Hej vänner!

Som ni kanske vet är jag intresserad i grottkonst. Alltså de målningar som man hittat i grottor som Altamiragrottan eller Lascauxgrottan. Det finns sådana bilder i flera andra grottor också, som är mindre kända. De målades för sådär 15000 till 30000 år sedan och föreställer oftast de djur som på den tiden vandrade på den stora savann, som sträckte sig från Atlanten i väster till Stilla Havet i öster. Det är bilder av vildhästar, stäppbison, hjortar, mammutar och långhårig noshörning. Alltså djur man kan tänka att människorna jagade. Men det finns också bilder av björnar och sabeltandade tigrar. Så att det skulle vara någon sorts jaktmagi är inte säkert. Det finns nästan inga bilder av människor och de som finns är slarvigt gjorda som streckgubbar. 

Bland djurbilderna finns också avbildningar av händer som gjorts genom att man blåst färg man haft i munnen över handen. Som någon sorts vinkning till oss från stenåldern. Jag har hört att det verkar vara som dessa händer oftast är kvinnohänder. Hur man nu vet det. Men det gör att man tror att bilderna också kan vara gjorda av kvinnor. 

Dessa bilder proffsigt gjorda av människor som måste haft en hjärna lika utvecklad som våran. Iallafall kvinnorna, om de nu var de som ägnade sig åt detta fina måleri. De måste haft med sig någon sorts oljelampor in i grottorna, för de är inte sotiga i taket. Vilket det skulle varit om man eldat där eller haft med sig facklor. 

För de människorna måste djuren varit heliga på något sätt och väldigt viktiga. För de var ju från dem man fick allt man behövde för att överleva. Antagligen satt stenåldersdamerna där i grottan och snackade medan de målade. En kanske sa: ”Om man skulle måla en bild av en gubbe”. Och en annan svarade: ”Nej, bevare mig väl. Rita något vackert istället vet jag. Som en bison.” 

Man har också hittat ett antal små figuriner från samma tid. Det är små statyer som föreställer damer som är påtagligt yppiga. Jämförd med dessa damer skulle man ju uppfattar Dolly Parton som plattbröstad med ätstörning. En del säger att det skulle vara bilder av någon sorts gudinna. Men jag tror att det bara är stenåldersversionen av mittuppslaget i Playboy. Som någon stenålders-snuskgubbe karvade till i sin ensamhet, när frugan var borta i grottan och målade.

Peter   

Hejsan vänner!

Ibland behöver man en kram. Dock inte alltid. De finns de som man kramar under livet som man vill krama länge och som det känns svårt att sluta krama. Och när man slutar kramas så känns det lite sorgligt att man måste sluta med detta och lämna varandra i kramlöshet. 

Men annars tycker jag ibland det är besvärligt att kramas. För jag tillhör den generation där man bara kramade de närmaste vännerna och knappt dem. Men nu finns det folk som kramas fast man knappt känner dem. Som man egentligen nog helst bara skulle vilja hälsa genom att sträcka fram handen till och säga: ”godda, godda”. Men de sträcker ut armarna i en bamsekram, så man känner sig taskig om man inte kramar tillbaka. 

Fotbollsspelare brukar ju krama om varandra när det blir mål. Till och med om de kommer från Island. Igår såg jag det isländska fotbollslaget besegra England med 2 - 1. Det var bra gjort. För jag blir glad, när man blir glad på Island. Som ni vet var jag på Island för några veckor sedan och hade det trevligt på alla sätt och vis. Men det hade ju varit kul att vara där igår och höra jublet. 

Som en del av er såg på Facebook så cyklade jag igår förbi sex stycken kyrkor. Det var i och för sig en rätt ordentlig cykeltur men inte så imponerande som man kan tro. För här på Gotland är det lika tätt mellan kyrkorna som mellan oliverna i en olivburk. Men jag tycker mycket om Gotlands kyrkor som ofta är både vackra och gamla. Igår cyklade jag till exempel förbi Hogräns kyrka som är från 1200-talet. Det är förresten Stenkumla kyrka också, som  även den jag cyklade förbi. 

Jag betalar gärna kyrkoskatt om pengarna går till att ta hand om dessa gamla fina kyrkor. Men jag har ingen lust att betala prästerna för deras föreställningar och utflykter. Det får de troende själva stå för. Men tyvärr är det svårt att kolla vad pengarna används till. Men principen bör vara enkel vad gäller mina inbetalningar. Till gamla gotländska kyrkor, ja tack. Till svartrockarnas löner och arvoden, nej tack. Så jag fortsätter vara med i kyrkan både för att jag gillar utsidan och tycker om insidan på byggnaderna. För det är så fint inuti de gamla kyrkorna. Stilla, svalt och högtidligt i guds hus. Men tyvärr är han aldrig hemma när jag hälsar på honom, i en av hans många bostäder. Jag vet inte var han håller hus längre. För han verkar ju inte finnas vare sig i himmelen eller på jorden nu för tiden. Fast han här på Gotland har en uppsättning av fina bostäder att bo i. 

Idag planerar jag dock bara göra en kortare cykeltur till Krusmyntagården för att där intaga en av deras utmärkta räkmackor samt en öl. Efter att igår alltså besökt och beundrat ett antal heliga tempel, återgår jag alltså idag till mitt syndiga leverne. Bed för mig.

Peter

God kväll i stugan!

Det har varit en konstig midsommarafton. Jag har haft rätt tråkigt och inte gjort något speciellt. Och då majoriteten av engelsmän röstade på att lämna EU, har det tjatats om detta så fort man velat lyssna på radio eller se på TV. Jag vet inte om de röstade rätt eller inte. Det får framtiden utvisa. Själv anser jag mig inte ha de kunskaper som gör mig speciellt lämplig att uttala mig i denna fråga. Även om jag förstår att den är viktig. För min personliga del vet jag inte om jag vill vara med i EU. Men jag tror inte någon bryr sig om jag vill vara med eller inte. Inte kommer någon ringa från Bryssel och fråga varför jag inte vill vara med. Ingen kommer och fråga: ”Peter varför vill du inte vara med i vår fina förening”. Och då kommer jag inte ha något bra svar utan bara säga: ”jag har bara ingen lust. Jag är medlem i facket, svenska kyrkan, Rädda barnen och Naturskyddsföreningen och det får ta mig fan räcka.” Fast jag funderar på att hoppa av svenska kyrkan ibland. Men det har jag tänkt många gånger utan att göra slag i saken. 

Egentligen är det mycket som man inte får bestämma själv. Jag är ju en 61-årig, heterosexuell man  med storlek 44 i skor. Tänk om jag ville vara 23-årig, homosexuell kvinna med storlek 38 i dojorna. Och fick det! Då skulle jag ju ha massa år kvar att leva, tända på tjejer och slippa ha så stora fötter. Längre livslängd, mer plats i skohyllan och annars ungefär som vanligt. Hur bra som helst! Men sådant får man inte bestämma även om man vill. Man får ej heller bestämma vad det blir för väder eller med vilken hastighet jorden skall snurra kring sin axel. 

Men engelsmännen fick bestämma om huruvida det ville vara med i EU eller inte. Något fler ville inte vara med i denna union, även om det var nästan lika många som ville delta. Och i en demokrati vinner ju flertalet. Så nu kommer England kapa trossarna till kontinenten och segla iväg. Och vid Dovers vita klippor kommer man samlas och sjunga: ”Rule, Britannia! Britannia, rule the waves: Britons never, never, never will be slaves.” Sedan kommer man återvända hem och äta Yorkshire pudding, kidney pie eller fish and chips. Ty det är något som passar att äta när man slipper vara med i EU och inte är alltför kräsen. 

God natt 

Peter

Hej vänner!

I morgon är det midsommarafton och då börjar också min mycket långa ledighet. Den skall jag försöka förvalta på bästa sätt och fördela mellan sådant jag måste göra och sådant jag vill göra. Mest skall jag göra det jag vill göra.

Midsommar är ju en rent hednisk högtid utan kristna inslag. Det är rätt konstigt att den inte förbjöds i samband med Sveriges kristnande. Bara hela grejen med att köra ner en fallosliknande påle i jorden och dansa runt den är ju en ren fruktbarhetsrit. Dessa danser består ju dessutom av bland annat ett oanständigt grodhoppande och springande runt enebärsbuskar eller vad man nu sjunger. Dessutom verkar en hel del rusdrycker och sexuella utsvävningar vara en del av firandet.  

Men midsommarnatten är ju mystisk och magisk. Då bör man vandra över ängar och genom skogar med någon man tycker om. Och gärna bada tillsammans i en mörk skogtjärn innan myggen jagar hem en till den lilla röda stugan med vita knutar. Ty så bör man fira midsommar i detta land.

Själv avser jag inte genomkorsa landets skogar eller ängar om natten. Men jag funderar på att cykla till ett Gotländskt änge tidigt om midsommardagens morgon och där inta min frukost. Om jag inte blir onykter och naken sätter mig i en bäck och låtsas att jag är näcken och spelar på mungiga. Man kan aldrig så noga veta vad jag hittar på.

Men jag kommer inte dansa runt någon midsommarstång och fåna mig. Det tyckte jag var genant redan som barn och även det inte är mycket jag skäms för nu för tiden så drar jag en bestämd gräns där.

Däremot har jag inhandlat en flaska av O.P. Andersons utmärkta akvavit. Det brukar jag göra just till midsommar. Under resten av året brukar jag inte dricka snaps, om det inte serveras surströmming. Då det är nödvändigt. Men ni kanske tror att jag stavade fel på Andersson ovan. Men det gjorde jag inte för det skall bara vara ett s i namnet på denna dryck. Varför vet jag inte. Men jag vet att drycken har fått sitt namn efter fabrikör Olof Peter Anderson. Det var hans son som namngav drycken efter honom. Men det gjorde han först 15 år efter det att Olof Peter hade dött. Så denne fick aldrig smaka på drycken som bar hans namn. Tråkigt för honom. Men naturligtvis snällt att hedra sin pappa genom att låta honom ge namn till detta brännvin.

Jag brukar sjunga en trevlig visa när jag intar denna dryck. Melodin är Old man river och texten är så här:

O.P. river
Ja O. P. river
Var gång jag lenat
min hals med Renat
Jag då beskriver
Att O.P. river
långt mer.

Och fattighjonet
Syns le mot Kronet
och mången glädes
när han får Sädes
men O.P. river
långt mer.

En trevlig truddilutt som dessutom passar mitt röstläge fint. För denna sång bör sjungas av någon med basröst.

Glad midsommar om vi inte hörs i morgon!

 

Peter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

God morgon vänner!

Idag regnar det på Gotland. Vilket är bra då hela ön höll på att torka ihop som ett russin. Men nu har det regnat hela natten och det fortsätter regna även nu på morgonen. Det har även den fördelen att jag inte känner att jag måste ut och göra något. Inte heller min katt känner att han bör gå ut och kolla sitt revir. Han ligger på sängen och sover. 

Det gick inte så bra för Sverige i fotbolls-EM. Jag tror att det delvis sammanhänger med oviljan att göra mål. Man har satsat mer på ett fint försvarsspel och snygga passningar än på själva målgörandet, om jag har förstått experterna rätt. Själv är jag ingen expert på fotboll utan får förlita mig på de som vet bättre. Och deras enstämmiga tips är att satsa på skott mot mål. 

Själv har jag faktiskt aldrig ägnat mig åt någon idrott. Har liksom aldrig hittat den idrott som passar mig. Jag har aldrig haft den motoriska samordning och smidighet som är bra att ha när man idrottar. Dessutom tyckte att skolgymnastiken var rätt tråkig. Vilket inte är så konstigt när man inte har bollsinne eller den styrka och vighet som krävs för att hoppa över plintar och bockar. Dessutom hade mina gymnastiklärare gått på Gymnastik- och Idrottshögskolan. Där man på den tiden var experter på plinthoppning, men värdelös på pedagogik och psykologi. Lektionerna var liksom till för på idrott redan frälsta. Medans vi som blev valda sist när det valdes lag, mest var i vägen.

Men nu har jag på börjat fundera på om jag inte skall börja med någon idrott. Fast jag vet inte riktigt vilken som skulle passa mig. Som sagt går alla bollsporter bort då, jag inte är så bra på bollar. Jag funderade ett tag på skidhoppning. Det verkar ju vara en spännande idrottsgren. Men jag misstänker att man måste träna en hel del innan man börjar nå resultat. Och i min ålder har man inte riktigt tid med det. Springa långt fungerar inte heller, då jag numera får ont i högerfoten när jag springer långt. Dessutom brukar jag bli trött  bara efter några hundra meter. Jag gillar ju att cykla. Men det tycker jag inte känns som en idrott i mitt fall. För det är ju ren njutning och idrott bör ju helst vara en utmaning och göra lite ont. Brottning och gång går bort för det ser fånigt ut. Och boxning är ju ingen sport för oss som använder hjärnan både på arbetet och fritiden. För oss är detta organ lika viktigt som högerhanden för en pianist eller stämbanden för en operasångare. Så denna idrott får vi överlämna till andra som inte så ofta använder detta organ. 

Så jag får faktiskt erkänna att jag har svårt att hitta någon idrottsgren som jag har rätt förutsättningar att bli framgångsrik i. Och egentligen vet jag inte om jag är så ledsen för det innerst inne. Man får väl satsa på något annat. Som korsord och cykling.  Lite kärlek på det så är man snart i toppform!

Peter

God morgon vänner!


  Som vanligt är världen full med mord och hemskheter. I USA är någon en galen jävel gått till snabbköpet och inhandlat en automat-karbin. Och det var ingen som frågade vad han skulle ha den till. Vad är det för fel på det där jävla landet. Där galningar kan köpa vapen som är till för att döda människor med, som det vore smågodis. Det är bara obegripligt. Likaså att så många vill att den uppenbarligen labila tokskallen Trump skall bli president.
 
  Idag skiner solen på Gotland. Jag sitter på jobbet och känner hur lite jag vill utföra något arbete. Jag är ju ledig från midsommar och det känns som jag bara går och väntar på att detta skall inträffa. Jag har lite planer för sommaren men de kommer jag inte berätta om nu. Men om ni går in på denna blogg så skall ni få information om vad jag hittar på. När jag är ledig kommer jag också försöka skriva lite flitigare om vad jag gör och funderar på.


  I förrgår firade man nog på Island. För man lyckades spela oavgjort mot Portugal. Det var bra gjort. Själv är jag ju inte så intresserad av fotboll. Men jag är glad att det gick bra för Island för islänningarna behöver få lite uppmuntran, efter allt de varit med om de senaste åren. Det har varit ekonomisk kris och många har haft det besvärligt. Dessutom var de ju tvungna att gå man ur huse för att avsätta en statsminister som visade sig vara skattesmitare. Har man haft det jobbigt på det sättet behöver man få spela oavgjort mot Portugal.


  Annars vet jag inte om idrott är så nyttigt precis. Det är tydligen så att när ungar spelar fotboll i ett lag så står deras dumma föräldrar och skriker på både dem och på domaren. Fast denne i de fallen ofta är en tonåring som ideellt tagit på sig denna uppgift. Hur korkat som helst. Och detta lär de små liven att själva skrika förolämpningar och elakheter när de blir stora och går på fotboll. En del blir ju våldsamma och slåss har jag sett. Det verkar som man kan bli både dum och elak av fotboll, så frågan är om inte eländet borde förbjudas.


  Och sedan blir det olympiska spel. Vilket också är rätt tråkigt. Numera brukar ju det mest handla om vilka som har dopat sig och åkt fast och vilka som dopat sig och inte åkt fast. De senare är de som fått guldmedalj, tills vidare. Ibland blir de av med den några år senare när de avslöjas. Fast vad det är för sport med piller, sprutor och blodbyte begriper jag inte.


  Utanför är det himla pipande på strandskatorna. För de har ungar som knallar runt på långa ben. Även måsarna har ungar som försvarar genom att dyka som störtbombare på de som råkar gå förbi. Själv är jag ju numera morfar, som ni vet. Så nu får det ta mig fan bli ordning i världen. För jag har ett barnbarn som skall leva i den, när jag levat färdigt.





  Trevlig helg



Peter

God kväll vänner.

Idag har det varit en sorglig dag i Visby. Som ni säkert hört har det inträffat en hemsk olycka där en ung man förolyckades. Han hade just tagit studenten och firade detta med sina kompisar när detta hände. Så han fick aldrig bli vuxen på riktigt. Vilket känns sorgligt och orättvist. Det får mig att tänka på psalmen ”Sorgen och glädjen de vandra tillsammans”. Och det är ju sant. Men idag känns det som Sorgen vandrar rätt ensam genom Visby. 

En gång träffade jag en liten tjej som berättade för mig att hon brukade rita en sol när hon var ledsen. En sol med glad mun och med solstrålar åt alla håll. När hon gjort det brukade hon bli glad igen. Och det var ju bra. 

Själv tycker jag det är så förbannat meningslöst att unga människor skall dö. Borde absolut förbjudas en gång för alla. Utanför mitt fönster sjunger en envis koltrast och jag har sett att mycket är överblommat. Naturen börjar bli mörkgrön och våren är helt slut. Och just när det blev sommar dog en ung man, som jag inte känner. 

Jag tror ju inte på gud eller himmelriket. Vilket är extra ledsamt en dag som denna. Men för er som tror på detta, kan jag ju skriva ner inledningen på ovanstående psalm som faktiskt är väldigt vacker:

”Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, 

medgång och motgång här tätt följas åt.

Skyar med solsken, och suckar med gamman

skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.

Jordelivets gull stoft är och mull. 

Himmelen är av salighet full.”

Nu tror ju inte jag att himlen är full av salighet. Men att sorgen och glädjen vandra tillsammans är jag helt säker på. Vilket är en av de få saker jag har förstått bättre, nu när jag nått en mogen ålder.

Peter

Hej vänner!

Ni som läser denna blogg kommer kanske ihåg att jag ibland har skrivit om författaren Franz Kafka.  Han skrev ju inte så många böcker och jag har bara läst Processen och Förvandlingen. Det gjorde jag första gången när jag var tonåring och sedan dess har jag rätt ofta tänkt på Processen och vad denna bok handlar om. 

Historien är ju egentligen rätt hemsk. Huvudpersonen som heter Josef K blir anklagad för att begått  någon typ av brott. Men har får aldrig reda på vad han är anklagad för. Men han ställs inför rätta i domstolar, där man skrattar åt hans försök att försvara sig. Vilket naturligtvis är svårt om man inte vet vilket brott man begått. Till slut blir Josef K dömd och avrättad, utan att begripa varför. Hela boken är ju som en obegriplig mardröm som man skulle vilja vakna upp ifrån. Men det gör man inte utan man får följa med Josef K genom den konstiga världen av korridorer och domare, ända till han blir dödad. 

Ibland känner jag som jag också lever i en obegriplig värld. För närvarande känns den obegripligare än vanligt. Även om den för det mesta verkar underlig och galen. Och till slut kommer också jag straffas med döden, fast jag inget ont har gjort. För denna förolämpning kommer drabba oss alla,  även om jag hoppas att jag får leva rätt många år till. 

Men jag har börjat tänka rätt mycket på vad jag skall göra med resten av mitt liv. För jag känner att det är dags att ta itu med detta, innan det blir försent. Man har ju en del att göra innan man dricker upp sitt öl och ställer in cykeln för gott. Speciellt nu när man blivit morfar måste man prioritera mellan uppgifterna. Dikt om dessa funderingar:

Jag kände mig 

rätt gammal

vid mitt fönsterbord.

Då kom ett 

litet barn till

denna runda jord.

Så jag drack ur

och gick i

världen ut

Jag har ju mycket

kvar att göra

innan det tar slut.

Så nu får jag ta nya tag, 

det får bära 

eller brista.

Det gäller 

passa på innan man

hamnar i en kista.

För jag skall läsa sagor

och sjunga och

sådär.

Det gäller hinna med

så länge jag är

här. 

Så nu har jag lite

bråttom, innan 

det är över.

Innan jag hamnar

under blommor

och klöver. 

Peter

 måndag 6 juni 2016

 Hej vänner!

I går träffade jag en väldigt liten människa som var åtta dagar gammal. Själv är jag 22 676 dagar gammal. Vilket är betydligt mer än åtta. Trots denna betydande skillnad kom vi bra överens. Fast han käkade mest och var rätt upptagen med detta. Fast han gjorde en del uppehåll och då tittade vi på varandra en stund. Jag kollade noga och måste säga att han var en ovanligt lyckad åtta-dagars. Själv är jag ju en lite sliten 22676 dagars modell. Men min unge vän hade inga synpunkter på detta, utan verkade rätt nöjd med mig. Han kollade in mig lite snabbt men sedan ville han ha käk igen. "Jaha, det där är tydligen min morfar", tänkte han nog. Sedan käkade han vidare i lugn och ro. Så han tyckte nog att jag var en rätt bra morfar, med hänsyn taget till ålder och utseende. "Ingen toppmodell, men det kunde vart värre", tänkte han nog. Själv tänkte jag att denna lilla kille är helt perfekt och på hur glad jag är att allt gick bra, när han kom hit. 

Idag är det Sveriges nationaldag som jag tänker fira med att åka båt till Gotland. Tyvärr åker jag bil till och från båten, så jag kan inte dricka champagne dagen till ära. Men det får bli i kväll. Då skall jag hurra för fäderneslandet och nynna lite på "Du gamla du fria". Samt dricka hela världen till. För jag gillar Sverige. Fast ibland känns det som jag växte upp i ett annat land än det som jag nu bor i. Nu skall ni inte tro att  jag är väldigt konservativ och tycker att allt var bättre förr. Men det var mycket som var annorlunda och en del av det som var annorlunda tycker jag var bättre och annat sämre. Som fjolårets surströmming som faktisk kan vara lite bättre än årets. Hur som helst är Sverige ett mycket vackert demokratiskt land som man visst kan fira. Själv tycker jag naturen är det bästa med Sverige, så den får vi vara rädda om. Men även det demokratiska styrelseskicket tycker jag är betydligt bättre än alla alternativ, även om det inte är perfekt. Sverige har också en mycket vacker flagga, som dessutom är lätt att rita. Även om man är barn med lite omogen finmotorik. Och nu har det alltså kommit en liten ny medborgare, som säkert kommer kunna rita en flagga om några år. 

Förresten läste jag att kungen delar min uppfattning om det olämpliga att bygga ett stort åbäke till museum, på en klart olämplig plats. Men många tyckte att kungen inte skulle lägga sig i detta dumma tilltag. Han skall inte prata om politiskt känsliga saker och aldrig säga vad han anser om någonting. Det kanske är riktigt, men det låter nästan omänskligt. Han skall alltså aldrig få säga vad han tycker. Även om han skulle få ett fult hus till granne. Jag tycker det vore bäst att avskaffa monarkin. Så Kalle får säga ifrån när någon avser förstöra hans utsikt. Vad gäller detta har han mitt fulla stöd! Kommer ju se för jävligt ut.

Jag är alltså 22676 dagar.  De flesta av dessa dagar har jag tillbringat på denna udde på den del av euroasiatiska kontinenten, som ingår i jordklotets nordliga barrskogsbälte. Dess skogar har jag genomkorsat och i dess sjöar har jag badat om somrarna. Landets mygg och knott har ätit av mitt blod och dess svampar har jag plockat under hösten höga himmel. Jag har även befarit det baltiska innanhavet och intagit den ur detta hav upplockade strömming i dess mest förädlade sura form. Men jag har också förökat dess befolkning med ett antal praktexemplar till medborgare. Hurra för Sverige (och mig).

Peter 

 

Hej vänner! 

 Det är lördag och jag är i Stockholm. I morgon åker jag till Västerås och kollar in mitt barnbarn. Men idag tar jag det lugnt. Katten är med och har ockuperat skrivbordsstolen, så jag fick ta in en annan stol som inte är alls lika bekväm. Men han gnällde och höll sig kvar med klorna när jag försökte lyfta på honom så jag hämtade en stol i köket för jag orkade inte bråka med honom. När han var yngre tyckte han inte om att tvingas bli innekatt några dagar, men nu tycker han det helt ok. 

 Ok är ju en förkortning av okey. Jag tycker ibland att det känns lite fånigt att skriva detta amerikanska låneord och försöker hitta en annat ord som betyder samma sak. Men det är svårt och låter bara otympligt. Att skriva att "allt är helt bra" känns inte som det betyder samma sak som att det är "helt ok". Inte heller att skriva att något är "helt korrekt" betyder samma sak, som att det är "helt ok". Så jag får nog fortsätta att skriva "helt okey", fast jag inte vill. För jag hittar inget bättre sätt att beskriva detta tillstånd. 

 Ute skiner solen och jag skall snart gå ut. Fast temperaturen har blivit lite mänskligare. Runt 20 grader vilket känns betydligt bättre än 28 grader, som ju är lite väl varmt. Jag tycker ju inte om värmeböljor, utan tycker det är rätt jobbigt. Man blir ju bara svettig och varm. Dessutom får jag svårt att tänka när det är jättevarmt. Iallafall på något klokt. Jag börjar liksom tänka på något viktigt, men så störs mina tankar av en röst som viskar: "skulle vara gott med en kall öl". Och så börjar jag tänka på det istället för på viktiga saker. Det blir ju löjligt på något sätt när alla svar på livets gåtor blir en kall öl. "Vad är meningen med livet? En kall öl". "Finns Gud? Nja, men en kall öl finns". "Vad händer när man dör? Vet inte, men det skulle vara gott med en kall öl" Så fungerar min hjärna när det är för varmt. Den blir liksom grötig och oförmögen att användas till något vettigt.

Idag är det förresten Stockholm maraton och jag tror jag skall gå kolla på denna tillställning, även om jag inte avser delta. För jag är för otränad för ett sådant mandomsprov. Jag är nog egentligen för otränad för alla mandomsprov. Mandomsprov är förresten ett ovanligt fånigt ord, tycker jag. Men det kanske är för jag är avis på alla de, som orkar springa så jävla långt. Även på de damer som genomgår detta mandomsprov. 

Den förste som sprang ett maratonlopp var den grekiske soldaten Filippides som sprang från Marathon till Aten år 490 f.kr. Detta för att berätta att grekerna hade besegrat perserna och att staden inte skulle öppna sina portar för den persiska flottan. Sedan sprang hela den grekiska hären samma väg, för att hindra perserna att landstiga. Fast de sprang ju i rustning och hade svärd och sånt att bära på. De grekiska soldaterna hade väl tyckt att dagens maratonlopp bara verkar vara en lätt uppvärmning innan det riktiga loppet. Dessutom fick de ju avsluta sina lopp med att fäktas med perser i några timmar.


 Trevlig fortsättning på helgen

 Peter