God kväll vänner!

Igår var jag på en utflykt med Lasse och kollade på fåglar. Det var en fin dag och vi såg de fåglar vi planerat se. Det sista vi gjorde var att åka till ett ställe där vi stod i ett skogsbryn och såg ut över ett fält. Då hörde vi båda ett högt pip. Men ingen av oss såg var pipet kom ifrån. Vi spanade och spanade, men den som pipit syntes inte till. Ingen av oss kunde heller avgöra vem som pep på detta sätt. Vi hörde sålunda ett högt pip vars upphov förblev en gåta.

Man får vara glad att man inte bor på Irland och där får höra ett högt skri. För där tror man att detta kommer från kommer från en Banshee, som varslar om att någon skall dö. Men inte genom höga pip. Så det höga obestämda pipet oroar mig inte. Om det varslar för något så är det sannolikt inget otäckt.

På Irland tror folk förresten ofta på det övernaturliga och vidskepelse. Inte bara genom att  vara katoliker, utan också genom att tro på älvor. Fast på Irland är inte älvor tjejer som dansar i dimman om kvällen. De är liksom ett folk som lever i sin egen värld och ibland kommer in i vår värld. Det finns platser där älvorna har portar, som gör att de kan komma in till oss. Om det till exempel står ett ensamt träd på en höjd med horisonten i bakgrunden så är det ofta en port mellan världarna. Man bör inte störa älvorna genom att förstöra deras portar och vägar.  Då är det bättre att bygga eller dra vägar där man inte stör.

Men älvorna på Irland är inte någon sorts småfolk med vingar. De kan vandra runt i vår värld utan att väcka uppståndelse. När jag en gång var på Irland förklarade en guide att de var i vår värld, men inte en del av denna. Något som låter lite fint, men samtidigt obegripligt. De påminner om Vittra som man talar om i Norrland. De lever ju också i en värld bredvid vår och ser ut som oss. Men har egna vägar som heter vitterstråk som man bör ge fan i att bygga på.

På Gotland trodde man ju förr på ”Di sma undar jordi”. De är visst någon sorts småfolk som bor under jorden. Men de bor visst inte bara på Gotland. För jag fick lära mig att aldrig slå ut hetvatten på backen, utan att varna småfolket när jag var barn. Det gör jag fortfarande. Kanske var det en sådan liten figur som pep till när jag och Lasse tog fram tubkikarna. Vem vet?

Ett annat väsen som ställer till det är skogsrået. Hon är ju en lurig tjej som lockar killar vilse i skogen och ut på dåligheter. Om en kille ligger med henne snor hon hans själ. Han går runt vilse i pannkakan resten av livet och vet varken ut eller in. Man vaknar i mossan själlös efteråt  och tänker: ”hur fan gick det här till”?


Peter

Hej vänner!

Jag är på dåligt humör. För alla nyheter är för jävliga. Idag skall tydligen dessutom de där stolpskotten som gjorde Almedalsveckan här i Visby obehaglig, fortsätt genom att göra huvudstaden obehaglig. Mycket har man varit med om i livet. Men att nazister skulle marschera runt ostraffat i landet, trodde man inte. Snart låter man väl jihadister gå runt på stan och göra reklam för att köra ihjäl de otrogna med lastbil. Fan ta alla våldsverkare och deras jävla anhang.

Jag känner inte igen mig. Som jag lever i ett främmande land, i en främmande tid. Det låter lite konservativt och tillbakablickande att känna på detta sätt. Men jag måste erkänna att jag ofta känner så. Fast jag inte vill. Ibland skulle man vilja ha något att tro på. Som gud, det klasslösa samhället eller biodynamisk odling. Men jag tror ta mig fan inte på något längre. Extremister tror att de sitter inne med sanningen och har enkla lösningar på alla problem här i världen.  Detta oavsett var på ytterlighetsskalan de befinner sig. Fast egentligen är det väl mer som en cirkel där de totalitära idéerna möts och biter varandra i svansen.

Denna helg firar jag med en svanslös katt. Han har förresten somnat på den stol jag hade tänkt sitta på när jag bestämde mig för att skriva dessa uppmuntrande rader. Så jag fick ta med mig datorn och sätta mig på en annan stol, som är klart sämre ur ergonomisk synpunkt. På den andra, numera upptagna, stolen har jag en tjock hård kudde som gör att man kommer upp lite. Men det gå det här också. Även om man får lite ont i ryggen efter en stund.

Jag är alltså en sur gubbe. Egentligen hade jag tänkt ge fan i att kliva upp idag. Men så blev jag sugen på kaffe och klev upp i alla fall. Sedan vill katten gå ut så då blev jag tvungen att klä på mig byxor. För visserligen kan man dricka kaffe utan brallor. Men gå ner i porten utan byxor kan väcka anstöt. Och det är ju något man vill undvika en lördagsmorgon. Så det är tack vare katten som jag klädde på mig. Annars hade jag gett  fan även i detta.

Jag känner mig alltså lite energilös denna lördag. Energi är ju, som ni vet, massan gånger ljusets hastighet i kvadrat (E=mc2). Tvåan skall alltså stå över c. Men fan vet hur man fixar det. Men vad detta har med min energilöshet denna lördag har jag ingen aning om. Det var ju förresten Albert Einstein som kom på denna ekvation. Det var också han som sa: ”Två saker är oändliga: mänsklig dumhet och universum; och jag är inte säker på det andra.” När jag läser nyheterna blir jag alltmer övertygad om att han hade rätt. Nyss var det en filur som sa att det minsann inte var krig i Syrien och en annan som sa att man för att vara svensk måste ha två föräldrar födda i Sverige. Jag tänker dock fortsätta betrakta Cornelius Wreesvijk och min kompis Yvonne som svenskar. De är mina landsmän. Utmärkta sådana. Till skillnad från de ovanstående obildade stolpskotten. Som tydligen en del tänker rösta på.

God natt vänner

Peter

Hej vänner!

Jag har sedan länge upptäckt att jag inte kommer få så mycket i pension. Det retar mig lite och jag ångrar att jag inte när jag var ung satsade på en privat pensionsförsäkring. Fast då hade jag å andra sidan inte råd att spara så mycket som nu. Men någon hundring hade jag säkert kunnat lägga undan redan då. Fast jag litade på att den skatt jag betalade in skulle räcka även till att ge mig en hygglig slant, när jag gick i pension. Men där blev man minsann lite lurad och besviken. Man får väl skylla sig själv som inte varit så om sig å kring sig vad gäller stålar. Fast det finns de som har råkat ännu mer illa ut. Som jobbat hela livet till låg lön och nu inte kan göra något kul och får låna av sina barn i slutet på månaden för att få det att gå ihop.

Själv får man väl käka mer blodpudding än man planerat. Men det är ju rätt gott. I skolan brukade blodpudding serveras med riven vitkål blandad med lingonsylt när jag var ung. Inte så dumt faktiskt.

På 70-talet var det populärt med linsgrytor. Det var inget vidare. Men nu får man väl på nytt lära sig gilla denna maträtt. Själv brukade jag bli lite uppblåst av denna rätt och såg rätt gravid ut efter att ha intagit den. Jag sammanbodde ju med några vänner på den tiden och i det hushållet serverades också andra godsaker, som kålrotsgratäng. En rätt som man hoppats undvika som pensionär. Men den blir man nog tvungen att på nytt försöka få ner. Den hade förresten samma gasbildande effekt som linsgryta. Man hade rätt ofta lite ont i magen på den tiden. Men jag vägde  inte så mycket även om magen periodvis var stor. Men det var ju mest gaser i den och det väger ju inte så mycket.

Jag har läst att en del pensionärer flyttar till Portugal för att få pengarna att räcka längre. Men det hade jag inte planerat. Jag hade tänkt bo i ett litet hus och där odla min trädgård. Dock hade jag inte odla så mycket kålrot som kommer behövas. Det blir väl mest denna rotfrukt och potatis i trädgårdslanden. Trist att äta rotmos utan fläsklägg eller köttkorv. Men bättre än inget . Man får väl odla Cikoria-blommor på ett hörn. För av deras rötter kan man ju framställa någon sorts kaffe-ersättning. Jag har faktiskt druckit sådant kaffe. För i Frankrike är det rätt poppis tydligen. Fan vet varför. Men att man själv skulle behöva odla och rosta cikoriarötter känns lite trist.

Framtiden ser alltså lite mörk ut. Men det gäller att hålla modet uppe även när det är besvärligt. Som Voltaire skriver i sin roman Candide: ”Det är väl talat, men låt oss nu odla vår trädgård". Candide betyder visst godtrogen på franska. Han fick väl inte heller någon vidare pension.

Peter

Hej vänner!

För några dagar sedan fyllde jag år och det många som hörde av sig och gratulerade. Det kändes bra och jag blev jätteglad att ni bryr er om mig. Tack så hemskt mycket.

Nu är jag alltså 64 år, vilket är en mogen ålder. Det är rätt bra att vara 64 år. Jag skulle gärna vara 64 år några år. För än är jag rätt pigg och har väl inga allvarligare krämpor. En fot som är dum och gör ont ibland är väl det värsta. 

Fötter bör inte vara onda och det bör inte heller människor vara. Fast det finns det människor som är. Som bränner upp andras bilar till exempel. Det är verkligen taskigt gjort. Undra hur sådana där typer tänker. "Polisen är dum som inte låter oss vara kriminella och sälja knark i lugn och ro. Så nu eldar vi upp grannarnas bilar". Man får liksom lust att fråga "varför då"? Men det är nog ingen idé att fråga och förvänta sig ett vettigt svar.

Som ni vet är det snart val och det pågår en valkampanj. Igår gick jag förbi valstugorna på Östercentrum här i Visby. Jag är alltid lite imponerad av de människor som står i dessa stugor och gör reklam för sitt parti. De är ju demokratins gräsrötter, som gör en viktig insats för samhället. Samma sak med de som är kommunalpolitiker. Jag tycker väldigt illa om när någon uttrycker politikerförakt. Då får jag lust att säga "om du inte är nöjd, så får du väl dra tummen ur och göra något själv". Fast det säger jag inte. 

Igår gick jag alltså förbi dessa valstugor och fick därvid en tablettask från Socialdemokraterna och en utmärkt penna av Liberalerna. Idag skall jag gå förbi igen och då passa på att se vad de andra partierna bjuder på. Jag såg att Miljöpartiet bjöd på äpplen som såg tråkiga ut. Men kanske de andra mutar mig med något gott eller trevligt. 

Liberalerna hette ju Folkpartiet förut. Det tyckte jag var finare. Och en gång i tiden hette Centerpartiet Bonde-förbundet. Det skulle de fortsatt med. Centerpartiet låter ju löjligt. Som om det handlar om fotboll eller en del av kroppen. "Han som spelar center fick en boll i centerpartiet och det gör ont det"! 

Vänsterpartiet låter ju som ett parti för otrogna förresten. "Partiet för oss vänstrar med grannens fru". Förut hette ju vänsterpartiet VPK som betydde Vänster-Partiet - Kommunisterna. Då var man kompis med alla möjliga diktatorer och quislingar. Men så föll hela detta system ihop i Östeuropa och då tog man bort k-et och skämdes. I alla fall borde man skämts.

 Fast Moderata Samlingspartiet hette ju Högerpartiet från början. Det var ju också mycket bättre. Jag kollade just vad moderat betyder. Det betyder något som har en
en rimlig omfattning eller är måttfullt. Fast vad Moderata Samlingspartiet betyder vet i fan. Dumt låter det iallafall.

Nu bör man väl inte fatta beslut på vilket parti man tänker rösta på genom att se vilket som bjuder på bäst godis eller penna. Ej heller bör man avstå att rösta på ett parti för att det har ett löjligt namn. Men det finns partier man bör avstå från att rösta på andra skäl. 

Jag har alltså fyllt 64 bast och levt hyfsat länge. Hade jag levt för några hundra år sedan hade jag nog ansetts urgammal. Harald Blåtands far Gorm den gamle var visst mellan 40 och 50 när han dog. Då tyckte folk att han var gammal och hade levt länge. Fast vi tycker att han dog ung. Men jag är iallafall inte jätteung längre. Dikt om detta faktum:

Jag har inget att
lära de som är
unga.

Mer än att livet
består av dagar,
lätta och tunga.

Det är ju rätt
mycket som varit
och mycket som hänt.

Glädje och sorg
och annat
man känt.

En gång var man ung
och olyckligt
kär.

Men nu är man
äldre och slipper
det där.

För för-ståndet
det ökar hos åldrande
män.

Men det andra
kan jävlas med dig,
min vän.

Men det skall
du veta till
tiden tar slut.

Att kärleken
finns där
precis som förut.

Peter

Hej vänner!

Det var väldigt vad vädret slog om. Från sommar till nästan höst inom en vecka. Det känns nästan som sommaren är slut för i år, trots att det bara är i mitten på augusti. Själv är jag väldigt nöjd med att den förbannade värmen gick över. För den var faktiskt riktigt jobbig till slut. Nu andas jag lättare och sover bättre.

Men det är en lite speciell sommar tycker jag. Först var det massa fotboll. Sedan höll hela landet på att brinna upp. Nu kommer det väl bara vara politik fram till september. Fotbollen var bäst, resten är det mest skit med.

I kväll tar medeltidsveckan slut här i Visby. Och i morgon skall jag återgå i arbete. Verkligheten tränger sig på de medeltidsklädda och mig. Det kunde den ge fan i ett tag till.  Fast ibland känns det som även verkligheten är någon sorts rollspel, där jag står vid sidan och ser på. Felklädd och förvirrad på fel tid och plats. Jag är ju inte så väldigt gammal precis. Men ibland känner jag mig som 100 år.

På riktigt var ju medeltiden inte så kul. Speciellt inte 1300-talet då det mest var pest och krig. I år är det förresten 700 år sedan Nyköpings gästabud där Birger lät sina bröder Erik och Valdemar svälta ihjäl. Det var minsann taskigt gjort. I rimkrönikan står det:

"Tha slo konungin synom handom saman
ok loo fastelika ok giorde sik gaman,
rät som han ware en amblodhe,
then sik enkte got forstodhe.

Amblodhe betyder visst galning. Det är tydligen namnet på en dansk hjälte i någon saga från forntiden. Men Shakespeare inspirerades på något sätt av den berättelsen och stavade namnet Hamlet. Hamlet spelar ju också tokig i pjäsen. Fast det är ju bara för att komma åt sin otäcka styvfar.

Medeltiden var alltså en jävla tid. Så egentligen är det dumt att klaga över nuvarande pestlösa tid. Det kunde vara värre, mycket värre. Det är inte riktigt bra i kväll. Men jag har i varje fall inte böldpest. Numera är man ju tacksam för det lilla. Sålunda har jag en fot som jävlas och ser dåligt utan glasögon, samt lite andra krämpor. Trots detta avser jag i morgon infinna mig på arbetsplatsen. Pigg som en ekorre skall jag där gör så gott jag kan. Så känner jag i kväll. Men i morgon kanske jag säger något annat. Som Hamlet säger:

”Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankens kranka blekhet över,
Och företag av märg och eftertryck
Vid denna tanke slinta ur sin bana
Och mista namnet handling.”

Vi får se hur det går.

Peter

Hej vänner!

Ute åskar det och regnar i kväll. Det är synd om de som kommit hit för medeltidsveckan och bor i tält. Annars hade jag tyckt det var rätt mysigt. Men nu känns det taskigt att ha det bra när en del stackare skall tälta i ovädret. Men när jag var ung tältade jag också ibland i regn och blåst. Det var rätt kul att prata om efteråt. Men medan det pågick var det så lagom kul. I morgon får väl de flesta ta färjan hem iallafall och på den är det torrt och skönt.

Den här ovanliga sommaren går mot sitt slut. Det har tydligen varit den varmaste sommaren på över 300 år om jag förstod det hela rätt. Inte bara här utan i hela Europa. Kanske var det en första varning att något allvarligt hänt med klimatet. Det stämmer iallafall väl överens med vad många forskare varnat för skall hända. Men de finns tydligen de som tror att allt som händer med vädret bara är en slump. Vad information säger bryr de sig inte om, när de inte gillar den. Hur seriösa och kunniga de som levererar den informationen än är.

Det kommer mig att tänka på Ignaz Philipp Semmelweis (1818 -1865). Han var ju läkare i Wien och kom 1847, när han var förlossningsläkare på ett sjukhus, på att antalet mammor som dog i barnsängsfeber minskade kraftigt om de som hade hand om dessa tvättade händerna. Det var nämligen så att läkarna och blivande läkare gick mellan obduktionsavdelningen och förlossningsavdelningen, utan att tvätta händerna. De bara torkade av det värsta blodet på sitt förkläde och jobbade på. Men trots att Semmelweis tydligt med statistik kunde visa hur dödligheten sjönk genom handtvätt blev han ifrågasatt och misstänkliggjord av sina kollegor. De ville inte ta till sig att det var de som orsakade så många kvinnors död. Sedan fick fakta säga något annat. Det låter ju dumt och det var det också.  Redan då.

Själv brottas jag rätt mycket med hur jag skall gör med min framtid. För åren går och jag har ju inte så långt kvar till min pension. Jag har tänkt runt detta hela sommaren utan att egentligen komma fram till något. Ibland har jag tänkt att jag skulle läsa och uppleva saker som jag sedan kunde skriva ner och dela med mig. Mest skulle jag sitta på en ö i Bottenhavet och berätta om vad jag gjort på dagarna. Om svampar jag plockat och älgar jag skrämt. Fast det skulle kanske bli tråkigt i längden att läsa om. Ni skulle nog ledsna och ge fan i att läsa om mitt enahanda liv. Så jag får väl hitta på spännande saker för att inte bli av med alla läsare. Så sitter jag där ensam på en ö i Bottenhavet och skriver om resor till Montevideo och Paris. Jag får väl kolla lite i Wikipedia innan jag ljuger ihop mina historier. Jag kan ju krydda dem med lite spännande möten. Till exempel om hur jag tillbringade en natt med Julia Roberts och Meryl Streep i augusti 2010. Sådant skulle jag i min ensamhet kunna ljuga ihop. Fast mest skulle det bli om svampplockning och älgar.

Sov gott

Peter

Hej vänner!

Det skall visst bli omslag i vädret och mera normala temperaturer. Något som jag ser fram emot efter denna långa torra och jättevarma period. I ruinen utanför mitt fönster spelar några jättehögt på trummor, säckpipa och krumhorn. Det är ju medeltidsvecka och det var tydligen så att det var en rätt högljudd tidsperiod. Men de är faktiskt väldigt bra musik så man får väl ändå vara nöjd med att få höra den gratis.

Vad tycker ni om demokrati? Själv är jag mycket för det sättet att styra ett land. Det har sina svagheter, men som Winston Churchill sa: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.” Så trots allt alternativen betydligt sämre, enligt min uppfattning. Jag gillar också de fri och rättigheter som följer med demokratin som yttrandefrihet, mötesfrihet och tryckfrihet. Jag skulle nästan säga att jag betraktar detta som något heligt som jag är beredd att gå långt för att försvara.

Men frågan är med hur mycket tolerans kan demokratin hantera de intoleranta. När och med vilka medel skall man bestämma sig för att ingripa mot de som hotar den. Det finns ju de som av princip inte gillar demokrati, utan vill införa diktatur så fort som möjligt. De som utnyttjar de demokratins principer för att förstöra den. Som använder sig av dessa friheter för att tysta och skrämma andra med hot och våld. Demokratin har rätt att försvara sig mot dess fiender.

Som demokrat måste man ju respektera andra demokrater vars uppfattning man inte delar. Så länge man är överens om den övergripande tron på styrelseskicket och de rättigheter som följer med detta, måste man lyssna på motståndarens argument och bemöta dessa med argument som man tycker är bättre. Man får inte med hot, våld eller annat inskränka andra demokraters rätt att använda de rättigheter som följer med det demokratiska styrelseskicket. Detta även om man tycker de har åt helvete fel.

Demokrati betyder ju inte bara att majoriteten bestämmer, utan att den gör det med hänsyn till minoriteten. Det är viktigt att tänka på att man inte kan fatta beslut som kan skada andra bara för man är majoritet.

En sak som är svår med demokrati är att den kräver relativt välinformerade medborgare. Man måste ju på något sätt grunda sitt beslut när man går och röstar, på någon typ av fakta. Det betyder ju inte att man måste vara kunnig och insatt i allt. Men tillräckligt för att fatta ett beslut som är någorlunda rationellt. Att rösta på ett parti för att partiet leds av en söt tjej duger liksom inte. Lite mer bör man ha på fötterna. Man får inte heller hindra medborgarna att ta del av alla partiers information och uppfattningar. För då är de ju inte välinformerade. Det är alltså odemokratiskt att riva ner andra partiers valaffischer oavsett vad man tycker om innehållet. Gör man så är man inte demokrat. Fan vet vad man är. Men demokrat är man inte.

Så, nu har jag skrivit färdigt om demokratin.

Peter

Hej vänner!

Jag har inte cyklat på flera dagar. På något sätt har jag tappat lusten. Det beror väl delvis på att det hela tiden är så förbannat varmt. Men det är inte hela förklaringen. Jag har ingen lust att cykla helt enkelt. Jag har inte så mycket lust att göra något annat heller förresten. Det känns lite trist. Men det är bara att erkänna att jag är ett under av passiv tråkighet. Hoppas det går över när det blir lite mindre varmt och vardag igen.

Den här veckan är det alltså Medeltidsvecka i Visby. Jag hörde att det kommit 40 000 besökare hit på grund av detta. Det märks verkligen. Det är folk överallt och många har klätt sig i medeltidskläder. Hoppas de har roligt och trivs. Trots att det är mycket folk här så brukar medeltidsveckan vara en rätt lugn tillställning. Det är många unga människor här som går runt beväpnade med svärd, pilbågar och knivar. Men det brukar aldrig vara bråk eller obehagligt att gå runt på stan. Faktiskt lugnare än en vanlig sommarvecka trots att det är så många besökare.

På medeltiden var de flesta kläder gjorda av ylle. Så många av de som klär sig tidstypiskt är klädda i detta material. Måste vara jävligt varmt när det är 30 grader i skuggan. Men vill man vara fin får man lida pin, som man sa förr i världen.

Jag fick förresten ett sms från region Gotland där jag ombads spara på vattnet. För den sista tiden hade åtgången varit större än förväntat. Jag blev också påmind om att inte vattna i onödan. Nu har jag ju varken trädgård eller balkong och de fåtaliga krukväxter som bor i denna lägenhet får måttligt med vatten. Men jag får väl erkänna att jag duschat betydligt mer än jag brukar. Så lite är väl vattenbristen mitt fel. Så nu har jag bestämt mig för att inte dricka vatten, utan helt övergå till öl. Det blir tufft. Men man bör vara solidarisk i tider som dessa. Kanske skall jag sluta duscha också. Den franske kungen Ludwig XIV badade visst bara två gånger under sitt liv. Sånt spar man vatten på minsann.

Nästa vecka skall jag återgå till jobbet på heltid. Det känns lite motigt om jag skall vara ärlig. Men det skall visst åtminstone bli ett omslag i vädret och svalare. Det här har varit en konstig sommar. Fast enligt en del experter är det kanske bara början på en klimatförändring som gör att det kommer vara en rätt normal sommar i fortsättningen. Det vore för hemskt om skogsbränder, borttorkade skördar och foderbrist blir vardag. Men det stämmer väl med vad experterna varnat för under många år nu. Sådant är otäckt att tänka på. Så nu har jag drabbats av akut klimatångest. Som om det inte räckte med allt annat jag oroar mig för.

Jag längtar efter att äta surströmming. Men när man bor i en lägenhet i Visby finns det en risk att grannarna inte uppskattar den fina doft, som är en del av upplevelsen av denna delikatess. De kanske kommer gnälla och se sura ut. Vilket vore tråkigt då vi annars har så goda relationer. Men det vattnas faktiskt i munnen när jag tänker på denna fiskrätt. Numera kan man faktiskt köpa färdiga filéer så man slipper rensa. Förr var färdiga filéer ett surströmmingens b-lag. Men numera är dessa lika goda som de man rensar själv, tycker jag. Både smakar och doftar lika gott.

Peter

Hej vänner!

Idag åkte mitt barnbarn Elis hem med sina föräldrar. De sista två dagarna har de bott hemma hos oss igen. Det har varit trevligt. För Elis och jag är kompisar. Han är två år och två månader och jag är 63 år och 11 månader. Trots att det alltså är en viss åldersskillnad fungerar vi bra ihop. Vi tycker exempelvis om litteratur och Elis tycker jag är bra på att läsa böcker och komma med boktips. Nu hade jag varit på biblioteket och lånat några böcker som vi båda tyckte var utmärkta. Till exempel en spännande bok av författaren Ulf Löfgren om Ludde och hans kompis Hasse. Handlingen i denna bok består av en dialog mellan huvudpersonerna, där det berättar spännande saker för varandra. Till exempel berättar Ludde att han en gång sett en tomat som jagade en morot. Då frågar Hasse ”Är det på riktigt”. Och då bekräftar Ludde att så är fallet. Men Hasse har minsann sett en kastrull dansa med en stekpanna i köket. Då är det Ludde som frågar ”Är det på riktigt”. Och då säger Hasse att det är det. Så fortgår handlingen i denna spännande bok med att Ludde och Hasse berättar spännande saker de sett. Men på slutet berättar de att de faktiskt hittat på alltihop och faller skrattande ihop i en hög.

Denna bok är så utomordentligt bra att man kan läsa den flera gånger om dagen och tycka den är kul varje gång. Elis och jag har läst den minst 15 gånger de sista dagarna. Vi har läst en del andra böcker också. Men boken om Ludde och Hasse och deras påhittighet var nästan bäst. Men sagan om den ”lilla lilla gumman i den lilla lilla stugan” var också rätt okej. Men nu har Elis åkt och jag har ingen att läsa för. Det känns lite tomt.

Elis kallar mig för morfar, vilket stämmer precis att jag är. Först tyckte jag det kändes lite konstigt att vara morfar. Jag tyckte det lät som jag var jättegammal. Själv har jag ju aldrig träffat min morfar. Ej heller min farfar. De var ju döda sedan länge när jag föddes. Så jag har aldrig riktigt veta hur man är som morfar. Jag har liksom fått improvisera mig fram. Men det har funkat klockrent. Nu tycker jag det känns trist att det är så sällan vi träffas. För när man bor på Gotland är det inte bara att kvista över till Västerås en kväll och hälsa på.

Elis föräldrar har ju inte bara Elis utan också en hund som heter Frasse. Jag har gått på promenad med honom på dagarna några gånger de sista dagarna. Frasse är en hund av rasen Basset fauve de bretagne. Han är hemskt snäll, lydig och trevlig. Frasse är ju också en jakthund som tydligen är road av att jaga efter rådjur på sina korta ben så att husse får skjuta dem. Det är väl det som gör att han gillar att sätta nosen i backen hela tiden och på det sättet analysera hur världen ser ut. För Frasse måste leva i en värld av spännande dofter. Plötsligt när man knallar på som bäst stannar han och kör ner nosen i marken och snusar på. Antagligen är det en hare eller igelkott som gått förbi. Han måste också lukta på alla ställen där en hund tidigare kissat och kissa lite där själv också. Frasse skvätter lite här och lite där för att tala om för andra hundar att de har fint besök. Alltid när jag träffar Frasse blir jag sugen på att skaffa mig en hund. Kamrat katten tycker att Frasse är sådär. Men han är inte rädd för Frasse utan tycker mest han är lite jobbig. Dessutom måste han äta på fönsterbrädan för annars käkar Frasse upp hans mat.

Som ni som läser denna blogg vet, brukar jag sedan i maj alltid skriva några rader om den olidliga värme som aldrig tycks ta slut. Ungefär som Cato den äldre alltid avslutade sina tal med orden "Ceterum/Praeterea censeo Carthaginem esse delendam". Det betyder ”För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras”. Det var lite tjatigt av Cato att jämt upprepa detta så fort han öppnade käften. År 149 f.kr erövrade ju och förstörde romarna Kartago. Men den gamle krigshetsaren Cato dog själv samma år. När han äntligen fick som han ville och kunde sluta tjata, så dog han. Så kan det gå. Men jag tänker minsann gnälla på om värmen till den går över. Nu hotar SMHI med att det skall bli 30 grader varmt igen. För övrigt anser jag att det är åt helvete för varmt. Så det så.

Peter

Hej vänner!

Ni kanske har undrat var jag tagit vägen. För nu var det ett tag sedan jag skrev något. Men det beror på att det har varit för varmt för att tänka. Och när man inte kan tänka är det svårt att skriva. Jag har också varit på arbetsplatsen den här veckan och hållit ställningarna som man säger. För än går min arbetsplats på sparlåga. De flesta har semester. Både de som jobbar där och de som kommer på besök.

Min hjärna har alltså försämrats ytterligare till följd av värmen. Den skvimpar mest runt som en manet uppe i skallen, utan att göra någon större nytta. Någon gång blixtrar en tanke till för att snabbt dö utan att fullföljas. Dessutom sover jag dåligt på nätterna för det är för varmt att sova. Men det skall visst bli lite svalare några dagar. Runt 25 grader istället för 30. Men det är ändå för varmt.

Det skall bli Medeltidsvecka här i Visby. Så snart skall staden fyllas folk som går runt i ylle och päls. Kommer säkert bli varmt och skönt. Men i år får man inte elda vilket annars brukar vara ett inslag i denna veckas aktiviteter. Jag brukar faktiskt tycka att Medeltidsveckan är rätt kul. Men i år får även den ingå i min allmänna surhet. För den här värmen och torkan är bara för mycket. Dessutom går det inte att cykla ner och bada, då havet är fyllt av giftiga cyanobakterier. Inte för jag avser äta av soppan. Men det är ändå äckligt.

Jag blev förresten sugen på kåldolmar. Jag har inte ätit kåldolmar på säkert 15 år. Kålpudding har jag gjort vid några tillfällen och det är ju också rätt gott. Men nu skulle jag vilja ha kåldolmar. Med lingonsylt och potatis. Jag såg ett recept och det verkar inte jättesvårt att framställa denna maträtt. Så jag skall minsann försöka någon dag. Förresten har jag hört att det var Karl XII som tog med sig kåldolmar efter kalabaliken i Bender. Det var ju bra gjort. Sverige var inte längre en stormakt. Men som kompensation fick vi kåldolmar.

Min pappa kunde göra kåldolmar. Vilket var lite ovanligt när jag var barn. För då var matlagning i hemmet något som oftast var en kvinnlig sysselsättning. Jag är nämligen född och uppvuxen på stenåldern. På den tiden var många mammor hemmafruar och ägnade dagarna åt att föda barn, städa, tvätta och göra kåldolmar. Papporna gick iväg till jobbet och tjänade pengar samt hade hatt eller keps på huvudet. Iallafall i Stureby söder om Stockholm förhöll det sig på det sättet. Då i forntiden när vi hade gasspis och hyrde en telefon från televerket. På kåldolmarnas tid.

Världen är alltså en tragisk och sorglig plats. Det är dessutom åt helvete för varmt. Jag trivs inte något vidare i denna tid och inte alltid i detta land. Om jag var lite mer praktiskt lagd skulle jag flytta till Hebriderna och där starta en fårfarm. Skulle gå runt där i Atlantens salta och svala vindar tillsammans med mina trogna bordercollies Fridolf och Selma. Ligga där på heden och smutta på en singel-malt av god rökig kvalité och se molnen fara över huvudet.

Peter