Hej vänner!

Ibland tänker jag på hur fan det blev så här. På hela resan från Stureby söder om söder via skånska slätten till Malmö, Solna, Stockholm och Visby. Lite avstickare åt andra håll har det varit. Som till denna ö som jag kanske skall lämna i morgon. Om det inte blåser för mycket. Ett liv från 1954 mot oändligheten

Från Enskedefältets folkskola som fortfarande luktade 50-tal. Utrustat med tramporgel och planscher på Samernas liv i lappmarken. Där vi fick bada i skolan en gång i veckan och sjunga och be morgon och eftermiddag. Där ”Du klara sol” åter gick upp varje morgon hur grått det än var utanför. Förbi skånska tröstlösa sockerbetsfält och en stund i Malmö på väg till Solna. Ett möte med döden när mamma dog. En första kärlek. En flykt ut på havet. En ensamhet. En kärlek till. Ett kollektivboende. Två små tjejer som nu är stora. Långa studier. Ett möte med döden när pappa dog. Arbete och mer arbete. Visby och mera arbete. Ett barnbarn. Ett möte med döden när min storasyster Margareta dog.

Och nu är jag här. Om en och en halv månad fyller jag 64 år. Jag äger ingen smoking och har aldrig ägt en hatt. Ytterst sällan har jag kostym. Jag känner mig liksom lite utklädd i kostym. Jag är inte medlem i Rotary. Däremot i Rädda Barnen och Naturskydds-föreningen. Jag sjunger inte i kör och är mycket dålig på att dansa. Jag kan inte spela trumpet eller tennis. Jag går utåt med fötterna och är en jäkel på att laga köttfärssås. Dessutom har jag en svanslös katt.

Sålunda tar jag mig fram i denna värld med felställda fötter utan hatt på huvudet. Om ni i snön någon gång sett fotsteg efter någon som gått förbi och gått utåt med fötterna, kan det varit jag som gick förbi. Men om denne någon kan spela trumpet är det inte jag som gått där. Ett säkert tecken. Fast annars kan det varit jag som passerade. Som gick förbi på väg någonstans. För just nu är jag på väg någonstans. Funderar faktiskt på att köpa en hatt. Fast jag vet inte om jag vågar.

Ni som läser denna blogg regelbundet vet att jag ofta citerar bibeln som den värsta frikyrkopastor. Nu läste jag i Paulus brev till Titus följande kloka ord: ”Äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat, sunda i tron, kärleken och uthålligheten”. Själv kan jag bara säga till Paulus, att jag gör så gott jag kan vad gäller detta. Går sådär.

Peter