Hej vänner!

I förrgår var jag deppig hela dagen. ”Varför det” kanske ni undrar. Då kan jag berätta att det beror på att jag inte gjorde något kul alls. ”Då får du skylla dig själv”, säger ni säker då. Vilket jag också gör. Tråkiga dagars tråkighet beror enbart på mig och jag skyller dem inte på någon annan. Jag är på intet sätt ett offer för olyckliga omständigheter. Denna trista dag hade nog inte med min barndom att göra eller min eventuella brist på serotonin. Tvärtom kunde denna soliga dag, varit en bra början på resten av mitt liv. ”Man har inte roligare än man gör sig”, har jag hört sägas. Men det finns dagar som jag har svårt att finna något kul med. Fast det inte är något särskilt tråkigt som hänt. Dagar som trots att solen skiner, är grå som bly och sega som när man går med stövlarna i gyttja. Astronomen Tycho Brahe (1546 – 1601) fick ju en gång i uppdrag att ta reda på vilka dagar som var otursdagar. Han kom fram till att det fanns 32 sådana. Men vilka dagar om är deppardagar tog han aldrig reda på. Vilket var en miss. För dessa dagar kunde man ju lika gärna hoppa över. De gör ju ingen nytta alls. Man kunde lika gärna ge fan i att kliva upp och stanna i sängen. Man är ju inte till glädje för någon eller för sig själv. Inte ens för en grå liten fågelstackare, är man till någon större tillgång.

Men igår mådde jag bättre. Maria och jag gjorde en utflykt till Ihreviken. Det var fint. Sandstranden var alldeles tom. Det var väldigt kallt i vattnet, när jag klev ner med tårna. Inte mer än högst 15 grader gissar jag. När jag går på en sådan där lång sandstrand tänker jag ofta rymden. På att antalet stjärnor är fler än sandkornen på denna strand. Sådant är svårt att fatta. Numera vet vi ju också att det runt dessa stjärnor, ofta snurrar planeter. Det finns visst mycket som tyder på att alltihop kom till vid en stor smäll, för 13,8 miljarder år sedan. Enligt den teorin uppstod då rum, tid och materia. Innan dess fanns ingenting och efter denna händelse fanns allt. En del religiösa människor anser ju att någon måste skapat och satt igång universum. Att allt måste ha en skapare. Men det gudsbeviset faller ju på sin brist på logik. För om allt behöver en skapare, så behövs det ju någon som skapar denna skapare, som i sin tur behöver en skapare osv. Det blir som när man står emellan två speglar och ser sitt ansikte försvinna i oändligheten. Sådant tänker jag på när jag går på en sandstrand vid havet. En annan sak jag tänker på när jag går längst en havsstrand är att jag om jag hade en båt skulle kunna segla jorden runt från denna plats. ”Härifrån kan jag omsegla detta blåa klot som hänger som en droppe i rymden”, kan jag tänka.

Snart är det midsommar och det vänder och blir mörkare igen. De ljusa nätterna är snart slut och i augusti är det mörkt igen. Men då kan man ju äta surströmming för att trösta sig. Så när det börjar kännas mörkt, så finns det trots allt hopp på burk från Ulvön. Men man bör vara lite försiktig med rödlöken. För äter man för mycket av den kan man få ont i huvudet. Det har hänt mig flera gånger.

Men jag har lite svårt för midsommar. För jag tycker det låter som denna helg skulle markera sommarens mitt. Men det gör den ju inte alls. För det är ju mer sommar kvar efter midsommar, än den som man förbrukat. Men när jag var barn och varje dag utan skola var en bra dag, blev jag alltid lite ledsen över att det redan var midsommar. För det kändes som man var halvvägs till det ringde in igen. Ofta i en för mig ny skola som brukade vara lika tråkig som den jag lämnade. För jag tyckte egentligen aldrig om att gå i skolan. Jag tyckte faktiskt det var rätt tråkigt från jag började första klass, tills jag slutade gymnasiet. Så sommarlovens dagar var värdefulla som diamanter och varje dag som en försvann var en förlust.

Idag är det mulet och regnigt här i Visby. Det är faktiskt lite skönt. För då kan man med gott samvete stanna inne och ta det lugnt. Jag har svårt att vara inne när solen skiner och tycker det är nästan omoraliskt. I varje fall känns det oartig på något sätt. ”Här bjuder naturen på solsken, blommor och fågelsång och du sitter inne. Ut med dig och visa lite tacksamhet att du ännu lever gubbe.” Så talar överjaget strängt till mig soliga sommardagar”.

Peter