Hej vänner

I morgon är det midsommarafton. Det är ju en påtagligt hednisk högtid. Det är ju också en ovanligt svensk högtid, som vi är ensamma om i världen att fira tror jag. Det firas visst midsommar även i Finland. Men inte alls på samma lössläppta sätt som hos oss. Bara traditionen att penetrera moder jord med en fallosliknande stång, är ju rätt speciellt och säger vad det handlar om. Hela midsommarfirandet är ju en fruktbarhetsrit utan rim och reson. Det är ju det som leder till en del pinsamma missförstånd. Som den fina sången ”Visa i Midsommartid”. Textraden ”Du lindar av olvon en midsommarkrans” blir ju ofta fel när folk sjunger den. Det skall alltså inte vara: ”Du lindar ditt ollon, en midsommarsvans.” Det är en ren missuppfattning som antagligen uppstått till följd av högtidens natur.

Det dricks också ohemult med alkohol under denna högtid. Men det är ju rätt korkat. För jag har för mig att redan Carl von Linné påpekade att den typen av drycker visserligen kunde öka lusten, men att de samtidigt minskade förmågan. Vilket är ett rejält nedköp. Så jag rekommenderar måttlighet. Det är trots allt så, att man när man väljer mellan lasterna är det bäst att välja den som passar till högtiden. Att ragla runt på ängarna och leta sju sorters blommor, lägga dessa under kudden och därefter somna skitfull är ju inget kul. Dessutom brukar man bara drömma att man är törstig, efter sådana eskapader. Om den tillkommande drömmer man inte ett dugg. Man drömmer inte om någon annan heller förresten. När man vaknar drömmer man ju mest om, att man varit förståndigare och sluppit gå runt med ångest och upprepa ”aldrig mer” för sig själv.

Jag tänker förresten på Sigrid Storråda, som levde någon gång runt år 1000

eller så. En del säger att hon är påhittad. Men jag tror hon funnits. Hon var ju först gift med kung Erik Segersäll. Men han skilde sig från henne. Vilket inte är så förvånande när man hör vilken sorts tjej hon var. Men Erik förstod att det var bäst att försöka vara kompis med sitt ex. Så han lät henne bli härskarinna över Västergötland, för att slippa ifrån henne och samtidigt undvika bråk.

Nu var hon alltså singel igen och en mycket eftertraktad sådan. Hon hade några småkungar som kom och tjatade på henne att gifta sig med dem. Den ene var kung Harald Grenske från Uppland och den andre hette Vissivald kom åkande ända från Ryssland. De tjatade så Sigrid blev trött i öronen. Så hon lät bränna dem inne en natt. Både för att slippa de tjatiga killarna, men också för att lära andra småkungar att inte komma och störa henne.

Men så friade Norges kung Olav Tryggvason till Sigrid. Det var ju minsann ingen småkung från de mörka blåbärsskogarna. Så hon sa, att honom kunde hon väl gifta sig med. Men det gick åt skogen. För Olav Tryggvason var kristen och sa att han inte tänkte gifta sig med Sigrid ifall hon inte blev kristen hon med. ”I helvete heller”, sa Sigrid. För hon tyckte att kristendomen var en fånig religion och inget för tuffa tjejer som hon. Men då tappade Olov Tryggvason humöret och sa att han inte kunde tänka sig att gifta sig med en ”hundhedning” och slog till Sigrid i ansiktet. Men Sigrid sa bara lugnt: ”Detta kan mycket väl bli din bane” och åkte hem. För som alla förståndiga kvinnor visste hon att den hand som slår, kommer att slå igen och att det gäller att dra fort som fan, från sådana b-lag till män, som slår kvinnor. Inte tro på försäkringar att det inte kommer hända igen, utan bara dra!

Men Sigrid gifte sig senare med kung Sven Tveskägg av Danmark. Han var ju farsa till Sveriges kung Olof Skötkonung. Men Sigrid hade minsann inte glömt att Olav Tryggvason hade slagit henne. Så hon brukade föreslå sin man att gå i krig mot Norges kung och antyda att både Sven Tveskägg och hans son var riktiga fegisar, som inte satte fåntratten Olav på plats. Så för att slippa bli betraktade som småkungar i Sigrids ögon, vilket kunde sluta olyckligt, startade de krig mot Olav. Det var detta krig som ledde fram till det berömda slaget vid Svolder år 1000, då Olav Tryggvason dödades. Vilket Sigrid inte tyckte var mer än rätt åt honom, som han uppfört sig.

Av denna berättelse finns det alltså en del av lära för både män och kvinnor.

Peter