Hej!

Klockan är 03:36 och jag kan inte sova. Jag har ont i huvudet och misstänker att det har med min bantning att göra. Eller så är det något annat. Man får hoppas att det inte beror på att det jävla viruset slagit till. Något vi hypokondriker har en tendens att tro så fort vi hostar till. Själv har jag säkert minst fem gånger i vår varit rätt säker på att jag fått åkomman. Men det har varit fel och är antagligen så den här gången också.

När jag var ung pågick en ”kulturrevolution” i Kina. Den hade startats av Mao och handlade om att förstöra och riva ner allt gammalt och slänga detta till glömska på historiens skräphög. Ur detta skulle sedan det ny socialistiska samhället stiga upp och ge lycka till alla. Själva nedrivandet och förstörandet utfördes ofta av unga rödgardister som dessutom fångade in lärare, läkare, professorer och andra intellektuella. Dessa fick göra avbön och misshandlades på stormöten. De som överlevde skickades sedan ut på landet för att jobba på risfälten, för att lära sig hur folket hade det.

Under den där tiden kunde man för en spottstyver köpa bitar av gamla tempel och kulturföremål. För det blev ju på grund av förstörandet av sådant, ett överflöd av sådana saker. Så när denna galenskap var över och Kina istället blev superkapitalistiskt, där några blev mycket rika, så började kineser för dyra pengar köpa tillbaka sitt kulturarv. Men mycket blev förstört och kommer aldrig gå att återställa.

I Bamiyandalen i Afghanistan stod en gång två jättestora statyer som föreställde Buddha. De hade hackats ut direkt ur berget på 500-talet och var 40 respektive 55 meter ungefär. Men 2001 bestämde talibanernas ledare Mulla Omar att dessa statyer skulle förstöras. För dessa var ”avgudar” och hörde inte hemma i det muslimska landet Afganistan. Så dessa statyer sprängdes med dynamit i Allahs namn.

Sedan dess har ju i samma guds namn den antika staden Palmyra förstörts av den Islamiska Staten. Men inte bara den utan en massa andra kulturminnen har hackats sönder och kommer aldrig gå att återställa.

Fast det finns exempel på motsatsen. Som när man räddade templet Abu-Simbel i Egypten från att dränkas av bygget av Assuandammen. Genom ett jättearbete flyttade man hela templet och dess statyer kunde räddas. Detta tempel byggde ju under Ramses II tid och han, hans fruga och deras barn står ju staty där. Jag vet inte om Ramses II den andra var en speciellt sympatisk person. Men han fick ända stå kvar och slapp få sin staty dränkt i vattnet.

Nu läste jag att en kille som tidigare varit stadsdirektör i Umeå föreslagit att statyn som föreställer Karl XII skulle rivas ner och ersättas med en staty av Greta Thunberg. Detta då han inte tyckte att en sådan krigisk envåldshärskare förtjänade att stå staty i Kungsträdgården. Nu är jag säker på att en så förståndig tjej som Greta Thunberg inte är ett dugg sugen på att bli staty och ersätta Kalle dussin. Men jag har läst att det även på andra håll har börjat rivas ner statyer. Ibland kan man förstå det. Jag menar, det fanns en gång massa statyer över otäckingarna Hitler och Stalin och att man inte vill se de killarna på piedestal är ju rätt begripligt. Diktatorer har ju dessutom ovanan att se till att de reses en massa statyer som föreställer dem redan under sin livstid. Vilket gör att man får massa jobb med att riva ner deras statyer, när de äntligen gör mänskligheten en tjänst genom att dö.

Men annars tycker jag det för det mesta är oerhört dumt att riva ner statyer och tro att man med detta rättar till historien och gör den mindre otäck. Om någon vill gå igenom en stad som är rensad och fin, där statyer av otäcka kungar ersatts med sådana av Greta Thunberg och Moder Theresa, så får han väl drömma om det. Jag tycker det låter otäckt och historielöst. Hur fan man kan komma på något så urbota dumt är ju obegripligt. Man måste antagligen varit tidigare stadsdirektör i Umeå, för att komma på något sådant.

I England finns det några som vill riva ner statyer av Winston Churchill. För han var väl som det flesta konservativa engelsmän, en som gillade kolonier, samväldet och ansåg sig överlägsen andra folk. Men han var också en envis ledare för sitt folk som fortsatte kampen mot det nazistiska barbariet, även när det verkade som mest hopplöst efter Dunkerque. En envis alkoholiserad gubbe med cigarr i käften som led av återkommande depressioner, men som inte gav upp. Nog fan kan väl han få finnas kvar som staty. Även om han inte var guds bästa barn.

Jag har hört att det en gång fanns ett socialdemokratiskt förslag att riva den slitna bebyggelsen på Stadsholmen i Stockholm, alltså Gamla Stan. Men det stoppades som tur är. Fast Klarakvarteren lyckades man ju ersätta med glas och betong, under ledning av en gubbe som hette Hjalmar Mehr. Hade inte folket rest sig i samband med Almstriden 1971, vet i fan hur det slutat. Men nu står Almarna kvar och Karl XII står bredvid och pekar mot Ryssland. Eller så pekar han och säger: ”dra åt helvete din jävla norrländska före detta stadsdirektör. Här står jag och det skall du ge fan i.” Han kan vara lite grov i munnen ibland, den gamle krigsbussen.

Det finns en fin staty som föreställer Astrid Lindgren utanför barnsjukhuset med hennes namn. Hon sitter på en bänk och man kan sätta sig bredvid och prata med henne. Astrid skrev ju en bok om Pippi Långstrump, där hon skrev att Pippis pappa var kung i Söderhavet. När hon skrev detta var hon lika omedveten som de flesta på den tiden och långt därefter att N-ordet, kunde såra människor. Men skulle det rätta till historien att ta bort Astrid och ersätta henne med tjejerna som vann melodifestivalen, på grund av hennes historiska omedvetenhet?

Peter