Hej vänner!

Jag gissar ni har läst boken 1984 av George Orwell. Den handlar ju om hur världen har utvecklats till ett par totalitära stater med fullständig kontroll över medborgarna. Där har staten bestämt att utforma ett språk, som i görligaste mån förhindrar tankefrihet. Ett språk för att förhindra självständigt tänkande. Det finns några begrepp som kännetecknar detta Nyspråk. Som ”doublethink” (dubbeltänk), där man håller två motsägande fakta i huvudet och menar att bägge är sanna. Vilket gör att man kan ljuga och samtidigt vara övertygad att man talar sanning. Ett annat begrepp är crimethink (krimtänk). Som betyder att även en tanke kan vara kriminell, om den hotar makten. Även om den sker när man sover. Det styrande partiet har dessutom ett antal slagord som bygger på detta språk. Dessa är:

”Krig är fred”.
”Frihet är slaveri”.
”Okunnighet är styrka”.

När Orwell skrev sin roman handlade det väl mycket om utvecklingen i Sovjetunionen och förtrycket där. Men det känns minst lika aktuellt nu, när två otäcka psykopatiska narcissister leker ”Storebror”. De och deras anhängare använder sig ju också av ett språk av det slag som beskrivs ovan. Där den angripne beskrivs som angripare och den folkvalde kallas diktator. Där uppenbara lögner kallas ”alternativa fakta”. Där fri press beskrivs som ”folkets fiende” och där nyheter som inte passar makten kallas ”falska”. Eller när krig får heta ”militär specialoperation” och de angripna för ”nazister”. Där är vi alltså nu och massa människor går på detta nyspråk. Som verkar dela uppfattningen att ”okunnighet är styrka”.

Är det något jag avskyr är det folk som, av lojalitet, blundar för den enskilda människans sorg och lidande, för att man är lojal med någon grupp eller politisk idé. Som när någon ur den grupp man sympatiserar med, begår en ond handling och man ursäktar det, med att fienden eller motståndaren minsann också varit ond. Som det skulle göra den onda handlingen mindre eller förståelig. Jag såg en bild av två små killar som kidnappades och mördades, efter den massaker, som inledde den senaste galenskapen i Mellanöstern. Två små barn som dödades för att de var födda på en plats på jorden som man bråkar om. På bilden log de och var hur fina som helst. Nu hade de mördas för att de var födda i Israel. Jag hör redan några jobbiga jävlar säga: ”Men Israel då. Har inte de också dödat barn.” Som det skulle göra mordet på de där små killarna ursäktligt, förståeligt och ett mindre ont brott, för att andra också är onda och grymma. Jag vet att jag kanske är svensk och naiv. Men det tänker jag ta mig fan fortsätta vara. De som jublar när fiendens barn dödas, kommer jag alltid hata.

Jag börjar bli rätt trött på denna värld av lögner och ondska. Som faktiskt ibland känns rätt hopplös att gå runt i. Men det riktigt jobbiga, är att oroa sig för hur barn och barnbarn skall få det. Men som Hasse och Tage sjunger: ”Hoppas de får ett glas öl”. Man får trösta sig med det man kan. Ett glas öl till exempel.

Idag på förmiddagen var det riktig vår i Visby. Solen sken genom tunna moln och den värmde faktiskt lite. Snödroppar och vintergäck blommar och fåglarna har börjat sjunga lite försiktigt. Planeten lutar nu sin axel närmare solen och jag har överlevt ytterligare en vinter. Sedan jag föddes har planeten förresten snurrat 70 gånger runt solen och idag 25765 runt sig själv. Hela solsystemet rör sig dessutom i hög hastighet mot stjärnbilden Herkules och vår galax Vintergatan, är på väg bort i oändligheten. Vart jag är på väg är lite osäkert. Men nu skall jag gå en prommis med taxen Stefan, så han blir glad. Själv kanske jag också blir lite gladare. Vem vet?

Peter

 

 

Hej vänner!

Idag för tre år sedan satt jag och körde bil till Skinnskatteberg för att tillsammans med min dotter Julia hämta taxen Stefan. Det var en underlig dag fylld av motstridiga känslor. För på radion hade jag på morgonen hört, att Ryssland under ledning av Putinjäveln överfallit sitt fredliga grannland Ukraina. Jag tänkte att en ny tidsålder börjat och att något hänt, som skulle ändra världshistorien. Men också att det nog skulle bli en kort affär, innan den ryska diktaturens stridsvagnar skulle rulla in i Kiev. En lång kolonn av stridsfordon var på väg dit från gränsen. Men så blev det inte alls. Utan de ukrainska soldaterna stoppade framryckningen och president Zelenskyj, som erbjudits flykt och asyl svarade, att han inte alls hade några sådana planer utan att han istället avsåg stanna och hoppades få hjälp i motståndet mot angriparen. På den vägen är det nu tre år senare och fortfarande finns landet Ukraina kvar och kämpar för sin självständighet och frihet.

Men Putinjävelns kompis och lojala samarbetspartner Trump, menar att kriget var Ukrainas fel och att skulden för detta är deras. Hur fan han får ihop det är ju helt obegripligt. Vidare att president Zelenskyj är en diktator. Någon sådan anklagelse riktar han inte mot sin ryska kompis. Fast den kompisen minsann låser in all opposition, förbjuder all fri press och aldrig drar sig för att mörda sina motståndare.

Nu hotar han Ukraina och säger att han vill ha tillbaks de pengar som USA tidigare gett som stöd för att motståndet skulle kunna fortsätta. Han kräver en kompensation för detta i form av naturtillgångar till ett värde som Ukraina inte skulle kunna betala tillbaks på många generationer. Främst i form sällsynta jordartmetaller. Något som världens rikaste man behöver, i sina jävla Teslabilar. En kille som är så rik att han säkert skulle kunna återuppbygga hela Ukraina och ändå ha mycket pengar över. Men mycket vill tydligen ha mer.

Tre år har alltså gått och jag har sedan dess haft svårt att känna mig i grunden riktig glad. För detta krig mellan diktatur och barbari mot frihet och demokrati, har liksom alltid legat i bakgrunden och gjort mig ledsen. Nu har dessutom har Ukrainas folk, fått ytterligare en lögnaktig, tjuvaktig psykopat på halsen. En som säger sig kunna ge fred, mot att han får utarma och stjäla landets rikedomar. Rikedomar som behövs för att återuppbygga det som Putin och hans anhang förstört.

Jag läste att det finns de som anklagar NATO, för att Ryssland överföll Ukraina, genom att tillåta grannländer till Ryssland att gå med i alliansen. Något som jag är övertygad att våra baltiska grannländer och dess folk är glada att de fick. Det ökar iallafall chansen något, att de kommer få behålla sin frihet och slipper bli en del av diktaturen. Men Putin har tydligen krävt att de grannländer som gått med i NATO efter Sovjetunionens fall, inte längre skall få vara med i den i den alliansen. Så även Sverige och Finland kan ligga lite löst till.

År 1439 satte sin biskopen i Strängnäs Tomas Simonsson och plitade ner följande:

Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all världen kring,
Den frihet väl kan bära.
Villt du dig självan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära. ”

Det tål att tänka på en dag som denna.

Peter

 

 

Hej vänner!

Som ni kanske märkt har jag inte skrivit på rätt många dagar. Det beror på att jag haft svårt att komma på något att skriva om. För jag hade ju bestämt mig för att sluta skriva om de vidriga äckel som nu styr i Ryssland och USA. Men samtidigt är det hopplöst. För de hittar på så mycket jävelskap att mina tankar fastnar i deras göranden och låtanden. Som jag skrivit förut är den ryska jävla tyrannen, bara en av dessa psykopater, som som alltid styrt i detta land. En ny variant av Ivan den förskräcklige eller Stalin. Onda grymma lögnaktiga psykopater utan tillstymmelse till medkänsla och medmänsklighet. Så det är som det brukar vara i det landet. Men att miljoner människor kan rösta på en dum äcklig tokfrans och putinkramare som Trump, gör på något sätt att jag känner hopplöshet och tappar tron på mänskligheten.

Det senaste jag läste i tidningen är att han tydligen sagt att ”Ukraina aldrig borde startat kriget” och kallat president Volodymyr Zelenskyj för ”diktator”. Vilket är lika sjuka, som konstiga uttalanden. Han har visst också försökt få Ukraina att skriva på ett avtal, där de skänker bort hälften av sina naturtillgångar, som någon sorts betalning för det stöd den tidigare administrationen gett. Då i syfte att stötta Ukraina, i kampen för självständighet och frihet. Det är ju som att komma efter några år och kräva betalning för de julklappar, man gett de senaste åren. Han och hans ryska kompis kommer väl nu sitta och förhandla hur man lämpligen delar upp Ukraina mellan sig, för att göra största möjliga vinst. Sedan får väl USA ta Grönland och Ryssland får Gotland, gissar jag. Fan ta alltihop.

I Kanada har folk slutat köpa varor från USA och börjat bua när man på hockey-matcher spela USA:s nationalsång. Vilket jag tycker är en utmärkt markering, mot den jävla presidenten och hans anhängare. För det går tydligen dåligt att sälja whisky från Kentucky och andra varor från USA i Kanada, nu för tiden. Så kan det gå om man hotar att förvandla ett grannland till en delstat och hota med höga strafftullar. Själv dricker jag ju inte whisky eller amerikanskt vin. Deras öl smakar ju mest vatten, så det är också lätt att avstå från. Men om jag skulle bli bjuden på sådan smörja, skulle jag ta mig fan hälla ut det direkt.

Här hemma fortsätter mördandet utpressandet, skjutandet och bombandet. Vilket inte direkt muntrar upp en. Några tusen helt samvetslösa individer förstör för oss alla. En organiserad brottslighet som nu börjar tränga in överallt och skrämma till uppgivenhet och tystnad. Jag minns att jag skrev om detta för flera år sedan och varnade för en sådan utveckling. Då tyckte nog en del som tyckte jag överdrev och var alarmistisk. Men det känns som jag fått rätt. Nu är de ju mycket få som läser min blogg och bryr sig om vad jag säger. Så jag får väl säga: ”Vad var det jag sa”, mest för mig själv.

Ute skiner solen och det kommer bli en fin dag. Jag skall snart gå ner med taxen Stefan och hälsa på hans kompisar på Paviljongplan. För där är det hundmöte varje morgon 8:30 till 9:00. Något som både Stefan och jag tycker är kul. Inte för han gör så mycket när han är där. Han går mest runt och kollar lite samt nosar hunddamerna där i rumpan. Men han längtar dit varje morgon och tycker tydligen att det är jättekul att vara där. Så nu går jag ut och skriver vidare när jag är tillbaka.

*

Nu är jag hemma efter morgonpromenaden. Som blev längre, än jag från början tänkt mig. För det var så skönt i solen, att jag inte ville gå in. Jag satt på en bänk utanför muren med Steffe och det var riktigt varmt och skönt. För Visby innerstad omges av en mur. Tyvärr kan denna mur inte stänga ut världens ondska, vilket är synd. För den kommer in genom muren och in i min skalle och gör det svårt att vara riktigt glad.

Min fot har blivit bättre, efter att ha jävlats sedan före jul. Vilket är typiskt, nu när jag äntligen skall få komma till en specialist och visa upp den jävla fulingen. Men den är inte helt bra och kommer säkert jävlas på nytt. Så jag får väl gå och berätta hur dum den kan vara för doktorn. För riktigt bra, är den trots allt inte. Inte så bra att jag vågar ge mig ut och fjällvandra precis.

Idag har jag lagat kokt torsk med äggsås. Blev faktiskt väldigt gott. Jag är en mästare på kokt torsk med äggsås. Det är inte så mycket annat jag är så jättebra på. Så det är kul att vara riktigt bra på något. Även om det bara är just på denna rätt jag är en stjärna. Något man kanske skulle skriva på sin gravsten. ”Här vilar en som var för jäklig på att laga torsk med äggsås”, kunde det stå.

Dikt på det:

Ibland
känns allting hopplöst
och ingenting känns
kul.

Man inser man
är gammal, trött
och ganska ful.

Och ondskan
slår in mot platsen
där man står.

Och det gör
ont i foten
när man knallar
och man går.

Men ändå kommer
våren med sippor och
i himlen lärkors sång.

Man får försöka
hitta glädjen,
fast skjortan känns
rätt trång.

 

Peter

 

 

 

Hej vänner!

Jag fick ett gott råd häromdagen när jag träffade en kille jag jobbat med en gång, för flera år sedan. Vi pratade om hur eländig världen känns, med mörker och galenskap överallt. Jag berättade att jag hade en blogg, som är ett jävla mörker också den. Ett trist ältande av vad ondskan i form av tokiga narcissistiska psykopater hittar på. Den ena värre än den andre. Det råd jag fick vara att trots detta mörker försöka hitta någon glädje och skriva om det. Så det var planen. Men så kom skolskjutningen i Örebro emellan och gjorde att den planen helt föll samman. Det är en så meningslös och förfärlig händelse att det inte går att skriva om något annat just nu.

En helt igenom tragisk historia där helt oskyldiga människor föll offer för en stackars högfungerande autistisk killes konstiga idéer, när han helt tappade kontakt med verkligheten. Kanske hade han rasistiska motiv för sin galenskap. Men säkert hade han också i sin förvirring kunnat döda av andra skäl. Jag läste i tidningarna om hans tragiska historia. Hur han gick runt i skolan mobbad, med luvan nerdragen, för att slippa möta andras blickar. Hur han inte fick några godkända betyg och började på individuella programmet på gymnasiet och misslyckades där också. Hur han nu vid 35 års ålder bodde ensam och alltmer isolerad i en lägenhet. Så ensam så att inte ens de närmaste grannarna kände igen honom. Hur han sedan barndomen varit insnöad på vapen och av någon konstig anledning hade fått licens på ett antal sådana. Frågar man inte om den som söker vapenlicens, har någon diagnos som gör att man inte borde få en sådan? Jag är rädd att missförstås. Säkert är 99 % av personer med diagnosen högfungerande autism snälla människor, som på inte sätt utgör en risk för andra. Men även de kan, när påfrestningarna och kraven blir för stora, tappa kontakten med verkligheten. Det brukar dock mer skada dem själva än andra.

Det finns andra som också borde fundera om sin skuld till denna katastrof. De som en gång mobbade och trakasserade honom. De som skriver hatiska och rasistiska saker i olika sociala forum och inte inser vad det kan leda till i förvirrade hjärnor. De som gav honom licens på vapen. Om han fick det stöd han behövde för att slippa gå under i sin ensamhet, vet jag inte. Jag undrar vad som utlöste galenskapen, men misstänker att det var något som gjorde det. Något som gjorde att han ville döda och dö själv. Det fanns ju en del varningstecken. Den monomana upptagenheten av vapen sedan tidigt. Anamnesen i övrigt och att han isolerade sig alltmer och inte ens ville besöka sina anhöriga. Vilka han i övrigt hade kontakt med vet jag inte. Socialtjänsten gissar jag. För någon måste betalat hans hyra och uppehälle, om han inte jobbade. Tragiskt är det alltihop. Helt igenom tragiskt och sorgligt.

Så gick det alltså med planen att försöka hålla det onda och ledsamma på lite avstånd och försöka hitta tillbaks till hopp och glädje. Men det måste gå på något sätt. Fan vet hur. Men nu skall jag iallafall gå en prommis med taxen Stefan. Han skall få leta frikadeller som jag gjort åt honom. Det är bara små bollar av kokt blandfärs, utan salt eller annat. Han tycker att de är jättegoda och kul att leta efter. Så livet går vidare trots allt. Även om det för närvarande känns rätt tufft att vara människa. Att vara tax verkar dock fyllt av glädjeämnen. Man kan rulla sig i något som luktar illa, leta efter godis eller bära runt på en fin pinne. Har man tur träffar man en tjejhund man känner, som man kan lukta i baken på.

Peter

 

Hej vänner!

Nu har Trump startat ett handelskrig mot sina grannländer och Kina. Han har också sagt att EU står på tur. Vilket skulle drabba ett litet exportberoende land som vårt rätt hårt. Resultatet är naturligtvis att Kanada och Mexiko svarat med att lägga tullar på amerikanska varor. Något som kommer göra sådant som olja, virke och bildelar dyrare i USA. Alltså saker som till stor del nu importeras från Kanada och man behöver. I slutändan kommer konsumenterna i bägge länderna drabbas av högre priser. Så nu förstår man Trumps hot att införliva Kanada och göra det till den 51 staten. Han vet att USA är beroende av import därifrån och att hans höjningar av tullar, kan slå tillbaka på honom och hans popularitet. Hans hot att ockupera Grönland är ju säkert grundat på att han vill sno åt sig de naturtillgångar som finns där. Att det skulle ha med nationell säkerhet att gör är naturligtvis bara skitprat. USA skulle säkert få bygga ut sin bas där, hur mycket de vill och som de säger behövs.

Såg ni förresten hur han uppträdde efter den katastrofala flygolyckan där 63 människor miste livet. Istället för att beklaga sorgen och visa medkänsla med alla de som mist en anhörig i katastrofen, så skyllde han den på president Obama och president Biden. När någon ifrågasatte logiken i detta, så hänvisade han till ”common sense”, som något som han ansåg sig ha obegränsat av. Han är ju faktiskt helt otroligt obehaglig. 

 

Jag läste också att hans otäcka kompis i Ryssland sagt, att det nog inte blivit krig i Ukraina om inte Trump blivit ”bestulen” på valet, när han förlorade mot Biden. Han har ju själv inga problem med att vinna val, som där mer är en formalitet och inte har så mycket med hur folk röstar att göra.

 

Jag orkar inte skriva om sprängningar och skjutningar, den här gången. För jag blir ledsen bara jag tänker på det och hur det förstört mitt land och gör att jag känner mig som en främling och inte längre hemma. Hur fan blev det på det här sättet?

Så, nu har jag skrivit av mig lite av min frustration. Själv har jag fortsatt ont i en fot vilket börjar bli otroligt jobbigt. Jag har fått tid hos ortoped om tre månader! Vilket känns väldigt långt när man har ont. Så på måndag skall jag kanske ringa och fråga om jag inte kan få hjälp att träffa en specialist i någon annan region än på Gotland. Där köerna är kortare. Dikt på detta.

Nu skall jag berätta
hur det är mina vänner.

Att det kallas vemod,
det som jag känner

När man tänker
på livet och hur
allt går mot sitt slut

Då man tänker på
det som var
förr och förut

På de som är borta
och allt som har
hänt

På alla man älskat,
på ljusen man tänt

På det man minns
och på det man vill
glömma

Om drömmar man drömt,
när man orkade
drömma

Så rinner livet
förbi som en älv

Sånt tänker man på,
när man är ensam
och själv

Peter