Hej vänner!

I morgon är det midsommarafton och då börjar också min mycket långa ledighet. Den skall jag försöka förvalta på bästa sätt och fördela mellan sådant jag måste göra och sådant jag vill göra. Mest skall jag göra det jag vill göra.

Midsommar är ju en rent hednisk högtid utan kristna inslag. Det är rätt konstigt att den inte förbjöds i samband med Sveriges kristnande. Bara hela grejen med att köra ner en fallosliknande påle i jorden och dansa runt den är ju en ren fruktbarhetsrit. Dessa danser består ju dessutom av bland annat ett oanständigt grodhoppande och springande runt enebärsbuskar eller vad man nu sjunger. Dessutom verkar en hel del rusdrycker och sexuella utsvävningar vara en del av firandet.  

Men midsommarnatten är ju mystisk och magisk. Då bör man vandra över ängar och genom skogar med någon man tycker om. Och gärna bada tillsammans i en mörk skogtjärn innan myggen jagar hem en till den lilla röda stugan med vita knutar. Ty så bör man fira midsommar i detta land.

Själv avser jag inte genomkorsa landets skogar eller ängar om natten. Men jag funderar på att cykla till ett Gotländskt änge tidigt om midsommardagens morgon och där inta min frukost. Om jag inte blir onykter och naken sätter mig i en bäck och låtsas att jag är näcken och spelar på mungiga. Man kan aldrig så noga veta vad jag hittar på.

Men jag kommer inte dansa runt någon midsommarstång och fåna mig. Det tyckte jag var genant redan som barn och även det inte är mycket jag skäms för nu för tiden så drar jag en bestämd gräns där.

Däremot har jag inhandlat en flaska av O.P. Andersons utmärkta akvavit. Det brukar jag göra just till midsommar. Under resten av året brukar jag inte dricka snaps, om det inte serveras surströmming. Då det är nödvändigt. Men ni kanske tror att jag stavade fel på Andersson ovan. Men det gjorde jag inte för det skall bara vara ett s i namnet på denna dryck. Varför vet jag inte. Men jag vet att drycken har fått sitt namn efter fabrikör Olof Peter Anderson. Det var hans son som namngav drycken efter honom. Men det gjorde han först 15 år efter det att Olof Peter hade dött. Så denne fick aldrig smaka på drycken som bar hans namn. Tråkigt för honom. Men naturligtvis snällt att hedra sin pappa genom att låta honom ge namn till detta brännvin.

Jag brukar sjunga en trevlig visa när jag intar denna dryck. Melodin är Old man river och texten är så här:

O.P. river
Ja O. P. river
Var gång jag lenat
min hals med Renat
Jag då beskriver
Att O.P. river
långt mer.

Och fattighjonet
Syns le mot Kronet
och mången glädes
när han får Sädes
men O.P. river
långt mer.

En trevlig truddilutt som dessutom passar mitt röstläge fint. För denna sång bör sjungas av någon med basröst.

Glad midsommar om vi inte hörs i morgon!

 

Peter