Hej vänner!

Jag sitter och tänker på en sak. I USA blev en kille mördad av en polis och några av hans kollegor medverkade genom att inte ingripa vid detta mord. Den mördade killen var svart och det fanns nog rasistiska förtecken kring detta mord. Något som lett till fullt förståeliga demonstrationer och och upprördhet i USA. Även i Sverige har man demonstrerat, men det är väl få som inte blev upprörda över de våldsverkare och huliganer som efter demonstrationerna slog sönder skyltfönster och kastade sten på polisen. En del av dessa människor bar visst skyltar där de hotade svenska poliser till livet. Så förstörde dessa människor budskapet och förnedrade minnet av George Floyd, som blev mördad.

Själv är jag ju också orolig att de folksamlingar som uppstod på nytt skall sätta fart på på smittspridningen. För jag hade hoppats att snart våga åka till fastlandet, trots att jag bör undvika att drabbas av detta virus. Så jag var väl inte så förtjust i dessa demonstrationer, även om jag annars tycker det kan vara fint när folk demonstrerar fredligt och värdigt. Men som sagt, numera verkar det ju alltid vara några kriminella typer som utnyttjar situationen och ställer till med bråk. Sådana där som är upprörda för att polisen lägger sig i deras verksamhet och nu vill hämnas för det.

Hur som helst blev polisen som mördade George Floyd i USA häktad och kommer sannolikt dömas till ett mycket hårt straff. Även de som var med honom har blivit av med jobbet och kommer antagligen få fängelse de med, för att de inte ingrep. Så någon sorts rättvisa kommer väl ändå skipas och folk i USA har rätt att demonstrera och säga vad de tycker och tänker och visa sin avsky för rasism och polisbrutalitet.

Men samtidigt är det ju på ett sätt konstigt att diktaturer får hålla på, utan att det samlas massa folk och demonstrerar mot deras övergrepp. På något sätt har det alltid varit så. När ”Stasi” i Östtyskland hämtade folk till förhör på natten eller ”Securitate” i Rumänien torterade oppositionella landsmän, så var det inga demonstrationer mot detta i Sverige, vad jag minns. Tvärtom tyckte Lars Ohly, som sedan blev partiordförande för Vänsterpartiet, att det var fel att kritisera Östtyskland och han såg till att blommor skickades till Rumäniens otäcka diktator Nicolae Ceaușescu på hans födelsedag. Något jag avser att aldrig glömma påminna om. För sådant bör man minnas, så det inte händer igen.

Polisen i Kina är förresten knappast mindre brutal än den i USA och i det landet avrättas ju flest i världen, utan att det verkar leda till någon större upprördhet. De anhöriga får visst en räkning på den kula som brottslingen avrättas med. Vad gäller rasism, så är det väl rätt rasistiskt att skicka massa människor som tillhör folkgruppen uigurer till ”omskolningsläger” eller behandla ursprungsbefolkningen i Tibet som andra klassens medborgare. Men inte är det några stora demonstrationer i Beijing eller på Sergels torg, på grund av detta och inte tror jag de poliser som medverkar till dessa övergrepp, riskerar något straff. Ibland verkar de som människor i diktaturer inte ges samma människovärde, som de som inte gör det. Varför är det så? Kanske har det med politik att göra på något sätt. Men jag tycker trots allt det är bättre i länder där brottsliga poliser straffas och där folk får demonstrera, än där så inte sker. Sedan ursäktar inte det ena onda det andra.

Även om USA på många sätt är ett våldsamt och otäckt land med rasism, tokiga vapenlagar och en knäpp president, så är det också en demokrati med yttrandefrihet, tryckfrihet och demonstrationsfrihet. Ett land där den kvinnliga borgmästaren Muriel Bowser i Washington, kan döpa en gata framför Vita Huset till ”Black Lives Matter Plaza” och skriva ”Black Lives Matter” med jättestora gula bokstäver på den gatan, utan att bli inlåst och torterad. Trots att man satt upp belysning, så de som bor i Vita Huset får läsa dessa bokstäver dygnet runt.

Men ondskan finns. Själv har jag ofta kämpat med att tänka för mycket på detta faktum. Men det har i längden gått dåligt. För jag blir ständigt påmind om dess existens. Faktiskt tycker jag det blivit svårare att hålla den på avstånd ju längre jag levt. På något sätt har murarna fallit och jag känner mig alltmer hudlös. Grymt och elakt utan medkänsla slår det onda emot mig i varje tidning och varje nyhetssändning. Trots sin oerhörda dumhet, så fyller den snart varje tanke hos mig med ledsenhet. Förr orkade jag känna vrede över det onda och de som företräder den. Men nu känner jag mig mest ledsen och maktlös.

Jag kommer ihåg när de två poliserna mördades i Malexander den 28 maj 1999. Efteråt hörde jag en intervju på radio där en företrädare för fångarna på Norrtäljeanstalten intervjuades. Han berättade att de intagna där hade jublat över att poliserna blivit mördade. Jag har aldrig glömt den intervjun och hur jag kände när jag hörde den. Ondskan finns, tänkte jag. Kanske hände något i mig då. För sedan dess har jag vad som än händer i form av mord, misshandel och våldtäkter tänkt just att ”Ondskan finns” som ett monster som inte går att tämja. Så när några på demonstrationen i Stockholm gick med en skylt på vilken det stod att polisers liv ”don´t matter” så tänkte jag på morden i Malexander igen och blev mer ledsen än arg.

Själv har jag ju svårt att tro på gud. Men djävulens existens, blir jag alltmer säker på. Varje gång jag läser tidningen eller ser nyheter på TV blir jag alltså alltmer övertygad om detta. Eller så är det som poeten Lars Forsell skriver att Djävulen bara är en ”fattig sate” och människan är ondare än honom. Antagligen är det så.

Så är då demokrati alltid bättre än diktatur, även när den är som sämst. Alla människor har samma värde oavsett vilket styrelseskick som råder i landet de bebor. Skicka aldrig blommor till diktatorer, för de skall inte ha några. Land skall med lag byggas och ingen står över lagen.

Om ni undrar, kan jag berätta att kamrat Katten är i toppform igen och inte dålig i magen längre. Så det finns mitt i denna för mig rätt deppiga tid, något att vara glad över trots allt.

För övrigt är USA:s så kallade president inte som han skall vara i huvudknoppen!

Peter