Hej vänner!
Jag gissar ni har läst boken 1984 av George Orwell. Den handlar ju om hur världen har utvecklats till ett par totalitära stater med fullständig kontroll över medborgarna. Där har staten bestämt att utforma ett språk, som i görligaste mån förhindrar tankefrihet. Ett språk för att förhindra självständigt tänkande. Det finns några begrepp som kännetecknar detta Nyspråk. Som ”doublethink” (dubbeltänk), där man håller två motsägande fakta i huvudet och menar att bägge är sanna. Vilket gör att man kan ljuga och samtidigt vara övertygad att man talar sanning. Ett annat begrepp är crimethink (krimtänk). Som betyder att även en tanke kan vara kriminell, om den hotar makten. Även om den sker när man sover. Det styrande partiet har dessutom ett antal slagord som bygger på detta språk. Dessa är:
”Krig
är fred”.
”Frihet är slaveri”.
”Okunnighet är
styrka”.
När Orwell skrev sin roman handlade det väl mycket om utvecklingen i Sovjetunionen och förtrycket där. Men det känns minst lika aktuellt nu, när två otäcka psykopatiska narcissister leker ”Storebror”. De och deras anhängare använder sig ju också av ett språk av det slag som beskrivs ovan. Där den angripne beskrivs som angripare och den folkvalde kallas diktator. Där uppenbara lögner kallas ”alternativa fakta”. Där fri press beskrivs som ”folkets fiende” och där nyheter som inte passar makten kallas ”falska”. Eller när krig får heta ”militär specialoperation” och de angripna för ”nazister”. Där är vi alltså nu och massa människor går på detta nyspråk. Som verkar dela uppfattningen att ”okunnighet är styrka”.
Är det något jag avskyr är det folk som, av lojalitet, blundar för den enskilda människans sorg och lidande, för att man är lojal med någon grupp eller politisk idé. Som när någon ur den grupp man sympatiserar med, begår en ond handling och man ursäktar det, med att fienden eller motståndaren minsann också varit ond. Som det skulle göra den onda handlingen mindre eller förståelig. Jag såg en bild av två små killar som kidnappades och mördades, efter den massaker, som inledde den senaste galenskapen i Mellanöstern. Två små barn som dödades för att de var födda på en plats på jorden som man bråkar om. På bilden log de och var hur fina som helst. Nu hade de mördas för att de var födda i Israel. Jag hör redan några jobbiga jävlar säga: ”Men Israel då. Har inte de också dödat barn.” Som det skulle göra mordet på de där små killarna ursäktligt, förståeligt och ett mindre ont brott, för att andra också är onda och grymma. Jag vet att jag kanske är svensk och naiv. Men det tänker jag ta mig fan fortsätta vara. De som jublar när fiendens barn dödas, kommer jag alltid hata.
Jag börjar bli rätt trött på denna värld av lögner och ondska. Som faktiskt ibland känns rätt hopplös att gå runt i. Men det riktigt jobbiga, är att oroa sig för hur barn och barnbarn skall få det. Men som Hasse och Tage sjunger: ”Hoppas de får ett glas öl”. Man får trösta sig med det man kan. Ett glas öl till exempel.
Idag på förmiddagen var det riktig vår i Visby. Solen sken genom tunna moln och den värmde faktiskt lite. Snödroppar och vintergäck blommar och fåglarna har börjat sjunga lite försiktigt. Planeten lutar nu sin axel närmare solen och jag har överlevt ytterligare en vinter. Sedan jag föddes har planeten förresten snurrat 70 gånger runt solen och idag 25765 runt sig själv. Hela solsystemet rör sig dessutom i hög hastighet mot stjärnbilden Herkules och vår galax Vintergatan, är på väg bort i oändligheten. Vart jag är på väg är lite osäkert. Men nu skall jag gå en prommis med taxen Stefan, så han blir glad. Själv kanske jag också blir lite gladare. Vem vet?
Peter