Hej vänner!

Jag skrev ju för några dagar sedan om hur dumt jag tyckte förslaget att riva ner statyn av Karl XII i Kungsträdgården. I och för sig tog jag inte detta förslag riktigt på allvar. För jag tyckte det var så utomordentligt fånigt att komma med ett sådant historielöst och larvigt förslag. Dessutom är det ju faktiskt konst Kanske inte konst som vi i vår tid håller speciellt högt, men ändå konst. Att detta konstverk avbildar en kung som en gång i tiden krigade och hade sig ändrar inte detta. Skulle vi förstöra alla avbildningar av krigiska kungar och kejsare så skulle de bli rätt tomt på tavlor och skulpturer i världens museer. Det skulle visserligen bli rätt mycket nakna damer kvar och det är ju inte så dumt.

Jag tyckte alltså att denna idé var så korkad, att jag drev lite med den och med den före detta stadsdirektör i Umeå som kommit med denna idé. Men idag läste jag en debattartikel två före detta riksdagsledamöter i Miljöpartiet skrivit. En som hette Annika Lillemets och en som hette Valter Mutt. Nu skall man inte driva med folks efternamn. Inte ens om detta namn är Mutt. Det är elakt och skulle aldrig falla mig in att göra. Men dessa före detta medlemmar i Sveriges riksdag, ville gå ännu längre och riva ner alla krigarkungar och placera deras statyer på en sort kyrkogård. Nu tror jag även detta förslag är så jävla dumt, att risken för att detta skall ske är minimal. Men ändå blir jag på något sätt illa berörd, av den typen av tänkande. Jag skrev ju förra gången om det hos mig väcker minnen av den maoistiska kulturrevolutionen och dess förstörande av kulturminnen och talibanernas förstörande av Buddhastatyerna i Bamiyandalen i Afghanistan. Någon sorts vilja att rensa bort det som påminner om andra tider och tankar. En vilja att av ideologiska skäl rensa ut historiska minnen, för att skapa en ny från historiens smuts befriad värld. Det är för mig ett otäckt sätt att tänka.

Men jag är faktiskt lite egoistisk. Då jag vet att jag skulle bli väldigt illa berörd, om jag inte under en promenad från Söder till Vasastan, via Norrmalmstorg och Birger Jarlsgatan, fick gå förbi Gustav II Adolf, Gustav III och Karl XII. För även om jag nu sedan 2006 bor i den fina staden Visby, så bodde jag under större delen av mitt liv i Stockholm med förorter. Jag har säker gått förbi dessa kungar hundratals gånger under dessa år och skulle känna mig ledsen, om de inte stod där de alltid har stått. De är minnen, i en tid som jag får allt svårare att förstå, som finns kvar. Vilket jag är glad för.

Men Mutt (vars namn vi alltså inte skall driva med) och hans medförfattare föreslog i sin artikel att en staty av den heliga Birgitta skulle kunna bli staty istället för ovanstående kungar. För hon ”drev på sin tid en feministisk utrikespolitik och försökte medla i hundraårskriget. Birgitta är på så vis en ett föredöme och en god företrädare för värderingar som mänskligheten behöver mer än någonsin”. De skriver faktisk så. Vilket visar att deras historiska kunskaper är ytterst begränsade. Birgitta ingick i det frälse som inte gillade kung Magnus Eriksson och hans avskaffande av träldomen och att han införde stadgar som förbjöd våldgästning och annat övervåld från överhetens sida. Det tyckte Birgitta var mjäkigt och hon kallade Magnus för ”kung smek” och antydde att han var mer förtjust i män än kvinnor. Något som hon som de flesta på den tiden ansåg både syndigt och ett fel, som borde bestraffas rejält. Att tanten dessutom hade vanföreställningar och trodde hon var i någon sorts kärleksrelation med Kristus är väl inte så viktigt, bara tokigt.

Men som jag sa förra gången så sitter en dam staty utanför ett barnsjukhus i Stockholm som i sin bok om Pippi Långstrump, vid upprepade tillfällen, skrev att denna flicka, hade en pappa som var n...r-kung. Något som hon när hon skrev detta, inte var medveten om att det kunde såra någon. Men om någon skall ställas på statykyrkogård är det väl i så fall hon. Så att historien inte smutsas ner av sådana otäckheter, som någon kan bli sårad av.

Peter