God kväll vänner.

Idag har det varit en sorglig dag i Visby. Som ni säkert hört har det inträffat en hemsk olycka där en ung man förolyckades. Han hade just tagit studenten och firade detta med sina kompisar när detta hände. Så han fick aldrig bli vuxen på riktigt. Vilket känns sorgligt och orättvist. Det får mig att tänka på psalmen ”Sorgen och glädjen de vandra tillsammans”. Och det är ju sant. Men idag känns det som Sorgen vandrar rätt ensam genom Visby. 

En gång träffade jag en liten tjej som berättade för mig att hon brukade rita en sol när hon var ledsen. En sol med glad mun och med solstrålar åt alla håll. När hon gjort det brukade hon bli glad igen. Och det var ju bra. 

Själv tycker jag det är så förbannat meningslöst att unga människor skall dö. Borde absolut förbjudas en gång för alla. Utanför mitt fönster sjunger en envis koltrast och jag har sett att mycket är överblommat. Naturen börjar bli mörkgrön och våren är helt slut. Och just när det blev sommar dog en ung man, som jag inte känner. 

Jag tror ju inte på gud eller himmelriket. Vilket är extra ledsamt en dag som denna. Men för er som tror på detta, kan jag ju skriva ner inledningen på ovanstående psalm som faktiskt är väldigt vacker:

”Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, 

medgång och motgång här tätt följas åt.

Skyar med solsken, och suckar med gamman

skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.

Jordelivets gull stoft är och mull. 

Himmelen är av salighet full.”

Nu tror ju inte jag att himlen är full av salighet. Men att sorgen och glädjen vandra tillsammans är jag helt säker på. Vilket är en av de få saker jag har förstått bättre, nu när jag nått en mogen ålder.

Peter