel, all otäck kriminalitet och all övrig dumhet. För jag tycker mycket har blivit dumt.

Nu får man ju inte glömma att det förra seklet var en katastrof och så illa får man hoppas det aldrig blir mer. Man hade ju hoppats att efter det skulle det totalitära tänkandet och dess politiska ideologier dö bort och aldrig komma tillbaka. Men det finna folk både till höger och vänster som inte står ut med och kan respektera folk med annan politisk uppfattning än den egna. Det finns till och med de som tycker att man får använda våld för att uppnå politiska syften. De är som tur är inte så många, men ändå för många.

Katten är ute en sväng. Han har ju inte mått riktigt bra i magen och bara fått äta kokt torsk. Något som han varit glad för. Han gillar nämligen kokt torsk. Iallafall gjorde han det igår. För han är sådan att han kan äta något med god aptit, för att plötsligt vägra äta samma käk dagen därpå. Igår fick han lite rostbiff på kvällen det gillade han helskarpt. Han gillar nästan alltid sådan mat som är dyr och avsedd för människor. Rostbiff, råbiff och kokt torsk med äggsås käkar han nästan jämt och ser glad ut när han får. Kattmat är han dock ytterst tveksam till. Han äter den ibland när han blir hungrig. Men utan någon entusiasm. Ofta får jag slänga den på kvällen, utan att han smakat en bit. Då får jag pröva med en annan sort, som han kan äta lite av och se sur ut. Men som sagt, en väl-lagad rostbiff eller lammgryta säger han aldrig nej till. Ibland när jag fått slänga käk tänker jag, att det kanske är lika bra att jag gör egen kattmat, som han gillar. Finskuren oxfilé till exempel. Men jag är orolig att han inte då skulle få i sig allt som en katt behöver. Så jag fortsätter servera dyr kattmat i påsar, som han äter ibland och ibland inte. Men nu är han gammal och det är viktigt att de som är gamla äter ordentligt och serveras extra god mat. Det gäller både katter och människor.

Själv har jag börjat försöka minska min mages storlek. Går sådär. Eller det går nog egentligen rätt bra. Men jag har dåligt tålamod och vill bli av med övervikten på en gång. Men det kommer nog ta tid. Jag har ju försökt tidigare att få mindre mage, men tröttnat och gett fan alltihop. Få se om det går bättre den här gången.

Nu regnar det lite. Men himlen är blå i väster. Antagligen skiner solen på den fasta delen av nationen. Vi på öarna får väl vänta på att regnet drar vidare och regnar på våra numera fria baltiska grannar. Nyss var de ockuperade och inte fria alls. De var få som var upprörda över det. Inga stora demonstrationer som drog till Sovjetunionens ambassad och protesterade. Halva Europa styrdes från Kreml, via några av dessa länders quislingar. Men så såg Europa ut och jag har inget minne av att folk var speciellt upprörda över det. Det var väl få om tyckte det var bra. Men de flesta brydde sig inte. Men till slut föll hela denna förtryckarapparat ihop och folken i dessa länder vågade berätta hur de kände. Det var väl mest Vänsterpartiets dåvarande ledar Lars Ohly som grät när hela denna av ofrihet byggda konstruktion, föll ihop. De flesta andra var rätt glada. Men nu finns det ställen där man på nytt inte gillar demokrati och tryckfrihet igen. Som i Ungern och Polen. Aldrig får man vara riktigt glad. Men som Biskop Thomas Simonsson i Strängnäs skrev 1439:

Frihet är det bästa ting
där sökas kan all världen omkring,
den frihet kan väl bära.
Vill du vara dig själver huld,
du älska frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.

  

Tänk på det ni och länge leve fosterlandet och fostervattnet!

Peter