Hej vänner!

Lyssnade ni på Sommar-programmet med Greta Thunberg igår? Blev ni lika imponerade som jag? Jag har ju vid flera tillfällen skrivit om Greta i denna blogg och då mest varit förbannad på de stolpskott, som sagt nedsättande och kränkande saker om henne. För det finns en viss typ av människor, oftast män, som har svårt att stå ut med att en ung kvinna har mage att säga saker som de inte vill höra. Som bara inte kan stå ut med att ung mycket begåvad kvinna, får dem att framstå som de uppenbara stolpskott de är. Men alla som lyssnade igår och inte blev imponerade, måste haft jävligt mycket ludd i öronen.

Inte minst hennes pedagogiska förklaring om hur en förändring i den ekologiska väven kan riva stora hål i den. Hon berättade om den skogsdöd som drabbat de Kanadensiska klippiga bergen och bakgrunden till denna. Hur en skadeinsekt som tidigare inte kunde massförökas, på grund av de stränga vintrarna där, nu efter flera milda vintrar just exploderat i antal individer. Något som dödat upp till 50 % av alla träd. Dessa står och torkar till brännved. Vilket kommer göra att nästa skogsbrand kommer bli förödande för djur och växter. I Sverige har ju samma sak i viss mån drabbat skogen genom angrepp av barkborre. Jag brukar ju också i denna blogg tjata om hur allt i den ekologiska väven hänger ihop och att alla arter och organismer behövs för att den skall hålla ihop. Tänk på det. Naturen är inte vår lekplats, som vi kan hantera hur som helst. Med lien och mulen kan den förskönas av oss. Men i övrigt bör vi låta den vara ifred, tycker jag.

Greta hade ju fått information om skogsdöden och dess bakgrund när hon var i Jaspers nationalpark i Alberta i Kanada. Där har jag också varit en gång och en natt legat och lyssnat till hur vargarna samlats, för att yla tillsammans. Det var en stor upplevelse. Det finns en stark känsla, som jag bara känner vid vissa tillfällen. En känsla av totalt lugn och samhörighet med alltet, på något sätt. Till exempel när jag ger mig ut och åker i min gummibåt i stora vågor. Eller när jag sover ute en molnfri natt om hösten. Med stjärnhimlen över mig, i min jättevarma sovsäck. Eller när jag hör vargar yla någon kilometer bort. Det sista har bara hänt en gång tyvärr. Men är ett minne jag aldrig kommer glömma.

Det har ju också kommit en ny bok av miljöjournalisten Erika Bjerström som heter ”Klimatkrisen i Sverige”. I den beskriver hon det som redan händer på grund av klimatkrisen. Att blåbärsskogarna försvinner och att kalfjället börjar bli beskogat. Hur bönderna på Gotland fått börja anlägga vattenreservoarer på grund av den återkommande torkan. Hur risken för stora skogsbränder ökar. Men också hur antalet parasiter blir fler och att risken för att sjukdomar som malaria och denguefeber kommer hit, blir allt större. Jag har bara läst recensioner av denna bok och är tveksam till att läsa den. För då kanske jag deppar ihop. Men vi borde nog läsa den allihop. Även om man blir gråtig och får ont i magen av det.

Jag läste förresten att den så kallade presidenten i USA hade anordnat ett massmöte, trots att hans egna experter gällande smittspridning, avrått från detta. Men den där typen av narcissistiska individer med psykopatiska drag, bryr sig inte om sådant. De älskar nämligen att stå och bli beundrade av sina anhängare och höra deras jubel. Oavsett om detta sker på partidagar i Nürnberg eller i Tulsa, Oklahoma. Men i det senare fallet kom det visst betydligt färre, än man räknat med. Man får hoppas att det beror på att till och med den mannens anhängare, börjat genomskåda vad han är för sorts filur. I alla fall några av dem. Stå och höra en dum, ouppfostrad lögnhals kalla sina politiska motståndare vid öknamn, borde ju i längden vara rätt tråkigt. Men en del verkar konstig nog gilla sådant.

Peter