Hej vänner!

Jag är på dåligt humör. För alla nyheter är för jävliga. Idag skall tydligen dessutom de där stolpskotten som gjorde Almedalsveckan här i Visby obehaglig, fortsätt genom att göra huvudstaden obehaglig. Mycket har man varit med om i livet. Men att nazister skulle marschera runt ostraffat i landet, trodde man inte. Snart låter man väl jihadister gå runt på stan och göra reklam för att köra ihjäl de otrogna med lastbil. Fan ta alla våldsverkare och deras jävla anhang.

Jag känner inte igen mig. Som jag lever i ett främmande land, i en främmande tid. Det låter lite konservativt och tillbakablickande att känna på detta sätt. Men jag måste erkänna att jag ofta känner så. Fast jag inte vill. Ibland skulle man vilja ha något att tro på. Som gud, det klasslösa samhället eller biodynamisk odling. Men jag tror ta mig fan inte på något längre. Extremister tror att de sitter inne med sanningen och har enkla lösningar på alla problem här i världen.  Detta oavsett var på ytterlighetsskalan de befinner sig. Fast egentligen är det väl mer som en cirkel där de totalitära idéerna möts och biter varandra i svansen.

Denna helg firar jag med en svanslös katt. Han har förresten somnat på den stol jag hade tänkt sitta på när jag bestämde mig för att skriva dessa uppmuntrande rader. Så jag fick ta med mig datorn och sätta mig på en annan stol, som är klart sämre ur ergonomisk synpunkt. På den andra, numera upptagna, stolen har jag en tjock hård kudde som gör att man kommer upp lite. Men det gå det här också. Även om man får lite ont i ryggen efter en stund.

Jag är alltså en sur gubbe. Egentligen hade jag tänkt ge fan i att kliva upp idag. Men så blev jag sugen på kaffe och klev upp i alla fall. Sedan vill katten gå ut så då blev jag tvungen att klä på mig byxor. För visserligen kan man dricka kaffe utan brallor. Men gå ner i porten utan byxor kan väcka anstöt. Och det är ju något man vill undvika en lördagsmorgon. Så det är tack vare katten som jag klädde på mig. Annars hade jag gett  fan även i detta.

Jag känner mig alltså lite energilös denna lördag. Energi är ju, som ni vet, massan gånger ljusets hastighet i kvadrat (E=mc2). Tvåan skall alltså stå över c. Men fan vet hur man fixar det. Men vad detta har med min energilöshet denna lördag har jag ingen aning om. Det var ju förresten Albert Einstein som kom på denna ekvation. Det var också han som sa: ”Två saker är oändliga: mänsklig dumhet och universum; och jag är inte säker på det andra.” När jag läser nyheterna blir jag alltmer övertygad om att han hade rätt. Nyss var det en filur som sa att det minsann inte var krig i Syrien och en annan som sa att man för att vara svensk måste ha två föräldrar födda i Sverige. Jag tänker dock fortsätta betrakta Cornelius Wreesvijk och min kompis Yvonne som svenskar. De är mina landsmän. Utmärkta sådana. Till skillnad från de ovanstående obildade stolpskotten. Som tydligen en del tänker rösta på.

God natt vänner

Peter