Hej vänner!

Ibland tänker jag på hur fan det blev så här. På hela resan från Stureby söder om söder via skånska slätten till Malmö, Solna, Stockholm och Visby. Lite avstickare åt andra håll har det varit. Som till denna ö som jag kanske skall lämna i morgon. Om det inte blåser för mycket. Ett liv från 1954 mot oändligheten

Från Enskedefältets folkskola som fortfarande luktade 50-tal. Utrustat med tramporgel och planscher på Samernas liv i lappmarken. Där vi fick bada i skolan en gång i veckan och sjunga och be morgon och eftermiddag. Där ”Du klara sol” åter gick upp varje morgon hur grått det än var utanför. Förbi skånska tröstlösa sockerbetsfält och en stund i Malmö på väg till Solna. Ett möte med döden när mamma dog. En första kärlek. En flykt ut på havet. En ensamhet. En kärlek till. Ett kollektivboende. Två små tjejer som nu är stora. Långa studier. Ett möte med döden när pappa dog. Arbete och mer arbete. Visby och mera arbete. Ett barnbarn. Ett möte med döden när min storasyster Margareta dog.

Och nu är jag här. Om en och en halv månad fyller jag 64 år. Jag äger ingen smoking och har aldrig ägt en hatt. Ytterst sällan har jag kostym. Jag känner mig liksom lite utklädd i kostym. Jag är inte medlem i Rotary. Däremot i Rädda Barnen och Naturskydds-föreningen. Jag sjunger inte i kör och är mycket dålig på att dansa. Jag kan inte spela trumpet eller tennis. Jag går utåt med fötterna och är en jäkel på att laga köttfärssås. Dessutom har jag en svanslös katt.

Sålunda tar jag mig fram i denna värld med felställda fötter utan hatt på huvudet. Om ni i snön någon gång sett fotsteg efter någon som gått förbi och gått utåt med fötterna, kan det varit jag som gick förbi. Men om denne någon kan spela trumpet är det inte jag som gått där. Ett säkert tecken. Fast annars kan det varit jag som passerade. Som gick förbi på väg någonstans. För just nu är jag på väg någonstans. Funderar faktiskt på att köpa en hatt. Fast jag vet inte om jag vågar.

Ni som läser denna blogg regelbundet vet att jag ofta citerar bibeln som den värsta frikyrkopastor. Nu läste jag i Paulus brev till Titus följande kloka ord: ”Äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat, sunda i tron, kärleken och uthålligheten”. Själv kan jag bara säga till Paulus, att jag gör så gott jag kan vad gäller detta. Går sådär.

Peter

Hej vänner!

Jag är inblåst tillsammans med min dotter Julia på ön. Vi hade tänkt åka härifrån idag. Men det har naturen satt stopp för. Så vi blir kvar minst en dag till. Det är ingen katastrof även om måltiderna blir lite torftiga. Mycket kolhydrater och lite vitaminer.

Vind är ju annars lite intressant. För man kan inte se vinden. Man ser att något böjer träden och går man ut är det något som pressar på en. Men man ser inte själva vinden. Om man gick ut och någon osynlig försökte knuffa omkull en skulle man bli rätt skraj. Men vinden är vi vana vid sedan vi var barn. Så vi accepterar dess osynlighet och att den knuffar på oss. Fast lite förbannad blir man på den när den jävlas. Som idag på denna ö i Bottenhavet.

I skapelseberättelsen står det numera ”Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.” I tidigare översättningar var det ju ”guds ande” som svävade över vattnet. Det där är lite skumt. För helt öde och tom kan ju inte jorden varit. För det var ju massa vatten där och en ande som svävade över detta vatten. Men numera är det alltså en gudsvind som flyttar luft. För det är ju det som vindar gör. Det fanns alltså vatten och luft från början, som inte gud behövde skapa. Det var ju praktiskt. Annars skulle ju gud fått börja med att skapa dessa förutsättningar. Men det slapp han. Om så inte var fallet hade bibeln fått börja med detta. ”Först fanns ingenting. Så gud fick skapa massa vatten och en gudsvind för att få något att jobba med.”

Ingenting är förresten intressant. Vi har ju en symbol för detta nämligen nollan. Alltså en rund ring utan innehåll. Jag tror inte det romerska siffersystemet hade något tecken för noll. Men det måste de ju haft på något sätt. För ibland måste ju en subtraktion fått resultatet noll. Fast hur man skrev detta har jag aldrig sett. En gång i mina tonår hade någon professor i pedagogik kommit på något som hette mängdlära. Det var något väldigt konstigt sätt att undervisa i matematik, som ingen riktigt begrep. Där fanns ett tecken som bestod av en rund ring med ett streck över. Detta tecken betydde ”den tomma mängden”. Men det var tydligen inte det samma som noll. Men vad skillnaden var begrep jag aldrig. Efter något år avskaffades ”mängdläran” och de läroböcker som innehöll denna konstighet, blev väl makulatur. Men man bör vara lite misstänksam mot professorer i pedagogik. De kan hitta på lite konstiga saker i läroplanen om man inte aktar sig. Sådant som är för svårt för barn att begripa. 

Den tomma mängden är alltså avskaffad från matematikundervisningen. Det är bra för jag gillar inte tomhet. Det är en jobbig känsla, som man inte vill drabbas av. Ej heller vill man drabbas av mjältsjuka. Förr trodde man att det i mjälten bildades svart galla och det var den som gjorde en ledsen och nedstämd. Men jag tror mer att det är den ”tomma mängden” och dess allmänna tråkighet som leder till detta. Sedan finns det ju en och annan mänsklig nolla som påverkar en negativt.

Det blåser alltså hårt på denna ö. Mängdläran är avskaffad. Nollorna står långt till höger om de vill bli något. Det är fredag.

Peter

God morgon vänner!

Förr i världen fanns det folk som slog upp ett slumpmässigt ställe i sin bibel för att få vägledning. Det tänker jag pröva nu. För jag behöver lite tips på vart jag skall går från här. Nu har jag ingen bibel här på ön. Men den finns ju på nätet så jag får väl kolla om det finns något sätt att där slå upp ett slumpmässigt ställe.

Nu har jag gjort så. Jag blundade och drog pilen upp och ner bland bibelns böcker. Sedan gjorde jag likadant på den sida jag kom till. Det fungerade inget vidare som vägledning. För jag kom till Andra Petrusbrevet och där stod:

”Men det fanns också falska profeter i Israels folk, liksom det även bland er kommer att finnas falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den herre som har friköpt dem och störtar sig därmed i fördärvet. Många skall följa dem i deras utsvävningar och dra skam över sanningens väg. I sin själviskhet skall de utnyttja er med hjälp av påhittade historier. Men domen som för länge sedan fällts över dem är i kraft, och fördärvet lurar på dem.”

Jag vet inte riktigt hur jag i dessa ord skall få tips på hur jag skall gå vidare i livet. Fast det låter ju i sig bra, att fördärvet väntar på falska profeter. ”I sin själviskhet skall de utnyttja er med hjälp av påhittade historier”. Det kommer alltså till slut gå olyckligt för de som sprider

”fake news” och det är ju bra. ”Många skall följa dem i deras utsvävningar och dra skam över sanningens väg”. Man bör alltså inte lyssna på det som falska profeter säger och gå på vad som helst. Tycker det låter som det handlar om aktuell politik. Men som vägledning för mig är det inte till mycket hjälp. Jag är redan motståndare till falska profeter och försöker följa sanningens väg så gott det går. Dessutom är jag ju inte så bra på att följa de många. Jag travar ju mest på för mig själv.

När jag kom hit hade jag med mig två par glasögon. Men nästan på en gång gick ett av dem sönder. Så då hade jag bara ett par kvar. Men sedan hittade jag ett kvarglömt par i en låda, som var bra för några år sedan. Men idag är de lite svaga. Men bättre än inga. Utan glasögon är jag rätt handikappad nu för tiden. Än så länge har jag kunnat köpa glasögon på Claes Olson för en billig penning. Men nu har jag nått gränsen vad gäller detta. Nästa gång måste jag köpa starkare glas än de har. Det kommer bli besvärligt, för jag har glasögon lite överallt för att slippa leta. Det funkar ju när man köper tre par för en hundring. Men om jag måste köpa glasögon hos en optiker så är jag ju tvungen att hålla reda på dem. Jag ägnar ju redan stora delar av mitt liv åt att leta efter saker och då kommer jag också behöva leta efter glasögon. Nu letar jag efter nycklar, plånbok, telefon med mera. Att behöva leta efter glasögon utan att se ordentligt kommer bli jobbigt. Jag kommer sitta på jobbet och ha glömt glasögonen hemma och sitta hemma och ha glömt glasögonen på jobbet. Som en sur mullvad kommer jag kisande gå runt i världen oförmögen att läsa och skriva.

På bastun här på Bremön sitter hänglås som öppnas med en kod. Häromdagen gick jag dit för att basta och upptäckte för säkert tionde gången att jag glömt glasögonen och därmed var oförmögen att öppna detta lås. Det är då man bör uppträda rationellt och behärskat. Inte svära och få tårar i ögonen. Man bör med ett leende på läpparna säga: ”hoppsan ett litet misstag”. Som jag gör när sådant händer.

Men glasögon uppfanns någon gång på 1300-talet tror jag. Innan dess hade de fåtaliga läskunniga väl fått sluta läsa och skriva i min ålder. Nu var det ju väldigt få som på den tiden nådde min ålder. Så det var få som besvärades av detta, gissar jag. Som led av denna visuella impotens som kännetecknar åldrandet. Men tack vare glasögon kan jag nu sitta här och skriva till er. Jag kan ävenledes regelbundet bada bastu och hålla mig hyfsat fräsch på denna ö. Ty jag kan öppna låset till bastun tack vare glasögonen.

Glasögonen var alltså en bra uppfinning. Jag funderar på vilka uppfinningar som har varit till mest nytta för mänskligheten. Min lista skulle kunna se ut så här:

1. Hjulet

2. Bokstäverna

3. Glasögonen

4. Tryckkonsten

5. Cykeln.

6. Konsten att brygga öl.

7. Konsten att jäsa strömming.

Nu orkar jag inte skriva mer idag på denna lista. Men jag kan berätta att fotfilen kom på plats 322 och blodpalt på 500326:e plats. Längst ner på listan kom förresten atombomben.

Peter

Hej vänner!

När jag var barn fanns det flickböcker och pojkböcker. Det fanns till och med bokserier där ryggarna på tjejernas böcker var röda och killarnas var gröna så man inte skulle ta fel. Hade man blivit påkommen med en röd rygg hade farsan blivit orolig. Men det fanns böcker som inte hade tydlig märkning som ändå inte var för killar, som Kulla-Gulla. Tjejerna fick också läsa hästböcker. Det fick inte killar. Även om man som kille hade gillat hästar hade man inte fått läsa hästböcker. Det fanns tydligen också spännande böcker om en tjej som hette Kitty som man heller inte borde läsa.

Speciella pojkböcker var böckerna om Hjortfot och Tvillingdeckarna. Vidare fick man som kille läsa om Biggles skrivna av kapten W.E. Johns. Det är nog tveksamt om kapten W.E. Johns finns på riktigt och har skrivit alla böcker om Biggles. För då hade han skrivit över 90 böcker mellan 1932 till 1999 vilket hade varit rätt bra jobbat.

Men det fanns böcker som var okej att läsa oavsett kön. Som Astrid Lindgrens böcker. Även som kille kunde man läsa om Bullerbybarnen. Pippi Långstrump och Mio. Astrid stod liksom över könsgränserna och kunde läsas av både pojkar och flickor. Hennes tjejer är ofta starka och företagsamma. Killarna är ibland det. Men ofta är de lite känsliga och rädda. Jag menar Pippi kan ju slänga upp poliser på taket om hon vill och verkar inte bekymra sig så mycket. Men Mio och lillebror Lejonhjärta är egentligen rätt känsliga och rädda men tvingas bli tuffa.

Astrid Lindgren fick aldrig Nobelpriset, konstigt nog. I den akademi som då bestämde satt en mallpropp till gubbe som hette Artur Lundkvist, som numera väl nästan är bortglömd. Han tyckte att Astrids böcker var dålig litteratur och motarbetade att hon skulle få Nobelpriset. Uppenbarligen förstod han inte på barn. Numera är det ju inte mycket kvar av akademin. Fast en och annan mallpropp finns ju kvar.

Peter

Hej vänner!

Det är morgon och klockan 06:05 den 25 juni 2018. Jag har funderat hela morgonen på livet. Det som varit och det som skall komma. För jag skall ju om inte allt för lång tid gå i pension och det bör väl planeras. Det är väl ett år kvar. Men det är lika bra att förbereda

sig. För jag vet faktiskt inte vad jag skall göra när jag är pensionär. Ibland tänker jag att det är lika bra att jag blir kvar på denna ö i Bottenhavet resten av livet. För världen utanför begriper jag mig inte något vidare på.

Vad gäller livet jag levt har det väl som för de flesta gått upp och ner. Men jag har börjat fundera på varför livet blivit som det blivit. Det finns ju forskning som tydligt visar att vi inleder våra handlingar millisekunder innan vi blir medvetna om det. Alltså om jag står vid ett vägskäl och fundera på att gå till vänster eller höger och bestämmer mig för höger har min kropp redan börjat röra sig åt höger, innan jag bestämt mig. Jag tror jag fattat ett

beslut. Men det är tydligen redan fattat, men av vem?

Det finns ju också studier av enäggs-tvillingar som adopterats till olika familjer och växt upp i olika miljö. Men när man på olika sätt undersöker deras personlighetsegenskaper är de nästan alltid väldigt lika varandra. Deras livssituation är också ofta väldigt likartad. De tror sig fattat en rad beslut i livet som lett fram till där de befinner sig. Men deras bror eller syster har fattat mycket likartade beslut i sina liv. Miljöfaktorer är inte oviktiga men ärftliga faktorer verkar utifrån dessa studier påverka minst lika mycket. Enda undantaget är när barn utsätts för vanvård, misshandel och övergrepp. Sådant får naturligtvis stora konsekvenser för barns utveckling. Precis som en aldrig så välbyggd Ferrari går sönder om den krockar med en traktor. Men i normalfallet verkar miljöfaktorer spela en mycket mindre roll än man trott. Om man inte är jävligt dum och elak mot ungar, så blir de tydligen som de blir.

Så mitt liv idag beror alltså på beslut som fattats innan jag blev medveten om dem och den jag är beror på gener från småländska präster och norrländska bönder. Förvånar mig inte. En sådan blandning kan ju inte leda till något fulländat. Resultatet har ju blivit en arbetsam typ med religionens skuld och skam inbyggd i det ateistiska hjärtat. Ha förbarmande med mig.

Det finns en bok som heter ”Tärningsspelaren”. Jag har inte läst denna bok men den handlar visst om en kille som fattar alla sina beslut med hjälp av en tärning. Det kanske man skulle prova. När man inte vet hur man skall göra i en situation så tar man fram sin tärning och kollar. Fast man skulle nog fuska och fortsätta följa lustprincipen ibland även om tärningen säger nej till något trevligt. För det sitter i generna.

Peter

God morgon vänner!

Klockan är 5:30 och jag har varit vaken en stund. Jag är i fin form och mår till skillnad från en del mindre förståndiga kamrater på livets stig hur bra som helst. För trots att jag hade trevligt igår var mitt alkoholintag måttligt. Jag har blivit en förståndig gubbe som slipper vakna med huvudvärk och illamående. Men jag har varit där, tro mig. Så nu några kloka råd från en erfaren man. Börja dagen med en bakis-macka. Det är en smörgås över vilken man strör ett par magnecyl och några koltabletter. Serveras med två liter vatten. Försök därefter få i dig en kopp starkt kaffe. När du känner att du inte längre önskar du vore död, så stek ett par potatisar. Sedan ett paket bacon och ett eller två ägg. Krydda gärna äggen ordentligt med cayennepeppar. Ät detta samtidigt som du ber en bön om att få behålla det i magen. Sätt dig sedan i en stol och vänta tills du börjar må bättre och ångesten börjar gå över. Då har du säkert lovat att aldrig mer dricka så mycket alkohol. Ett löfte som du antagligen kommer att svika. Gör inte det. Utan lär dig av denna upplevelse. Så kanske du liksom jag blir mer förståndig på gamla dar.

Det blåser fortfarande och är rätt kallt. Men om några dagar skall det visst bli sommar igen. Jag sitter här och funderar på vad jag skall hitta på i framtiden. Men det kanske inte är så mycket att tänka på. För vi lever i en orolig och föränderlig tid. Jag tycker det är jobbigt. För jag gillar inte att leva i oroliga och föränderliga tider längre. Ibland skulle jag vilja bli kvar på denna ö i Bottenhavet väster om Universum. Men det skulle nog bli lite ensamt till hösten. Jag hade tänkt åka tillbaks till Visby om någon vecka. Men då är det väl den där Almedalsveckan, vilket brukar vara en rätt stökig tillställning. I år kanske värre en vanligt, då det är valår. Första åren jag bodde i Visby kunde jag tycka det var lite kul med Almedalsveckan. Men nu tycker jag mest det är jobbigt.

Jag har läst en del böcker sedan jag kom hit. Det känns bra för jag har haft svårt att koncentrera mig på läsning sista åren. Egentligen är böcker en fantastisk uppfinning. Möjligtvis överträffad av uppfinningen av hjulet. Fast böcker kan ju vara både bra och dåliga. De kan inspirera till massmord, förtryck och dumhet. Men de kan ju också bjuda motstånd mot sådana otäckheter. Folk som gillar massmord och förtryck brukar ju försöka bränna upp eller förbjuda böcker de inte gillar. Eftersom en hel del författare är snälla, kloka och förståndiga människor, så är det mycket att bränna för dem som är elaka och dumma. ”Där man bränner böcker, bränner man till slut också människor” var det någon som sa. Och han fick ju jävligt rätt.

En av de författare vars böcker man brände upp i Nazi-Tyskland var Franz Kafka. Varför man tyckte hans böcker var så farliga att de måste brännas upp vet jag inte. Kanske för han visade på det absurda i tillvaron eller för han var jude. Eller för att de innehöll tankar om livet som var svåra att förstå för dem som är enkelspåriga i huvudet och har svårt att begripa det som är komplext. Ni vet de där som brukar hänvisa till ”sunt förnuft” när de samtidigt avslöjar sin brist på sådant. De är ju den typen av människor som tror att de egna tankarna är så värdefulla att de måste bränna upp böcker som antyder att de kan ha fel. Eller för att de är för tomma i kartongen för att förstå.

Numera bruka ju diktaturer bara förbjuda läsning av vissa böcker. Inte bränna upp dem.George Orwells roman ”Djurfarmen” är förbjuden i Nordkorea och på Kuba. Anne Franks dagbok är förbjuden i Libanon. Salman Rushdies bok ”Satanverserna är förbjuden i en väldig massa länder. Så farliga anser makthavarna i dessa länder dessa böcker är.

Jag läste just att musikalen Billy Elliot har lagts ner i Ungern efter en kampanj. De som drev denna kampanj menade att föreställningen riskerade göra ungerska pojkar homosexuella. De måste tro att alla små ungerska killar skulle dra av sig gympadojorna och köpa tåspetsskor och små klänningar i tyll, på grund av denna musikal. Vilka jävla stolpskott som driver en sådan idiotkampanj. Det är ju som att säga att vänsterhänta inte borde få framträda då det skulle göra varenda unge vänsterhänt. Dyslektiker skulle inte heller få sjunga och dansa på grund av risken för att hela Ungerns befolkning riskerar få läs-och skrivsvårigheter.

Nu skall jag gå en promenad i skogen och försöka glömma mänsklig dumhet. Ibland vill jag bli eremit. För jag blir så trött.

Peter

Liten längtande midsommardikt

Så är det midsommar

och jag längtar

efter dig.

För midsommar

bör firas när

du är nära mig.

Fast det är kallt

och stormar

kring hela Sveriges kust.

Så är ju den här

kvällen gjord för kärlek

och för lust.

Och inte har jag brännvin

och ölen är snart

slut.

Jag längtar efter

dig och vill ha dig

som förut.

Och fönstret står

på glänt och det

doftar sommaräng.

Då vill jag du skall

komma och ligga

i min säng.

Peter

God morgon vänner!

Det är alltså midsommar och ute regnar och stormar det. Jag kan alltså i lugn och ro om en stund sätta mig och läsa en bok. Kommer ni ihåg vad det står i Tomtebobarnen. Det gör jag, tror jag:

”När storm och regn regera i världen utanför.

Här djupt inne i skogen alls ingenting det gör.

För stormen täcks av granar som räcka upp till skyn.

Och runt omkring i skogen finns gott om paraplyn.”

Jag tror att det var så det stod i denna fina bok av Elsa Beskow. Hon skrev ju massa andra böcker också som var en viktig del av min barndom. Hoppas de är en viktig del av barns barndom idag också. För det är spännande och vackra böcker. Böcker som man kan läsa många gånger och fascineras av. Böcker som är fyllda av skönhet och fantasi. Böcker som lär en något och blir kvar som minnen livet igenom.

Jag har ett knep förresten om man träffar på lite väl livliga ungar som man vill få lite kontroll på. Det är att lära sig några sagor utantill, så man kan berätta dem utan att läsa innantill. Jag brukar ta sagor ur en bok som innehåller gamla folksagor. När man märker att det börjar bli oroligt så säger man: ”Vet du vad? Det var en gång….”. Brukar funka klockrent. Detta trots att ungar nu sitter framför skärmar mest hela dagarna och ser tråkiga ut. Nu låter jag verkligen som en gammal gubbe. Känns lite fint.

Tänk om man kunde få som jobb att gå runt och läsa Elsa Beskow, Astrid Lindgren, Sven Nordqvist och andra bra barnböcker för ungar. Det skulle vara jättekul. Man kunde satsa på dem som inte får så mycket läst för sig hemma. Det kommer säkert ut jättebra barnböcker varje år som jag inte känner till. Men jag skulle mest läsa böcker från min egen barndom. Skulle bli mycket Elsa B minsann. Men Nordqvist får vara med trots att jag läste honom när jag var vuxen, för mina egna barn. Men han är kul. Så han får vara med.

Nu verkar vinden öka ytterligare ser jag på granarna utanför. Vi hörs när det mojnar. Vilket förresten är ett skojigt ord. Mojna alltså. 

Glad midsommar!

Peter

Hej vänner!

Jag har gått en promenad till en tjärn som finns på denna ö. Det är ett fint och lite mystiskt ställe. Det skall visst finnas någons sorts fisk som heter ruda i denna tjärn. Det kanske det gör. För ibland kan man se att det blir ringar på vattnet som när en fisk slår. Men det kan vara något annat. Helt säker bor det någon sorts mystiska väsen vid denna tjärn. Antagligen älvor och vättar. Men som sagt, eventuellt också rudor.

Jag hörde på radio hur små barn grät och ropade på sin mamma och pappa. Det hade tydligen skiljts från dessa när familjen försökte ta sig över gränsen mellan Mexico och USA. Nu har man tydligen ändrat på detta och sätter barnen i samma fängelse som deras föräldrar. Men det är visst oklart hur man skall lyckas hitta och sammanföra de barn som nu sitter i läger med sina föräldrar. Jag undrar vad det är för människor som sliter gråtande barn från sin mamma och pappa. Det finns sådana människor. Tråkigt nog så finns det sådana människor.

Här på ön är det alldeles stilla. Vimplarna hänger på flaggstängerna och det känns att vi

väntar på den blåst som skall komma. Det är alltså lugnet före stormen. För det är en storm på väg. Det känns lite spännande även om det är en rätt måttlig sommarstorm och inte en höststorm med all dess kraft. Jag är sällan orolig eller rädd för naturens krafter. Men människors ondska kan skrämma mig. När jag tänker på det så känner jag som det står i psaltaren:

Mitt hjärta grips av ångest,

dödsskräck faller över mig.

Jag darrar av fruktan,

jag överväldigas av fasa.

Om jag ändå hade duvans vingar!

Då flög jag bort för att finna ett bo.

Långt bort skulle jag fly

och slå mig ner i ödemarken.

Snabbt skulle jag söka ett skydd

mot vinande vind och storm.

Jag borde inte läsa nyheterna antagligen. För jag blir bara ledsen och arg av dem. Ju äldre jag blivit, desto känsligare är jag. Det är jobbigt och jag börjar också tycka att det vore bra att ha duvans vingar och slå mig ner i ödemarken. Det är ju nästan det jag gjort när jag befinner mig på denna ö i havet. Men nyheterna besvärar mig betydligt mer än att det blåser mer än lagom. Men nu är stillheten ute nästan total. Inte ett blad rör sig. Inte ett strå böjer sig. Jag tänker på små barn som gråter efter sin mamma och pappa.

Nedan bilder från dagen promenad. Den lite trista gulbruna blomman är faktiskt en orkidé som heter nästrot.

God morgon vänner!

Efter gårdagens blåsiga och växlande väder verkar det bli en fin dag idag. Iallafall börjar den bra med sol och ganska lugnt. Men det är visst tillfälligt. Om jag förstått rätt kommer det bli regn och blåst igen om någon dag.

Jag måste åka över havet och handla. För nu börjar det mesta i matväg vara slut. Jag vet ju inte hur länge jag skall vara kvar här. Planerna var att jag skulle åka hem till Visby efter midsommar. Men jag får se hur jag gör. Jag börjar också få brist på rena underkläder och strumpor. Så jag måste nog tvätta. På grund av en miss i planeringen tog jag med för lite sådant. De sista dagarna har jag inte upprätthållit den goda hygieniska standard som annars kännetecknar mig. På den punkten råder för närvarande ett visst förfall.

Jag läste att riksdagens talman Björn Söder sagt att judar inte är svenskar. Det var ett ovanligt konstigt uttalade. Jag känner ett antal personer som har judiska föräldrar och därför är judar. Fast jag har då aldrig märkt att de inte är svenskar. Faktiskt tänker jag rätt sällan på att de är judar. Nu tillhör mina judiska vänner inte den mer religiösa delen av det judiska. Fast de firar både chanukka och julafton. Så deras barn och barnbarn får alltså presenter två gånger, vilket är orättvist. Men de har bara en midsommar och den firar de med sill och snaps. Men den där dumma Söder är ju skåning och ingen riktig svensk har jag hört. Tillhör en nationell minoritetsgrupp som snackar grötigt och äter soppa gjord på gåsblod. Det är lite otäckt att tänka på. Men man får väl vara förstående och vidsynt. Inte generalisera och säga att alla skåningar är som talmannen ifråga. Flera av mina bästa vänner är faktiskt skåningar.

Nu har grannens hund Rappe kommit och ligger på mitt köksgolv och sover. Han kommer bli besviken att jag inte går en promenad med honom som jag brukar. För jag tänker ju åka och handla. Dock ej korv för det är jag lite trött på. Men en kort prommis hinner jag nog med förresten. Då kan Rappe få en av de korvar jag tröttnat på. Jag kan gömma korvbitar på svåra ställen, så han får leta efter dem. Det tycker han säkert är kul.

Peter

God morgon vänner!

Idag blåser det rätt ordentligt. Något som man lägger märke till om man bor på en ö i Bottenhavet. Det är inte storm men kuling kanske. Dock inte styv kuling. Vi gummibåtägare bör avvakta på ön om vi inte vill bli nedstänkta och våta. Jag hade tänkt åka över och handla men det får avvakta till det lugnar ner sig. Klok som jag är har jag alltid ett förråd med reservmat att ta till om man skulle bli inblåst några dagar.

Jag läser en bok om Jean-François Champollion 1790 - 1832). Den brukar jag läsa när jag är här på ön. För det är en intressant och spännande bok. Ni kanske undrar vem Jean-François Champollion var för kille. Det var han som till slut lyckades tyda hur man läser de egyptiska hieroglyferna igen. Hur man läste dessa skrivtecken var ju helt bortglömt i mer än tusen år. De var målade och inristade överallt på fornminnen i Egypten. Men ingen hade en aning om vad som stod där innan Jean-François kom på hur det funkade. Mycket med hjälp av den sten som hittades i Rosetta 1799. På den fanns ju samma text skriven på tre sätt. På egyptiska, dels som hieroglyfer, dels som demotisk skrift, och antik grekiska skrivet med grekiska bokstäver. Men trots det var det ingen som lyckades förstå hur man skulle läsa hieroglyferna. Men Jean-François Champollion som kämpade med detta nästan hela sitt rätt jobbiga liv, kom till slut på hur det fungerade. Han var alltså en av de envisa nördar som varit till stor nytta för oss andra.

Själv har jag svårt att vara envis när något känns jättesvårt. Men Jean-François gav sig minsann inte trots att han hade en rad personliga motgångar. Dessutom levde han i en i Frankrike rörig tid där Napoleon for runt och krigade och ställde till det. Han gjorde ju ett misslyckat försök att erövra Egypten. Det ledde till ett stort intresse för dess antika skatter och historia. Innan hade man mest läst i bibeln om Egypten.

Själv är jag bara lite nördig. Till exempel skriver jag detta på en dator som har operativsystemet Linux. Det är ju lite nördigt. Men inte så nördigt som det var förr i världen när man måste vara expert för att begripa hur det funkade och skriva konstiga saker i en terminal. Nu är det mest som att göra som man gör om man har Windows. Men man slipper allt krångel som detta operativsystem brukar ställa till.

Igår gick jag över ön till den plats som jag bodde på sommaren när jag var barn. Det var väldigt tomt där. Jag såg inte en människa. Min syster Margareta bodde ju där varje sommar och hon brukade flytta ut tidigt och hem sent. Så då brukade jag gå över till henne när jag var här. Men nu var det mörkt och nerdraget i huset där hon bodde. Det kändes sorgligt. Sista åren hon levde pratade vi mycket om livet och dess krånglighet. För det kan vara rätt krångligt. Nu är hon borta och hennes hus var mörkt och tyst. Jag kände mig faktiskt ledsen och vemodig.

Fast annars mår jag rätt bra. Det är som någon sorts inre stress lämnat mig och jag vill inte ha tillbaks den. Jag tycker faktiskt att det känns jobbigt att tänka på att jag måste tillbaks till fastlandet och dess krav till slut.

Det blåser idag

på min bottenhavsö,

träden gungar

i vinden.

Jag ser i spegeln

en äldre man med

rätt mycket skägg

på kinden.

Och havet brusar,

tiden går och vissa

går före de andra.

Alla går vi mot

samma mål.

Fast en del går en väg

som är lite

tyngre att vandra.

Visst saknar jag

dig som gick här en stund, på denna ö

på jorden.

Jag borde berättat

mer hur jag kände,

men just då sakna

jag orden.

Peter

God morgon vänner!

Idag skall Sverige spela fotboll mot Syd-Korea i Ryssland. Jag skall nog titta på den matchen. Fast egentligen är jag inte så väldigt intresserad av fotboll. Men just när det är VM är det rätt spännande. Som när lilla Island spelade 1-1 mot det stora fotbollslandet Argentina. Då skulle man velat vara i Reykjavik och sett matchen på storbild tillsammans med halva Island. Jag hejar på Island och skulle Island mot alla rimliga odds gå till final skall jag försöka åka dit och se matchen där.

Som sagt är jag måttligt intresserad av fotboll i vanliga fall. Jag är förresten inte speciellt idrottsintresserad. När jag var ung tyckte jag ibland att detta ointresse var lite jobbigt för jag hade en del vänner som tyckte fotboll och idrott var väldigt spännande. Det ingick liksom lite i mansrollen att ha ett visst sådant intresse. Men jag var varken road av att se på idrott eller delta i verksamheten. Dessutom var jag rätt dålig på idrott och gymnastik vilket säkert också minskade intresset.

Jag är ibland förbannad på skolgymnastiken, som fick oss som inte var så motorisk duktiga att helt tappa intresse för att delta i kroppsaktiviteter. Som tog bort den rörelseglädje som alla barn i grunden har. Därför blir jag ibland tveksam när jag hör om att man bör öka antalet gymnastiktimmar i skolan, för det är bra för inlärningen i stort. Men det beror nog mycket vad dessa timmar innehåller i så fall. Själv tyckte jag gymnastik var urtråkigt och rätt obehagligt. För där var man tvungen att avslöja sina motoriska brister och sin kroppsliga svaghet. Dessutom hade man ju alltid lärare som gått på GIH och var klart bättre på idrott än psykologi. Som uppvisade ett visst outtalat förakt för svaghet på ett otäckt vis. Fast det var ju länge sedan jag deltog i sådant och det är säkert annorlunda idag, får man hoppas. Men jag träffar på jobbet många barn som inte vill delta i gymnastiken och är befriade från den. Ofta barn som skulle behöva röra på sig, träna balans och få lite mer muskler. Så helt bra är nog inte skolgymnastiken utformad.

Nyss kom grannens hund Rappe och knackade på. När jag öppnade dörren blev han alldeles till sig av glädje. Han gillar verkligen mig och talar om det utan hämningar. Hundar är trevliga på det sättet. Nu skall jag gå ut en liten promenad och tydligen får jag sällskap.

Peter

Hej vänner!

I kväll regnar det efter den långa torkan här på ön. Det är fint. Dessutom doftar det gott när det har regnat. Vi som bor i ett land där sol och regn brukar avlösa varandra uppskattar kanske inte regn lika mycket som man gör i länder där det regnar sällan. Vi är ju inte vana att torkan blir så långvarig som den varit i år. Men i andra länder är ju regnet en gåva som man längtar efter. Det märks till exempel i bibeln som skrevs i länder där det regnar mer sällan och där torka kunde förstöra skörden i flera år. Det står alltså en hel del om regn och dess välsignelse i bibeln. Men i år har ju bönderna haft det jobbigt även här med torkan och det har brunnit i skogen både här och där av samma anledning.

Det har på något sätt känns oroande med den långa torkan. Som något har hänt med vädret eller i värsta fall klimatet. Redan Moses säger ju åt oss att sköta oss. Han säger:

”Om ni lyder mina bud, som jag i dag ger er, så att ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och med hela er själ, då skall jag ge ert land regn i rätt tid, både höstregn och vårregn, och du skall få skörda din säd, ditt vin och din olja. Jag skall låta din boskap ha gräs att beta, och du skall få äta dig mätt. Men akta er så att ni inte låter er dåras och avfaller, tjänar andra gudar och tillber dem. Då vredgas Herren på er och stänger till himlen, så att inget regn faller och marken inte ger någon gröda, och då utplånas ni snart från det rika land som Herren vill ge er.”

Det är minsann ord och inga visor. Men vi har ju dårats och tjänat girighetens demon Mammon så hela planeten riskera bli obrukbar om vi inte aktar oss. Men en del tror inte på klimatuppvärmningen. Till exempel tror inte den amerikanske presidenten att det är någon fara. Det står förresten om honom också i bibeln i samband med regn. Så här står det i Ordspråksboken: ”Som snö om sommaren och regn vid skörden, lika illa passar ära för dåren.”

Men här faller nu ett stilla regn över ön och i skogen står säkert älgarna och gläds åt att gräset och örterna blir saftigare igen. Igår såg jag förresten en grävling lufsa förbi. Det var kul för det var länge sedan jag såg en grävling här. Hoppas den har en partner så det blir smågrävlingar. Undra hur grävlingen kom hit ut på ön? Antingen måste den simmat hit eller så måste den tagits hit av någon som gillar grävlingar. Jag gillar förresten också grävlingar. Det är liksom gulligt närsynta och lite klumpiga. Men samtidigt fina med sitt randiga ansikte. Här riskerar de inte bli överkörda av bilar, utan kan i lugn och ro klumpa runt i naturen.

Peter