Hej vänner!

Jag har sedan länge upptäckt att jag inte kommer få så mycket i pension. Det retar mig lite och jag ångrar att jag inte när jag var ung satsade på en privat pensionsförsäkring. Fast då hade jag å andra sidan inte råd att spara så mycket som nu. Men någon hundring hade jag säkert kunnat lägga undan redan då. Fast jag litade på att den skatt jag betalade in skulle räcka även till att ge mig en hygglig slant, när jag gick i pension. Men där blev man minsann lite lurad och besviken. Man får väl skylla sig själv som inte varit så om sig å kring sig vad gäller stålar. Fast det finns de som har råkat ännu mer illa ut. Som jobbat hela livet till låg lön och nu inte kan göra något kul och får låna av sina barn i slutet på månaden för att få det att gå ihop.

Själv får man väl käka mer blodpudding än man planerat. Men det är ju rätt gott. I skolan brukade blodpudding serveras med riven vitkål blandad med lingonsylt när jag var ung. Inte så dumt faktiskt.

På 70-talet var det populärt med linsgrytor. Det var inget vidare. Men nu får man väl på nytt lära sig gilla denna maträtt. Själv brukade jag bli lite uppblåst av denna rätt och såg rätt gravid ut efter att ha intagit den. Jag sammanbodde ju med några vänner på den tiden och i det hushållet serverades också andra godsaker, som kålrotsgratäng. En rätt som man hoppats undvika som pensionär. Men den blir man nog tvungen att på nytt försöka få ner. Den hade förresten samma gasbildande effekt som linsgryta. Man hade rätt ofta lite ont i magen på den tiden. Men jag vägde  inte så mycket även om magen periodvis var stor. Men det var ju mest gaser i den och det väger ju inte så mycket.

Jag har läst att en del pensionärer flyttar till Portugal för att få pengarna att räcka längre. Men det hade jag inte planerat. Jag hade tänkt bo i ett litet hus och där odla min trädgård. Dock hade jag inte odla så mycket kålrot som kommer behövas. Det blir väl mest denna rotfrukt och potatis i trädgårdslanden. Trist att äta rotmos utan fläsklägg eller köttkorv. Men bättre än inget . Man får väl odla Cikoria-blommor på ett hörn. För av deras rötter kan man ju framställa någon sorts kaffe-ersättning. Jag har faktiskt druckit sådant kaffe. För i Frankrike är det rätt poppis tydligen. Fan vet varför. Men att man själv skulle behöva odla och rosta cikoriarötter känns lite trist.

Framtiden ser alltså lite mörk ut. Men det gäller att hålla modet uppe även när det är besvärligt. Som Voltaire skriver i sin roman Candide: ”Det är väl talat, men låt oss nu odla vår trädgård". Candide betyder visst godtrogen på franska. Han fick väl inte heller någon vidare pension.

Peter