Hej vänner!

Ni kanske har undrat var jag tagit vägen. För nu var det ett tag sedan jag skrev något. Men det beror på att det har varit för varmt för att tänka. Och när man inte kan tänka är det svårt att skriva. Jag har också varit på arbetsplatsen den här veckan och hållit ställningarna som man säger. För än går min arbetsplats på sparlåga. De flesta har semester. Både de som jobbar där och de som kommer på besök.

Min hjärna har alltså försämrats ytterligare till följd av värmen. Den skvimpar mest runt som en manet uppe i skallen, utan att göra någon större nytta. Någon gång blixtrar en tanke till för att snabbt dö utan att fullföljas. Dessutom sover jag dåligt på nätterna för det är för varmt att sova. Men det skall visst bli lite svalare några dagar. Runt 25 grader istället för 30. Men det är ändå för varmt.

Det skall bli Medeltidsvecka här i Visby. Så snart skall staden fyllas folk som går runt i ylle och päls. Kommer säkert bli varmt och skönt. Men i år får man inte elda vilket annars brukar vara ett inslag i denna veckas aktiviteter. Jag brukar faktiskt tycka att Medeltidsveckan är rätt kul. Men i år får även den ingå i min allmänna surhet. För den här värmen och torkan är bara för mycket. Dessutom går det inte att cykla ner och bada, då havet är fyllt av giftiga cyanobakterier. Inte för jag avser äta av soppan. Men det är ändå äckligt.

Jag blev förresten sugen på kåldolmar. Jag har inte ätit kåldolmar på säkert 15 år. Kålpudding har jag gjort vid några tillfällen och det är ju också rätt gott. Men nu skulle jag vilja ha kåldolmar. Med lingonsylt och potatis. Jag såg ett recept och det verkar inte jättesvårt att framställa denna maträtt. Så jag skall minsann försöka någon dag. Förresten har jag hört att det var Karl XII som tog med sig kåldolmar efter kalabaliken i Bender. Det var ju bra gjort. Sverige var inte längre en stormakt. Men som kompensation fick vi kåldolmar.

Min pappa kunde göra kåldolmar. Vilket var lite ovanligt när jag var barn. För då var matlagning i hemmet något som oftast var en kvinnlig sysselsättning. Jag är nämligen född och uppvuxen på stenåldern. På den tiden var många mammor hemmafruar och ägnade dagarna åt att föda barn, städa, tvätta och göra kåldolmar. Papporna gick iväg till jobbet och tjänade pengar samt hade hatt eller keps på huvudet. Iallafall i Stureby söder om Stockholm förhöll det sig på det sättet. Då i forntiden när vi hade gasspis och hyrde en telefon från televerket. På kåldolmarnas tid.

Världen är alltså en tragisk och sorglig plats. Det är dessutom åt helvete för varmt. Jag trivs inte något vidare i denna tid och inte alltid i detta land. Om jag var lite mer praktiskt lagd skulle jag flytta till Hebriderna och där starta en fårfarm. Skulle gå runt där i Atlantens salta och svala vindar tillsammans med mina trogna bordercollies Fridolf och Selma. Ligga där på heden och smutta på en singel-malt av god rökig kvalité och se molnen fara över huvudet.

Peter